fredag 30 december 2011

Mot Ensamheten. <3

torsdag 29 december 2011

Hemma ?

Jag har haft lite lägenhetsångest. Vilket har inneburit att jag inte riktigt har känt mig hemma här. Det har känts lite som att vi har vart på besök. Med våra saker lixom. Hur det nu går till ???
Men så har det vart.
Idag skulle jag och sonen göra nån kulinarisk maträtt och behövde en stekpanna som vi glömde i den gamla lägenheten när vi flyttade. Dessutom har vi inte bytt lampor med varandra än så det var sannerligen dags.
Sagt och gjort gick vi ner till de och bytte saker. jag var lite skeptisk innan för hur det skulle kännas.
Men det var helt ok.
Till och med så kändes det bra.
Det är inte vår lägenhet längre och vi har verkligen flyttat nu.
Så kändes för oss båda.

Så nu har vi flyttat mentalt oxå.



onsdag 28 december 2011

Hemma?

100 mil avklarade utan problem. Igen.
Landade just hemma själv.
Sonen blev avsläppt hos kompisar så han är ute och leker.
Jag tänker inte göra ett skit utan bara sitta i soffan och slötitta på tv.
En dag hemma sen ska jag till Kärleken så det så.

söndag 25 december 2011

Brev från ett torg





Världens bästa låt

Eller så kan du lyssna på den här

Kajsa & Malena – Brev Från Ett Torg


Värst

Jag har funderat på en sak ett tag nu. Tillräckligt länge för att kunna formulera det i ord.
Det är följande.
Ibland när jag inte har något att göra eller bara vill slö läsa olika bloggar så slår det mig att det verkar som att alla. Kanske inte alla men väldigt många människor verkar tro att de har det värst. Så även jag förmodligen. Men när jag läser en 17 årig flickas blogg om att hon ska skriva en bok om sitt liv !!! då väder sig det i magen på mig och jag blir lite lätt både elak och cynisk. Det påtalar jag ju så klart inte, men det får mig att fundera på detta faktum att varför så många tycks tro att de har det så dåligt. Att just deras liv har vart fyllt med så mycket elände. När det i själva verket är så att deras liv har knappt börjat. Att de inte har en susning om vad smärta är. Att livet kommer överraska de flera gånger om hur illa det faktiskt kan vara. Då kan jag bli alldeles matt och tänka att stackars lille vän du har ingen aning. Kom ska mamma berätta för dig om smärta.
Så klart säger jag inte det eller skriver det. Men jag tänker så. Samtidigt som jag tänker att jag har så mycket bra saker att var glad och tacksam för.
För när man ser saker i efterhand så inser man att det man var med om då, för så där 30 år sedan inte är något jämfört med det man är med om i dag. Den smärta man trodde skulle ta död på en gjorde inte det. Man reste sig igen och gick vidare.
Eller kan det vara så att det är det som är livet?
Jag om någon kan verkligen säga att livet inte alltid är så enkelt att leva, att livet inte är så snällt mot vissa alltid.

Vad är då själva kontentan av det hela ?

Jag vet inte riktigt men för mig är det att leva här och nu.
Att ta vara på de stunder jag som är bra. Varje dag har faktiskt något som är bra även om det inte verkar så ibland. Ingen vet vad som kommer i morgon eller hur saker kommer att bli. Det enda vi kan göra är att vara här och nu. För en dag är allt över. Saker förändras hela tiden. Det gäller bara att inte se förändringar som något dåligt, det är då man blir bitter. Vem vill bli en bitter människa ?
Men det är då verkligen inte lätt alltid. Ibland känns det som att det är mer motgångar än medgångar i livet. Men är det verkligen det eller är det bara något man tycker för att man vill att andra ska tycka synd om en ?
För att man gör sig själv speciell och vill vara unik fast på det sättet att det ska var mest synd om mig.

Jag har tänkt alla dessa tankar och några till. Inte vet jag om det hjälper men jag vill försöka göra något bra av mina erfarenheter. Inte på det sättet att jag ska tala om för människor att jag minsann har haft det värre. Utan mer att jag verkligen på riktigt vet hur det är att inte ha så mycket flyt i livet.
Det jag däremot är ruskigt lyckligt lottad med är att jag har några få människor runt mig som ger mig sån kärlek och glädje så det räcker att ha som bas de gånger jag faller. För jag kommer nog aldrig sluta falla. Det är bara lättare att ta sig upp med vetskapen om att det finns människor som betyder nått för mig.


Så det var dagens predikan.
Ta hand om varandra gott folk det är det enda som består

Det finns ett par saker som ingår när man firar jul i Kalix. Massa mat, alldeles för mycket kaffe, snö och att få vara själv i relaxen. Det är kärlek det.

torsdag 22 december 2011

Jul jul strålande jul


Nu är det dags att fira lite jul.
Den här högtiden är inte direkt min favorit tid. Jag tycker mest att det är en massa trivselkrav och allt ska va så jäkla trevligt och familje tillsammans.
Eftersom jag aldrig har vare sig haft det så eller tycker att det ska vara så så tycker jag att allt med jul är överreklamerat
Då är det tur att jag har min syster. Ja inte bara därför men här hos henne i Lilla Lappträsk i Kalix är det verkligen så.
På riktigt.
Här är man. Man äter och dricker en jäkla massa kaffe. Ett år kom en granne iklädd en vargpäls på en häst, bjöd oss på skumtomtar och önskade alla en god jul. Det va en upplevelse.
Så nu är granen hämtad och jag och syster ska inhandla julmat.

Den vägen körde jag igår

tisdag 20 december 2011

Hur hjälper man en son som gråter?

måndag 19 december 2011

Nu är det verkligen lugnet före stormen:
Jag vet vilken kraft ansträngning det är att köra ensam i 12 timmar och bara tanken just nu gör mig matt.
Det brukar gå bra så det är ingen fara. Sen är det ju så kul att komma dit.
Men nu vilar vi oss för att köra.
I morgon ska jag sätta fart med lite saker här hemma igen. Jag hittade mitt vindsförråd och det är verkligen dags att det kommer upp lite saker där. Saker som man inte vet vart de skall var. De ska definitivt inte vara kvar i lägenheten längre.
Sen hade jag tappat bort mina glasögon. Inte ok när jag ska köra 100 mil. Men de hittades under lite saker.
Sen var jag med Millan hos veterinären i dag. Förutom en juvertumör mår hon prima.
Så mitt beslut att mina två andra hundar ska få flytta till någon annan familj kanske inte var helt dumt.
För jag vill att min älskade lilla Millan ska ha det bra det sista år hon ev har kvar

Sen ska jag skickas på ett bedömningssamtal för att få börja i Psykoterapi.
ÄNTLIGEN.
Dock verkar det inte som att jag kommer att bli "antagen". man måste ha en mera stabil grund i livet att stå på. Det har tydligen inte jag enligt de som vet. Men man vet aldrig.
För jag har verkligen velat gå i psykoterapi länge. Jag tror att det är det enda sättet för mig att komma underfund med varför jag har hamnat där jag är. Det vet jag egentligen men det gäller att lära sig att inte upprepa sina misstag. De räcker nu. Då tror jag att terapi är det enda som gäller.

Så nu räcker det för idag

söndag 18 december 2011

1 år

Jag och min Kärlek har haft en fantastisk helg.
Vi har känt varandra i ett helt år nu så det firade vi genom att gå ut och äta god mat på en av våra lokala syltor här där jag bor.
Sen var vi iväg till andra sidan stan på kalas.
Det bästa är ändå att bara få vara med han. Då är allt på riktigt. Som det skall vara.
Nu kommer det att dröja ett tag innan vi ses igen. Jag ska ju till Norr och fira jul. Det ska bli så roligt att få komma dit igen. Nu längtar jag efter min syster och resten av familjen.
Nu orkar jag inge mer.

onsdag 14 december 2011

3 kartonger till är upp packade.
Jag har dessutom sorterat ut de som ska tillbaka till Kärleken som jag har lånat. Så klart hade jag en massa saker som jag inte vet riktigt vad jag skall göra med. Så min plan var att stoppa de sakerna i en kartong som är min. Men inte då. Jag har satt upp en del och kasta en del så nu är en till kartong tömd. Mycket duktig känner jag mig.
Sen har va fått kontakten i sonens tak fixad av hustomten. Så där sitter en riktig taklampa nu. Det har aldrig haft så det var kanske dags.
Det har som inte blivit av, och han har aldrig vart en sån kille som har velat haft nå särskilda saker. Bara de fungerar är hans teori. Men det är inte så kul att ha en hängande sladd i taket. Men nu är det ordnat.  Så nu slipper mamman det dåliga samvetet.

Min fulla mamma ringde.
Vad hon sa ???
Mamma - Jag har skickat ett julkort till er. Men jag skrev den gamla adressen för jag kan inte den nya. Det borde komma till er för ni har väl eftersändning. För ni har väl flyttat ??
Jag -Ja mamma lilla det har vi.
Mamma - Du tar väl det lugnt med kärleken va. För du har väl ingen än ???
Jag - Nä mamma lilla ingen ny bara min Kärlek sen ett år tillbaka.
Mamma - Va ??
Mamma - Peppen hälsar. (det är mammas hund som hon fick när min Millan fick valpar)
Min mamma har koll hon. Men inte på mig.

tisdag 13 december 2011

Trött

Jag är så ofantligt trött. Så där trött som man bara blir ibland. Så där så man känner att man inte vill vara med nå mer. Så där så att man bara vill gå och lägga sig och vakna någon gång vid Mars.
Jag har förstått att jag inte är ensam om det.
Så att gnälla om det hjälper inte mycket. Som om det skulle hjälpa att gnälla alls ?

Idag har jag dock fått lite energi av en liten herre. Älskade barnbarn.
Luciatåg är lite väl ambitiöst att ha i hans ålder så det var mer som en sångsamling med oss vuxna. Barnen såg mest chockade ut att det var så många som sjöng. I vanliga fall är det väl bara de där stackars fröknarna som sjunger. Ja det är stackars fröknar. För hur kan man som vuxen frivilligt utsätta sig för att ta hand om 10 st barn runt 2 år allihopa?
Ska jag säga som är utbildad sån där. Men därifrån till att jobba med de små är VÄLDIGT lång för mig.
Nå väl.
Jag var där med själva mamman och pappan till barnbarnet. Trevligt som attan.
Tyvärr bor de på andra sidan stan jämfört med mig, så det tar en stund att köra. Dessutom blev det riktigt nära rusningstrafiken (hur det nu kan heta det när det går i snigelfart? ) så jag for hem direkt efteråt.
Men det är riktigt mysigt att goa med han en stund. En stor sak är att han blir så glad när jag kommer. Nu kom ju vi vuxna tillsammans så det blev lite mycket för han där. Där stod vi alla tre på hans dagis? Märkligt.

Storsonen har fått tak över huvudet.
Jag ringde och fick reda på det av han själv. Hur länge eller så vet han inte idag. Men han har någonstans att gå till och han kan stänga om sig.
Hur det känns?
Det river i mamma hjärtat och gråten är som en stor klump i halsen och jag tycker synd om han. Men jag måste stå ut och fortsätta det jag har påbörjat med han.
Jag säger bara det. Det är då inte konstigt att jag inte är helt stabil jämt. Just nu svajar det rätt rejält dessutom.
Trött. Det är vad jag är.

ALLA flickor har rätt att gå i skola

Jag hittade en ganska intressant sak idag.

Musikhjälpen 2011

lördag 10 december 2011

Jag vet inte hur jag ska beskriva det men jag lever ett ganska enkelt liv. Inte för många dalar och inte för många toppar. Eller ljuger jag nu ???
Jag lever ganska enkelt då. Eller?
Det finns en massa toppar och dalar i mitt liv har jag insett sen jag fick diagnosen Borderline.
För att illustrera detta så kan jag berätta att de senaste dygnen har var enligt följande:
Jag har flyttat.
Jag har kastat ut en son till hemlöshet.
Jag har fått reda på att min familj kommer att utökas.
Jag åkte ut till Kärkeken en dag tidigare för att det skulle bli storm på sjön. Det blev det med. Så vi hade ingen ström ett par timmar. Men med lite god vilja och ett Triangia kök så fick vi kaffe.
Jag har pratat med en liten son om livet och allt annat som tex pappor.
Min älskade lilla hund är kanske så sjuk att hon måste fara till hund himmelen ( och det är jag som måste bestämma om det).
Jag har fått erbjudande om att få en utbilding som skulle förändra hela mitt liv.

Snurrigt ??? Nä.....

Jag har en bra man att hålla i när det stormar ( för nog är det storm alltid)  så nu ska vi åka till själva storön och titta på när barnen och de vuxna härifrån, sjunger lucia sånger. I kyrkan.

Sen ska jag fira jul i Kalix med min älskade lillasyster.
SEN ska jag bestämma hur jag vill ha det.

torsdag 8 december 2011

Kärleken + Ensamheten = <3

onsdag 7 december 2011

Jag vakande som vanligt i morse av att klockan ringde 7. Sonen vill gå jupp lite tidigare så han inte kommer för sent. Det är väl en ädel tanke så jag försöker hjälp han så mycket det går. Om det är att gå upp och sätta på kaffe åt han och mig klockan 7 så gör jag det. Om jag ska vara helt ärlig så är det rätt skönt att vakna tidigt och ha hela dagen på sig att göra saker.
Jag tänker ibland att jag ska goa ner mig i sängen sen och sova middag. Jag har gjort det i hela mitt liv om jag har kunnat. Men den senaste tiden har det inte behövts. Varför vet jag inte?
Ute på Ensamheten kan vi gå och sova en stund på dagen. Mest bara för att vi kan.
Dagen för övrig har mest bestått av att packa upp en massa kartonger med mer eller mindre bra å ha saker.
Jag inser plötsligt att jag måste ha glömt ett par stekpannor nere i gamla lägenheten. Men det borde de ha upptäckt vid det här laget. De skulle komma upp med min hall lampa och ta tillbaka deras. För vi lämnade de då det började bli mörkt i lördags.
Sen skulle jag vilja att de tar bort sina saker från mina förråd. Det börjar bli en massa saker här hemma nu som kan stoppas dit.
Men det kommer väl.

Förövrigt har dagen vart skit.
Jag vaknade med tok ångest. Det kändes redan när jag vakande att det inte var ok.
Saker börjar komma ikapp mig och alla saker jag och lillsonen har pratat om sätter sina spår.
Han sa tex att nu mamma ska du få lugn och ro så du också kan bli frisk.
Sådana saker tycker inte jag att han ska behöva tänka på. Så klart gör ah  ju det. Vi är ju en familj. Men man ska inte behöva ta ansvar över sina föräldrars mående.
Och så klart denna förbannade ekonomi.
Sen måste jag funderar på det erbjudandet jag fick av min fostermor.
Det kan förändra en hel del för mig. Förhoppningsvis till det bättre.
Jag kan få lära mig sy båtkapell.

Bli min egen lyckas smed.
Göra något jag tror jag skulle trivas med alldeles  utmärkt.
Men vad vet jag?
Är man redo att gå ut i livet om man vissa dagar måste äta medicin för att överhuvud taget klara av dagen?

tisdag 6 december 2011

Just nu ligger jag hemma själv. I min /våran nya lägenhet och väntar på att de ska komma och installera bredband. Viktiga saker det där. För att göra en lång historia kort så gick flytten jätte bra. En lampa gick sönder och vi fick med oss 4 gavlar till en garderob som inte tillhör oss. Men med tanke på att det var 4 familjer som flyttade ut och in samtidigt så tycker jag det är helt ok. Stor sonen gjorde inte mycket. Han gick mest runt och var som ett spöke. Så klart hade han inte ordnat någonstans att bo. Men i söndags så för han iväg. Vart vet jag inte och just nu orkar jag inte bry mig. Det låter grymt men det är så. Lill sonen och jag har pratat mycket om olika saker. Det har vart väldigt nyttigt tror jag. Det finns en massa känslor som behöver komma ut. Sen är jag oerhört tacksam över mina fina andra killar och deras fina vänner som gjorde den här flytten så bra. De slet och bar och var helt ovärdeliga. Kärleken hade hand om alla djuren. Bara det är en bedrift.

måndag 5 december 2011

lördag 3 december 2011

Vissa av oss har packat och städat hela dagen. Vissa av oss har gjort det hela veckan. Vissa av oss har inte gjort ett skit. Vissa av oss ligger och tittar på film när vi ska flytta i morgon och har gjort det hela veckan. Vissa av oss har ingenstans att bo i morgon.

torsdag 1 december 2011

Min yngsta son har pratat med sin pappa.
I en vanlig familj är inte det något konstigt. Men i den här familjen är det de.
Han reagerade inte på något speciellt sätt. Jag däremot tyckte nog att det var större.
För just innan hade vi pratat om hur han känner för det att han inte pratar med sin far.
Nu är det gjort och vi går vidare.