torsdag 5 juli 2012

Ja jävlar va det svänger här då.
Inte nog med att jag redan har Bordeline där de svänger med mina känslor och tankar, så händer det saker hela tiden som kräver mitt engagemang.
Från att igår ha firat min födelsedag som var bara lugn och trevlig så vaknade jag och ser min näst stora son liggandes sovande o soffan. ja det var ingen nyhet direkt för jag visste att han skulle sova här.
Men det jag ser är en son som har skurit sig i benen.
Ena underbenet såg inte helt ok ut kan man säga.
Hjärtat stannar en stund och ångesten kommer som ett brev på posten.
Men det är inget jag kan ta hänsyn just nu.
Allt det fina.Allt det bra och lugna jag har vart med om på sista tiden och som har fått mig att må ganska bra, försvann.
Alla tankar går nu till vad jag skall kunna göra för pojken utan att gå under själv.
Tyvärr kommer jag gång på gång fram till att jag inte kan göra något.
Förutom att prata med han och lyssna och bolla lite ideer om hur han skall lösa saker för att han inte ska hamna där igen.
Jag fick dessutom reda.på att han har lagt in sig på Psykakuten flera gånger tidigare.
Så skedde även den här gången efter han hade blivit hämtad av ambulans.

Jag kan inte göra något för han men jag sa att han stannar här till han har möte med Soc på tisdag i alla fall. Då blev han lite lugnare och slutade gunga fram och tillbaka av ångest.

Hur det känns?
Jag undrar bara vad jag skall lära mig av det här och varför jag behöver lära mig mer.
Jag undrar även om det någon gång ska ta slut ???
Jag kan inte säga att jag inte orkar för någonstans sätter någon forma av extra energi in och jag stålsätter mig för att inte bryta ihop.
Eller så här är det om jag ska vara helt ärlig.
Jag kan inte ta in det.
Jag känner ingenting. För det skulle göra för ont och det klarar jag inte.
Så jag lallar på och tar det där med hur jag mår en annan dag.
Nu måste jag hjälpa han lite det bara är så.

2 kommentarer:

  1. Jaa du, vad kan man göra mer än att ställa upp, finnas till, lyssna, hålla om... Vad gör man inte för sina barn? Älskar dem, men inte allt dom gör! MEN HEM MÅSTE DOM KUNNA GÅ, vart ska dom annars ta vägen???

    Kram på er och glöm inte att i varje Kommun ska det finnas kostnadsfri rådgivning att få. VÅGA BE OM HJÄLP ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo de ska kunna gå hem.
      För det är väl det ansvaret man tar på sig när man blir förälder.
      Att finnas där oavsett vad som händer.
      Kram

      Radera