torsdag 31 januari 2013

Obegripligt

Jag skulle av någon anledning kolla något i pärmen med massa papper från socialtjänsten om vårat ärende från när vi var små.
Det är ingen rolig läsning kan jag lova.
Det enda som är bra med att läsa där att inse hur långt man har trotts allt har kommit.

Nu får ni ett utdrag:
781017
Hembesök tillsammans med Kjell B
Vi träffar IL och minsta barnet, senare kommer S med en kompis, även A kommer hem men gick ut med hunden på uppmaning av IL.
IL berättar att B den här gången druckit mest varenda dag, att det ofta blev bråk. B var högljudd och barnen blev skrämda. Efter ett gräl gick B ofta ut. De sov på saken och diskuterade nästa morgon att det var dumt och och var vänner igen, till nästa bagatell utlöste nytt gräl.
På torsdagen hade B fått veta att han var utskriven på försökspermission på 6. Mån. Efter ett gräl på kvällen försvann B till stan trotts IL s protester( på natten grips han av polisen och har återigen förts till Sidsjöns sjukhus) K talade om våran kontakt med skolan och ungdomsvården och underströk det allvarliga läget. IL tala om att hon hade låtit S meddela ungdomsvården att de kunde ha öppet igen ett par tre månader till B var tillbaka.
K talade om att B inte kunde bo hemma hos de med hänsyn till barnen.
IL : vad händer om han kommer hem i så fall?
K barnen blir omhändertagna som en sista utväg.
IL tala om att hon hade försökt förmå B att inte dricka. Hon hade tagit ifrån honom nycklarna och sagt att han inte fick bo hemma om han drack. Men han tog ju barnens nycklar och de vågade inte säga nej. Jag sa åt barnen att de skulle säga till B på morgonen att han inte fick dricka, men det gjorde de inte. Det är bara jag som vågar säga nej till B han är inte van vid det.
K frågade om I L hade någon att prata med, det hade hon inte.
Vi kom överens att I L skulle ringa L på måndag.


Ja nog är det märkligt att man ens har överlevt.
Jag tycker inte att man skall skylla saker på en dålig barndom. Men då vill jag också veta hur man gör för att komma över sånt här?
Vem tror att man kan spela normal efter ha levt med sånt här?
Jag är bara glad att det inte är så där mer.

onsdag 30 januari 2013

Att åka tåg ca 12 timmar bättrar inte på förkylningen direkt. Nästan tvärt om faktiskt.
men med lite alvedon. nässpray och hostmedicin tog jag mig hem.
Jag fick till min stora stora lättnad skjuts hem från T-centralen.
Tack fina du. <3 p="">Sen blev det att kracha i sängen en stund.
Nu ska jag bara inte göra något. Som tur är finns sonen och flickvännen hemma så de fixar både hundarna och maten.
Ibland har jag det bra.

måndag 28 januari 2013

Sjukt va

Här ligger jag och är sjuk. Jag har inte vart så här dålig sen jag vet inte när.
Resten av klanen har vart och badat tillsammans och hjälpt systerdottern att flytta. Själv ligger jag hemma med feber och hostar och är allmänt krasslig.
 I morgon skall jag ta mig hem. Det kommer att bli en pers kan jag lova.
Annars har den här resan vart helt underbar som vanligt. Den har egentligen bara bekräftat mina tankar som jag har haft länge. Den att jag nog skall flytta hit upp när sonen flyttat hemifrån och barnbarnen blivit lite större. Jag vill att båda skall veta vem jag är innan jag flyttar. Så de kan komma till mig sen. Det blir ju inte som nu men det blir på ett annat sätt. Jag tror inte att det blir sämre.
Men inget är bestäm alls än. Jag vet bara att jag trivs här. Jag mår ruskigt bra.
Ingen ångest eller annan skit.

Det känns så där att det kommer blod när jag snyter mig. Men det gör det nu. Stackars mig.


söndag 27 januari 2013

Det är så här man vet att man är i Norrlandet

torsdag 24 januari 2013

Norrland är vackert som vanligt. Man blir en annan människa här uppe helt enkelt. Det år så.
Eller jag blir det iaf.
De senaste dagarna har gått i matens tecken. Inget ovanligt för oss men nu är det lite extra mycket.
 För vi förbereder inför festen vi skall ha i morgon.
Nu på kvällen kom killarna från Sthlm som skall spela. Varav den ena är min son jag inte träffat på 6 månader,
Det känns jävligt märkligt kan jag säga. Jag orkar inte riktigt känna efter för det gör för ont. Eller det är för svåra saker att hantera helt enkelt.
 Den spontana känslan är att han inte ens vill se åt mig. Ännu mindre prata med mig frivillig. Men vi får se hur det slutar.
Han har faktiskt rätt att göra och tycka vad han vill. Han kommer alltid var min son som jag älskar lika mycket oavsett vad.

Jag kan skriva mer om detta någon annan gång nu är de mest rörigt.

måndag 21 januari 2013

Hundarna och jag åker tåg. Bara en timma sent från sthlm. Men nu så.

söndag 20 januari 2013

Förbereder

Nu ligger jag bara i sängen och förbereder mig inför min maraton resa i morgon.
Det bär nämligen norr över för min del.
Det ska bli så roligt att få träffa norrlandsfamiljen igen. Det är alldeles för länge sedan.
Så nu är det bara vila som gäller och sen i morgon är det lite mer förberedelser som packa och fixa det jag skall äta på själva resan.
Jag återkommer nog om den mer under själva resan för det brukar vara en upplevelse utöver det vanliga.

torsdag 17 januari 2013

Bra dag.
Dock lite snurrig i huvudet.

Jag har ju bytt medicin innan jul. Den verkar funka faktiskt. Eller så kanske man inte ska säga men det är lixom stabilare i själva kännslo stormarna.
Tyvärr har jag inte kunnat lösa ut de på ett par dagar så då snurrar det lite i skallen av att jag inte har tagit medicinen.
Men det löser sig igen när jag kan hämta ut de igen.
Men det känns bra som sagt. Dock lite snurrigt.


Jag var och pratade med min tjej på psyk idag och det är alltid så bra. Jag har ju gått där ett par år så jag behöver inte förklara mig eller så. Hon vet vad saker handlar om och vilka folk är.
Det är så skönt.
Idag pratade vi inte om nå viktigt men det är bra ändå.

Nu skall Millan få sig en liten dusch sen blir det kväller.

En bild på Millan på sin favvo plats, längst föröver som någon form av skeppshund.



onsdag 16 januari 2013

Lite skoj är det att jag har en jäkla massa läsare här men jag har ingen aning om vilka ni är.
Men det är nog lika bra det för annars skulle jag nog bli begränsad i det jag skrev. Fast jag inte har någon anledning att få det.

Men här får ni en bild från en av de vackraste ställen jag vet.


Visst var det ett helt logiskt inlägg?

Jo juste. Jag har trimmat båda mina hundar men bara tvättat Gibson. Det tar ju ca 1.5 tim att kamma han efter själva duschen så det blir bara en hund per kväll som får tvättas. Men båda är trimmade och snart resklara.
Fifan vilket spännande liv jag har.

måndag 14 januari 2013

Tro det eller ej

Men livet går vidare.
Märkligt va?
Idag känns det mesta lite bättre.

Hunden överlever.
Jag far norr över om en vecka.
Sonen letar jobb.
Det är inte lika tungt att leva.
Det känns helt ok till och med.

Idag har jag satt upp ett mål eller jag har satt ett krav på mig själv att tvätta och trimma en av hundarna innan jag far. Det krävs för de ser för trista ut nu. Om man skall åka tåg så länge som vi ska så krävs det att man är lite fin tycker jag. Så slipper jag skämmas med :-)

Sen funderar jag på om jag ska bara baka semlor??

Ang mitt samtal i fredags med mitt rehab ställe kan jag informera följande.
Först är hon inte säker på att jag har hamnat rätt !!!
Jag kanske skall vara någon annanstans. Då detta är ett ställe där man på sikt sisådär 1- 1,5 års tid skall komma ut i någon form av arbete. Minst 25% av sin förmåga.
Ja ni hör ju själva.
Det låter ju bra men för mig som egentligen behöver terapi känns det lite slöseri med min tid. MEN det är FK som satt det kravet nu så då är det så.
Men först skall alltså hon ringa FK och fråga om jag verkligen skall tillhöra det här stället.
Sen efter det skall jag komma tillbaka för ett ytterligare inskrivnings samtal där vi skall gå igenom vad jag kan och vill och klarar av.
Sen att jag redan vet det spelar ingen roll . För nu skall detta göras.
Under tiden gör jag som jag brukar.
Jag fortsätta leva mitt liv.

Över för denna gång.


söndag 13 januari 2013

Jag gillar inte att gråta. Undrar varför jag gör det så mycket nu då för? ?,

lördag 12 januari 2013

Svaret på förra frågan är att: man går vidare, för den man trodde man ville leva med inte var den man trodde. Eller rättare sagt.  Tro inte att du känner någon förrän ni har gjort slut för det är då det visar sig vem man egentligen är.
En av de tjejer jag bodde med för en herrjösse massa år sedan hade en "lista" på egenskaper hon tyckte att sin blivande partner skulle ha. Det var saker som hon i sitt liv ansåg rätt viktiga egenskaper hos en partner.
Jag kommer inte riktigt ihåg alla saker men det var bla.
-Supa personen berusad för att se hur den betedde sig i berusat tillstånd ( det var viktigt för henne att veta hur han var då)
- Resa med personen. ( om man kan rea ihop kan man tydligen leva ihop)
-Ta med till sin familj.
Sist men inte minst så tyckte hon att man skulle göra slut på förhållandet.
Jag har alltid tyckt att det har vart lite snurrigt. Men med åren så har det mer och mer visat sig att det stämmer.
För ingen visar sitt rätta jag som ett ex. Eller så kanske man ser exet med lite mer nyanserade ögon när man inte är så kär längre. Jag vet inte vilket som stämmer mest.
Men sant är det.

Nog om det.
Jag vakande i morse som vanligt. Men det blev ingen vanlig dag.
Min yra hund hade bajsat inne. Inte en, inte två utan fem gånger. Och kräkts.
Så det var bara att ta henne till veterinären.
Efter många om och men så beslutade de sig för att hon har en infektion i kroppen. Vart vet man inte då hon inte visar att eller om hon har ont. Men det visade sig på något blodprov.
Så nu skall virrpannan äta penicillin och sen skall hon bli som ny.
De trodde inte att det hade någon med kramperna att göra utan att det var olika saker. Men helt säker kan man inte vara.
Så jag ber en stilla bön till alla de makter som finns och inte finns, bara hunden får bara kvar ett tag till.


Sa jag att jag va på inledande samtal på min rehab i dag?
Nä hä ???
Jag va på inledande samtal på rehab idag.
I projektet jag skall vara med i har det skett en om organisation så de är inte säkra på hur den nya situationen kommer att bli. OM det nu var så att just jag skulle börja där. För det kanske inte var för mig ändå.
NO SHIT???
Om bara folk visste vart alla dessa skattepengar till all rehab går skulle det bli revolution . Tro mig.
Det är ett skämt.
Men nu ska hon (om jag verkligen skall tillhöra de) höra av sig till mig näst nästa vecka.


Hur jag mår?
Fin fint.
Fins det ingen som har mer skit jag kan få?



fredag 11 januari 2013

Piss helvetes jävla skit ångest.

Brorsan till min brorsa är hittad död på en åker. Ja det låter lite märkligt men min lillebror har vart fosterbarn hela sitt liv. I den familjen fanns det fler barn som han ser som sina syskon. Så klart.
Det är den broren som är hittad död nu.

I morgon skall jag på det första samtalet på min rehab. Det låter mer glamoröst än vad det är kan jag lova.
Rehab??

Vad gör man om man inte kan leva med den man vill leva med?

torsdag 3 januari 2013

Jag har inte orkat skriva på ett tag. Mest för att jag inte har så mycket att berätta.
Det händer inte så mycket i mitt liv just nu. tiden går och en ny dag börjar. Sen börjar det om.
Så känns det.
Men snart händer det saker då jag skall på ett inledande samtal på folkhögskolan jag skall börja på.
Få se hur saker förändras då.

Idag har jag lovat att jag skall besiktiga min kusins bil. Han har fått körförbud på sin bil för han har inte hunnit komma iväg till besiktningen.  Han kör snö i den här stan så han har haft att göra. Och jag gör som sagt inte så mycket så jag har tid.

Vilket spännande liv va?