fredag 29 juni 2012

Efter ett par dagar inne i själva staden så är jag tillbaka till min älskade Ensamhet. Den här gången satte jag katten i buren och tog hundarna och åkte t-bana och båt för att komma ut. Det gick bra. Mest på grund av att det var mitt på dagen och inte så mycket folk. Helt i min smak. Kärleken är på nått jobb event och dyker upp i morgon. Så jag får vara här helt ensam igen nu ska jag bara njuta av Ensamheten.

söndag 24 juni 2012

Jag har haft en ovanligt bra midsommar. Mest på grund av att dem har firats ( vad det nu är vi firar) med lillsonen och Kärlekens ena son. De har inte träffats förut men det märktes inte alls. De tjattrade på som om de aldrig hade gjort annat. Vi har vart ute på ön med sedvanliga traditioner. Jag är ju inte så mycket för traditioner. Der beror på att jag för det mesta har blivit besviken så många gånger. Då är det bäst att inte ha några traditioner och heller inga förväntningar. Men här ute finns det en del sånna och jag har till och med börjat uppskatta det. Det kan bero på att det är så härliga människor här ute som vi umgås med också. Nu är helgen snart över och de andra har åkt hem. Jag stannar lite till. Både för att jag kan och för att katten inte har kommit hem än. Det känns väll så där. Så jag stannar ett par dagar här ute och ser om han dyker upp. Nu ska jag nog sätta
mig på verandan i solen en stund. I ensamheten. Äntligen

onsdag 20 juni 2012

Idag vaknade jag av att det ringde en klocka i sovrummet. Eller klocka och klocka. En mobils larm ringer.
Det är Kärleken som skall gå upp.
Jag laddade kaffebryggaren redan i går så han satte bara på den så vi han dricka en kopp innan han och sonen åkte till jobbet.
Sen slöade jag en stund i sängen och sen ut med djuren.
Det var så fint väder i dag så jag gick till psyk idag.
Riktigt trevligt men varmt. Ja man få klaga.
Sen gick jag till min väninna Nettan som bor bredvid mig i Gubbängen.
När vi satt och fikade så ringde min son Max. han var i närheten och ville bli klippt. Så han kom förbi så jag fick klippa till han.
Efter det åkte jag och Nettan till Farsta C för jag skulle ta min tredje fästing spruta.
Det va så jäkla varmt i lägenheten när jag kom hem så jag var tvungen att öppna balkong dörren.
Jag har den mer än gärna öppen året runt. Men det har blivit ett litet problem nu när vi bor på 4de våningen.
För katten vill ju ut där så fort man öppnar dörren.
Det klarar inte riktigt mitt samvete att se han ramla ner därifrån så jag öppnar inte allt för ofta.
Men jag öppnade och gick ut med  hundarna så jag slapp se vad han gjorde. Tro det eller ej men han levde och hade hälsan i behåll när jag kom hem igen.
Sen fixa lite mat och allt det där. Lillsonen kom hem och Kärleken för de samåkte.
Vi löste lite logistik problem inför att åka till landet i morgon. Tro jag ???
Jag skulle egentligen ha gått över till Gubbängen men jag orkar inget mer i värmen.
Jag vet att jag är dålig vän ibland men jag orkade inte helt enkelt.
Nu är det ut med djuren och sen sova som gäller.

I morgon börjar midsommar firandet för oss.
Ön blir helt plötsligt väldigt populär att vara på.???
Jag trivs oavsett vilken årstid det är. 
Helst ska det inte vara någon där alls. Det är mer min smak

måndag 18 juni 2012

Nu ska jag berätta.

Dagen började med att Kärlekens kl ringde. Jag hade redan laddat kaffebryggaren i går så det vara bara att slå igång den. Så jag gick upp med han och sonen och drack lite kaffe. Sonen har lite tur där för han har fått sommarjobb just brevid där Kärleken jobbar så han får lite skjuts ibland.
Sen tillbaka till sängen och titta på nyhetsmorgon. Men det gick inte så länge för jag blir så rastlös så jag klädde på mig och tog en promenad med hundarna.
Sen tvättade jag alla mina överdrags kuddar till soffan. Det var dags då det har sovit tonåringar i den ett par gånger.
Sen har dagen rullat på i det vanliga tempot.
Fixat mat till mig och sonen och lite så.

Nu kommer dagens drama.
Jag skriver inte mina barns namn här på bloggen för att verka svår eller så. Utan de ha rätt ovanliga namn och jag vill inte att deras far skall läsa något om varesig mitt eller deras liv.
Då kan man ju undra varför?
För att den mannen är inte helt normal. Han bad sonen som bor här med mig att gå ifrån han lägenhet och han ville aldrig mera se honom !!! Då var sonen 14 år.
Allt detta har en lång och snurrig historia med manipulation och löften och annat som man inte ska ägna sig åt när det gäller sina egna barn. Men så är det.
Sonen ville alltså bo med mig på heltid och fick då till svar att pappan aldrig mer ville se han.
Till följd av det så fick jag inte träffa min äldre son. Som även alltså är storebror till sonen som bor med mig.
Varför?
Jo han gav någon märklig förklaring av att pga att sonen valde att bo här så skulle inte han komma till mig för att sonen som bor här skall lära sig att de val han tar får konsekvenser för andra människor.
Det är inte min sons ord eller åsikter utan det är ren och skär manipulation av pappan. Ha har helt enkelt tvingat sonen att säga så.
Så han fick jag inte se på 1 år. Det kan jag lova sved och kommer alltid att svida i mamma hjärtat.
Men nu sen ett par år tillbaka så  kommer han frivilligt. Hur mycket han säger till sin far att han är här vet jag inte. För jag vet att det inte gillas alls.
Men sonen kommer ändå och det är bra så för mig.
Därav att jag inte vill skriva barnens namn och lämna ut vad vi gör till han om han nu skulle läsa. Han skall heller inte veta hur mycket storsonen egentligen är här.
Så ni får vänja er vid att det är "Lillsonen" som bor med mig och är 18 år och börjar sitt sista år på gymnasiet.
Och sen är det den "större sonen" som inte bor med mig utan med sin far och som jag nu får se ibland.
Idag ringde pappans ex till mig. Hon har också två barn med pappan.
Hon har nu lämnat in en stämnings ansöka tillt ingsrätten för att få till ett avtal om umgänge med barnen då det inte fungerar.
Pappan har fått deras gemensamma 10 åriga son att ta avstånd från sin egen mamma. Helt medvetet och med massor med baktankar.
Hon ville väl bara prata av sig med någon som förstår, och jag är ju den enda som gör det när det gäller att ha en konflikt med barn inblandade med han.
Jag ställde även min erfarenhet tillgänglig om hon eller hennes advokat ville prata med mig om min erfarenhet.
Det som har vart har vart och det som sker sker. Men om det finns något jag kan göra för att bidra med en version som inte är så vacker för pappan så ställer jag mer än gärna upp.
Det kanske låter bittert och cyniskt. Men det bryr jag mig inte om. OM jag kan göra något för att stoppa han från att göra fler barn illa så gör jag gärna det.
För han gör det.
Han är en fullblods psykopat.
Det kanske låter elakt men det är sanning och ingen ska behöva utsättas för han längre.
Tyvärr är min större son kvar i pappans sfär av snurrigheter. Men snart kommer han förhoppningsvis därifrån. Det fattas bara en lägenhet.

Så nu vet ni min dag idag.
Summa : Det tumlar runt i magen av att veta att det kommer på något sätt påverka mig igen.
Men det är jag mer än redo för.

Ursäkt mm

Först vill jag be om ursäkt för att jag är ur usel på att uppdatera bloggen.
Fölåt helt enkelt.
Sen vill jag säga att jag har vart i Kalix en vecka och firat systerdotterns student.
Det va en väldigt bra resa på många sätt.
Jag fick vara med på flickans student.
Jag fick med mig lillsonen.
Den större sonen och två av hans vänner bilade upp för att vara med. Det var jätte trevligt.
På många sätt. Jag får ju nästan aldrig ha han hemma hos mig och sova över (det passar han på att göra när jag är ute på ön )
Sen är de så fina killar att ha att göra med så bara det är en bonus.
Sen fick jag vara med min älskade lillasyster. Och min lillebror så klart.
Så den här Kalix resan har vart bra av många skäl.

Sen att komma hem är ett helt annat kapitel egentligen.
Det enda som är bra att Kärleken finns här. Annars hade jag nog stannat.
Ja sen finns ju lill Sebbe med som jag vill träffa.
Men om inte de fanns skulle jag nog flytta norröver.
Eller jag vet inte om jag skulle det egentligen. Men jag avskyr att bo i den här lägenheten. Det tar så mycket energi så jag orkar ingenting.
Det låter verkligen som ett lyx problem.
Jag gillar inte min lägenhet !!
Det är ju på ett sätt det med vilket gör att jag i mina mörkaste stunder biter ihop och tänker att jag skall vara glad för att jag överhuvudtaget har  någonstans att bo.
Ja absolut. Det ska jag vara.
Men inte här.

Jag vet inte hur jag skall lösa det just nu. Dagarna bara går och jag orkar inget.
Jag orkar inget i vanliga fall men nu är det riktigt illa.

Jag orkar inte ens tänka.

Nu har jag gnällt klart för den här gången.

För att belysa lite hur jag har det i mitt liv tänkte jag att jag skulle skriva lite dagboks aktigt.
Jag skall helt enkelt bara rätt och slätt skriva hur det är och vad jag gör.
Ok?
Jag börjar i kväll.



lördag 9 juni 2012

Jag älskar verkligen mina fina killar. Och Mina fina, fina syskonbarn. Dessutom tycker jag oerhört mycket om sonens vänner som är med han hit upp. Det sväller liksom i hela mamma hjärtat att se de tillsammans. De har en jargong mellan sig som är både hjärtlig och rå. Men de är så jäkla fina. Jag har sannerligen tur som har de runt mig.

torsdag 7 juni 2012

Nu är vi i Kalix igen. Systerdottern tar studenten. Man säger det mer och mer har jag märkt , och jag vet inte riktigt om jag gillar det , men jösses vad tiden går fort. Nyss va hon en liten blyg rullta. Men inte längre. 

söndag 3 juni 2012

Förvånad ? Ja lite kanske

Lillsonen berättade just att hans far hade ringt honom !
Bara en sån sak.
Pappan ville ju inte se sonen något mer efter att han hade talat om att han ville bo hos mig (sonen alltså)
Åren har gått och inte har relationen då blivit bättre.
Pappan har ringt ett par gånger och bjudit in sonen till honom. Han kan ju inte tänka sig att komma hit där han faktiskt bor och hälsa på, och ev be om ursäkt för att han sa dåliga saker.
Å nä tack.
Utan sonen som blev utskickad från sin egen far skall åka dit för att hälsa på.
Men så sker på detta att pappan skall gifta sig.
Tidigare i år ringde pappan och bjöd in sonen men han varesig tackade ja eller sa nej. Utan sa att han skulle funderar på det.
Men så nu har de talats vid och hör och häpna.
Pappan bad om ursäkt och sa att det som har hänt var hans fel !!!

Nu börjar mina hjärnspöken ( OCH sonens)
För med vår erfarenhet så stämmer inte allt.
Att den människa ber om ursäkt händer inte.
Men man skall väl inte tänka så utan vända andra kinden till osv.
Jag vill inte vare en människa som är bitter och trist utan det kanske är så att pappan ärligt och äkta ångrar sig.
Bra så i så fall.
Sen tar vi det efter det.
Så nu skall sonen träffa sin far efter sisådär 3 år.
Han är en duktig kille som har blivit lite luttrad, så han fixar det.
På gott och ont far jag till älskade Kalix för studentfirande på Onsdag. Alltså samma dag som sonen skall träffa far sin. Det känns inte helt ok att inte vara här när han kommer hem därifrån med alla funderingar.
Men det måste gå det med.
Allt blir bra.
Igen har dött och ingen kommer göra det.
Alla har torra och rena kläder och mat på bordet.
Alltså har vi det bra om man jämför med andra.

Allt blir bra

fredag 1 juni 2012

Jag ville ut före Kärleken. Men tanken var inte att det skulle regna och vara grått. Utan det skulle vara sol och varmt så jag kunde sitta ute på sol däck. Men allt blir inte alltid som man tänkt. Fast det går ändå.