måndag 2 april 2012

Lilla min hund

Min lilla hund har brutit ett ben i en tass. Inte ok.
2000:- fattigare, penicillin och smärtstillande i 10 dagar.
Vila och bara kisspromenader  blev ordinationen.

Men herre jösses vad man känner sig maktlös när det kommer till en djur.
Liten och försvarslös ligger hon där och är tvungen att bara acceptera det jag väljer att göra med henne.
Det får mig osökt att tänka på att hon faktiskt inte kommer att leva för evig och det gör mig helt bedrövad.
Jag vet att man inte ska tänka så men jag gör det.
Så jag har lovat mig att vara mer med henne. Jag är förvisso alltid med henne men man kan alltid göra mer.

Nu har vi vart ute och hon har skuttat runt på sina tre ben och kissat lite.

Ja jösses vilka bekymmer man kan ha.

2 kommentarer:

  1. Stackars lilla Millan, men hundar lever i nuet och frågan är om det inte är mer synd om dig Annica?! Vi mattar och hussar oroar oss SÅ för våra älskade 4-benta bästa vänner, eller hur?!! Jag är ganska övertygad om att våra jyckar känner på sig att vi vill deras allra bästa. Det gäller ra för oss att inte ömka dem FÖR mycket..

    Varm kram och lycka till!

    SvaraRadera
  2. Ja så är det nog. Men hon har funnits jämt känns det som och det kommer bli tungt på allvar när hon försvinner. Jag köpte henne efter min separation och hon har vart med mig under hela min sjukdomsperiod, och det har vart så bra att ha en liten att tänka på ibland. Jag har vart tvungen att gå ut på grund av henne. Annars hade jag legat hemma det kan jag lova. Så hon betyder och har betytt väldigt mycket för mig. Men det är ju som med baren. Man har de bara till låns.

    SvaraRadera