lördag 29 december 2012

Katten är en ständig källa till skratt. 

torsdag 27 december 2012

Julhelvetet

Jag avskyr den här helgen.
Av många anledningar.
Men mest för att det skall var så in i helvete trevligt och familjigt och mysigt och sitta hemma framför brasan mysigt. Men det sällan är så. För någon.
Utan det är mer av en helg där drömmar och önskningar inte slår in och man bara blir besviken.
Många vill så mycket men det blir inte så.

Jag fick  vara med mina barnbarn i alla fall och det var super mysigt.
Att vakan på julaftons morgon av lilla Sebbe som kommer in och säger. - Ni måste vakna nu inte sova längre.
Det är kärlek det.
Familjen hade hängt upp en strumpa i köket till han där han fick en morgon julklapp.
Han tittade på mig och sa - Farmor. Du får öppna presenter när det är din födelsedag.

Sen åkte vi till väninnan och åt mer julmat och spelade lite spel.
Hur trevligt som helst. Förutom att jag blev magsjuk.
Så det blev en helvetes natt för mig som inte kan spy.

Nu är min halvbrors storebror borta. Försvunnen. Ingen vet vart han är.
Så jag måste nog agera trygg storasyster idag.

Sen träffar sonen sina bröder i centrum idag.
En sammankomst som har uppstått för att de skall få träffa varandra.
Jag vet att det verkar snurrigt och det är det med.
Men de skall träffas och bara fika. Sen får man se vad som händer.
Jag tänkte smyga med så jag fick träffa och bara krama om min större son.
Men jag gör inte det.
Vill inte utsätta han för mer än det han har.

Så jag sitter här hemma.

tisdag 18 december 2012

Titta på bruden som kan förklara så man förstår.
Nu i bilder.

söndag 16 december 2012

Miljöombyte

Jag skulle verkligen behöva lite miljöombyte.
Komma härifrån lite. Se lite andra saker än väggarna i min lägenhet.
Jag skulle behöva få andas lite frisk luft från skogen. Sitta och bara titta på träden.

Min situation just nu gör att det är mer eller mindre omöjligt. Som det ser ut kommer det att vara så för en oändlig framtid med.
Jag har helt enkelt inte den möjligheten.
Jag vet att man inte skall tråna efter sånt man inte har.
Man skall inte jämföra sig med andra osv osv.
Det gör jag inte heller.
Jag vet bara vad jag saknar som jag inte har.
Det är sorgligt.

Jag biter ihop.
Det går över.

En del av mitt hjärta

Ta en titt på den här videon



/ Annica

lördag 15 december 2012

I dag

Idag för exakt två år sedan träffade jag en man. Jag föll direkt och blev tok kär.
I nästan två år var vi tillsammans i stort sett jämt.
Något hände som jag fortfarande inte kan sätta fingret på vad det var. Men det som hände var att vi har gått skilda vägar.
Jag vill inte lämna ut varesig mig eller mannen. Det finns ingen anledning då jag fortfarande tycker  att det är fantastisk människa och inte vill han något ont i hela världen.
Jag sitter här nu och reflekterar och funderar, sörjer och förbannar mig själv.
Hur blev det så här?
Varför blev det så här?
När skall det bli normalt igen?
Vad är värt att bevara?
Vad skall jag lära mig?
Ja lite sånna tankar har jag nu,

Jag tror att man skall lära sig nått av allting. Vad  jag skall lära mig av det här har jag inte kommit på än. Jag Hoppas jag en dag kommer på det.

Nu ska jag fortsätta slicka mina sår och bara vara.

måndag 10 december 2012

Älskade ungen

Jag har haft äran att ha mitt älskade barnbarn här hemma för första gången över natten.
Det gick faktiskt över förväntan.
Jag hade nog förväntat mig lite mer pip eller någon form av protest. Men icke.
En gång frågade han om vi skulle åka hem till de. Men jag sa nej det ska vi inte.
Då reagerade han lite men det gick över lika fort som det kom.
Sen sov vi och åt och var ute och handlade tillsammans. Så himla mysigt.
Vi tog en liten sakta promenad ner till affären för han måste ju få sitt fredags mys.
Det innebär natur taco chips.
På väg ner till centrum säger han helt spontant att farmor du är bäst.
Det värmer i farmor hjärtat kan jag lova.

Till saken hör att jag från det han var liten alltid sagt att farmor är bäst. Det var nog en av de första sakerna han kunde säga. Och -Nu lugnar du ner dig.
Det har jag lärt han med,
Så frågar man han vem som är bäst så säger han Farmor.
Men den här gången i centrum kom det helt spontant.
Fina ungen.
När jag umgås med han finns det ingen oro.
Det finns ingen ångest. Allt är bara så bra.

Då är det härligt att leva.
Som tur är hänger det kvar ganska länge.

fredag 7 december 2012

Det är inte helt lätt att få båda barnen och mig på samma bild samtidigt och dessutom att vi ska se normala ut är inte helt enkelt. Så det blev två bilder.  

onsdag 5 december 2012

Ännu en dag

Så har vi då¨kommit till den dagen som jag har både bävat och trott att den skall komma.
Den dagen då jag fick ta sonen till psyk.
Jag har verkligen inga problem med att söka hjälp när jag väl behöver det.  Men när det kommer till barnen så känns det som ett nederlag.
Jag borde ha kunnat mer.
Jag borde vara bättre för han osv.
Men nu är det inte så och därför behöver pojken hjälp med vissa saker.

Morgonen började med att flickvännen ringde och sa att hon hade fått ett skumt sms av sonen i natt. Kontentan var att han inte vill finns längre.
Så jag fick kontakt med psyk jouren och vi fick komma dit.
Det  blir nog bättre nu hoppas jag.
Jag skulle ha åkt till Åkersberga och vart barnvakt när de packade men det gick helt enkelt inte i snöstormen. Man kan knappt ta sig ut från parkeringen här nu.
Men det skall tydligen bli bättre.
Det vore kul om det va lika mycket snö i helgen när lill tjabo ska vara här så vi kan åka pulka.

Sen kom inte rör killen fram med sin bil till mig. Så stoppet i avloppet får jag ha en dag till. Nu är det bara tre dagar utan fungerande avlopp.
Jo då det går bra nu.

söndag 2 december 2012

Daniel blev matchens lirare så han fick ett pris. Städprylar.
Av någon anledning ville han inte ta med det på flyget hem så jag fick det.
Synd för han för det var riktigt bra saker.

Ungdomarna duschar tillsammans och grann jävlarna springer som galningar där uppe.
Jag tror fan det är dags att ringa störnings jouren ingen så jag kanske blir av med de snart.
Ungdomarna får duscha vidare de stör inte i alla fall.

Jag har kommit på en sak.
Det är närheten och förtroligheten jag saknar mest.
Jag har så länge velat ha närhet och riktigt samhörighet så länge så jag knappt vet hur man lever utan det.
Tyvärr så lyckas det alltid på ett eller annat sätt ta slut eller gå sönder.
Ja måste inse att det inte är för mig.

Det är inte så kul.

Bandy

Det verkar inte som att det blir fullt i dag.

lördag 1 december 2012

Det är mycket man bör

Jag borde skriva en massa saker här.
Saker som jag går runt och funderar över. Men det tänker jag inte.
För oavsett vad jag skriver eller oavsett vad jag berättar så kan det missuppfattas och tolkas på sätt som inte är min mening.
Visst det står alla människor fritt att välja vad de skall tro och tycka. Men när det jag skriver inte går fram som jag vill så struntar jag i att skriva det.
Nog om det.
Det börjar bli riktigt fint här hemma nu. Jag börjar till och med gilla min lägenhet. Det är väl dags efter att ha bott här i ett år nu.
Herre jösses. Jag har bott här i ett år nu.
I morgon är det bandy på schemat. Systersonen från norr kommer ner och spelar på Zinken, så det skall tittas på.
Igår hade jag taco middag här hemma och jag och väninnan blev sittandes till väldigt sent mitt i natten och surra. Så idag är det segt kan jag lova.


onsdag 28 november 2012

Vilken skit natt det har vart i natt. Först hade jag svårt att somna. Sen när jag väl gjorde det vaknade jag av att Millan fick ett till kramp anfall. Hon har fått det förut så det är inte lika läskigt längre. Men nu tar det längre tid för henne att återhämta sig. Så hon skakar fortfarande. Dessutom va det så illa inatt att hon kissade och bajsade inne. När vi väl somnade blev jag väckt av att det ringer på hem telefonen?!?!? Vem ringer 5:45 till någon utan att säga nått i luren? Snart kommer hantverkarna. Kul dag det kommer bli.

tisdag 27 november 2012

Jag har tappat en gammal lagning i en tand.
Inte ok.
Det fastnar mat där hela tiden och det börjar göra riktigt ont.
Tyvärr kan jag inte göra nått åt det.
Som tur är mitt i allt så har jag lättare att stå ut med fysiks smärta än med psykisk smärta.
Den är lättare att hantera.

För en vecka sedan skulle de börja byta fönster i min lägenhet. De kom i torsdags och i fredags. Sen inget igen.
Nu i dag på eftermiddagen kom de och  började täta och sätta in foder runt fönsterna.
Det ska bli så skönt när det är klart. Jag skall städa precis överallt för just nu går de bara rakt in. Jag kan tillägga att det har regnat här i tre dagar nu så då kan man lätt räkna ut hur det ser ut med lera osv.
Jag orkar inte ens bry mig just nu.

Ja livet går vidare

fredag 23 november 2012

onsdag 21 november 2012

Fönstermontörer

Jag har ju precis fått min lägenhet renoverad.
Nytt och fint blev det.

Det var ingen ide att ställa tillbaka alla saker för det skulle monteras in nya fönster. För ett par dagar sedan skulle de komma och börja så jag plockade bort alla saker från fönsterna och alla gardiner osv.
Men inte kom det några hantverkare inte.
Inte på två dagar.
Nu börjar det bli lite trist att leva i röran här hemma.
Jag i mitt kaos klarar inte riktigt att leva så här.
Dessutom måste jag ju ta med katten när jag far bort på dagarna för att de skall fixa här hemma. Annars skrämmer de väl ihjäl den stackarn. Det är inte helt lätt att komma med två hundar och en katt hem till folk och stanna där hela dan.
Jag hoppas de blir klara i morgon.
Jag hittade något som är så bra skrivet.

Läs här

söndag 18 november 2012

Vill ha

Jag vill ha någon som håller om mig och stryker mig över håret och som säger att det kommer att bli bra.
Som ligger bredvid mig om natten när det är besvärligt att sova och som lyssnar när jag vill prata.
Ska det va så svårt att hitta det ?

måndag 12 november 2012

Just nu lever jag i en bubbla av overklighets känslor.
Det är inte på riktigt det som händer nu. Det känns så i alla fall.

Alla säger att de har gått igenom så mycket i sina liv. Det är väl så det skalla vara.
Även jag har fått min beskärda del av saker att ta mig igenom.

Det jag har lärt mig på resan är att det aldrig funkar om man måste ta massa skit man inte förtjänar.
Jag varesig vill eller orkar skriva här om detaljer i det som sker. De som är berörda vet och det räcker så.

Men livet går vidare.
Muren jag släppte, håller på att byggas upp igen.
Det är bäst så.

söndag 4 november 2012

Analys och ovett

Cirkeln skall slutas, det har jag kvar.
Vi skall enas i jorden.
Jag och min far.

Min far var en hårt arbetande alkoholiserad människa som förmodligen inte har fått något besök till minneslunden där han blev utkastad efter sin död.
Han dog på fyllan då han skulle köpa mera groggvirke. Han befann sig på en båt och hoppade i land på bryggan, snubblade över en tamp och föll i vattnet och dog.
Jag fick reda på det genom att min mamma ringde till mig där jag stod och baka pizza på kollo där jag jobbad då.
Jag vet inte om jag reagerade så mycket egentligen.
Men just där, just då kom min gamla barndomskamrat som jag jobbade med där på kollo, in genom dörren och frågade vad det var som stod till.
Jag sa som det var och hon tittade på mig och sa att jag skulle genast gå därifrån.
Då gick det in att det kanske var på allvar.
För man lämnar inte sin tjänst i köket på kollo.
När det hade gått in lite ringde jag till pappan till mina stora barn. För de var där då.
Jag frågade om inte han kunde ta de och komma till mig.
Jag ville bara få hålla om de och tala om att jag älskade de.
Jag och pappan var inte helt eniga då men han tvekade inte en sekund.
Han kom med de små liven och jag fick pussas lite med de.
Det var stort gjort av han.

Min far slog min mamma så mycket att jag och mina syskon fick springa hemifrån ibland. Ibland stannade vi kvar hemma.
Man stannar hemma som barn när en far slår sin mor för att man tror att man kan avstyra det hela.
Man tror som barn att men kan gå emellan två vuxna människor som slåss så att blod och tänder ryker.
Det kan man inte.
Det enda man  får är stora djupa sår av förakt och rädsla.
Det man lär sig är att gå på tå genom livet för att aldrig göra några fel.
Det är inte synd om mig.
Jag har haft val att välja det liv jag vill leva.

Det jag dock inte har är en grundtrygghet att stå på.
Det kanske inte är så svårt att förstå.
Jag har aldrig acceptera det faktum att jag är ett offer.
Jag har inte valt mitt ursprung. Men jag är tvungen att vara ett resultat av det.

Det är skit.

Som tur är finns det glädje ämnen i mitt liv nu som gör att jag förstår vad livet verkligen har för mening till just mig.
Men det har tagit tid att förstå det.

Hoppas ni vet vilka ni är och att ni betyder allt för mig.

söndag 21 oktober 2012

Jag mår så jäkla dåligt. Att leva så här är inget alternativ. Det måste ske nått snart.

onsdag 17 oktober 2012

Orättvist

Jag har vart på begravning i dag.
Av en 46 årig kvinna.

Inte ok.
Ett av barnen grät så han inte kunde gå fram till kistan och säga farväl.

Det finns de som borde ha legat i den där kistan i stället för en älskad mor och människa.

Men livet är inte rättvist. Dessutom finns det ingen gud.
Men jag hittade en fin psalm.

Du vet väl om att du är värdefull
Att du är viktig här och nu
Att du är älskad för din egen skull
För ingen annan är som du

måndag 15 oktober 2012

Ang med det här att berätta allt.

Jag har haft två samtal i dag som har fått mig att fundera över det där med att berätta allt.
Ska man verkligen göra det?
Ska man verkligen ösa ur sig allt man tänker och skita i konsekvenserna av det man säger?
Måste andra få redan på hur det verkligen är?
Hur det verkligen är?

Vad funderar jag på nu tänker du säkert.
Ja fundera på du men jag tänker då inte berätta allt jag vet eller tänker. Så är det bara.

För att förtydliga det jag menar ska jag berätta en del.
Det här med ekonomi tex. Jag har svårt för att dela det med andra. Mycket för att jag har vart tvungen att ta hand om det hela mitt liv själv. Det finns vissa gånger jag har litat på andra men det har visat sig att jag tillslut har förlorat ändå.
När man har vart hemma och vart sjukskriven i nästan 7 år så har man inga marginaler kvar. Det kan jag lova.
Nu till själva kärnan.
Jag kan förstå att det inte är så enkelt för andra förstå att jag inte kan göra något pga att det inte finns pengar. För att inte gå under för det så stålsätter jag mig och fixar och trixar så att sonen som bor hemma inte skall bli drabbad,
Jag försöker lite käckt så där tänka att det är bara materiella saker. Att pengar inte gör en lycklig.
Så är det säkert med. Men det är bara de med pengar som har råd att säga så.

För jag kan lova att det känns bra hemsk när jag inte kan erbjuda sonen någonting. Han och jag har aldrig vart utomlands tillsammans. Det har jag inte vart med något av mina barn. Jag kan inte ge han pengar till att köpa en vinterjacka. Jag kan inte ta med han och bara äta ute och gå på bio.

Ja det är bara materiella saker och jag borde inte tänka så.
Jag förintar bara mig själv.
Men det är min verklighet. Det är min vardag. Nu delar jag det här med andra och det brukar jag inte göra. Också för att jag skäms för det. Man borde som vuxen människa kunna göra saker utan att det skall få konsekvenser på ett annat håll Men jag kan inte det. Och det börjar tära på mig.
Jag önskar så att jag kunde må bättre och kunna ta mig ut i arbetslivet igen. Men som det är just nu är det inte aktuellt. Så chansen att det kommer att bli bättre snart är rätt liten.
Sonen jag har har pratat mycket om det här de senaste dagarna, och det smärtar att se på han  när han börjar förstå hur dåligt jag mår. Jag vill inte att han ska ta det. Jag vill inte att han skall behöva bekymra sig om mig. Men det blir så.
Han kommer ev inte fixa skolan.
Det kan jag lova inte gör saken ett skit bättre. Så klart är jag en stor del i det. Jag borde ha vart bättre för honom. Jag borde ha kunnat ge han mer.
Ja fy fan va det är roligt att leva.

Sen ringer syrran och berättar att hon är hemma från jobbet för att hon har ont i ryggen.
Jag berättar inte då att jag skall undersöka ryggen för att jag ev har diskbråck.
Jag låter henne prata på hur besvärligt det är att ha ont i ryggen.
Sväljer det med.

Ja fy fan va det är roligt att leva.

Jag vill egentligen inte att någon skall veta allt det här för jag vill inte att någon skall tycka synd om mig.
Jag vill inte ha några sympatier.
Jag vill inte att någon skall veta hur usel jag är.
Men det är den nakna sanningen.

Nu är det snart 2 månader sen jag pratade med min andra son.

torsdag 11 oktober 2012

Stink matta

Idag har det faktiskt vart en bra dag.
Eller så bra det går när det ligger och pyr lite så där i bakgrunden den där gråten.
Jag måste gå med väldigt bestämda steg och aldrig någonsin titta ner.
Men förutom det så har det vart bra.
"Min" målare är klar här hemma och jag börjar ÄNTLIGEN tycka om min lägenhet.
Det känna i hela kroppen att det kommer att bli bra och fint här hemma nu.
Jag passade på att tvätta min vita ?!?!?! vardagsrums matta innan vi fick omgjort här hemma. Den är stor och otymplig och tar en jäkla tid på sig att torka. Men jag hade ju ingen brådska så den har fått hänga ute på balkongen. Tills idag då jag tog in den i förhoppningen att den skulle vara torr.
Det var den med men dock lite fuktig fortfarande. Och den luktar fan.
Men det är inget att göra. Den gör det bara för att den är fuktig fortfarande men det har gått över tills i morgon.
Tror jag ??

Nu: borsta tänder.
Sen: Lägga sig i sin egen nybäddade säng i sitt nytapetserade rum.

onsdag 10 oktober 2012

Jag tänkte att jag skulle passa på att tala om att det känns lite bättre idag.
Det börjar bli lite kallare ute och det är en härlig höst kyla som möter en när man kliver utanför dörren på morgonpromenaden.
Jag gillar ju det.
Vintern är inte min favorit årstid., men jag gillar när det är lite kallt.
Hur får man ihop det ???
Det är nog att jag inte gillar vintern här i människo byn med allt vad det innebär.
Slask, folk som inte kan köra bil. Oplogade eller väldigt dåligt plogade vägar. Folk som gnäller och inte kan klä sig.
Det är nog mer det jag inte gillar.
Men idag är en fin och bra dag. Jag skall bara vakna till lite sen skall jag åka och lämna lite prover på vårdcentralen.
Sen blir den en långpromenad i naturen.

Ta hand om varandra

tisdag 9 oktober 2012

Önska?

Jag önskar så att jag kunde skriva nåt litet glatt och käckt inlägg om allt är bra och att livet tillslut verkar ta en positiv och trygg vändning.
Men det kan jag inte.
Idag har jag gått runt en känsla av att precis just har gråtit fast jag inte har det.
När det känns så där tomt men ändå befriande. Just så har det känts för mig.
Jag tampas hela tiden med tanken om jag skall ta en tablett för att lindra ångesten eller om jag skall strunta i det och genomlida skiten.
Jag kan inte bestämma mig vilket jag skall göra så jag fortsätter att må dåligt ett tag till.

Jag tröstar mig med att det blir så fint här hemma.
Dock hade det vart roligare om jag hade kunna köpa hem lite nya fina saker. MEN.
Man ska väl inte be om för mycket. Jag borde vara nöjd med att få omgjort äntligen.

Fy fan va jag låter trist och pessimistisk. och det är jag oxå.
Jag tänker vara det ett tag till och hoppas på att det blir bättre sen.

Tills dess.....





måndag 8 oktober 2012

Där här med diagnoser

Jag fick min dom eller diagnos för lite mer än tre år sedan. Jag har nästan bara tyckt att det var bra. Det kändes lite som att få facit på det jag känner och upplever.
Dock blev det också en stor sorg då jag känner mig lurad på så många år som har gått och så många relationer jag har förstört eller avslutat ovärdigt.
Ja det krävs två för att dansa tango men om jag hade vetat det jag vet i dag hade jag agerat annorlunda.

Sen kommer vi till det här med diagnos. Eller i mitt fall diagnoser.
Jag vet inte vad som är jag och vad som är mina sjukdomar.
De flyter dessutom ihop och det kan bli ett virrvarr av olika saker som händer där inne.

Jag har ju dessutom mitt i det hela olika personlighets störningar som påverkar mig på olika sätt.
Jag lider tex av Bordeline med schizoida och paranoida inslag.
På det har jag en kronisk depression och lider av panikångest och GAD

Jag vill inte ha några sympatier. Jag vill bara leva ett lugnt och enkelt liv.



söndag 7 oktober 2012

När det saker tar slut. Då undrar jag vart kärleken tar vägen.
Det kanske låter lite kryptiskt men jag tänker på det ofta.
Vart tar kärleken vägen när man inte får visa den för den det berör?

För mig känns det som att den där myren bara blir tjockare och tjockare. Det måste bli så. Både för att den måste bli tjock för att ingen skall komma in igen och för att jag måste ha något att hålla mig i.

Men det är inge kul

Det här har jag ägnat mig åt i kväll.

onsdag 3 oktober 2012

Om det är bättre i dag ?
Nej.

Men jag kämpar på. Det finns ju inget val.
Efter regn kommer solsken och allt det där.

Inte nog med allt så är halva lägenheten upp och ned. Det blir ju så klart finare sen men just nu känns det rätt oöverskådligt.
Det kanske är det här som behövs för att jag skall hitta lite energi.
Jag skickade sms till sonen.
Inget svar.
40 dagar utan ett liv från han.
Om det är tungt ?
Mmm

tisdag 2 oktober 2012

Det trodde ni inte om mig va ?

Den som lider av emotionellt instabil personlighetsstörning, eller borderline personlighetsstörning, känner sig ofta deprimerad, olycklig och har ångest.
Man kan ha svårt att hantera relationer till andra.
En del får kraftiga vredesutbrott.
Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet.

Diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning eller borderline personlighetsstörning är ett försök att beskriva ett beteendemönster. Det handlar om mönster av påtaglig impulsivitet och självdestruktivitet, instabilitet i sättet att förhålla sig till framför allt närstående, osäkerhet kring identitet och värderingar, kraftiga pendlingar mellan olika känslolägen och ofta mycket starka känsloupplevelser.
Både arv och miljö påverkar risken att utveckla de mönster som beskrivs i diagnosen emotionellt instabil personlighetsstörning eller borderline personlighetsstörning. En inneboende ängslighet, impulsivitet eller känslomässig osäkerhet kan göra en person sårbar för negativa faktorer i omgivningen. Om man dessutom växer upp i en otrygg eller hotfull miljö, eller i en miljö där de närstående inte förstår, bekräftar eller kan handskas med starka känslouttryck, kan det leda till att man utvecklar de beteendemönster som beskrivs i diagnosen. 
Patienter med borderline personlighetsstörning är oftast impulsiva och känslomässigt instabila. Självbilden är ofta instabil, de ser sig själva som värdelösa, omöjliga att älska och saknar mycket ofta framtidstro. Det är därför det också vanligt att en person med denna sortens störning gör allt för att vara till lags, passa in genom att tex. Köpa kläder som man egentligen inte själv tycker om bara för att passa in i en viss mall i olika situationer.
En borderline-person anklagar ofta sig själv och får skuldkänslor för allting som händer, även det är händelser som de själva inte kunnat vara med att påverka

Beteendemönster vid emotionellt instabil personlighetsstörning

  • Du har svårt att hantera separationer och kan göra stora ansträngningar för att undvika sådana. I nära personliga förhållanden kan du bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd för att bli övergiven. 
  • Din känsla för vem du är och vilka värderingar, mål och planer du har kan svänga kraftigt.
  • Dina känslor kan svänga kraftigt och snabbt. Du kan reagera med väldigt starka känslor på det som händer dig. Känslorna kan gå mot leda och tomhet, nedstämdhet och ångest eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet. Du har en tendens att agera utifrån dina känslor.
  • Du känner kronisk tomhetskänsla.
  • Du kan ha svårt att tygla känslor av ilska och kan ha problem med att du uttrycker dig aggressivt.
  • Du kan ha overklighetskänslor, utanför kroppen-upplevelser och/eller minnesluckor som inte är alkoholrelaterade. Om du upplever psykotiska episoder är de oftast korta och präglas av förföljelsetankar.

    Tack kära mamma och pappa. Tack så jätte mycket för dessa fantastiska gåvor jag har fått av er.

Tanke

Jag kan inte få bort tanken som dyker upp i huvudet på mig.
Att jag vill härifrån.

Jag måste koncentrera mig för att inte fortsätta tanken på att bara öppna dörren och gå.
Försvinna.
Bort,
Väck.

Men det gör jag ju inte så klart. Jag kämpar på och låtsat som om inget har hänt. Det blir bäst så.
För alla parter.

(fy fan va jag avskyr det uttrycket)
Det blir bäst så för alla parter.
Min soc assistent sa det till mig när jag hade rymt från mitt fosterhem första gången.
Att jag rymde berodde på att jag ville hem till mamma för att se att allt var bra med henne. Hon levde då med en man som misshandlade henne rätt rejält. Så jag åkte helt enkelt hem för att se hur det var med hennen.
Det blev ett jävla liv och jag blev efterlyst eftersom jag skulle infinna mig på fosterhemmet en viss tid och inte gjorde det.
När jag kom tillbaka så hade vi möte jag mina fosterföräldrar och min soc tant.
Då säger hon :" Annica, det är bäst för alla parter att du stannar här"

Jag vet att jag då tänkte att vadå ALLA parter ???
Jag då ???

Ja jag har svårt att hantera en del saker för jag har aldrig fått lära mig hur man gör.

JAG AVSKYR ATT INTE KUNNA SOVA. 

måndag 1 oktober 2012

Mini prinsen

Det här kan få vem som helst glad. Jag har hängt med han och hans fina storebror idag. Det var bra för en trött själ.

Varför inte?

Varför inte köra allt på en gång lixom.
Om nått kan gå galet så varför inte köra det på mig?
Just nu känns det lite så.
Eller mycket så om jag skall vara helt ärlig.
Jag skulle ha tjejmiddag här på fredag. Men den är jag tvungen att ställa in. För just den här helgen,eller rättare sagt från och med torsdag så kommer de äntligen hit och skall tapetsera om min lägenhet så det kommer att var kaos här. Bra så klart att jag äntligen får fint här hemma. Men hur kan det komma sig att just den helgen jag hade planerat att ha tjejerna här så kommer målaren?
Min hyresvärd har ändrat sina betal metoder. Vilket ledde till att de har dragit dubbla garage och parkerings avgifter av mig. Det betyder 1500:- minus för mig den här månaden. Värden har som policy att inte betala ut pengar utan de drar av på nästa månads hyra i stället. Det är väl bra på sitt sätt med. Men inte om det är nästan hela ens matbudget.
Jag har sagt upp parkeringen för att jag inte har råd med den, och så dras det dubbelt !!!
Det är så jäkla typiskt att det händer mig.

Hur det skall gå ???
Vetfan,
Jag orkar inte ens tänka på det.
Det finns de som säger att man inte får mer än man klarar av.
Det har visst att göra med nån gud eller fanskap.
Den som tycker så eller tror att det stämmer vill jag prata med. Eller nej förresten. Den kan få byta med mig.

Jag tänkte skriva ett långt inlägg och det där med pengar och dess betydelse. Eller inte betydelse.
Men jag orkar inte det blir bara fel. Det låter bara som jag beklagar mig. Det är inte så.
Det är bara så tungt att inte ha något val.
Jag önskar verkligen ingen att den blir sjuk länge. Det är inte värdigt att leva så här.
Men jag får väl skylla mig själv antar jag.
Någonstans hade jag väl ett val.

Snart är det jul. Tjo ho va kul.
Jag orkar inte ens tänka tanken fullt ut vad det innebär. För jag vet att det inte går ihop ändå.
Någonstans i allt det här skall jag tänka på mig själv.
Se till att jag blir starkare och bli frisk.
Absolut.

Jag återkommer senare med ett mer positivt inlägg.
Sa jag att de kommer och byter fönster här hemma snart med och att jag skall gå på begravning om 2 veckor ?



fredag 28 september 2012

Man kan hantera sin smärta. som uppstår när man inte får träffa sitt barn. på olika sätt. Mitt sätt är att gråta när ingen annan ser.

Raindrops falling from heaven
They could never wash away my memories
Since we're not together
I look for stormy weather
To hide these tears I hope you'll never see



tisdag 25 september 2012

Less

Jag blir faktiskt lite less på mig själv och mina neggo inlägg på sista tiden.
Jag borde säga att man ska följa det de säger norr över.

Har man inget bra att säga ska man inte säga nått alls.

måndag 24 september 2012

Motivation

Vart hittar man lite motivation?
Motivation till att orka ta tag i saker i sitt liv menar jag.
Ibland funderar jag på alla dessa människor som bara ler och har de bra och deras största bekymmer är att det regnar ute så att de inte kan gå ut för då blir barnen kinkiga ?!?!?!?
Snacka om lyxliv kan jag tycka.
Men det gäller att inte bli bitter utan tänka att alla har sina krig att utkämpa och alla får sin beskärda del av saker som är jobbiga.
Eller att man inte får mer än man klarar av.
Jag vet helt ärligt inte vad jag skall tycka om det.
Jag tycker att jag har fått nog. Jag vet att jag har skrivit om det förut. Men jag menar det verkligen nu.
Det känns som jag bara skulle vilja försvinna. För alltid.
Som tur är finns det några små detaljer som gör att jag inte gör det.
Dessa små saker gör att jag fortfarande står upp.
Nu gäller det att gör det som är bra för mig och hoppas på att saker skall bli lättare att hantera.

En dag skall jag med ha det bara bra.

söndag 23 september 2012

Alla kan inte göra allt. Men alla kan göra något.

Skriv på här

torsdag 20 september 2012

Så va jag då inskriven på någon form av rehb.
Det började med att jag fick informationen att jag skall få en personlig coach.
Men det var ont om de så det kunde dröja ett tag innan jag skulle få träffa någon. 1-2 månader kanske.
Sen skall jag göra någon form av utredning där det skall avgöras vad jag klara eller inte klara.
En av aktiviteterna var att gå och simma. ?!?!?
Själv.
På ett badhus nära mig.
Hur ofta jag vill.

Tjo.
Tänk om de som bestämmer över det här visste vart deras pengar går. Om bara de som har bestämt att det är så här rehabilitering skall gå till visste hur meningslöst all den här cirkusen är.
Men det är väl inget att gör nått åt.
Jag får väl gå och simma då.

Annars då?
För mig som inte gillar förändringar så är det lite besvärligt just nu för det har skett en del förändringar.
Saker blir som sagt inte alltid som man tror.
Det är bara att kämpa på och fokusera framåt.
Det måste bli bra någon gång.

Så är det bara.

onsdag 19 september 2012

Rehab

Idag påbörjar jag min rehabilitering.
Tjo ho.
Jag har vart hemma i snart 7 år. Jag undrar vem de lurar om de (FK) tror att jag skall må bättre och bli frisk nu.
Men allt har en mening och ett syfte så det är bara att köra och se glad ut.

Annars då?
Livet har en tendens att ta de mest märkliga omvägar.
Det sägs att man inte får mer än man klarar av. Men då vill jag prata med den som har avgjort att jag tydligen skall vara gjord av pansar och ha en inbyggd stålpinne i ryggen.
För just nu känns det allt annat än att jag klarar nått överhuvudtaget.
Skinnet är tunt som ett silkestyg och under det finns det blottade nerver som inte alls är svåra att röra vid så det gör ont.

Men jag skall tydligen klara det här med.

Citat från Mikael Wiehe


Jag måste gå med väldigt bestämda steg
och ryggen alldeles rak
och med huvudet mycket högt
och blicken fäst rakt framför mej
nånstans mycket långt bort
Jag måste sätta den ena foten
framför den andra
utan att tveka
och aldrig, aldrig nånsin titta ner

tisdag 18 september 2012

Begrunda

Jag läste något som fick mig att gråta så jag hulkade.
Det fick mig även att tänka på att jag inte får träffa min pojk.
Det är riktigt sorgligt på sitt sätt.
Smärta är ju olika beroende på vem och vad det är det handlar om. Men det hör slår alla saker.

Jag ska göra allt jag kan för att få träffa min pojk snart igen för en dag kan det vara slut.

Sebbe visste att han snart skulle dö

måndag 17 september 2012

Livet blir sannerligen inte alltid som man hade tänkt.

tisdag 11 september 2012

Jag tänker ibland på hur orättvist saker kan vara.
Som det här med att sakna en älskad förälder, som helt enkelt inte finns längre. Det är hemskt. Jag vet inte hur det känns för jag har en förälder som inte finns och en som finns i livet. Men jag varesig saknar eller tänker på de. Då tänker jag att det är orättvist att de finns (eller iaf min mor) när det finns de som verkligen borde finnas kvar.
Sen tänker jag även på det här med folk som har barn som de absolut inte borde ha hand om. De är av olika anledningar inte lämpliga som föräldrar. Samtidigt finns det massor med bra föräldrar som inte får träffa sina barn.
Det är orättvist.

Jag vet att det inte är någon ide att lägga energi på att tänka dessa tankar men de kommer av sig själv.

I morgon skall jag till psyk och prata. Det behövs kan jag meddela.

söndag 9 september 2012

Om jag skall förklara hur det känns så det närmaste jag kan komma är att det känns som att det surrar inuti kroppen. Det går inte att sitta still. Det är för rörigt att gå ut. At prata normalt med någon går inte heller för jag är inte med. Varesig i tanken eller att jag hör på. Jag kan inte koncentrera mig på vad de säger på ebb så det är nästan ingen ide att titta på den heller.
Sen finns det folk som tycker att må dåligt inte är på riktigt. Att det bara är att ta sig i kragen. Jag önskar att de som inte tycker eller förstår hur det är att ha sån ångest så man är på väg att gå sönder borde få känna på det. Bara en gång. Det räcker.
Jag vill bara att det skall gå över.
Att inte få träffa sitt eget barn gör Jä... Igt ont. Vad ni än gör så utsätt er inte för det.

onsdag 5 september 2012

Jag har blivit farmor igen till en liten mini prins <3

måndag 3 september 2012

Loppor i pälsen

Jag har inte skrivit på ett par dagar på grund av många orsaker. För det första håller jag på att bli farmor igen. Så jag har vart ute och lilltjabo och familjen och hjälpt till lite. Det är inte det lättaste att springa ifatt en liten energisk 2,5 åring när man har stor mage. Så då kommer farmor och jagar lite.

Sen kommer vi till det mindre trevliga igen.
Pappan är i tinget i dag ang vårdnadstvisten.
Vilket har inneburit att det har blivit ännu mera press på lillsonen. För storsonen fixar inte att stå emot pappas påtryckningar så han går i pappans ledband. Han går alltså mellan pappan och lillsonen och kan inte göra något. Lillsonen är starkare och har sagt ifrån att han inte vill bli inblandad. Men storsonen som bor med sin far har inte den styrkan.
Så just nu är de två osams med. För storsonen säger att det är nu det är dags och välja och det är nu man väljer och visa sin tillhörighet !?!?
Han har alltså skrivit det i sms till lillsonen.
Men jag och Mamma J tror inte att det är sonen utan att det är pappan som skriver det och tvingar sonen att skicka det vidare till lillsonen.
Allt är så klart frivilligt och man kan undra varför sonen gör så här. Och svaret är att han kan inte säga ifrån till sin far. Både för att han  är mycket räddare än vad lillsonen är men också för att han bor med sin far som har förmågan att manipulera honom till att göra som pappan vill. Pappan försöker manipulera alla i sin närhet.
Sonen kan inte göra något för det blir bara värre för han själv.
Han svara inte längre när jag ringer. Inte heller när jag skickar sms.
Det finns en stor och överhängande risk nu att jag inte får träffa min stora son igen.
Det skrämmer mig så jag inte vet vart jag skall ta vägen.
Att jag ev skall upp i tinget själv som "vittne" gör mig inte så mycket just nu. Så klart är det inte roligt, men jämfört att inte få träffa sitt barn är det inget.


Solen skiner idag och jag borde ta vara på det. Men de går inte just nu.
Nu gäller det att överleva



onsdag 29 augusti 2012

Allvarligt? Vad är det för fel på en om man som förälder/ man/ människa kan skicka sitt eget barn och lämna tillbaka ett par kuddar man har köpt för fullt pris. För att sen köpa exakt lika dana förutom att den här veckan är kuddarna till halva priset. Så att han helt enkelt får dubbelt så många för samma pengar. Smart kan man tycka, lite småsnålt kan man också tycka. Men vad är det för fel när man inte gör det själv utan skickar sitt barn???
Der är en sån mina damer och herrar jag har att göra med.

tisdag 28 augusti 2012

Jag tänkte att jag skulle göra min samhällsmedborgerliga plikt i dag och åkte in till stan för att lämna blod. Det gjorde jag med. Sen tog jag en liten promenad runt i stan. Jag skulle hjälpa sonen med att sätta in pengar på hans bank till han. Sen va jag så j** la kiss nödig och det med kombinationen av att det inte finns några offentliga toaletter i stan är ingen rolig historia. Men sonen jobbar inte så långt ifrån där jag var så jag gick dit. Jäklar va stolt man blir i mamma hjärtat när man ser sina barn på deras jobb. Eller jag blir det iaf. 
Så här gick jag 

söndag 26 augusti 2012

Så var då den här perioden på Ensamheten över.
Så klart kommer jag ju tillbaka förmodligen nästa helg men för den här sommaren är det över.
Vi har badat en massa och bara umgåtts och ätit gott. Det behöver man ibland.

Väl tillbaka till verkligheten känns det helt ok. Dock är det så klart en massa saker jag måste ta tag i.
Nödvändigt men fan så trist.

Men det är riktigt skönt att vara med sonen. Jag har längtat efter han den senaste tiden så nu ska jag vara med han.




måndag 20 augusti 2012

Jag har världens bästa kille.
Så är det bara.

Han snarkar dock nu men jag ska krypa ner brevid han och tok sova.
För det är det bästa som finns, att somna brevid han.

torsdag 16 augusti 2012

Berg och dalbane livet

Gårdagen slutade med en massa tankar och ren fysisk smärta på grund av ångest. Idag däremot har det bara vart uppåt.
Det började med att jag tog tag i det där med att olja in bryggan. Det var ju kanon väder här så det gjorde mig inget. Jag avslutade det hela med att ta ett dopp i havet. Det gäller att passa på då det snart är för sent det här året att bada ute. Sen kom min kusin och hämtade upp mig för vidare färd mot affären. Sen hamnade vi på en brygga i kvälls solen och åt god mat och surrade och bara umgicks. Helt ok för min del. Alla djuren va med oxå. Jag hade med mig halvfrusna kyckling vingar till hundarna. Det var nog ganska bra i solen för de. För de låg och gnagde länge och väl. Katten var med han med. Nyfiken som fan hoppade han ner i kusins båt och strosade runt där som om han aldrig gjort annat.
Bra dag. Riktigt bra dag.

tisdag 14 augusti 2012

Med människa

Jag har just haft ett långt samtal med mamma J. Hon som har barn med mina yngsta killars pappa, och som nu är på väg in i en vårdnadstvist med han.
Ingen rolig historia det där. Jag om någon vet hur det kan vara. För er som inte vet vad det handlar om kan gå till september -09 här i min blogg och läsa lite.
Jag gick tillbaka själ och läste lite idag.
Jisses va det gjorde ont. Fortfarande.
Men om det är något jag kan göra för att hjälpa mamma J så gör jag det. Visst är det barnens pappa men barnen ska inte bo där. Så är det bara.

Eftersom det är en mycket sjuk människa vi har att göra med så är det svårt att förklara vad som händer. Jag om någon vet exakt vad hon går igenom. Han är en sån som använder sina barn som redskap. Det är inte ok men som mamma gör man nästan vadsomhelst för att allt ska bli så bra som möjligt. Men så blir det fel ändå.
Får man inte träffa sina barn fungerar man inte som man ska.

Annars har jag haft en bra dag i solen.


/ Annica

måndag 13 augusti 2012

Nu ska det bli av

Jag har bestämt mig nu. På riktigt den här gången. Det känns så i alla fall. Att gå ned i vikt och börja träna. Det måste bli av nu annars är det för sent känns det som.
Jag är inte mogen för att lägga ut några före och efter bilder. Det kanske kommer senare om jag blir nöjd själv.
Jag sprang faktiskt i dag med. Det var länge sedan. Men det var både lättare och roligare än jag hade förväntar mig. Så nu gäller ett litet steg i taget.
Inga stora och omöjliga mål. Utan små delmål med lite mutor till mig själv om jag fixar det.


Annars rullar livet på. Tyvärr känns det som att sommaren är över. Men jag passar på att vara på Ensamheten så mycket det går.
Snart börjar väl all den där cirkusen med rehabilitering osv.
Men allt har sin tid.

/ Annica

torsdag 2 augusti 2012

Sorgligt och vemodigt

Att det skall vara så svårt att vara glad och bara njuta av tillvaron. Eller varför ska jag ha så svårt med det rättare sagt ? Jag har tillbringat nästa tre veckor här på underbara Ensamheten. På helgerna har kärleken kommit och nu är lillsonen här. Det är ett par veckor kvar innan allvaret börjar med skola och stads vistelse så jag får göra och vara lite där jag vill. Saken är den bara att jag inte kan njuta helt av tillvaron för jag vet att det tar slut. Min syster och familj kommer ner från norr och det ska ju bli hur kul som helst. Men det är inte att jag är glad över att få träffa henne. Utan jag blir lite sorgsen av att det känns som att det är slut med sommaren här ute. Den är inte det då det är ett tag kvar och det är ju där problemet kommer. Varför inte njuta nu istället för att va sorgsen för att det ska ta slut
Nä idag ska jag göra lite nytta innan kärleken kommer så det blir rent och fint. Då kanske tankarna försvinner.

/ Annica

onsdag 1 augusti 2012

Härliga liv

Jag och sonen blev bjudna på shusi hos några på grann ön. Riktigt trevligt. Katten följde så klart med ner till bryggan när vi skulle åka. Sen blir han kvar där tills vi kommer hem.

måndag 30 juli 2012

Fortfarande på Ensamheten.

fredag 27 juli 2012

Detta är vad vi gör just nu och tills 5 i morgon bitti. Men bra fint är det.

söndag 22 juli 2012

Konflikter och intriger. Fy fan för det. Jag förstår verkligen inte att det skall vara så svårt att vara snäll och vänligt fast man har blivit lite kränkt. Men för vissa är det verkligen så att de nästan kan gå över lik för att få sin vilja fram. Men rätt är alltid rätt och det kommer alltid att vinna. Så är det.

onsdag 18 juli 2012

Den här vyn hade jag när jag kom tillbaka hem efter jag hade fått middag med nyfångad abborre hos goda vänner. Det känns helt ok faktiskt. Lite som att jag är värd det. Det enda som inte vart helt 100 i dag är att stor sonen har opererats i dag. Som tur är så har allt gått bra. Men som mamma blir man rätt fånig när det gäller ens barn. Eller jag blir det i alla fall. Men nu är allt bra med han och bättre ska det bli. Nu är det lite tv som gäller och sen ut med djuren för en kvälls kiss. Sen är det torsdag. Sen kommer Kärleken. Det är inte samma hör utan han. Så är det bara. 

måndag 16 juli 2012

Em vanlig lugn dag på Ensamheten. Den börjar med att Kärleken ringer och bara frågar hur det är. Så klart är det bra. Dock väckte katten mig kl 4 och ville ut. Jag tog för lång tid på mig att somna om så jag blev vaken nån timma där. Men sen gjorde jag lite kaffe som jag drack ute på verandan i solen. Nu kom mitt första sms. Det var ifrån xets x som har en vårdnadstvist med själva pappan. Hon hade haft nått märkligt samtal med pappan att mina killar har skrivit ett brev till tingsrätten att de inte vill att hon skall prata i deras ärende ?!?!? Det är ju inte sant och det bekräftade jag för henne. Hon är nästan i upplösningstillstånd för att hon är så rädd att förlora sina barn. Men jag lovade att jag gör mer än gärna det hon vill av mig för att stötta henne. För jag vet hur han är att ha att göra med. Sen läste jag lite bok. Gustavs grabb av Leif GW Persson. Det blev både varmt och långtråkigt så jag tog fram stegen och putsade fönstret i köket som inte blev gjort förra året. Sen ringde jag hustomten hemma för att höra när de ska hämta min spis. Men det skulle de tydligen inte utan det kommer hem en spis lagare och fixar det hemma direkt. Sen ringde stor sonen och berättade att det har hänt saker där hemma så de behövde hjälp då han ska opereras på onsdag. Vad att göra? Det är väl bara att packa ihop huset igen och åka in. Det löste sig för tillfället så jag blir kvar en dag till. Tror jag! Yngsta sonen är hemma med må-dålig sonen. Känns så där när jag vet att det försvinner saker när han har vart där. Men vad fan gör jag??? En vanlig lugn dag. Men jag läste klart boken.

söndag 15 juli 2012

Jag är ensam på Ensamheten. Ja förutom djuren då. Men annars är jag solo, själv, ensam har egen tid. Eller man får kalla det vad man vill. Nu har sonen jobbat klart och det är sommarlov på allvar. Även för mig. Då tänker jag passa på att vara här ute så mycket det går. Nu ska jag gå och lägga mig i sängen och läsa. Det var verkligen inte i går det hände. Jag får göra det hur mycket jag vill även när Kärleken är här. Men det blir som inte av. Det är då skönt att få somna med han bara bredvid mig så då passar jag på att njuta av det. När vi inte är tillsammans så läser jag lite, och njuter av det. Allt har sin tid.

torsdag 12 juli 2012

En dag

En dag gick det i lugnets tecken. Eller en halv dag i alla fall.
Jag fick en ny titel i går med. Mormors syster eller gammel moster.
Min älskade lilla systerdotter blev mamma till en liten gosse.

I dag kom mitt lilla barnbarn hit och vi var en sväng i parken. Det är en helt underbar känsla att gå iväg med den lilla parveln, hand i hand ner till parken och leka och gunga.
Det är kärlek på hög nivå det.

Sen hem och eländet sätter igång igen.
Pappan till lillsonen har börjat höra av sig.
Sonen förstår vad det handlar om men vill väl ha det bekräftat. Så jag ringer pappans ex som han nu har en vårdnadstvist med. Och jajjamensan. Igår hade de möte och pappan sitter och skrävlar och berättar att han och sonen visst har kontakt.
Mamman vet ju det men kan inte säga nått. Eller kan kan hon men hon vill inte för då får hon mer skit av pappan. För det är nog det värsta han vet. Att hon och jag har kontakt.
Och som den manipulerande människa han är så får han till det så att han vänder det mot henne gentemot barnen på nått sätt.
Så hon vill helst gärna inte säga att vi har kontakt.
Men som sagt.
Det var möte på soc i går och i dag vill pappan ha kontakt med sonen, inte för sonens skull. Utan för att det ska se bra ut för honom själv.
Men som tur är så är sonen en klok son. Så han svarar inte. Varesig på samtal eller sms som pappan skickar.

Jajjamensan det går bra nu.
Men av någon märklig anledning så klara man det med.

I morgon får jag sommarlov på riktigt.
Då far jag till Ensamheten på obestämd tid.
Jag ska börja packa alla olästa böcker nu .

onsdag 11 juli 2012

Nu ska jag berätta om min son.
Han som nu är 25 år.
Han har bott hos mig sen han var 16 år. Att han valde att flytta till mig beror bla på att han inte kom så bra överens med sin far.
Far är en rätt bestämd och hård far. Vilket inte fungerade med sonen.
Ett krav jag hade när han flyttade till mig var att han skulle gå klart skolan. Inga problem sa han och flyttade och gick aldrig mera tillbaka till skolan !!!
Trotts möten med skolan och div prat och övertalningar så genom förde han aldrig gymnasiet.
Sen dess har det vart en evig kamp att få han att göra nått. Vadsomhelst bara han inte satt hemma.
I början jobbade jag själv och trodde i min enfald att han gjorde det vi hade kommit överens om. Men icke det heller.
Under tiden jag mådde som sämst har jag inte vare sig orkat eller förstått hur illa det har vart med pojken.
Sakta men säkert har han förvandlat sig själv till en människa som bränner sina broar på nästan alla sätt man kan tänka sig.
Efter många om och men så flyttade jag till en mindre lägenhet då skälet till det delvis var att han skulle ta tag i sitt liv och ev söka hjälp.
Under det halvår som har gått så har han inte gjort nått för att förbättra sin situation.
Han har inte  gjort ett skit.
han har nöjt sig med att bo på ett vandrarhem med en massa andra människor och inte ha tillgång till något eget.
Hur han tvättar har jag ingen aning om .
Hur ofta han duschar har jag ingen aning om.
Hur mycket droger han använder har jag ingen aning om.
Man kan ju tycka att jag inte bryr mig och det kan jag förstå.
Men den pojken lyckas med saker som ingen annan lyckas med.

Han påstår att han har ringt ett nr X antal gånger och lämnat meddelande om att den människan ska ringa upp. Men  nu ett halvår senare visar det sig att det var fel nr. Och att det inte alls finns någon sådan människa han skulle ha tag på på det numret.
Han har missat ansökningsdatumet till att söka skola i 6 år nu. Både till höst och vår terminen.
Det finns alltid någon förklaring.
-Eeeeee jag glömde.
- Jag hade fel  nummer.
- Personen jag skulle pörata med fanns inte där.
- De på soc sa att de skulle ordna.
Osv osv osv.
Tillslut orkar man inte mer. Eller jag orkar inte mer.
Jag har efter många om och men förstått att det är nå fel på pojken.
Jag har tvingat han att gå till psyk. Där förstår de att han inte mår så bra och försöker hjälpa han så gott det går. De påbörjade en utredning för att ev fastställa en diagnos på han. Det var för ca 1 år sen de började.
Jag frågade han häromdagen vad de har kommit fram till.
Svaret jag fick då var att den han går och pratar med inte har sagt nått mer och att det inte har hänt nå mer.
Jag frågade då vad han själv hade gjort. Då tittade han på mig som om jag hade släppte en bomb !!!
Vadå ... skulle HAN själv ha frågat hur det går och om de inte skall fortsätta men utredningen.
Det är han i ett nötskal.
Han förstår inte att HAN ska behöva göra nått.

Nu försvann han härifrån igen till något vandrarhem.
Ja jag har pratat med hans assistent på soc men eftersom det är sekretess osv så får hon ju inte säga nått om vad de har kommit överens om. Jag berättade för henne bara det jag vet. Hon visste det med. Men då är det så att det är psyks ansvar att se över han mående.

Tjo ho va det är kul att leva och frodas och ha barn.
Fy fan va jag är less. har jag sagt det?

Eftersom jag inte vill att mina närmaste ska ta min skit behåller jag det mesta inuti och gör det jag måste för att orka. Men det är knappt att leva. Det är mer att överleva.

En dag ska jag bli frisk och må bra jag med.
Men inte nu.


söndag 8 juli 2012

Jag är så trött på att vara sjuk. Eller sjuk kan jag vara. Eller ha en sjukdom kan jag med ha. Men att må dåligt. Det är jag grymt trött på. Men jag läste nått i dag som var rätt intressant. Att om man lider av depression eller panikångest kan man inte bestämma när det kommer utan det kommer när det själv vill helt enkelt. Ofta dyker det upp när man har det ganska bra och allt är lugnt i livet. Och det verkar stämma. Men det känns så orättvist på nått sätt. För de som får stå ut med mående är de som står mig närmast och de ska inte behöva ta det. Men nu är det som det är. Det blir inte bättre av att jag har dåligt samvete för det heller. Men jag är trött på det. Trött, trött, trött

torsdag 5 juli 2012

Ja jävlar va det svänger här då.
Inte nog med att jag redan har Bordeline där de svänger med mina känslor och tankar, så händer det saker hela tiden som kräver mitt engagemang.
Från att igår ha firat min födelsedag som var bara lugn och trevlig så vaknade jag och ser min näst stora son liggandes sovande o soffan. ja det var ingen nyhet direkt för jag visste att han skulle sova här.
Men det jag ser är en son som har skurit sig i benen.
Ena underbenet såg inte helt ok ut kan man säga.
Hjärtat stannar en stund och ångesten kommer som ett brev på posten.
Men det är inget jag kan ta hänsyn just nu.
Allt det fina.Allt det bra och lugna jag har vart med om på sista tiden och som har fått mig att må ganska bra, försvann.
Alla tankar går nu till vad jag skall kunna göra för pojken utan att gå under själv.
Tyvärr kommer jag gång på gång fram till att jag inte kan göra något.
Förutom att prata med han och lyssna och bolla lite ideer om hur han skall lösa saker för att han inte ska hamna där igen.
Jag fick dessutom reda.på att han har lagt in sig på Psykakuten flera gånger tidigare.
Så skedde även den här gången efter han hade blivit hämtad av ambulans.

Jag kan inte göra något för han men jag sa att han stannar här till han har möte med Soc på tisdag i alla fall. Då blev han lite lugnare och slutade gunga fram och tillbaka av ångest.

Hur det känns?
Jag undrar bara vad jag skall lära mig av det här och varför jag behöver lära mig mer.
Jag undrar även om det någon gång ska ta slut ???
Jag kan inte säga att jag inte orkar för någonstans sätter någon forma av extra energi in och jag stålsätter mig för att inte bryta ihop.
Eller så här är det om jag ska vara helt ärlig.
Jag kan inte ta in det.
Jag känner ingenting. För det skulle göra för ont och det klarar jag inte.
Så jag lallar på och tar det där med hur jag mår en annan dag.
Nu måste jag hjälpa han lite det bara är så.

onsdag 4 juli 2012

Min födelsedag blev en bra dag till slut trotts att jag var tvungen att åka hem från Ensamheten.
Sonen ville ha mig hemma så det var bara att åka hem.
Dagen började med att jag åket och badade.Så årets första bad blev av idag.
Sen gjorde jag och killarna god mat för Kärleken kom och åt och sov med oss.

Nu är det dags att sova.

tisdag 3 juli 2012

Jag tror det blir smultron till frukost.

fredag 29 juni 2012

Efter ett par dagar inne i själva staden så är jag tillbaka till min älskade Ensamhet. Den här gången satte jag katten i buren och tog hundarna och åkte t-bana och båt för att komma ut. Det gick bra. Mest på grund av att det var mitt på dagen och inte så mycket folk. Helt i min smak. Kärleken är på nått jobb event och dyker upp i morgon. Så jag får vara här helt ensam igen nu ska jag bara njuta av Ensamheten.

söndag 24 juni 2012

Jag har haft en ovanligt bra midsommar. Mest på grund av att dem har firats ( vad det nu är vi firar) med lillsonen och Kärlekens ena son. De har inte träffats förut men det märktes inte alls. De tjattrade på som om de aldrig hade gjort annat. Vi har vart ute på ön med sedvanliga traditioner. Jag är ju inte så mycket för traditioner. Der beror på att jag för det mesta har blivit besviken så många gånger. Då är det bäst att inte ha några traditioner och heller inga förväntningar. Men här ute finns det en del sånna och jag har till och med börjat uppskatta det. Det kan bero på att det är så härliga människor här ute som vi umgås med också. Nu är helgen snart över och de andra har åkt hem. Jag stannar lite till. Både för att jag kan och för att katten inte har kommit hem än. Det känns väll så där. Så jag stannar ett par dagar här ute och ser om han dyker upp. Nu ska jag nog sätta
mig på verandan i solen en stund. I ensamheten. Äntligen

onsdag 20 juni 2012

Idag vaknade jag av att det ringde en klocka i sovrummet. Eller klocka och klocka. En mobils larm ringer.
Det är Kärleken som skall gå upp.
Jag laddade kaffebryggaren redan i går så han satte bara på den så vi han dricka en kopp innan han och sonen åkte till jobbet.
Sen slöade jag en stund i sängen och sen ut med djuren.
Det var så fint väder i dag så jag gick till psyk idag.
Riktigt trevligt men varmt. Ja man få klaga.
Sen gick jag till min väninna Nettan som bor bredvid mig i Gubbängen.
När vi satt och fikade så ringde min son Max. han var i närheten och ville bli klippt. Så han kom förbi så jag fick klippa till han.
Efter det åkte jag och Nettan till Farsta C för jag skulle ta min tredje fästing spruta.
Det va så jäkla varmt i lägenheten när jag kom hem så jag var tvungen att öppna balkong dörren.
Jag har den mer än gärna öppen året runt. Men det har blivit ett litet problem nu när vi bor på 4de våningen.
För katten vill ju ut där så fort man öppnar dörren.
Det klarar inte riktigt mitt samvete att se han ramla ner därifrån så jag öppnar inte allt för ofta.
Men jag öppnade och gick ut med  hundarna så jag slapp se vad han gjorde. Tro det eller ej men han levde och hade hälsan i behåll när jag kom hem igen.
Sen fixa lite mat och allt det där. Lillsonen kom hem och Kärleken för de samåkte.
Vi löste lite logistik problem inför att åka till landet i morgon. Tro jag ???
Jag skulle egentligen ha gått över till Gubbängen men jag orkar inget mer i värmen.
Jag vet att jag är dålig vän ibland men jag orkade inte helt enkelt.
Nu är det ut med djuren och sen sova som gäller.

I morgon börjar midsommar firandet för oss.
Ön blir helt plötsligt väldigt populär att vara på.???
Jag trivs oavsett vilken årstid det är. 
Helst ska det inte vara någon där alls. Det är mer min smak

måndag 18 juni 2012

Nu ska jag berätta.

Dagen började med att Kärlekens kl ringde. Jag hade redan laddat kaffebryggaren i går så det vara bara att slå igång den. Så jag gick upp med han och sonen och drack lite kaffe. Sonen har lite tur där för han har fått sommarjobb just brevid där Kärleken jobbar så han får lite skjuts ibland.
Sen tillbaka till sängen och titta på nyhetsmorgon. Men det gick inte så länge för jag blir så rastlös så jag klädde på mig och tog en promenad med hundarna.
Sen tvättade jag alla mina överdrags kuddar till soffan. Det var dags då det har sovit tonåringar i den ett par gånger.
Sen har dagen rullat på i det vanliga tempot.
Fixat mat till mig och sonen och lite så.

Nu kommer dagens drama.
Jag skriver inte mina barns namn här på bloggen för att verka svår eller så. Utan de ha rätt ovanliga namn och jag vill inte att deras far skall läsa något om varesig mitt eller deras liv.
Då kan man ju undra varför?
För att den mannen är inte helt normal. Han bad sonen som bor här med mig att gå ifrån han lägenhet och han ville aldrig mera se honom !!! Då var sonen 14 år.
Allt detta har en lång och snurrig historia med manipulation och löften och annat som man inte ska ägna sig åt när det gäller sina egna barn. Men så är det.
Sonen ville alltså bo med mig på heltid och fick då till svar att pappan aldrig mer ville se han.
Till följd av det så fick jag inte träffa min äldre son. Som även alltså är storebror till sonen som bor med mig.
Varför?
Jo han gav någon märklig förklaring av att pga att sonen valde att bo här så skulle inte han komma till mig för att sonen som bor här skall lära sig att de val han tar får konsekvenser för andra människor.
Det är inte min sons ord eller åsikter utan det är ren och skär manipulation av pappan. Ha har helt enkelt tvingat sonen att säga så.
Så han fick jag inte se på 1 år. Det kan jag lova sved och kommer alltid att svida i mamma hjärtat.
Men nu sen ett par år tillbaka så  kommer han frivilligt. Hur mycket han säger till sin far att han är här vet jag inte. För jag vet att det inte gillas alls.
Men sonen kommer ändå och det är bra så för mig.
Därav att jag inte vill skriva barnens namn och lämna ut vad vi gör till han om han nu skulle läsa. Han skall heller inte veta hur mycket storsonen egentligen är här.
Så ni får vänja er vid att det är "Lillsonen" som bor med mig och är 18 år och börjar sitt sista år på gymnasiet.
Och sen är det den "större sonen" som inte bor med mig utan med sin far och som jag nu får se ibland.
Idag ringde pappans ex till mig. Hon har också två barn med pappan.
Hon har nu lämnat in en stämnings ansöka tillt ingsrätten för att få till ett avtal om umgänge med barnen då det inte fungerar.
Pappan har fått deras gemensamma 10 åriga son att ta avstånd från sin egen mamma. Helt medvetet och med massor med baktankar.
Hon ville väl bara prata av sig med någon som förstår, och jag är ju den enda som gör det när det gäller att ha en konflikt med barn inblandade med han.
Jag ställde även min erfarenhet tillgänglig om hon eller hennes advokat ville prata med mig om min erfarenhet.
Det som har vart har vart och det som sker sker. Men om det finns något jag kan göra för att bidra med en version som inte är så vacker för pappan så ställer jag mer än gärna upp.
Det kanske låter bittert och cyniskt. Men det bryr jag mig inte om. OM jag kan göra något för att stoppa han från att göra fler barn illa så gör jag gärna det.
För han gör det.
Han är en fullblods psykopat.
Det kanske låter elakt men det är sanning och ingen ska behöva utsättas för han längre.
Tyvärr är min större son kvar i pappans sfär av snurrigheter. Men snart kommer han förhoppningsvis därifrån. Det fattas bara en lägenhet.

Så nu vet ni min dag idag.
Summa : Det tumlar runt i magen av att veta att det kommer på något sätt påverka mig igen.
Men det är jag mer än redo för.

Ursäkt mm

Först vill jag be om ursäkt för att jag är ur usel på att uppdatera bloggen.
Fölåt helt enkelt.
Sen vill jag säga att jag har vart i Kalix en vecka och firat systerdotterns student.
Det va en väldigt bra resa på många sätt.
Jag fick vara med på flickans student.
Jag fick med mig lillsonen.
Den större sonen och två av hans vänner bilade upp för att vara med. Det var jätte trevligt.
På många sätt. Jag får ju nästan aldrig ha han hemma hos mig och sova över (det passar han på att göra när jag är ute på ön )
Sen är de så fina killar att ha att göra med så bara det är en bonus.
Sen fick jag vara med min älskade lillasyster. Och min lillebror så klart.
Så den här Kalix resan har vart bra av många skäl.

Sen att komma hem är ett helt annat kapitel egentligen.
Det enda som är bra att Kärleken finns här. Annars hade jag nog stannat.
Ja sen finns ju lill Sebbe med som jag vill träffa.
Men om inte de fanns skulle jag nog flytta norröver.
Eller jag vet inte om jag skulle det egentligen. Men jag avskyr att bo i den här lägenheten. Det tar så mycket energi så jag orkar ingenting.
Det låter verkligen som ett lyx problem.
Jag gillar inte min lägenhet !!
Det är ju på ett sätt det med vilket gör att jag i mina mörkaste stunder biter ihop och tänker att jag skall vara glad för att jag överhuvudtaget har  någonstans att bo.
Ja absolut. Det ska jag vara.
Men inte här.

Jag vet inte hur jag skall lösa det just nu. Dagarna bara går och jag orkar inget.
Jag orkar inget i vanliga fall men nu är det riktigt illa.

Jag orkar inte ens tänka.

Nu har jag gnällt klart för den här gången.

För att belysa lite hur jag har det i mitt liv tänkte jag att jag skulle skriva lite dagboks aktigt.
Jag skall helt enkelt bara rätt och slätt skriva hur det är och vad jag gör.
Ok?
Jag börjar i kväll.



lördag 9 juni 2012

Jag älskar verkligen mina fina killar. Och Mina fina, fina syskonbarn. Dessutom tycker jag oerhört mycket om sonens vänner som är med han hit upp. Det sväller liksom i hela mamma hjärtat att se de tillsammans. De har en jargong mellan sig som är både hjärtlig och rå. Men de är så jäkla fina. Jag har sannerligen tur som har de runt mig.

torsdag 7 juni 2012

Nu är vi i Kalix igen. Systerdottern tar studenten. Man säger det mer och mer har jag märkt , och jag vet inte riktigt om jag gillar det , men jösses vad tiden går fort. Nyss va hon en liten blyg rullta. Men inte längre. 

söndag 3 juni 2012

Förvånad ? Ja lite kanske

Lillsonen berättade just att hans far hade ringt honom !
Bara en sån sak.
Pappan ville ju inte se sonen något mer efter att han hade talat om att han ville bo hos mig (sonen alltså)
Åren har gått och inte har relationen då blivit bättre.
Pappan har ringt ett par gånger och bjudit in sonen till honom. Han kan ju inte tänka sig att komma hit där han faktiskt bor och hälsa på, och ev be om ursäkt för att han sa dåliga saker.
Å nä tack.
Utan sonen som blev utskickad från sin egen far skall åka dit för att hälsa på.
Men så sker på detta att pappan skall gifta sig.
Tidigare i år ringde pappan och bjöd in sonen men han varesig tackade ja eller sa nej. Utan sa att han skulle funderar på det.
Men så nu har de talats vid och hör och häpna.
Pappan bad om ursäkt och sa att det som har hänt var hans fel !!!

Nu börjar mina hjärnspöken ( OCH sonens)
För med vår erfarenhet så stämmer inte allt.
Att den människa ber om ursäkt händer inte.
Men man skall väl inte tänka så utan vända andra kinden till osv.
Jag vill inte vare en människa som är bitter och trist utan det kanske är så att pappan ärligt och äkta ångrar sig.
Bra så i så fall.
Sen tar vi det efter det.
Så nu skall sonen träffa sin far efter sisådär 3 år.
Han är en duktig kille som har blivit lite luttrad, så han fixar det.
På gott och ont far jag till älskade Kalix för studentfirande på Onsdag. Alltså samma dag som sonen skall träffa far sin. Det känns inte helt ok att inte vara här när han kommer hem därifrån med alla funderingar.
Men det måste gå det med.
Allt blir bra.
Igen har dött och ingen kommer göra det.
Alla har torra och rena kläder och mat på bordet.
Alltså har vi det bra om man jämför med andra.

Allt blir bra

fredag 1 juni 2012

Jag ville ut före Kärleken. Men tanken var inte att det skulle regna och vara grått. Utan det skulle vara sol och varmt så jag kunde sitta ute på sol däck. Men allt blir inte alltid som man tänkt. Fast det går ändå.

torsdag 31 maj 2012

Juliaresan









Ingen vill att cancer ska finnas, och ingen vill att barn ska dö unga, men alla kan hjälpa till att samla in pengar för forskningen, det gagnar ju alla barn.
När fyra unga tjejer vill hedra sin kompis genom att cykla genom hela Sverige, det är stort och det är vackert, så gå åtminstone in och kika på deras sida och tänk efter en smula.

Juliaresan


måndag 28 maj 2012

Blir det varmt så blir det. Då gör man det man måste för att svalka ner sig.


Sen rökte vi egenfångad strömming.


torsdag 24 maj 2012

Tankar

Dagarna trallar på som vanligt kan man säga. Därav min dåliga uppdatering.
Det blir rätt torftigt tillslut att skriva samma saker.
Så klart händer det alltid saker man kan reflektera över men just nu inget särskilt.
JO en sak då.
Vad gör man av alla dessa tankar man har, och varför tar de aldrig slut?
Jag kan tänka samma tanke flera gånger. Det tar lixom aldrig slut.
Man kommer ju ingenstans heller med de utan de bara går runt där som en gammal film på repeat.
Jag kommer just nu inte på något konkret exempel.
Jag har tyvärr även en tendens att älta saker. Jag ältar och ältar och ältar så jag blir fan trött på mig själv. Och det kan jag sannerligen tala om att det är allt annat än utvecklande.
Varför gör man sånt undrar jag?
Jag ältar inte saker som har hänt utan tankarna är mer av arten att jag funderar på vad som skulle ha hänt om jag inte gjorde på ett speciellt sätt.
Tex varför valde jag att skaffa barn men en psykopat? ( jag visste inte då iof men allt stod ju inte rätt till)
Det kan jag älta, och jag kommer ingenstans för gjort är ju gjort och jag tror att jag har lärt mig något. Eller det vet jag att jag har.
Men gjort är gjort och nu är det bara att tänka framåt. Det gör jag också så klart men tankar bara poppar upp så där utan anledning. Resultatet av det hela är att jag blir rätt låg. Det tar alla energi i från mig känns det som.
Jag vet att man kan gå olika kurser och liknande i sk mindfullnes. Där man lär sig att hantera sina tankar och stå ut när det är jobbigt. Jag har provat.
Det är inget för mig.
Jag är på nått sätt i en annan sfär.
Men det är ju så trendigt nu att bota alla psykiska åkommor med det. Men som sagt. Det är inget för mig.

Nä jag ska sitta här och tänka mina tankar klart för i dag för jag är helt ensam hemma. För i morgon är en annan dag som jag ser fram emot jätte mycket.
Jag skall få tillbringa hela helgen men min Kärlek och bästa vän.
Inte mycket som slår det.

måndag 21 maj 2012

Jag har en sop hund. Som äter.... Sopor.

Den här lilla saken hittade jag innan vi skulle hem. Jag tror det är en stenmurkla. Är det någon som vet vad man gör och om man vågar göra något med den?

lördag 19 maj 2012

Jag lägger inte ut bilder på folk som inte vill. Det måste man respektera tycker jag. Sjökvistaren är en sån som inte vill vara med tex. Han driver den lilla lokala sjömacken här ute. Men den här bilden fick jag visa. Ja det är jag som är mästerfotograf. Jag erkänner.

onsdag 16 maj 2012

Även hundarna vill ut till Ensamheten. Så då far vi

måndag 14 maj 2012

Det är löjligt hur mycket man kan längta efter någon. 1,5 år. Ska det inte lugna ner sig då?

fredag 11 maj 2012

Vad gäller .... eller som man säger i norr Vogälle?

Jag har egentligen inget vettigt att skriva om nu heller. Ville vara visa att jag lever och frodas.
Mår bra hoppar jag över. Jag mår iof inte så dåligt, men att kalla det bra är att överdriva. Skulle jag må toppen skulle jag inte vara hemma. Tro mig.

Nog om det.

Jag har tillslut ringt störningsjouren angående mina grannar över mig.
De har en unge som springer fram och tillbaka i lägenheten hela kvällarna. Enligt hustomten så kunde störningsjouren komma hit och göra en sk sittning. Alltså de sitter här 1 tim och registrerar hur mycket det låter däruppifrån.
Men icke att det var så enkelt. Utan det är så klart värden som måste begära det.
Men det som kan ske i kväll är att jag ringer de om fanskapet inte slutar springa innan 23.00.
Ja jag vet att det är ett barn men för jävulen man måste väl ha den ordingen att om man säger till sitt barn ska det sluta.
Sen är frågan varför i helvete låter man ett så litet barn ( han är väl 3 kanske) vara vaken till 23 på kvällarna och dessutom få springa som en galning, hela tiden fram och tillbaka i lägenheten?
Nä nu har fröken fått nog.

japp det var dagens gnäll.

Nu... ut med djuren

I morgon... till Sebbe, världens finaste unge :-)

söndag 6 maj 2012

Nils och Hulda

Jag fick ett mail av min bror. Han hade hittat några gamla utklipp från någon gammal tidning om våra gamla släktingar. Vi pratar alltså min farfars far och hans fru.
Nils och Hulda.
En av bilderna jag fick är Nils dödsannons.
Nils är förövrigt ett namn som har gått i arv.
Hulda är det vad jag vet ingen som har fått som namn.
Men det är vackert.




Gissa om vi vill åka till stan?

torsdag 3 maj 2012

Ang det där med körkort

Handen på hjärtat. Hur mycket kan man egentligen om alla dessa körkorts regler egentligen ?

Kolla här tex
Körkort

Jag ska inte avslöja för mycket men jag skulle inte ha fått ta körkort i dag iaf.

tisdag 1 maj 2012

Så har vi firat Valborg. Helt ok faktiskt

fredag 27 april 2012

Jag vet att jag är sämst på att uppdatera bloggen just nu. Hur kommer det sig kan man ju undra. Har jag inget att skriva längre eller händer det inget i mitt liv. Jo då nog händer det saker alltid. Men dem senaste tiden har jag haft en tomhets känsla. Det är fullt med tankar och känslor där inne men det är inte ordning på nånting. För att få lite inspiration till att skriva vad jag tänker slö surfar jag runt bland bloggar jag följer, och de jag inte följer. Men då infinner sig en stor stor trött/ bitterhet. Jag är verkligen inte bitter MEN. Vad är det som händer där ute bland " vanliga" människor? Antingen ska de handla en ny klänning för någon bloggträff eller så tipsar de om hud hår eller annat ytligt trams. Icke att förglömma dessa tränings bloggar och hur bra de har det nu när de är vältränade och inte feta längre. Det är då jag blir trött och ännu mera tom. Livet? Vad är livet?
Jag är verkligen ingen som dömer eller vill göra det. Men vart finns allt det där äkta? Vart finns alla normalt udda unikna personerna? Jo det är ju vi. Men är det så att de flesta är ytliga och ska på bloggträffar? Då tänker jag att jag måste gå ut i världen och göra mått. Förändra. Påverka. Men som sagt. Vem är jag att döma. Jag kanske ska bli lite friskare först. Ja just det jag hade ju egna problem. Man kanske ska städa utanför sin egen dörr först?

söndag 22 april 2012

Vi har haft en helg i stan och vi har haft det oförskämt bra. Nästa helg kommer vi att vara på ön. Det ska bli så skönt att få komma ut igen.

fredag 20 april 2012

Just nu sitter jag säkert . Eller i alla fall jäkligt bra. Sonen i ett rum och Kärleken i det andra. En sover och den andra umgås med vänner på nätet. Katten vill ta sig ut på balkongen och jag bara njuter. Jag vet inte men jag tror att det är det här man kallar kärlek.

torsdag 19 april 2012

Andar finns de ??

Nu börjar mitt absoluta favorit program igen.
På tv 4 Fakta Fredagar kl 21.
Ghost adventures / Andar finns de.
Jag är verkligen inte särskilt mörkrädd. Här när jag går ute med djuren det sista jag gör på kvällen så tar jag inga långa promenader direkt och jag tittar mig om. Men det är mer en fråga om att vara förnuftig.
På Ensamheten har jag inga problem med mörkret eller skogen eller ensamheten alls.
MEN..... jag gillar att titta på program som handlar om onaturliga eller om man vill övernaturliga saker.
För er som inte har sett det här programmet så kan jag varmt rekommendera det.
Jag hade för ett tag sedan laddat ner ett par program och låg och tittade på innan jag skulle sova.
Jag säger å det, jises va jag va skärrad. Jag vågade inte ens gå upp och kissa.
Och som jag skrattade åt mig själv.
Ja fifan men spännande är det. Hur mycket som är sant eller så vet jag inte men de får till det tillräckligt för att skrämma skiten ur mig.
Det handlar lite kort om ett par killar som far runt till olika platser som är "hemsökta". Där stänger de in sig och filmar med olika värme kameror och sånt.
Ja titta själva och avgör själva.

good luck

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

 

                                                                                                                      Foto: © UNICEF/Asselin

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.
Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj