Inlägg

Visar inlägg från 2018

Turné

Bild
Nu är vi på turné.
Först Zinken sen lokalen.
Blir bra det här

Min son

"Du vet, ibland blir det svårt, ibland kan man 
inte vara den man önskade." 
"Mamma, jag älskar dig." 
"Jag vet, men en gång i tiden blev allt så svårt, 
du och din lillebror kunde inte bo ihop med oss." 
"Du och pappa mådde dåligt." 
"Jag valde detta till dig, för du är det bästa för mig." 
"Mamma, jag vet." 
Kramen jag ger trots du lång blivit stärker våra band 
ännu mer. Nu du 25 är, vuxit upp med styrka, mod och 
tro på detta liv. 
Kärlek växer från mitt hjärta till ditt, viskar din 
mamma är hos dig alltid. "Jag lämnade inte dig bort för att slippa dig, 
mitt hjärta brast då du försvann. Natt som dag jag 
grät utan slut. 
Då hoppet växte tårarna också slutade rinna." Min älskade son, du vet min kärlek till dig så stark utan
slut, aldrig jag glömma de små ord du säger. 
"Älskar dig mamma, saknar dig mamma, puss och 
kram. Du är bäst, tack för jag får ha detta livet. Min älskade son du kommer att välja ett …

Tänk om??

Tänk om jag skulle berätta för er hur mitt liv egentligen ser ut. Ingen skulle tro mig.
Jag har alldeles för mycket saker på gång som jag inte kan styra över. Som jag inte vill styra över heller.
Utan det är mer saker som sker i ett liv. För mig går det bara i 180.
Och jag älskar det.

Tunnel banan

Bild
Tittar p0 Tunnel banan med bästa sällskapet.

Snurre

Bild
Så blev det så att jag blev med en Snurre.
Gibson behöver en vän och Snurre behöver ett varaktigt hem där han inte blir lämnad.
Gibson är än så länge måttligt förtjust, Dante lika så. Men det skiter jag i just nu. För just nu svämmar hjärtat över av ömhet för den här fina fina hunden. Han bara fogade sig att bli lämnad här. La sig i hallen och bara suckade.
Nu har jag fått han till soffan med en del mutor.  Men det är ok.
Han har levt med en missbrukare i stan. Sovit på toaletter och massa andra skumma ställen. Nu ska han få sova inne, resten av sitt liv

Så det kan gå

Bild
2  dagar innan huvudförhandlingen i vårdnadstvisten jag skall vittna i blev av så ställdes hela kalaset in.
Man kan verkligen undra varför och det finns många frågor här.
Men kontenta av det hela är att jag får härda ut ett tag till och bita ihop mer och titta långt framför mig för att inte falla.
Hur jag mår?

Kan inte svara på det

Det

Är så in i helvete svårt att inte gråta.
Det är så ovant att inte visa vem jag är.
Men.
Jag ska klara det här!