måndag 30 juli 2012

Fortfarande på Ensamheten.

fredag 27 juli 2012

Detta är vad vi gör just nu och tills 5 i morgon bitti. Men bra fint är det.

söndag 22 juli 2012

Konflikter och intriger. Fy fan för det. Jag förstår verkligen inte att det skall vara så svårt att vara snäll och vänligt fast man har blivit lite kränkt. Men för vissa är det verkligen så att de nästan kan gå över lik för att få sin vilja fram. Men rätt är alltid rätt och det kommer alltid att vinna. Så är det.

onsdag 18 juli 2012

Den här vyn hade jag när jag kom tillbaka hem efter jag hade fått middag med nyfångad abborre hos goda vänner. Det känns helt ok faktiskt. Lite som att jag är värd det. Det enda som inte vart helt 100 i dag är att stor sonen har opererats i dag. Som tur är så har allt gått bra. Men som mamma blir man rätt fånig när det gäller ens barn. Eller jag blir det i alla fall. Men nu är allt bra med han och bättre ska det bli. Nu är det lite tv som gäller och sen ut med djuren för en kvälls kiss. Sen är det torsdag. Sen kommer Kärleken. Det är inte samma hör utan han. Så är det bara. 

måndag 16 juli 2012

Em vanlig lugn dag på Ensamheten. Den börjar med att Kärleken ringer och bara frågar hur det är. Så klart är det bra. Dock väckte katten mig kl 4 och ville ut. Jag tog för lång tid på mig att somna om så jag blev vaken nån timma där. Men sen gjorde jag lite kaffe som jag drack ute på verandan i solen. Nu kom mitt första sms. Det var ifrån xets x som har en vårdnadstvist med själva pappan. Hon hade haft nått märkligt samtal med pappan att mina killar har skrivit ett brev till tingsrätten att de inte vill att hon skall prata i deras ärende ?!?!? Det är ju inte sant och det bekräftade jag för henne. Hon är nästan i upplösningstillstånd för att hon är så rädd att förlora sina barn. Men jag lovade att jag gör mer än gärna det hon vill av mig för att stötta henne. För jag vet hur han är att ha att göra med. Sen läste jag lite bok. Gustavs grabb av Leif GW Persson. Det blev både varmt och långtråkigt så jag tog fram stegen och putsade fönstret i köket som inte blev gjort förra året. Sen ringde jag hustomten hemma för att höra när de ska hämta min spis. Men det skulle de tydligen inte utan det kommer hem en spis lagare och fixar det hemma direkt. Sen ringde stor sonen och berättade att det har hänt saker där hemma så de behövde hjälp då han ska opereras på onsdag. Vad att göra? Det är väl bara att packa ihop huset igen och åka in. Det löste sig för tillfället så jag blir kvar en dag till. Tror jag! Yngsta sonen är hemma med må-dålig sonen. Känns så där när jag vet att det försvinner saker när han har vart där. Men vad fan gör jag??? En vanlig lugn dag. Men jag läste klart boken.

söndag 15 juli 2012

Jag är ensam på Ensamheten. Ja förutom djuren då. Men annars är jag solo, själv, ensam har egen tid. Eller man får kalla det vad man vill. Nu har sonen jobbat klart och det är sommarlov på allvar. Även för mig. Då tänker jag passa på att vara här ute så mycket det går. Nu ska jag gå och lägga mig i sängen och läsa. Det var verkligen inte i går det hände. Jag får göra det hur mycket jag vill även när Kärleken är här. Men det blir som inte av. Det är då skönt att få somna med han bara bredvid mig så då passar jag på att njuta av det. När vi inte är tillsammans så läser jag lite, och njuter av det. Allt har sin tid.

torsdag 12 juli 2012

En dag

En dag gick det i lugnets tecken. Eller en halv dag i alla fall.
Jag fick en ny titel i går med. Mormors syster eller gammel moster.
Min älskade lilla systerdotter blev mamma till en liten gosse.

I dag kom mitt lilla barnbarn hit och vi var en sväng i parken. Det är en helt underbar känsla att gå iväg med den lilla parveln, hand i hand ner till parken och leka och gunga.
Det är kärlek på hög nivå det.

Sen hem och eländet sätter igång igen.
Pappan till lillsonen har börjat höra av sig.
Sonen förstår vad det handlar om men vill väl ha det bekräftat. Så jag ringer pappans ex som han nu har en vårdnadstvist med. Och jajjamensan. Igår hade de möte och pappan sitter och skrävlar och berättar att han och sonen visst har kontakt.
Mamman vet ju det men kan inte säga nått. Eller kan kan hon men hon vill inte för då får hon mer skit av pappan. För det är nog det värsta han vet. Att hon och jag har kontakt.
Och som den manipulerande människa han är så får han till det så att han vänder det mot henne gentemot barnen på nått sätt.
Så hon vill helst gärna inte säga att vi har kontakt.
Men som sagt.
Det var möte på soc i går och i dag vill pappan ha kontakt med sonen, inte för sonens skull. Utan för att det ska se bra ut för honom själv.
Men som tur är så är sonen en klok son. Så han svarar inte. Varesig på samtal eller sms som pappan skickar.

Jajjamensan det går bra nu.
Men av någon märklig anledning så klara man det med.

I morgon får jag sommarlov på riktigt.
Då far jag till Ensamheten på obestämd tid.
Jag ska börja packa alla olästa böcker nu .

onsdag 11 juli 2012

Nu ska jag berätta om min son.
Han som nu är 25 år.
Han har bott hos mig sen han var 16 år. Att han valde att flytta till mig beror bla på att han inte kom så bra överens med sin far.
Far är en rätt bestämd och hård far. Vilket inte fungerade med sonen.
Ett krav jag hade när han flyttade till mig var att han skulle gå klart skolan. Inga problem sa han och flyttade och gick aldrig mera tillbaka till skolan !!!
Trotts möten med skolan och div prat och övertalningar så genom förde han aldrig gymnasiet.
Sen dess har det vart en evig kamp att få han att göra nått. Vadsomhelst bara han inte satt hemma.
I början jobbade jag själv och trodde i min enfald att han gjorde det vi hade kommit överens om. Men icke det heller.
Under tiden jag mådde som sämst har jag inte vare sig orkat eller förstått hur illa det har vart med pojken.
Sakta men säkert har han förvandlat sig själv till en människa som bränner sina broar på nästan alla sätt man kan tänka sig.
Efter många om och men så flyttade jag till en mindre lägenhet då skälet till det delvis var att han skulle ta tag i sitt liv och ev söka hjälp.
Under det halvår som har gått så har han inte gjort nått för att förbättra sin situation.
Han har inte  gjort ett skit.
han har nöjt sig med att bo på ett vandrarhem med en massa andra människor och inte ha tillgång till något eget.
Hur han tvättar har jag ingen aning om .
Hur ofta han duschar har jag ingen aning om.
Hur mycket droger han använder har jag ingen aning om.
Man kan ju tycka att jag inte bryr mig och det kan jag förstå.
Men den pojken lyckas med saker som ingen annan lyckas med.

Han påstår att han har ringt ett nr X antal gånger och lämnat meddelande om att den människan ska ringa upp. Men  nu ett halvår senare visar det sig att det var fel nr. Och att det inte alls finns någon sådan människa han skulle ha tag på på det numret.
Han har missat ansökningsdatumet till att söka skola i 6 år nu. Både till höst och vår terminen.
Det finns alltid någon förklaring.
-Eeeeee jag glömde.
- Jag hade fel  nummer.
- Personen jag skulle pörata med fanns inte där.
- De på soc sa att de skulle ordna.
Osv osv osv.
Tillslut orkar man inte mer. Eller jag orkar inte mer.
Jag har efter många om och men förstått att det är nå fel på pojken.
Jag har tvingat han att gå till psyk. Där förstår de att han inte mår så bra och försöker hjälpa han så gott det går. De påbörjade en utredning för att ev fastställa en diagnos på han. Det var för ca 1 år sen de började.
Jag frågade han häromdagen vad de har kommit fram till.
Svaret jag fick då var att den han går och pratar med inte har sagt nått mer och att det inte har hänt nå mer.
Jag frågade då vad han själv hade gjort. Då tittade han på mig som om jag hade släppte en bomb !!!
Vadå ... skulle HAN själv ha frågat hur det går och om de inte skall fortsätta men utredningen.
Det är han i ett nötskal.
Han förstår inte att HAN ska behöva göra nått.

Nu försvann han härifrån igen till något vandrarhem.
Ja jag har pratat med hans assistent på soc men eftersom det är sekretess osv så får hon ju inte säga nått om vad de har kommit överens om. Jag berättade för henne bara det jag vet. Hon visste det med. Men då är det så att det är psyks ansvar att se över han mående.

Tjo ho va det är kul att leva och frodas och ha barn.
Fy fan va jag är less. har jag sagt det?

Eftersom jag inte vill att mina närmaste ska ta min skit behåller jag det mesta inuti och gör det jag måste för att orka. Men det är knappt att leva. Det är mer att överleva.

En dag ska jag bli frisk och må bra jag med.
Men inte nu.


söndag 8 juli 2012

Jag är så trött på att vara sjuk. Eller sjuk kan jag vara. Eller ha en sjukdom kan jag med ha. Men att må dåligt. Det är jag grymt trött på. Men jag läste nått i dag som var rätt intressant. Att om man lider av depression eller panikångest kan man inte bestämma när det kommer utan det kommer när det själv vill helt enkelt. Ofta dyker det upp när man har det ganska bra och allt är lugnt i livet. Och det verkar stämma. Men det känns så orättvist på nått sätt. För de som får stå ut med mående är de som står mig närmast och de ska inte behöva ta det. Men nu är det som det är. Det blir inte bättre av att jag har dåligt samvete för det heller. Men jag är trött på det. Trött, trött, trött

torsdag 5 juli 2012

Ja jävlar va det svänger här då.
Inte nog med att jag redan har Bordeline där de svänger med mina känslor och tankar, så händer det saker hela tiden som kräver mitt engagemang.
Från att igår ha firat min födelsedag som var bara lugn och trevlig så vaknade jag och ser min näst stora son liggandes sovande o soffan. ja det var ingen nyhet direkt för jag visste att han skulle sova här.
Men det jag ser är en son som har skurit sig i benen.
Ena underbenet såg inte helt ok ut kan man säga.
Hjärtat stannar en stund och ångesten kommer som ett brev på posten.
Men det är inget jag kan ta hänsyn just nu.
Allt det fina.Allt det bra och lugna jag har vart med om på sista tiden och som har fått mig att må ganska bra, försvann.
Alla tankar går nu till vad jag skall kunna göra för pojken utan att gå under själv.
Tyvärr kommer jag gång på gång fram till att jag inte kan göra något.
Förutom att prata med han och lyssna och bolla lite ideer om hur han skall lösa saker för att han inte ska hamna där igen.
Jag fick dessutom reda.på att han har lagt in sig på Psykakuten flera gånger tidigare.
Så skedde även den här gången efter han hade blivit hämtad av ambulans.

Jag kan inte göra något för han men jag sa att han stannar här till han har möte med Soc på tisdag i alla fall. Då blev han lite lugnare och slutade gunga fram och tillbaka av ångest.

Hur det känns?
Jag undrar bara vad jag skall lära mig av det här och varför jag behöver lära mig mer.
Jag undrar även om det någon gång ska ta slut ???
Jag kan inte säga att jag inte orkar för någonstans sätter någon forma av extra energi in och jag stålsätter mig för att inte bryta ihop.
Eller så här är det om jag ska vara helt ärlig.
Jag kan inte ta in det.
Jag känner ingenting. För det skulle göra för ont och det klarar jag inte.
Så jag lallar på och tar det där med hur jag mår en annan dag.
Nu måste jag hjälpa han lite det bara är så.

onsdag 4 juli 2012

Min födelsedag blev en bra dag till slut trotts att jag var tvungen att åka hem från Ensamheten.
Sonen ville ha mig hemma så det var bara att åka hem.
Dagen började med att jag åket och badade.Så årets första bad blev av idag.
Sen gjorde jag och killarna god mat för Kärleken kom och åt och sov med oss.

Nu är det dags att sova.

tisdag 3 juli 2012

Jag tror det blir smultron till frukost.