torsdag 26 januari 2012

I dag gäller det att sätta fart.
Kärleken kommer till stan. Det betyder inte att jag måste sätta fart utan för att det är dags.
Jag ska baka lite hade jag tänkt. Semlor blir det nog. Sen ska det tvättas och köpa toapapper.
Intressant va?
Sen allt det andra.

Nu kör vi

tisdag 24 januari 2012

Jag har länge haft en känsla av overklighet.
Jag är inte med i det som händer.
Det händer så mycket tok så jag kan inte ta in allt. Det är så många trauman som jag skulle behöva bearbeta. Men innan jag kan det så händer något nytt.
Jag pratar nu inte om att mjölken tog slut till frukost. Eller att våra nya grannar har barn som skriker och lever jävulen från 7 på morgonen.
Nä i mitt liv handlar det om lite andra saker.
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag inte kan ta in allt. Det kanske är som en försvars mekanism. Det är fullt i systemet på nå sätt. Det går inte in mer just nu.
En dag lär det däremot komma ifatt mig.

Som tur är så har jag ett par människor jag kan prata om allt med. Jag vet inte hur det hade gått annars. För det är ju egentligen i samtal med andra man verkligen får fundera och analysera vad man faktiskt tycker.
I morgon bitti har jag ett sånt möte. Det är tur det.

måndag 23 januari 2012

Fryser

Jag är verkligen ingen frusen människa. Snarare tvärt om.
Men nu fryser jag så där ända in i märgen. Tyvärr är det inte bara att det är kallt ute.
Då frågar min fina Kärlek om han ska komma in.
Det var inte så svårt att säga ja även fast jag har svårt att begära något för egen del.
Men det är väl det man ska ha sin Kärlek till.










Det blir bättre Annica säger de.
När då undrar jag ?
Jag är trött på att var van vid att det gör ont.



lördag 21 januari 2012

Min stora stora idol Mikael Wiehe har skrivit massor med bra låtar. Just nu är det den här som  går här hemma.
Den kommer från en skiva som heter "Sånger från en inställd skilsmässa"
Någon skilsmässa är det inte tal om i det här hemmet. Men lyssna gärna på den.

http://open.spotify.com/track/4W3OBYPj6QQf5bT47vMAcy

OM JAG SKA KLARA DET

Jag måste gå med väldigt bestämda steg
och ryggen alldeles rak
och med huvudet mycket högt
och blicken fäst rakt framför mej
nånstans mycket långt bort
Jag måste sätta den ena foten
framför den andra
utan att tveka
och aldrig, aldrig nånsin titta ner

Om jag ska klara av det här
Om jag ska klara det här
Jag vet inte hur man klarar av sånt här
Jag vet inte om jag klarar det

Och jag måste gå till min terapeut
minst två gånger i veckan
och redogöra för olika saker i mitt känsloliv
och hur jag ser på det
och läsa upp långa historier
som jag har skrivit hemma vid mitt skrivbord
för att försöka förklara dej för mej

Och jag måste prata mycket länge och omsorgsfullt
med alla som jag träffar
om hur jag mår
och om hur jag har det
och om hur det går
och analysera den förhandenvarande situationen
i detalj
och vad som har hänt sen sist
och hur den kan tänkas utveckla sej
och vilka eventuella mått och steg
jag i så fall kan tänkas vidta
och vilka eventuella mått och steg
du kan tänkas vidta

Om jag ska klara det här…

Jag måste sitta i timtal fullständigt orörlig
framför min spegelbild
och föra oändligt långa samtal med mej själv
och studera mitt ansikte mycket noga
för att försäkra mej om
att jag fortfarande finns
och inte bara är nån sorts överbliven restprodukt
från vårt gemensamma liv

Och jag måste sätta musiken på stereon
och ljudet på TV:n
på mycket hög volym
så att jag inte märker tystnaden i lägenheten
och hålla mycket hårt för öronen
så att jag inte hör att du inte diskar i köket
Och jag måste ta på mej
mycket tjocka, helst heltäckande kläder
så att jag inte märker
att du inte rör vid mej

Och jag får inte öppna garderobsdörrarna
så att jag märker att dina kläder inte hänger där
och jag får inte tända ljuset i vardagsrummet
så att jag ser de gapande hålen
i bokhyllan
Och jag får inte sträcka ut armen
för då märker jag att du inte ligger
i sängen bredvid mej
Och jag får helst inte röra mej
så att jag noterar att du inte följer mej med blicken

Om jag ska klara av det här…

Och jag måste mycket noga hålla reda på
vad det är för tid på dygnet
där borta där du är
och om du snart har en möjlighet att ringa mej
eller kontakta mej på annat sätt
Och jag måste stiga upp mitt i nätterna
när det är dag hos dej på andra sidan jordklotet
och försöka nå dej

Och jag måste ringa
mycket långa och kostsamma
interkontinentala telefonsamtal
så att vi kan föra långa resonemang
om skenbart praktiska saker som
boskillnad, valutaöverföring, skattekonsekvenser
eftersändning av brev och köerna på huvudpostkontoret
i staden där du befinner dej

Om jag ska klara av det här…

Och jag måste ta långa promenader längs stranden
så att jag kan gråta mycket våldsamt
och skrika mycket gällt och okontrollerat
och ibland skratta mycket högt och tydligt för mej själv
Och varje liten gnutta hopp
måste jag försöka utplåna
Och det är inte lätt
att utplåna hoppet
Hoppet lär ju som bekant
vara det sista som dör

Att utplåna hopp
är en blodig sysselsättning
Hoppet är segt
Hoppet vill som sagt inte dö
Hoppet kämpar emot
som en flådd, sprattlande
kanin mellan fingrarna
Men jag måste försöka ta kål på det
Bita huvudet av det
Banka det i väggen
Stampa ihjäl det

Om jag ska klara det här
som jag inte alls vet om jag kommer att klara av
En dag ska jag bo själv med min Kärlek på Ensamheten.
Så är det bara.




måndag 16 januari 2012

Ang Borderline

Jag läste på lite om det nu i kväll och måste kommentera lite.
Det här är skrivet av en som vet  vad det handlar om.

"Rädsla för att bli övergiven är ett vääääldigt typiskt drag för någon som har Borderline. Man är fullständigt skräckslagen för att bli övergiven eftersom man då, överger sig själv.

Orsaken att det växlar så mycket för dig, är enkelt uttryckt pga att du inte litar på dig själv och är tillräckligt snäll mot dig själv. Det gör att det blir en obalans där du hela tiden slåss mot dig själv. Du tror du är egoistisk så fort du tänker på dig själv å ena sidan och å andra sidan så känner du ju hur dåligt du mår när du är så hård mot dig själv. Oförmågan att vara snäll mot dig själv, gör att du hela tiden svänger mellan vad du känner."

"Det är när du är arg, som du faktiskt bryr dig lite om dig själv. Det är ju det du behöver bli så mycket bättre på. Men det är inte alls lätt att bara bli snäll mot sig själv och börja ta hand om sig själv. Det kanske krävs en riktigt duktig terapeut som hjälper dig med det. Varför inte unna dig det och faktiskt vara lite snäll mot dig själv?"
I mitt fall så är det så att jag inte kan bli arg. Jag blir det väldigt sällan.
Varför? Jag vet inte.
Jag har i mitt tidigare liv inte fått bli det. Det har inte funnits utrymme för mig att bli det då andra har var så mycket argare än mig. Som har behövt det mer tydligen.

Så in i helskotta trött på det är jag iaf. Även fast jag nu vet att jag har det.
Sen fattas bara det där att veta hur, och orka göra nått åt det.

söndag 15 januari 2012

Trött det är vad jag är.
Jag har haft en fantastisk helg med Kärleken igen.
Vi har haft en stadshelg men bandy och middag hos goda vänner.
Min bästa vän tycker att vi är för osociala, att vi tillbringar för mycket tid bara ensamma ute på ön, så jag bjöd in oss på middag helt enkelt. Så att vi kunde umgås lite.
Idag körde jag ut han så han fick ta båten ut till ön igen.

Så nu är det tillbaka till vardagen.

tisdag 10 januari 2012

Bra dag.

Jag har vart ute i det fina vinter vädret idag. Det blev en promenad på säkert 2 timmar.
jag gick till min goda vän i Gubbängen så hon fick komma ut med.
Sen fortsätter fixandet här hemma. Bort med några kartonger, kasta lite saker. Ja ni förstår.

Behaglig dag.
Snart är det helg


måndag 9 januari 2012

Home alone

Idag för första gången på mycket länge har jag vart ensam hemma. Nästan hela dagen.
Det var första dagen i skolan för sonen och han sov inte alls i natt då han har vänt på dygnet under jullovet.
Så han åkte direkt till skolan och sen var han med kompisar. Allt för att inte komma hem och sova halva kvällen och sen inte kunna sova i natt igen. Så han kom hem nu vid 21 tiden och åt och sen kroknade han direkt.
Vilket betyder att jag har vart hemma hela dagen själv.
Märklig känsla vill jag lova.
Jag har längtat efter den här dagen så länge så när det väl blev tillfälle så känns det nästan overkligt.
Vad ska jag göra av all tid?
Vad ville jag göra med all tid då jag inte hade den själv?
Jag har ägnat dagen åt en massa beslut och ringande och pappers arbete. Så jag är riktigt nöjd med min egna tid.
I morgon skall det utföras fysiska aktiviteter.

Jag ska försöka ( det kanske är fel att säga så men jag vill inte känna att jag misslyckas mer genom att säga att jag ska) att sätta upp ett mål varje dag och genom föra det.
Jag tror någonstans att det är bra för mig.


lördag 7 januari 2012

Min fina hund som inte alls skäms för sig. Hon la sig på Gibson. Det var tydligen en bra idé.

fredag 6 januari 2012

I bland önskar jag att jag kunde skriva så där enkelt och bra så att folk förstår vad jag menar.
Men det är inte alltid så enkelt, jag är dessutom, har jag kommit på, väldigt själv kritsikt. Det är väl bra på sitt sätt. Men inte när det kommer till den punkten att jag skriver långsammare än vad jag tänker och då har jag redan omvärderat och ändrat på det jag hade tänkt skriva från början. Då är det inte så enkelt längre.
Sen glömmer jag. Jag glömmer original tanken och svävar ut i någon annan tanke eller så tänker jag på pm man ska skriva på ett visst sätt.
Vad vill jag ha sagt med det här ?
Inte ett smack förutom att jag önskar att jag kunde uttrycka mig bättre.
Det kanske har att göra med att jag inte vet vem jag är eller vad jag vill ?
För hur ska man kunna skriva nå vettigt om man inte vet nått ?

Det enda jag vet just nu är att jag är ruskigt trött på att vara instabil.
Jag vill inte vara det nå mer kan man säga.
Kan man ta paus från sig själv?

onsdag 4 januari 2012

Nytt år

Jag har vart på Ensamheten med min Kärlek och firat in det nya året. Det gjorde vi dock inte själva utan det kom goda vänner som vi åt och drack med. Exakt så som det skall vara.
Nu sitter vi mest och tittar på varandra och stormen och funderar på hur länge vi får ha ström.
Eftersom vi befinner oss rätt långt ut i själva skärgården så kan man verkligen inte räkna med att ha ström när det stormar. Nästan så det är tvärt om. Man förbereder sig genom att hälla upp vatten och ser till att spritköket är nära tillhands.

I morogn skall jag in till staden igen och ha ett par möten. Sen ut igen över helgen sen in igen och börja vardagen.
Det blir som det blir. Som vanligt kan man säga.

En sak är dock lite annorlunda. Jag och syrran har betsämt att vi ska gå ned i vikt. 1 kg i månaden.
Hur tänkte jag där???
Men det behövs verkligen så det är bara att göra det nu. Jag kan ju inte vara sämre än hon.
Så alla ni som har gått ner i vikt och stannat där. Hur har ni gjort?
Ge mig era bästa tips tack.