måndag 20 februari 2012

Nu skall jag berätta hur det är.
Vid den här årstiden om man skall ta sig ut till Ensamheten så vet man inte riktigt om man kan ta sig hela vägen med båt. Det är för att båten som går ut bryter ju isränna efter sig och där med lämnar en öppen ränna. Vilket betyder att man vare sig kan åka på isen eller igenom den. Vilket betyder att de som bor på öar lite längre ut inte kan ta sig någonstans. OM man inte har någon form av farkost som går på is och vatten. Dvs svävare.
Tyvärr får man inte kära de som privat person. Men när båten inte går hela vägen till ön dit jag vill så kommer det en svävare och hämtar en och kör en dit.
När man som jag har haft lite svårt med att vara med andra människor så kan den resan bli en riktigt prövning. Hitintills har det gått bra. Det är både för att jag har gjort det ett par gånger förut innan jag blev sjuk. Dessutom vet jag att jag får komma till min Kärlek. Det gör det lite enklare. Eller det jobbiga blir värt det kan man säga.
Sen är det rätt roliga människor på båten oftast. Man får höra en massa skvaller och det mest väsentliga som har hänt på ön.  
Vad vill jag säga med detta inlägg ???
Inget egentligen förutom att det är verkligen märkligt att färdas mellan två olika världar. Det är som en snabb kulturkrock fast på ett positivt sätt. Jag får inte ens hjärtklappning när jag sätter mig i svävaren. För jag vet att jag får komma till världens bästa människa. Det gör att jag utsätter mig för saker jag aldrig ens skulle tänka på annars.


2 kommentarer:

  1. Du är bäst. Du gör mig lycklig och jag älskar dig gränslöst. Längtar till torsdag.
    Din skärgårdstok

    SvaraRadera