tisdag 29 november 2011

Bara så ni vet så avskyr jag att flytta.





Trött ? Nä inte jag inte

Nu kommer ett riktigt gnäll inlägg. Så om ni inte har lust att läsa sånt så sluta nu.
Som ni vet skall ju jag flytta.
Det är på grund av många skäl. Det viktigaste är att det blir lite billigare. Samtidigt får jag och lillsonen en nystart. Det kan vi behöva. Så långt allt väl.
Förutom att jag egentligen inte ville det här från början och att jag inte gillade lägenheten. Förutom köket. Men efter lite funderingar och lite mer funderingar så kom jag fram till att det nog är ganska ok ändå. Sen är det inte alls nå fel på lägenheten utan det var jag som var neggo. Så det då.
Nu till den andra delen i den här soppan,
Stora sonen kan inte bo med oss. Av många olika skäl. Men som läget är just nu och med noll engagemang från han sida (han ligger tex och sover fortfarande. Nu är kl 16.22 ) så har han ingenstans att bo från och med lördag.
Vad gör man då?
Jag har sagt till han att han inte kan komma med. Jag har ringt hans assistent på soc. Jag har pratat med psyk vad de anser jag ska göra. Men det händer inte ett dugg.
Så då är frågan vad jag skall göra.
Jag stålsätter mig så att jag skall klara av att INTE låta han komma med. Men hur lätt är det ??
Det återstår alltså att se. Men trött blir jag. Jätte trött

onsdag 23 november 2011

Botox och tunga kartonger

Jag har fått Botox i dag. Sisådär 200 stick.
Nä tro nu inte att jag har gått och blivit fåfäng för det har jag inte. Utan jag har fått det rent medicinskt syfte. För att bli av med en massa defekter.
Eller så här är det.
Jag har haft hiskeliga problem med svettningar. Detta vi pratar om nu va är inga vallningar.
Utan det rinner.
Det har jag avhjälpt idag med Botox.
Pannan,nacken, UNDER ARMARNA bröstet och lite till.
Sen var det bara hem och packa massa kartonger.
Det gick ganska bra faktiskt. Det känns som jag har saker under kontroll för en gångs skull.

I morgon kommer Kärleken in till stan. Det ska bli riktigt skönt att få vara lite nära.
Men på dagen ska jag först vara med Sebbe.

måndag 21 november 2011

Jag har inte så mycket att skriva förutom att nu är det dags att börja packa.
Sen har jag vart på Åland i helgen. Det va ruskigt roligt.
Goda vänner och mycket skratt förlänger livet. Så är det bara.

Som sagt nu är det dags att fylla kartonger med massa viktiga och nyttiga saker som sak med till nya lägenheten.
Resten ska ges bort eller slängas. Det är verkligen dags för en rensning här hemma. Ut med det onda och börja om med ny och god energi.
Så får det bli.



fredag 18 november 2011

Ja nä jag vet inte. .

måndag 14 november 2011

Flytta ska man annars dör man

Så är det då dags för detta att vi skall flytta.
Det är verkligen inget jag gillar.
Alls.
Men det måste göras.
Jag skulle ha tänkt ut en plan när jag var på Ensamheten men det blev inte av. Det blev att umgås i stället. Det var trevligare.
Men nu har planerna börjat ta lite form Jag vet ungefär när saker ska göras och i vilken ordning.
Det har nämligen vart problem när jag har flyttat förut. Antingen har jag packat och gjort allt dagarna innan. Eller så har jag börjat packa månader i förväg och jag gillar inget av det. Så nu är det organisation som gäller.
Det fattas bar lite pengar och en massa flyttkartonger. Sen är det bara att köra.
Men jag behöver inte återställa något här i den här lägenheten. Det är ruskigt skönt.

Nu borde jag sova för det är bara att sätta fart i morgon.

lördag 12 november 2011

Rapport från Ensamheten


Min tid på Ensanheten kommer inte bli lika mycket som förut. Det finns en massa naturliga orsaker till det och så ska det vara just nu. Men den här helgen är jag här.

På vinterhalvåret annordanas en massa oliak saker för att få igång eller upprätthålla det sociala livet här ute. Det passar mit utmärkt. Som tur är är min Kärlek en social typ så han har inget emot det heller.
Den här helgen annordnas en tillställning i den lokala hembygdsgården.
Lite tävling, lite mat, lite sprit och massa skratt.

OM ni inte har något att göra och ni vill uppleva något speciellt så kan jag rekomendera detta.


















http://namdo.dinstudio.se/

torsdag 10 november 2011

Vi ska flytta.

De ringde från bostadsföretaget och sa att allt va ok.
Eller ja nästan.
Det ska besiktigas lägenheter osv men sen så.

Nu gäller det bara att samla på sig massa energi och flyttkartonger.
Jag vill egentligen inte men det kan jag inte tänka på nu. Det måste ske så är det bara.

Ska bara meddela sonen som inte ska komma med att han har tre veckor på sig att hitta någonstans att bo.
Behandlingshem kan det vara något. Hur säger man det till en son ???

Vilka världsliga bekymmer jag har.

onsdag 9 november 2011

Dagen idag.

Jag vaknade som vanligt och väckte lillsonen. Det är lite segt att komma upp där så jag har bestämt mig att vara hemma  här på vardagarna. Det kanske lösre sig kemiskt om vi får byta lägenheten. Då blir han ju själv om jag är ute på Ensamheten. Så klart klarar han ju det men det kanske inte är så kul för han. Jag fick mail från de jag ska byta lägenhet med och de skrev att alla papper är inlämnade nu. Så det är bara att avvakta och se vad värden säger.
Sen for jag till min virriga husläkare. Idag hade han inte bara mig som klient när det var min  tid. Utan han hjälpte en annan kille med. Det vi kom fram till idag var att jag förmodligen har inflammationer i slemsäckarna i armen. Innan han går vidare med det så vill han vara säker så först skall det röntgas. Sen gick jag runt lite i det nya centrumet i Liljeholmen. Jag vet inte om jag gillar det nå vidare. Om man nu ska ha några ytliga åsikter om ett inomhus centrum ska gillas eller inte ?
Jag hittade ekologiskt kaffe på Willys där. Det skall testas nu. Kaffe är ju allt annat än billigt nu och det går en del i vår familj. Så om det är gott så blir det till att köpa mer av det. Då gör man ju två flugor på smällen samtidigt.
Sen hem och handla lite saker som skall tas med Ensamheten på beställning.
In en sväng på vår Vivo för mer saker och sen äntligen hem för lite ensamhet. Den större sonen har vart hos sin kusin över natten så jag och lillsonen har fått vara själva. Det är riktigt trevligt. Och att jag får vara hemma helt själv tillhör verkligen inte vanligheten. Så jag skulle passa på att bara vara.Väl hemma med toapapper under armen och ett paket ris under den andra såg jag till min glädje att den förlorade sonen var hemma. Jag måste nog komma på ett bättre namn på han snart. För han är allt annat än förlorad nu. Jag tror han tillbringar mer tid här än hemma hos sin far. Det är mer än ok för mig.
När jag ser han blir jag bara glad och alla tankar på att vara själv försvann.
Jag han bara sitta ned i tre minuter innan lillsonen ringer och säger att han är utanför. Vi har min systers bil som har manuell växellåda, så att han får övningsköra lite. Det gick jätte bra. Förutom en liten incident vid en järnvägsövergång som när bommarna hade öppnats helt plötsligt gick ned igen. Men duktig som han är löste han det perfekt. Jag har verkligen inget att klaga på när det gäller hans körning. Förutom kanske att han tar lite risker. Men det ska vi öva på.
Sen hem och fixa go maten. Vi gjorde egen kebab. Det är alltid uppskattat i den här familjen. Gott blir det med.
Efter det har vi mest slöat och tittat på tv och fikat.
Nu är allt lugnt och tvätten är hängd och det är dags att sova snart.

Men funderingarna fortgår på vad jag ska göra för bra med livet.

A little bit of heaven

Jag såg just en film om en tjej som visste att hon skulle dö. Det kan ju verka lite makabert när just det har hänt min Kärlek.
Men den såg jag i alla fall.
Då blir jag arg på mig själv. Sitta här och lipa och tycka synd om mig själv när det är så att folk vi älskar dör ifrån oss. Det kan man göra väldigt lite åt. Men att förändra sitt liv som inte är som man vill. Det kan man göra något åt. Man är skyldig sig själv det. Man är skyldig de som finns runt omkring en det.
Jag vet hur det är att leva med tanken att ge upp. Att helt enkelt släppa taget och bara dö. Det är inte så lätt att leva med de tankarna. Men skillnaden är att jag fortfarande har en möjlighet att göra något bra med mitt liv.
Så känns det nu.
När ångesten och depressionen slår till med sin fulla styrka är jag dock inte lika målmedveten. Det är själva sjukdomens karaktär. Men jag vill försöka. Jag vill göra något.
Jag vill känna att jag lever.


tisdag 8 november 2011

Hur ska jag få ork till att flytta?
Hur ska jag få ihop allt?
Jag tycker inte ens det ska bli kul. Förutom det faktum att jag och lillsonen får börja om. Själva.

Jag vet att jag är neggo men jag är så in i själen trött.
Det känns som jag skulle kunna göra en Törnrosa.

Idag har vi gjort Fisktacos.




Nu ska jag gå och lägga mig

måndag 7 november 2011

Det är rätt vackert den här tiden på året med. Det är definitivt lika trist att åka härifrån.

söndag 6 november 2011

Helgen är över

Jag har haft en helt fantastisk helg. Jag har bra tur jag som har hittat en sån fin och bra människa att få leva tillsammans med.
Vi kan ha både roligt och vanlig vardag tillsammmans och det fungerar lika bra oavsett vad vi gör. Sen att det är enkel att prata med han gör det hela inte direkt sämmre.
Den här helgen har mest gått ut på att umgås med goda vänner och lite kyrkogårds vård och sen mer fest i den lokala hembygdsgården.
Det annordnas olika evenemang där. En gång i månaden på vinterhalvåret är det tex pubafton. Där var vi på lördagen.
Idag gör vi så lite vi kan.
Återkommer med någe mer inteligent i morgon.

onsdag 2 november 2011

Jag är så vansinnigt trött på människor.
Hur jag nu kan vara det när jag inte träffar några kan man ju undra.
I min egna amatör psykologiska hjärna så har jag kommit fram till att alla dessa beslut och att det är jag som måste stå där och vara den som tar de är mer än vad jag klarar av.
Så är det bara.
Jag orkar inget. Jag drar mig tillbaka. Jag kan inte tänka en tanke färdigt. Jag blir ruskigt irriterad på saker jag aldrig skulle bry mig om annars.
Jag vill inte ha min snart 25 årige son boendes här längre. Det får mig att må fruktansvärt dåligt att jag ens tänker tanken.
Yngsta sonen hart klart och tydligt sagt ifrån att han inte vill ha han här längre. Det kommer att ske något snart. Vad vet jag inte men det räcker med att han har sagt ifrån.
Men vad jag ska göra åt det vet jag inte. Jag avskyr att sitta i den här sitsen då jag bör göra något men kan inte göra ett skit.
Hade jag haft pengar hade jag köpt han en lägenhet. Men nu har jag inte det. Jag har inte ens en lägenhet på lager. Och vad gör man då ???
Ut ska han det är det enda jag vet.
ja jag vet att jag gnäller men jag är så trött på den här situationen.
Jag är trött på att aldrig någonsin vara ensam. Jag är trött på att vara dadda åt en vuxen man. jag är trött på att ständigt vara orolig när jag inte är här. För när jag inte är hemma så blir han en tyrann. Eller det blir den yngsta sonen som får göra allt här hemma.
Nu sitter tex den snart 25  årige sonen och spelar nå spel online med någon vän. De har headset på sig och pratar med varandra samtidigt. Om det är störande ????
JA
Varje dag. I massor med timmar. Oavsett om det är folk här eller inte.
Om det är störande???
JA
Om det hjälper att jag säger ifrån???
NÄ.