tisdag 11 september 2012

Jag tänker ibland på hur orättvist saker kan vara.
Som det här med att sakna en älskad förälder, som helt enkelt inte finns längre. Det är hemskt. Jag vet inte hur det känns för jag har en förälder som inte finns och en som finns i livet. Men jag varesig saknar eller tänker på de. Då tänker jag att det är orättvist att de finns (eller iaf min mor) när det finns de som verkligen borde finnas kvar.
Sen tänker jag även på det här med folk som har barn som de absolut inte borde ha hand om. De är av olika anledningar inte lämpliga som föräldrar. Samtidigt finns det massor med bra föräldrar som inte får träffa sina barn.
Det är orättvist.

Jag vet att det inte är någon ide att lägga energi på att tänka dessa tankar men de kommer av sig själv.

I morgon skall jag till psyk och prata. Det behövs kan jag meddela.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar