onsdag 12 oktober 2011

Hur gör man ? Hur gör vanligt folk ?

Jag har alltid haft mer tankar, än förmåga att kunna göra något av de.
Så länge jag kan komma ihåg så vet jag att jag har tänkt att ingen. Absolut ingen kan vet vad just jag tänker. Ingen kan någonsin förstå sig på mig på riktigt. Då det inte går att förklara exakt vad jag tänker då allt jag tänker är ju vinklat efter mina erfarenheter.
Det var en sorglig tanke och upptäckt.
Nu sisådär 35 år senare är den tanken mer än aktuell igen.
Jag är trött på mina tankar.
Jag har dock för länge sedan slutat hoppas på att det jag tänker skall slå in. Jag är less på att tänka saker som aldrig blir så som jag hade tänkt.
Men att tänka saker och fantisera eller kalla det vad man vill är ju en del av livet. Jag kan vara rätt snabbtänkt med,  jag kan klura ut saker och se hur jag skulle vilja ha det. Men där stöter jag på patrull igen. För jag är så oerhört medveten om att det är bäst att aldrig någonsin hoppas eller tro något för min del. För det sker aldrig.
Nu låter jag kanske bitter och negativ. JA det stämmer.
Jag är så in i helvete less på att aldrig ha tur eller flyt eller att det bara ska gå enkelt. Utan att det skall vara en kamp för att behålla sinnesnärvaron.

Jag är lite orättvis nu för det finns vissa delar av mitt liv som är så bra och otroligt trevliga att jag inte kan förstå att jag har det.
Jag tänker nu på mina fina barn. De skänker sån glädje att se de växa upp till fina unga män. (ja en av de behöver lite stöd nu i livet och gör dumma saker. Men en del är mitt fel så det är bara att tugga i sig. Sen behöver pojken hjälp)
Mitt lilla barnbarn som är en liten guldklimp.
Min syster som aldrig någonsin dömer mig eller säger vad jag borde eller skall göra. Utan bara finns där med öppna armar. Det är få förunnat hatt ha en sån syster.
Jag har dessutom en god vän som betyder oerhört mycket med. Det går inte att förklara hur nära vi står varandra. Hon gör mig galen i bland. Men hon finns alltid.
Sen har jag en Kärlek som är mycket bättre än vad jag förtjänar. Jag vet att det är fel att tänka så men det är så. Han borde få gå runt och spatsera på sin Ensamhet och bara njuta av det liv han har skapat. Han har inte gjort något för att få en så skada själ som mig. Men känslor kan man inte styra över och ingen är mer tacksam än jag för det. För att äntligen få vara med någon och dela exakt allt med och det fortfarande är bra. Det är få förunnat det kan jag lova. Att få vara liten och svag och sig själv och ändå vara lika älskad. Det är inte jag van vid. Men jag älskar det.

Så vad är då det jag vill ha sagt.
Jag vet inte egentligen förutom att jag med  tanke på det jag har skrivit har kommit fram till att jag försöker att ta tillvara det jag faktiskt har. Det jag har är en massa kärlek och riktiga relationer. Det är värt mycket.
Så när det blåser och är kämpigt brukar jag faktiskt tänka på vad som är värt något. Det jag har är värt något för mig.












1 kommentar:

  1. Nää, det är sant. Känslor kan man inte styra över. Jag älskar dig för den du är och Ensamheten har blivit mycket trevligare sen du kom in och vill dela den med mig. Älskar dig så oerhört mycket.

    SvaraRadera