onsdag 18 januari 2017

Men ändå

Men när man väl klarar av det, det där jobbiga man hade framför sig.
Då blir jag både stolt och nöjd. Stolt för att jag klarade det, och nöjd för att om jag väl bara sträcker ut en hand så får jag hjälp.
Det är en rätt skön kännsla.

Jag gick upp tidigt som fan i morse för att hinna gå ut med alla hundar. Alla kissade och bajsade så de va nöjda.
Sen kom bilen jätte sen så jag blev 5 min sen på sjukhuset. Ingen skada iof men jag blir så stressad av att vara sen.
Läkaren som skulle göra ingreppet tog emot mig direkt. Hon kändes jätte bra.
Sen blev jag inskriven och fick byta om.
Sen kom de direkt och hämtade mig för operation.
Jag blev fast spänd och fast surrad och in med nål I handen. Sen gick det fort. Somnade helt ovaggad och vakande 1 timma senare.
När jag väl kvicknade till märkte jag att jag hade ruskigt ont.
Det kändes som efter en förlossning ungefär. Lite morfin på det då blev det bättre.
Jag fick en värme påse på magen under tiden jag halvsov, det gjorde underverk för en öm livmoder.
Läkaren kom och berättade att allt va rensat där inne och hon inte förväntade sig några konstigheter på de provet de skickar iväg. De måsten tydligen det, så det är inge konstigt i det.
Sen fick jag komma hem.
Stor sonen va hemma hos mig för att ta hand om hundarna. Väldigt trevligt
Jag fixade lite mat och nu har jag krachat i soffan.
För i morgon är det nya tag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar