onsdag 11 juni 2014

Tänk om

Tänk om jag bara för en dag skulle slippa att vara sjuk.
Tänk om jag bara för en dag skulle vakna upp och tänka jippie vilken dag det kommer att bli.

I stället vaknar jag som vanligt och tänker. ..bara jag får sova lite till.
Jag vet att det inte är någon annan som kan göra något åt mitt mående än jag.
Saken är den att just jag kan inte göra något.
Jag har ingen ork.
Jag har ingen lust.
Jag har inte kunskapen om hur jag försonas med vem eller vad jag är längre.

Härom dagen var jag hos min husläkare. Han tog och klämde och kände på mig.
Jag har tydligen kronisk utbredd muskel inflammation.
Grattis.
Det var inte det läskiga. Det läskiga och det mest obehagliga jag har vart med om på länge var att han tog på mig.
Jag har aldrig haft problem med det förut.  Men nu skrämde det mig.
Min kropp äcklar mig.

Det kanske går att göra något åt.

måndag 9 juni 2014

Vardag

Vardagen rullar på.
Eller vardag och vardag. Jag far mellan Ensamheten och Saltvägen som en jojo. Antingen är det något möte jag ska gå på eller så vill jag bara vara med sonen. Då och då kommer han med ut och det är jätte trevligt.
I dag var jag på avslutnings möte med FK och AF.
Avslutning på min arbetslivsintroduktion.
Det var ju inte ens givande. Alltså arbetslivsintroduktionen alltså.
Det var bara löjligt och slöser med allas tid och resurser.
Men nu är det iaf så att jag är tillbaka i sjukförsäkringen igen för det finns inget AF har att erbjuda mig i dagsläget.

No shit?

Intyg skall skrivas och der skall skickas både hit och dit sen får vi se vad som händer. I den bästa av världar så får jag snart lite lugn och ro.
Men vi får vänta och se.

lördag 7 juni 2014

Vi har det bra,sonen och jag.