söndag 21 oktober 2012

Jag mår så jäkla dåligt. Att leva så här är inget alternativ. Det måste ske nått snart.

onsdag 17 oktober 2012

Orättvist

Jag har vart på begravning i dag.
Av en 46 årig kvinna.

Inte ok.
Ett av barnen grät så han inte kunde gå fram till kistan och säga farväl.

Det finns de som borde ha legat i den där kistan i stället för en älskad mor och människa.

Men livet är inte rättvist. Dessutom finns det ingen gud.
Men jag hittade en fin psalm.

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

måndag 15 oktober 2012

Ang med det här att berätta allt.

Jag har haft två samtal i dag som har fått mig att fundera över det där med att berätta allt.
Ska man verkligen göra det?
Ska man verkligen ösa ur sig allt man tänker och skita i konsekvenserna av det man säger?
Måste andra få redan på hur det verkligen är?
Hur det verkligen är?

Vad funderar jag på nu tänker du säkert.
Ja fundera på du men jag tänker då inte berätta allt jag vet eller tänker. Så är det bara.

För att förtydliga det jag menar ska jag berätta en del.
Det här med ekonomi tex. Jag har svårt för att dela det med andra. Mycket för att jag har vart tvungen att ta hand om det hela mitt liv själv. Det finns vissa gånger jag har litat på andra men det har visat sig att jag tillslut har förlorat ändå.
När man har vart hemma och vart sjukskriven i nästan 7 år så har man inga marginaler kvar. Det kan jag lova.
Nu till själva kärnan.
Jag kan förstå att det inte är så enkelt för andra förstå att jag inte kan göra något pga att det inte finns pengar. För att inte gå under för det så stålsätter jag mig och fixar och trixar så att sonen som bor hemma inte skall bli drabbad,
Jag försöker lite käckt så där tänka att det är bara materiella saker. Att pengar inte gör en lycklig.
Så är det säkert med. Men det är bara de med pengar som har råd att säga så.

För jag kan lova att det känns bra hemsk när jag inte kan erbjuda sonen någonting. Han och jag har aldrig vart utomlands tillsammans. Det har jag inte vart med något av mina barn. Jag kan inte ge han pengar till att köpa en vinterjacka. Jag kan inte ta med han och bara äta ute och gå på bio.

Ja det är bara materiella saker och jag borde inte tänka så.
Jag förintar bara mig själv.
Men det är min verklighet. Det är min vardag. Nu delar jag det här med andra och det brukar jag inte göra. Också för att jag skäms för det. Man borde som vuxen människa kunna göra saker utan att det skall få konsekvenser på ett annat håll Men jag kan inte det. Och det börjar tära på mig.
Jag önskar så att jag kunde må bättre och kunna ta mig ut i arbetslivet igen. Men som det är just nu är det inte aktuellt. Så chansen att det kommer att bli bättre snart är rätt liten.
Sonen jag har har pratat mycket om det här de senaste dagarna, och det smärtar att se på han  när han börjar förstå hur dåligt jag mår. Jag vill inte att han ska ta det. Jag vill inte att han skall behöva bekymra sig om mig. Men det blir så.
Han kommer ev inte fixa skolan.
Det kan jag lova inte gör saken ett skit bättre. Så klart är jag en stor del i det. Jag borde ha vart bättre för honom. Jag borde ha kunnat ge han mer.
Ja fy fan va det är roligt att leva.

Sen ringer syrran och berättar att hon är hemma från jobbet för att hon har ont i ryggen.
Jag berättar inte då att jag skall undersöka ryggen för att jag ev har diskbråck.
Jag låter henne prata på hur besvärligt det är att ha ont i ryggen.
Sväljer det med.

Ja fy fan va det är roligt att leva.

Jag vill egentligen inte att någon skall veta allt det här för jag vill inte att någon skall tycka synd om mig.
Jag vill inte ha några sympatier.
Jag vill inte att någon skall veta hur usel jag är.
Men det är den nakna sanningen.

Nu är det snart 2 månader sen jag pratade med min andra son.

torsdag 11 oktober 2012

Stink matta

Idag har det faktiskt vart en bra dag.
Eller så bra det går när det ligger och pyr lite så där i bakgrunden den där gråten.
Jag måste gå med väldigt bestämda steg och aldrig någonsin titta ner.
Men förutom det så har det vart bra.
"Min" målare är klar här hemma och jag börjar ÄNTLIGEN tycka om min lägenhet.
Det känna i hela kroppen att det kommer att bli bra och fint här hemma nu.
Jag passade på att tvätta min vita ?!?!?! vardagsrums matta innan vi fick omgjort här hemma. Den är stor och otymplig och tar en jäkla tid på sig att torka. Men jag hade ju ingen brådska så den har fått hänga ute på balkongen. Tills idag då jag tog in den i förhoppningen att den skulle vara torr.
Det var den med men dock lite fuktig fortfarande. Och den luktar fan.
Men det är inget att göra. Den gör det bara för att den är fuktig fortfarande men det har gått över tills i morgon.
Tror jag ??

Nu: borsta tänder.
Sen: Lägga sig i sin egen nybäddade säng i sitt nytapetserade rum.

onsdag 10 oktober 2012

Jag tänkte att jag skulle passa på att tala om att det känns lite bättre idag.
Det börjar bli lite kallare ute och det är en härlig höst kyla som möter en när man kliver utanför dörren på morgonpromenaden.
Jag gillar ju det.
Vintern är inte min favorit årstid., men jag gillar när det är lite kallt.
Hur får man ihop det ???
Det är nog att jag inte gillar vintern här i människo byn med allt vad det innebär.
Slask, folk som inte kan köra bil. Oplogade eller väldigt dåligt plogade vägar. Folk som gnäller och inte kan klä sig.
Det är nog mer det jag inte gillar.
Men idag är en fin och bra dag. Jag skall bara vakna till lite sen skall jag åka och lämna lite prover på vårdcentralen.
Sen blir den en långpromenad i naturen.

Ta hand om varandra

tisdag 9 oktober 2012

Önska?

Jag önskar så att jag kunde skriva nåt litet glatt och käckt inlägg om allt är bra och att livet tillslut verkar ta en positiv och trygg vändning.
Men det kan jag inte.
Idag har jag gått runt en känsla av att precis just har gråtit fast jag inte har det.
När det känns så där tomt men ändå befriande. Just så har det känts för mig.
Jag tampas hela tiden med tanken om jag skall ta en tablett för att lindra ångesten eller om jag skall strunta i det och genomlida skiten.
Jag kan inte bestämma mig vilket jag skall göra så jag fortsätter att må dåligt ett tag till.

Jag tröstar mig med att det blir så fint här hemma.
Dock hade det vart roligare om jag hade kunna köpa hem lite nya fina saker. MEN.
Man ska väl inte be om för mycket. Jag borde vara nöjd med att få omgjort äntligen.

Fy fan va jag låter trist och pessimistisk. och det är jag oxå.
Jag tänker vara det ett tag till och hoppas på att det blir bättre sen.

Tills dess.....





måndag 8 oktober 2012

Där här med diagnoser

Jag fick min dom eller diagnos för lite mer än tre år sedan. Jag har nästan bara tyckt att det var bra. Det kändes lite som att få facit på det jag känner och upplever.
Dock blev det också en stor sorg då jag känner mig lurad på så många år som har gått och så många relationer jag har förstört eller avslutat ovärdigt.
Ja det krävs två för att dansa tango men om jag hade vetat det jag vet i dag hade jag agerat annorlunda.

Sen kommer vi till det här med diagnos. Eller i mitt fall diagnoser.
Jag vet inte vad som är jag och vad som är mina sjukdomar.
De flyter dessutom ihop och det kan bli ett virrvarr av olika saker som händer där inne.

Jag har ju dessutom mitt i det hela olika personlighets störningar som påverkar mig på olika sätt.
Jag lider tex av Bordeline med schizoida och paranoida inslag.
På det har jag en kronisk depression och lider av panikångest och GAD

Jag vill inte ha några sympatier. Jag vill bara leva ett lugnt och enkelt liv.



söndag 7 oktober 2012

När det saker tar slut. Då undrar jag vart kärleken tar vägen.
Det kanske låter lite kryptiskt men jag tänker på det ofta.
Vart tar kärleken vägen när man inte får visa den för den det berör?

För mig känns det som att den där myren bara blir tjockare och tjockare. Det måste bli så. Både för att den måste bli tjock för att ingen skall komma in igen och för att jag måste ha något att hålla mig i.

Men det är inge kul

Det här har jag ägnat mig åt i kväll.

onsdag 3 oktober 2012

Om det är bättre i dag ?
Nej.

Men jag kämpar på. Det finns ju inget val.
Efter regn kommer solsken och allt det där.

Inte nog med allt så är halva lägenheten upp och ned. Det blir ju så klart finare sen men just nu känns det rätt oöverskådligt.
Det kanske är det här som behövs för att jag skall hitta lite energi.
Jag skickade sms till sonen.
Inget svar.
40 dagar utan ett liv från han.
Om det är tungt ?
Mmm

tisdag 2 oktober 2012

Det trodde ni inte om mig va ?

Den som lider av emotionellt instabil personlighetsstörning, eller borderline personlighetsstörning, känner sig ofta deprimerad, olycklig och har ångest.
Man kan ha svårt att hantera relationer till andra.
En del får kraftiga vredesutbrott.
Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet.

Diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning eller borderline personlighetsstörning är ett försök att beskriva ett beteendemönster. Det handlar om mönster av påtaglig impulsivitet och självdestruktivitet, instabilitet i sättet att förhålla sig till framför allt närstående, osäkerhet kring identitet och värderingar, kraftiga pendlingar mellan olika känslolägen och ofta mycket starka känsloupplevelser.
Både arv och miljö påverkar risken att utveckla de mönster som beskrivs i diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning eller borderline personlighetsstörning. En inneboende ängslighet, impulsivitet eller känslomässig osäkerhet kan göra en person sårbar för negativa faktorer i omgivningen. Om man dessutom växer upp i en otrygg eller hotfull miljö, eller i en miljö där de närstående inte förstår, bekräftar eller kan handskas med starka känslouttryck, kan det leda till att man utvecklar de beteendemönster som beskrivs i diagnosen. 
Patienter med borderline personlighetsstörning är oftast impulsiva och känslomässigt instabila. Självbilden är ofta instabil, de ser sig själva som värdelösa, omöjliga att älska och saknar mycket ofta framtidstro. Det är därför det också vanligt att en person med denna sortens störning gör allt för att vara till lags, passa in genom att tex. Köpa kläder som man egentligen inte själv tycker om bara för att passa in i en viss mall i olika situationer.
En borderline-person anklagar ofta sig själv och får skuldkänslor för allting som händer, även det är händelser som de själva inte kunnat vara med att påverka

Beteendemönster vid emotionellt instabil personlighetsstörning

  • Du har svårt att hantera separationer och kan göra stora ansträngningar för att undvika sådana. I nära personliga förhållanden kan du bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd för att bli övergiven. 
  • Din känsla för vem du är och vilka värderingar, mål och planer du har kan svänga kraftigt.
  • Dina känslor kan svänga kraftigt och snabbt. Du kan reagera med väldigt starka känslor på det som händer dig. Känslorna kan gå mot leda och tomhet, nedstämdhet och ångest eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet. Du har en tendens att agera utifrån dina känslor.
  • Du känner kronisk tomhetskänsla.
  • Du kan ha svårt att tygla känslor av ilska och kan ha problem med att du uttrycker dig aggressivt.
  • Du kan ha overklighetskänslor, utanför kroppen-upplevelser och/eller minnesluckor som inte är alkoholrelaterade. Om du upplever psykotiska episoder är de oftast korta och präglas av förföljelsetankar.

    Tack kära mamma och pappa. Tack så jätte mycket för dessa fantastiska gåvor jag har fått av er.

Tanke

Jag kan inte få bort tanken som dyker upp i huvudet på mig.
Att jag vill härifrån.

Jag måste koncentrera mig för att inte fortsätta tanken på att bara öppna dörren och gå.
Försvinna.
Bort,
Väck.

Men det gör jag ju inte så klart. Jag kämpar på och låtsat som om inget har hänt. Det blir bäst så.
För alla parter.

(fy fan va jag avskyr det uttrycket)
Det blir bäst så för alla parter.
Min soc assistent sa det till mig när jag hade rymt från mitt fosterhem första gången.
Att jag rymde berodde på att jag ville hem till mamma för att se att allt var bra med henne. Hon levde då med en man som misshandlade henne rätt rejält. Så jag åkte helt enkelt hem för att se hur det var med hennen.
Det blev ett jävla liv och jag blev efterlyst eftersom jag skulle infinna mig på fosterhemmet en viss tid och inte gjorde det.
När jag kom tillbaka så hade vi möte jag mina fosterföräldrar och min soc tant.
Då säger hon :" Annica, det är bäst för alla parter att du stannar här"

Jag vet att jag då tänkte att vadå ALLA parter ???
Jag då ???

Ja jag har svårt att hantera en del saker för jag har aldrig fått lära mig hur man gör.

JAG AVSKYR ATT INTE KUNNA SOVA. 

måndag 1 oktober 2012

Mini prinsen

Det här kan få vem som helst glad. Jag har hängt med han och hans fina storebror idag. Det var bra för en trött själ.

Varför inte?

Varför inte köra allt på en gång lixom.
Om nått kan gå galet så varför inte köra det på mig?
Just nu känns det lite så.
Eller mycket så om jag skall vara helt ärlig.
Jag skulle ha tjejmiddag här på fredag. Men den är jag tvungen att ställa in. För just den här helgen,eller rättare sagt från och med torsdag så kommer de äntligen hit och skall tapetsera om min lägenhet så det kommer att var kaos här. Bra så klart att jag äntligen får fint här hemma. Men hur kan det komma sig att just den helgen jag hade planerat att ha tjejerna här så kommer målaren?
Min hyresvärd har ändrat sina betal metoder. Vilket ledde till att de har dragit dubbla garage och parkerings avgifter av mig. Det betyder 1500:- minus för mig den här månaden. Värden har som policy att inte betala ut pengar utan de drar av på nästa månads hyra i stället. Det är väl bra på sitt sätt med. Men inte om det är nästan hela ens matbudget.
Jag har sagt upp parkeringen för att jag inte har råd med den, och så dras det dubbelt !!!
Det är så jäkla typiskt att det händer mig.

Hur det skall gå ???
Vetfan,
Jag orkar inte ens tänka på det.
Det finns de som säger att man inte får mer än man klarar av.
Det har visst att göra med nån gud eller fanskap.
Den som tycker så eller tror att det stämmer vill jag prata med. Eller nej förresten. Den kan få byta med mig.

Jag tänkte skriva ett långt inlägg och det där med pengar och dess betydelse. Eller inte betydelse.
Men jag orkar inte det blir bara fel. Det låter bara som jag beklagar mig. Det är inte så.
Det är bara så tungt att inte ha något val.
Jag önskar verkligen ingen att den blir sjuk länge. Det är inte värdigt att leva så här.
Men jag får väl skylla mig själv antar jag.
Någonstans hade jag väl ett val.

Snart är det jul. Tjo ho va kul.
Jag orkar inte ens tänka tanken fullt ut vad det innebär. För jag vet att det inte går ihop ändå.
Någonstans i allt det här skall jag tänka på mig själv.
Se till att jag blir starkare och bli frisk.
Absolut.

Jag återkommer senare med ett mer positivt inlägg.
Sa jag att de kommer och byter fönster här hemma snart med och att jag skall gå på begravning om 2 veckor ?