lördag 25 februari 2012

Ny blogg

Jag har tänkt på en sak
Nämligen om att starta en ny blogg. Den skulle i såfall heta Salvtägen 6
Varför kan man undra då?
Jo jag låg senast i natt och funderar då jag inte kunde sova på det.
Jag har som bekant flyttat in i en ny lägenhet.
Den ligger i ett höghus i en förort till Stockholm som heter Hökarängen.
För er som vet, ni vet.
För er som inte vet så kan jag säga att Hökarängen inte har det bästa rykte direkt.
Som förort alltså.
Det  är lite orättvist, för ryktet finns kvar sen 50 talet då det fanns massa lägenheter här som "gubbar" fick. Det förekom även en massa lägehet som kriminalvården hade. Det vill säga att det rörde sig kanske inte helt rumsrena människor här förr i tiden. Till en vis del är det fortfarande så men å andra sidan är det så överallt.
Så till själva saken då.
I mitt hus där jag bor så rör det sig hela tiden.
Det låter jämt.
De som bor över mig tex har en liten unge som är vaken till efter 22 varje kväll. Tro mig jag vet. För de låter ungen springa i hallen och in i varagsrummet fram och tillbaka.
Fram och tillbaka.
Varje kväll.
Det är lite tröttsamt.
På bara den lilla tiden jag har bott där har jag stött på de mest underliga människor som finns. Kul på sitt sätt. Mycket att reflektera över.
Den trevligaste är fortfarande den Romska tjejen som så glatt hejjade på mig och höll upp hissdörren.
Det finns alltså en uppsjö av historier som skulle  platsa i en egen blogg.
Nu ska jag och min Kärlek äta.
Vi är själva på Ensamheten och ska se schalger.
Jubel och klang

tisdag 21 februari 2012

Mor lilla mor

Jag har nog fan den dummaste mamma man kan ha.
Det måste vara så.
Jag ringde henne idag för att fråga vad vår faster heter i efternamn. I min enfald trodde jag att hon skulle komma ihåg det då mamma och pappa ändå va gifta. Min pappa är död sen 22 år tillbaka så han kan inte svara på det. Min farfar och farmor är döda de med så de kan inte svara på det heller.
Min mamma frågar då varför jag vill ha tag på faster. Jag vet inte om jag behöver motivera för henne varför jag vill ha tag på min faster men jag säger att det vore kanske kul att se henne och min kusin innan det är för sent.
Min korkade korkade mamma säger då att farmor hon dog bara. Hon ville nog inte leva mer !!!
Farfar dog ju för att han var övergödd !!!
Vad det nu hade med saken att göra vet jag inte.
Då inflikar hon även med att fråga om jag skulle komma på Lördag?
Varför då måste jag ju undra...hon skall iof ta hand om en hund av hon som har tagit min Tintin. Tintins nya ägare har lite för många hundar och just den här lilla skulle passa hos min korkade mamma.
hur jag nu blev inblandad vet jag inte men det förväntas då så klart att jag ska köra upp hunden till mamma.
Nåväl jag undrar ändå varför jag skall komma just på lördag. Då slår det mig att min mamma fyller år.
Till saken hör att hon har inte vart hos mig på min födelsedag sen jag var 3 år. Så jag vet inte om det känns så där helt självklart att jag skall komma till henne.
Men vi får se.
Dessutom har fanskapet inte sett mitt älskade lilla barnbarn.

Om jag gillar min mamma får ni gissa själva.
 

måndag 20 februari 2012

Nu skall jag berätta hur det är.
Vid den här årstiden om man skall ta sig ut till Ensamheten så vet man inte riktigt om man kan ta sig hela vägen med båt. Det är för att båten som går ut bryter ju isränna efter sig och där med lämnar en öppen ränna. Vilket betyder att man vare sig kan åka på isen eller igenom den. Vilket betyder att de som bor på öar lite längre ut inte kan ta sig någonstans. OM man inte har någon form av farkost som går på is och vatten. Dvs svävare.
Tyvärr får man inte kära de som privat person. Men när båten inte går hela vägen till ön dit jag vill så kommer det en svävare och hämtar en och kör en dit.
När man som jag har haft lite svårt med att vara med andra människor så kan den resan bli en riktigt prövning. Hitintills har det gått bra. Det är både för att jag har gjort det ett par gånger förut innan jag blev sjuk. Dessutom vet jag att jag får komma till min Kärlek. Det gör det lite enklare. Eller det jobbiga blir värt det kan man säga.
Sen är det rätt roliga människor på båten oftast. Man får höra en massa skvaller och det mest väsentliga som har hänt på ön.  
Vad vill jag säga med detta inlägg ???
Inget egentligen förutom att det är verkligen märkligt att färdas mellan två olika världar. Det är som en snabb kulturkrock fast på ett positivt sätt. Jag får inte ens hjärtklappning när jag sätter mig i svävaren. För jag vet att jag får komma till världens bästa människa. Det gör att jag utsätter mig för saker jag aldrig ens skulle tänka på annars.


fredag 17 februari 2012

Mot Ensamheten

Just nu sitter jag bara och väntar på att få åka ut till Ensamheten.
Jag hoppas innerligen att det inte händer något i helgen som förstör vår helg. Man vet ju aldrig.

De senaste dagarna har jag pratat rätt mycket i telefon. Det är kris i delar av familjen. Vissa behöver stöd mer än andra och vissa behöver bara prata. För hur det än är så kan man inte ta över någon annans smärta eller jobb. Men lyssna och komma med goda råd är jag bra på.
Så nu ska det bli såååååå skönt att bara få vara ett litet tag.

Hoppas ni alla får en bra helg med.

söndag 12 februari 2012

Hemma mamma

Mamma har vart hemma i helgen. Det betyder inga tokigheter begångna.
Sen att Kärleken har vart här ett dygn är ju bara en bonus.
Det är så skönt att det får glida på lite bara. Att det är enkelt och att det inte är kaos hela tiden.

Vi har umgåtts och ätit god mat och tittat på mellon.

Den fd förlorade sonen och en av hans bästa vänner har vart här hela helgen med. De drog precis hem till sig.
Det är så otroligt roligt att de vill komma och var med oss här hemma. De far i väg framåt kvällen till krog och mingel aktiviteter på kvällen, Sen hittar vi de sovandes i varsin soffa.
Härligt.
Nu är det dags att avsluta.
Jag har letat upp min riktiga mormor.
Jag funderar allvarligt på att ringa henne.
Jag har aldrig pratat med henne. Vet inte vem hon är.
Det kanske är dags nu innan hon kolar och jag inte har hunnit träffa henne.
Vi får se.

fredag 10 februari 2012

QX

Jag säger å det.
Min Kärlek brukar säga att han är en gråtmild en.
Jag måste snart börja säga samma sak.
Jag sitter hemma och tittar på QX galan och har fått en ny idol.
Rickard Engfors

Ja... jag gråter.
Hur ska detta sluta?

Matgalen

Något är galet.
Jag äter. Jag äter inte så där som man borde.
Utan jag är ständigt hungrig.
Jag äter tills jag nästan mår illa.
Något är galet.
Jag har tid hos min "prat tjej" idag det är tur det.

tisdag 7 februari 2012

Jag måste berätta om min yngsta son.
Han har bott hos mig på heltid sen snart 3 år tillbaka. Man kan ju undra varför och det är inte helt enkelt att förklara. Men kort kan man säga att hans pappa inte är helt klok och bad sonen fara åt he..te när han ville flytta till mig. På den vägen är det.
Så klart är inte det helt lätt och det framkallar en massa frågor och ångest i pojken. Jag tycker ändå att han har klarat det ganska bra. Vi har vart på samtal på BUP för att han själv ville det. Men han kände väl att det inte behövdes utan att han tyckte att vi kunde prata lite bra han och jag.
Han har under de senaste åren både vart med om och själv skapat situationer han absolut inte borde ens har vart i närheten av.
Det har vart möten ,polisen, soc, sjukhus och så vidare.
Men mitt i allt elände så blir jag så stolt över han. För han är en bra klok kille.
Han har sina åsikter och gör inte alltid de smartaste valen. Men han står för det och gör allt han kan för att gör rätt.
Det får mitt mamma hjärta att mitt i allt elände känna en enorm stolthet.
Jag vet att det kommer gå bra för den pojken. Han behöver nu och en tid framöver en del stöd. Det ska han få av mig så mycket jag kan.
Så klart önskar jag att jag borde kunna göra mer. Men nu är det som det är och jag måste acceptera det och ge han den trygghet jag kan. Det är det enda jag kan göra just nu.
Men det blir bra.
Så är det.

måndag 6 februari 2012

Jag vet att jag är skit tråkig och bara skriver ytliga saker. Men det har hänt en massa saker här hemma som jag själv inte har bearbetat än.
Jag orkar helt enkelt inte ta in det.
Som tur är har jag bra människor runt mig som jag kan prata och gråta ut hos. Det betyder mycket.
Men att hela tiden vara tvungen att omvärdera sin känslor och att ständigt åka på bakslag är inge kul.
Jag har sagt det förr och kommer förmodligen säga det igen, även om jag verkligen inte vill känna så mer så är det så att det räcker nu. Tack så mycket. Jag har fått min beskärda del av bakslag.
Det där dravlet om att man ska se alla situationer som en lärdom där man alltid kan lära sig något orkar jag inte ens höra. Eller att man inte får mer än man klarar av.
Då undrar jag varför jag ska lära mig så mycket och vem tycker att jag ska klara så mycket mer än andra?
Nä det räcker nu.

Jag ska andas och bara ligga i soffan nu, samla lite kraft för att kunna göra nå vettigt alls i morgon.


Min absolut bästa vän och hennes man var med mig ut till Ensamheten i helgen.
De har inte vart med där ute förut så det var en ny upplevelse.
Hon är lite rädd för olika saker tex som att åka båt. Så vi började lite fint med att åka storbåt. Sen lurade vi ner henne i en vanligt liten båt och åkte till den lokala krogen. I snö fallet. Det va väl inte riktigt planer att med med lite hålla handen och sitta bredvid så gick det. Det var dessutom den absolut sista åk turen för den här gången för nu lägger sig isen där ute.
Jag tycker att det är så vackert och fridfullt så jag vill ju vara där hela tiden. Tyvärr händer det lite för mycket otyg hemma så att tillbringa mer tid där ute är inte lämpligt just nu.

Som tur är har jag världens bästa Kärlek så han är med på den resan.
Nu ska jag göra kväll och umgås med min fina yngsta son.

torsdag 2 februari 2012

By the way

Jag har tänkt på en sak.
Nu när jag är en del ute i skärgården så krävs det lite andra kläder än vad det gör inne i stan. Det betyder att de skall vara funktionella och bra. Någon form av läckra arbetskläder alltså. Den ekvationen är inte helt lätt att få ihop. Men nu har jag hittat dessa små godingar.
Rosa arbetsbyxa Pink Lady 
Allvarligt ???

De är ju helt ljuvliga. Det va tydligen ett par Fristads.
Man måste ju även hitta nå roligt att ha som jacka. Helst skall det vara reflexer. I massor. Utan att man ser ut som någon lyktstolpe.

Varselparkas 6-1 kl.3

ProJob
En sån tex .

Då kan man verkligen säga att man syns. he he


onsdag 1 februari 2012

Igen

Jag har ju glömt att berätta det allra allra viktigaste av allt i hela världen.
Jag ska bli farmor igen i September. <3

Det blir många små barn i vår familj den här sommaren.
Först blir Kärleken morfar.
Sen får systerdottern sitt barn i mitten på Juli. ( förövrigt har de två gått i samma klass. Kärlekens dotter och min systerdotter alltså)
Sen kommer mitt lilla underverk i september.
Det är något att vara glad över.
Jag avskyr själv att bloggar jag följer inte uppdateras. Så därför borde kanske jag göra det då själv.

Det har vart ett par rätt intensiva dagar här hemma. Fin besök från Norr med följden av att jag inte kunde sova med Kärleken. Men däremot med en liten tjej i sängen. Det är inte riktigt lika dant kan man säga. Jag är inte riktigt van att få en liten hand instucken under mig när jag sover. Men det gick bra för det är rätt mysigt med.
Sen fixade vi och donade och hade kalas för 18 åringen. Jag tror att han var rätt glad.
I den här familjen finns det ju lite konflikter runtomkring. Vilket höll på att bli lite tokigt. Men med lite tankeverksamhet och gemensamma beslut gick det med.
Sen va vi ett gäng på bandy på söndagen. Systersonen spelar ju i Haparanda/Torneå bandy och det spelade så lämpligt på Zinken. Mycket trevligt.
Ylva fick för sig att vi skulle möblera om och det fattades en bokhylla. Men tack vare blocket så fick vi tag på en alldeles utmärkt en rätt billigt. Så den åkte vi och hämtade mitt i allt. Med den följden att det blev en fest med tillhörande ommöblering. Det går inte att berätta helt rättvist hur en sån sak kan gå att genomföra samtidigt man bjuder på mat och fika. Men eftersom hon inte är direkt diskret och blyg satte hon nästa alla som var här i någon form av jobb. Så nu är det riktigt fint här hemma. Det är bara en kartong kvar att packa upp av alla vi hade med oss. Det känns riktigt skönt faktiskt.
Så nu börjar finliret. Det där angenäma att man får sätta upp saker och flytta om så att saker hamnar där de ska.
Kärleken har vart inne hos mig en hel vecka. Det är ju så klart jätte skönt att få ha lite vardag med han med. Tyvärr  blir det desto tristare nu när han sak fara hem. Vi ses ju i helgen men det är ändå tråkigt när man är van och vill vara nära.
Det kommer tyvärr bli lite förändringar här framöver vad det gäller att jag är hemma mer. En liten/ stor son behöver lite extra stöttning i livet ett tag.
Men det blir nog bra.
Vår tid kommer där vi får vara tillsammans jämt.

Nu står det Tacopaj på schemat.