tisdag 13 september 2016

Att sätta ned foten

För er som inte vet kan jag säga att när man sätter ner foten och säger ifrån så är det ingen lek.
Det är så vansinnigt jobbigt att behöva sitta där och förklara sig och försvara dig och stå emot alla möjliga argument.
Men är man väl har gjort ett är det som om all luft tar slut.
Som att lungorna blir lite trängre och man får svårt att andas.
Det borde vara tvärt om, men det är det inte. Inte för mig.
Jag blir bara helt tom i hela själen och känner mig som världens sämsta människa.
Just nu vill jag bara begrava mig och aldrig mer vakna.
Men det gör jag inte utan jag står för det jag har sagt och knyter näven i fickan och går vidare.
Nu gäller det att inte känna efter för mycket hur ensam jag är i det hela. Jag sättet upp min mur och stål sätter mig inför det som komma skall.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar