måndag 29 juni 2015

Resa

Vilken helg jag har haft.
Först besöka barnbarnen, sen träffa en gammal gammal vän. ( jag lärde känna henne son 15 åring ).
Sen hem och ladda för ålandsresa med tjejerna.
Som vi har skrattat.
Eftersom vi inte kan ta kort på oss själva frågade jag en rekorderlig tjej om hon kunde  fota oss.
Det  gick så där.

måndag 22 juni 2015

Midsommar

Vi fick ingen  midsommarstång  i år. Vi fick ett midsommar träd.

Glad midsommar.

onsdag 17 juni 2015

Sol och regn

Jag och systrarna mina har tillbringat helgen med att fira studenten. Storasysters son som bor/bodde i Dalarna fixknur gymnasiet i Malung. Så nu har vi en skidlärare i familjen.
Vi hade det riktigt roligt som vanligt, vi kan nog vara på vilken tillställning som helst och ha roligt tror jag.

Nu är det till att vara ute på Ensamheten ett tag. Midsommar skall firas osv osv.
Just nu går det bra, livet rullar på i ganska ok tempo.
Jag mår rätt ok.

Ut i solen nu gott folk.

lördag 6 juni 2015

Idag då?

Nä, det blev inte bättre idag.

fredag 5 juni 2015

Fredag 5/6

Det verkar som om att det aldrig bli riktigt bra.
Det jag menar är att när det är lite flyt runt mig som att det rullar på hemma, jag kan vara ute på Ensamheten,solen skiner osv, så dyker mitt dåliga mående upp som gubben i lådan. Starkare än någonsin.
Nu har jag kunnat var här ute ett par dagar utan andra åtagande i stan. Sonen verkar sköta sig så det borde vara lite  vanilj.
Nej då.
Jag vaknar varje morgon och går upp och tar min kopp kaffe och gråter en stund.
Jag saknar min näst yngsta son så det känns fysiskt i kroppen.
När folkbfeågar hur det är och jag säger som det är så brister det  när jag säger hans namn.
Det känns helt overkligt för han är så nära mig men ändå  inte.
Jag gråter när jag skriver det här.
Sorgen att inte får träffa sina barn är outhärdlig. Tro mig.

En vän till mannen här ute gick bort för bara ett par dagar sen, min syster har en rätt allvarlig sjukdom. Det är rätt stora saker som händer i livet som vem som helst skulle bli omskakad  av. Så klart blir jag det med, men jag har alltid den där taggen som sitter fast. Jag blir ständigt  påmind om att jag inte får träffa sonen. Jag tänker ..... om det vore jag som låg där död. Skulle han komma då?
Kommer jag att dö utan att få se han igen?
Och nä det är ingen tröst att säga att han kommer att komma så fort han lämnar sin pappa.

Det är inte så kul just nu.
Soljäveln skiner och jag har massa att göra. Det kanske skingrar tankaran lite.

onsdag 3 juni 2015


När jag blir gumma ska jag klä mig i lila och hatt i rött som inte matchar och inte klär mig.

Och jag ska använda folkpensionen till brännvin och genombrutna handskar och sandaler av satäng och säga att vi inte har råd med smör.

Jag ska sätta mig på gatan när jag är trött och provsmaka i affärer och tillkalla brandkåren och dra med käppen efter staketet och ta igen för att jag var nykter som ung.

Jag ska gå ut i regn och tofflor och plocka blommor i andras trädgårdar och lära mig spotta.

Jag ska klä sig i rysliga blusar och bli fetare och äta två kilo korv på en gång eller bara bröd och pickles en hel vecka och samla blyerts- och bläckpennor och ölbrickor och grejor i askar.

Men nu måste vi gå klädda för att hålla oss torra och betala hyran och inte svära på gatan och föregå barn med gott exempel. Vi måste bjuda vänner på middag och läsa tidningar.

Men kanske jag borde öva mig redan nu så att folk som känner mig inte blir alltför bestörta och förvånade när jag plötsligt blir gammal och börjar klä mig i lila..