torsdag 30 oktober 2014

Äntligen

Det finns ett namn på skiten. Dessvärre verkar jag inte vara ensam om det.

PAS - "Parental Alienation Syndrome" (Sv.: föräldraförfrämligande), är kanske det vidrigaste och mest avskyvärda handling som föräldern som barnet bor med kan använda. Tyvärr är det nog vanligare än vad vi vill tro.

Boföräldern verkar aktivt för att påverka barnets vilja att ta avstånd från den andra föräldern. - Målet är enkelt: Att radera den andra från kartan!

PAS anses vara vanligt förekommande vid konfliktfyllda separationer och under vårdnadstvister. Störst effekt får detta när barnets ord väger tungt som när socialtjänsten gör en "bo- och vårdnadsutredning" men också i den dagliga opinionsbildningen bland gemensamma vänner och bekanta.

Nedbrytningsprocessen mot barnet görs under en längre period och underlättas av att barnet vid tidpunkten i regel står i stark beroendeställning till boföräldern. - Vem vågar sätta emot sin förälder?

Desto yngre barnet är, desto enklare är de att bli manipulerad av boföräldern. Bandet och relationer med dina barn innan separationen är viktiga. Men ännu viktigare blir det efter, (även om barnet inte bor stadigvarande med dig). 
Här kommer din historik med barnen vara avgörande huruvida PAS-processen blir svår samt påverka hur lång tid det kommer att ta för att nå önskad effekt. - Tid som du behöver för att både upptäcka och hinna vidta åtgärder.

Kunskapen om detta beteende och dess förödande konsekvens är förlegad hos både socialkontor och domstolar såboföräldern har mycket att vinna om denna lyckas.

Belöningen blir att boföräldern i regel får enskild vårdnad, och till motsats av vad som egentligen behövs, minskat umgänge för den andra förälden med sitt barn. (Det brukar vara oss pappor som blir drabbade...)

PAS - "Parental Alienation Syndrome" (Sv.: föräldraförfrämligande), är kanske det vidrigaste och mest avskyvärda handling som föräldern som barnet bor med kan använda. Tyvärr är det nog vanligare än vad vi vill tro.

Boföräldern verkar aktivt för att påverka barnets vilja att ta avstånd från den andra föräldern. - Målet är enkelt: Att radera den andra från kartan!

PAS anses vara vanligt förekommande vid konfliktfyllda separationer och under vårdnadstvister. Störst effekt får detta när barnets ord väger tungt som när socialtjänsten gör en "bo- och vårdnadsutredning" men också i den dagliga opinionsbildningen bland gemensamma vänner och bekanta.

Nedbrytningsprocessen mot barnet görs under en längre period och underlättas av att barnet vid tidpunkten i regel står i stark beroendeställning till boföräldern. - Vem vågar sätta emot sin förälder?

Desto yngre barnet är, desto enklare är de att bli manipulerad av boföräldern. Bandet och relationer med dina barn innan separationen är viktiga. Men ännu viktigare blir det efter, (även om barnet inte bor stadigvarande med dig). 
Här kommer din historik med barnen vara avgörande huruvida PAS-processen blir svår samt påverka hur lång tid det kommer att ta för att nå önskad effekt. - Tid som du behöver för att både upptäcka och hinna vidta åtgärder.

Kunskapen om detta beteende och dess förödande konsekvens är förlegad hos både socialkontor och domstolar såboföräldern har mycket att vinna om denna lyckas.

Belöningen blir att boföräldern i regel får enskild vårdnad, och till motsats av vad som egentligen behövs, minskat umgänge för den andra förälden med sitt barn.

PAS är psykisk misshandel av barn och det är också i strid med lagen (FB 6 kap 15§) där boföräldern oftast bär ansvaret!

där boföräldern oftast bär ansvaret!

torsdag 16 oktober 2014


"Om jag ska klara det

Jag måste gå med väldigt bestämda steg
och ryggen alldeles rak
och med huvudet mycket högt
och blicken fäst rakt framför mej
nånstans mycket långt bort
Jag måste sätta den ena foten
framför den andra
utan att tveka
och aldrig, aldrig nånsin titta ner

Om jag ska klara av det här
Om jag ska klara det här
Jag vet inte hur man klarar av sånt här
Jag vet inte om jag klarar det

Och jag måste gå till min terapeut
minst två gånger i veckan
och redogöra för olika saker i mitt känsloliv
och hur jag ser på det
och läsa upp långa historier
som jag har skrivit hemma vid mitt skrivbord
för att försöka förklara dej för mej

Och jag måste prata mycket länge och omsorgsfullt
med alla som jag träffar
om hur jag mår
och om hur jag har det
och om hur det går
och analysera den förhandenvarande situationen
i detalj
och vad som har hänt sen sist
och hur den kan tänkas utveckla sej
och vilka eventuella mått och steg
jag i så fall kan tänkas vidta
och vilka eventuella mått och steg
du kan tänkas vidta

Om jag ska klara det här…

Jag måste sitta i timtal fullständigt orörlig
framför min spegelbild
och föra oändligt långa samtal med mej själv
och studera mitt ansikte mycket noga
för att försäkra mej om
att jag fortfarande finns
och inte bara är nån sorts överbliven restprodukt
från vårt gemensamma liv

Och jag måste sätta musiken på stereon
och ljudet på TV:n
på mycket hög volym
så att jag inte märker tystnaden i lägenheten
och hålla mycket hårt för öronen
så att jag inte hör att du inte diskar i köket
Och jag måste ta på mej
mycket tjocka, helst heltäckande kläder
så att jag inte märker
att du inte rör vid mej

Och jag får inte öppna garderobsdörrarna
så att jag märker att dina kläder inte hänger där
och jag får inte tända ljuset i vardagsrummet
så att jag ser de gapande hålen
i bokhyllan
Och jag får inte sträcka ut armen
för då märker jag att du inte ligger
i sängen bredvid mej
Och jag får helst inte röra mej
så att jag noterar att du inte följer mej med blicken

Och jag måste ta långa promenader längs stranden
så att jag kan gråta mycket våldsamt
och skrika mycket gällt och okontrollerat
och ibland skratta mycket högt och tydligt för mej själv
Och varje liten gnutta hopp
måste jag försöka utplåna
Och det är inte lätt
att utplåna hoppet
Hoppet lär ju som bekant
vara det sista som dör

Att utplåna hopp
är en blodig sysselsättning
Hoppet är segt
Hoppet vill som sagt inte dö
Hoppet kämpar emot
som en flådd, sprattlande
kanin mellan fingrarna
Men jag måste försöka ta kål på det
Bita huvudet av det
Banka det i väggen
Stampa ihjäl det

Om jag ska klara det här
som jag inte alls vet om jag kommer att klara av"





























onsdag 15 oktober 2014

Long time

Hej kära läsare. (om jag nu har några kvar)
Att jag inte har skrivit på ett tag beror på måna saker.
Framför allt så beror det på att det som händer mig är för personligt för att lägga ut på en blogg.
Det som skrivs här kan ju lixom aldrig tas tillbaka.
Även om det jag skriver förvisso är det som sker med mig och det kan ju heller aldrig tas tillbaka.
Men saker som berör mig beror även på andra människors förehavande. Jag tycker inte att jag har rätt att lämna ut någon annan mer än nödvändigt, det får de själva göra om de vill.

Så nu till mig och bara mig.
 Eftersom jag inte har så mycket just nu att göra i stan så tillbringar jag massor med tid ute på Ensamheten.
Nu är det sannerligen en ensamhet då alla sommmarboende har dragit sig tillbaka.
Jag tillbringar min tid mellan olika stick/virk projekt och en massa tid i skogen.
Lite fix med huset blir det  emellanåt, om andan faller på.
Rätt trevlig tillvaro tycker jag.

Jag vet att jag inte alltid att gjort rätt i mina val i livet. Det är något jag får leva med.
Och det skall ni veta att jag gör.
Men jag har ändå tagit ansvar för det jag har gjort eller inte har gjort.

Det finns en konflikt någonstans som ligger och pyr. En del i den konflikten är att jag har blivit anklagad för att vara tablettmissbrukare ???
Hur nu den här människan i så fall  vet det.?? Och vart den informationen kommer ifrån.
Skit i vilket,

Vilka andra anklagelser kommer mer att komma som inte heller stämmer, allt bara för att hålla mitt eget barn ifrån mig?

Ja jag vet att du läser min blogg!!

Så nu vet ni det med.
OBS! Detta är MIN sanning.

Hoppas ni får en bra dag alla.