måndag 8 oktober 2012

Där här med diagnoser

Jag fick min dom eller diagnos för lite mer än tre år sedan. Jag har nästan bara tyckt att det var bra. Det kändes lite som att få facit på det jag känner och upplever.
Dock blev det också en stor sorg då jag känner mig lurad på så många år som har gått och så många relationer jag har förstört eller avslutat ovärdigt.
Ja det krävs två för att dansa tango men om jag hade vetat det jag vet i dag hade jag agerat annorlunda.

Sen kommer vi till det här med diagnos. Eller i mitt fall diagnoser.
Jag vet inte vad som är jag och vad som är mina sjukdomar.
De flyter dessutom ihop och det kan bli ett virrvarr av olika saker som händer där inne.

Jag har ju dessutom mitt i det hela olika personlighets störningar som påverkar mig på olika sätt.
Jag lider tex av Bordeline med schizoida och paranoida inslag.
På det har jag en kronisk depression och lider av panikångest och GAD

Jag vill inte ha några sympatier. Jag vill bara leva ett lugnt och enkelt liv.



1 kommentar:

  1. Måste säga detsamma här. Fått diagnosen nyligen som 30åring. Det är tungt när man ser tillbaka på allt man saboterat och hur jävla lost man egentligen varit. Men FAN vad skönt med ett facit i handen. ÄNTLIGEN! ;)

    SvaraRadera