söndag 30 oktober 2011

Jag känner ofta att jag älskar.
Hjärtat kan svämma över av kärlek till mitt lilla barnbarn. Jag kan bli tårögd när jag ser mina fina killar kämpa och göra bra saker och framför allt lyckas med det de vill åstakomma.
Min Kärlek säger att han älskar mig varje dag. Massor med gånger. I början var jag inte helt bekväm med det. För jag har tidigare i mitt liv inte fått höra det så ofta. Jag kan inte ens påminna mig om att mina föräldrar har sagt det till mig någon gång alls. Det är ganska sorgligt när man tänker efter.
Då har jag börjat ranska mig själv. Hur ofta säger jag det till mina barn och de som betyder mycket för mig?
Det var ingen rolig upptäckt.
Nog för att jag tror och vet att mina barn vet att jag älskar de så är det en annan sak att få höra det.
Så jag har sakta men säkert börjat säge det mer och mer.
I fredags pratade jag med den förlorade sonen. Han och några till satt hemma hos mig och umgicks.
Allt var helt ok och jag avslutade samtalet med Jag älskar dig.  Då kom det tillbaka. Jag älskar dig med.
Oj va det värmde ett mamma hjärta.
Så kontentan av det hela är att vi borde säga att vi älskar våra nära och kära mer.
Det betyder så mycket att få höra det.

onsdag 26 oktober 2011

What are words If you really don't mean them When you say them

Jag har hört den här låten flera gånger och gillar det skarpt.
Den har en ton och känsla som jag gillar.
Jag har den som signal när Kärleken ringer. Idag  skulle jag lyssna på den och gick in på Youtube och hittade den här videon först.


Då fick själva låten en helt annan betydelse.

Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
Anytime you whisper my name, you'll see
How every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most

What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we're gone

And I know an angel was sent just for me
And I know I'm meant to be where I am
And I'm gonna be
Standing right beside her tonight
And I'm gonna be by your side
I would never leave when she needs me most

What are words
If you really don't mean them
When you say them
What are words
If they're only for good times
Then they don't
When it's love
Yeah, you say them out loud
Those words, They never go away
They live on, even when we're gone

Anywhere you are, I am near
Anywhere you go, I'll be there
And I'm gonna be here forever more
Every single promise I keep
Cuz what kind of guy would I be
If I was to leave when you need me most

I'm forever keeping my angel close

måndag 24 oktober 2011

Jag undrar jag om fågelholk och Dante ska vara i samma träd? Å andra sidan. Vart ska fågelholken vara för att få vara ifred?

söndag 23 oktober 2011

Glad i dag

Jag är glad idag.
Det finns många orsaker till det.
En är att jag fick vara med fina Sebbe i Fredag. Pratade  både med Stor sonen och lilla Mamman. Eftersom han är bror till sin bror kan har komma med lite andra råd än vad jag har tänkt på. Det är bra.
Sen övningskörde jag med Lillsonen i går. Vi for ut till min syster för hon har en bättre bil att övningsköra med. Det gick riktigt riktigt bra. Han är så duktig. Efter diverse skutt och massa övning på dragläge och grundgas så var både han och jag nöjd.
Vi fick  middag av min syster. Det är också roligt för vi träffas ju inte så ofta.
Sen fick vår hittekatt komma hem igen. Ägarna blev jätte glada att vi hade tagit hand om henne.
I morgon kan jag nog åka ut till Kärleken ett par dagar. Det är något att bli glad över.
Det bästa av allt är att jag har fått positivt besked ang mina pengar.
Så nu släppte en klump i magen och jag kan andas igen.

Så nu kör vi andra ronden med sonen som skall ha eget boende.

lördag 22 oktober 2011

Farmor och Sebastian.

torsdag 20 oktober 2011

Min hitte katt
Katten är kvar.
Sötare än någonsin.

Inte en lapp, inte en efterlysning inte någon som har letat efter lillkatten.
Vad är det för folk som bara släpper ut sin katt och inte en letar efter den?

Nu är det förmodligen kört för alla älskar den lilla.
Ja förutom killarna som har sina dörrar öppna på nätterna. Vilket gör att katterna kommer in till de och lever jävulen.

Sen då? Vad händer mer?
Kärleken gjorde en Fantomen. han kom in till satn och gick på gatorna som en vanlig man. Men bara ett dygn sen fick han abstinens.Så han är tillbaka på Ensamheten.
Idag åkte jag och lämnade bilen för byte till vinterdäck.
Det känns inte ok för jag tycker det är för tidigt för vinter.
Jag har inte hunnit med.

Nu ska jag titta på "Du är vad du äter".

måndag 17 oktober 2011

Katthemmet i Hökarängen

Idag kom paret och tittade på min lägenhet som jag ev ska byta med.
De sa direkt att de ville ha min lägenhet. Så vi får väl se vad som händer.
I samma veva var killarna nere i affären och köpte citron och ingefära till mig för jag ville ha sånt the.
Paret kom in i hallen då killarna öppnar dörren och frågar om katten har smitit ut. Jag har ju ingen koll på han direkt så jag svarar att jag inte har en aning. Då säger paret att jo då det smet ut en katt när de kom in genom dörren. Då utbröt det lite panik här hemma för Dante har aldrig vart ute här. Så killarna drog iväg och letade efter han. Men han låg och som sin skönhets sömn på bokhyllan. Så killarna kom in igen. Men de sa att de var en katt som var ruskigt lik Dante som satt utanför. De såg just när de skulle lyfta upp den att det inte var vår katt.
När lägenheten var visad och vi satt och gjorde ingenting ringer det på dörren. Då är det vår granne som har katten i famnen och frågar om vi kan ta den då den satt utanför porten och var helt vilsen. Vi tog så klart in den och den fick mat. Förmodligen har den inte ätit på ett tag för den åt och åt och åt. Sen kräktes den. Ingen vet vems katten är. Så den får sova här i natt.
Lite så jobbar vi här

Dante är inte så smidig med hitte katten. Men snäll. Och försiktig. Få se om det går att sova i natt.

torsdag 13 oktober 2011

Glad

Tänk vad enkelt det är med saker om man bara gör rätt.

Jag tog tag i saken i dag och pratade med sonen. Eller pratade och pratade. Jag sa helt enkelt att om han ens tänker tanken igen att ens var i närheten av någon form av drog så kan han lägga nycklarna på bordet och gå ut och aldrig mer komma tillbaka. Lite så.
Efter det blev det lite lättare att andas.
Den förlorade sonen kom förbi och var med mig och lillsonen och tittade på en lägenhet här i samma område som oss. Fast en trea. Vi behöver ju inte större. Sen att det blir billigare gör inte ett smack.
Den va helt ok. Det enda som är lite konstigt bara är att se mig boendes i den lägenheten. Det kändes inte hemma direkt. När jag kom till den lägenheten jag bor i nu första gången så kändes det hemma. Men det kanske bara ska ta lite tid. Sen måste ju de som jag ska byta med gilla min lägenhet. Men men.
Allt har sin tid som en klok man sa till mig =)
Nu ska jag ta ut brödet jag har bakat. Det luktar fantastiskt.

I morgon har jag ett möte sen ska jag till min Kärlek.
Det ni

onsdag 12 oktober 2011

Hur gör man ? Hur gör vanligt folk ?

Jag har alltid haft mer tankar, än förmåga att kunna göra något av de.
Så länge jag kan komma ihåg så vet jag att jag har tänkt att ingen. Absolut ingen kan vet vad just jag tänker. Ingen kan någonsin förstå sig på mig på riktigt. Då det inte går att förklara exakt vad jag tänker då allt jag tänker är ju vinklat efter mina erfarenheter.
Det var en sorglig tanke och upptäckt.
Nu sisådär 35 år senare är den tanken mer än aktuell igen.
Jag är trött på mina tankar.
Jag har dock för länge sedan slutat hoppas på att det jag tänker skall slå in. Jag är less på att tänka saker som aldrig blir så som jag hade tänkt.
Men att tänka saker och fantisera eller kalla det vad man vill är ju en del av livet. Jag kan vara rätt snabbtänkt med,  jag kan klura ut saker och se hur jag skulle vilja ha det. Men där stöter jag på patrull igen. För jag är så oerhört medveten om att det är bäst att aldrig någonsin hoppas eller tro något för min del. För det sker aldrig.
Nu låter jag kanske bitter och negativ. JA det stämmer.
Jag är så in i helvete less på att aldrig ha tur eller flyt eller att det bara ska gå enkelt. Utan att det skall vara en kamp för att behålla sinnesnärvaron.

Jag är lite orättvis nu för det finns vissa delar av mitt liv som är så bra och otroligt trevliga att jag inte kan förstå att jag har det.
Jag tänker nu på mina fina barn. De skänker sån glädje att se de växa upp till fina unga män. (ja en av de behöver lite stöd nu i livet och gör dumma saker. Men en del är mitt fel så det är bara att tugga i sig. Sen behöver pojken hjälp)
Mitt lilla barnbarn som är en liten guldklimp.
Min syster som aldrig någonsin dömer mig eller säger vad jag borde eller skall göra. Utan bara finns där med öppna armar. Det är få förunnat hatt ha en sån syster.
Jag har dessutom en god vän som betyder oerhört mycket med. Det går inte att förklara hur nära vi står varandra. Hon gör mig galen i bland. Men hon finns alltid.
Sen har jag en Kärlek som är mycket bättre än vad jag förtjänar. Jag vet att det är fel att tänka så men det är så. Han borde få gå runt och spatsera på sin Ensamhet och bara njuta av det liv han har skapat. Han har inte gjort något för att få en så skada själ som mig. Men känslor kan man inte styra över och ingen är mer tacksam än jag för det. För att äntligen få vara med någon och dela exakt allt med och det fortfarande är bra. Det är få förunnat det kan jag lova. Att få vara liten och svag och sig själv och ändå vara lika älskad. Det är inte jag van vid. Men jag älskar det.

Så vad är då det jag vill ha sagt.
Jag vet inte egentligen förutom att jag med  tanke på det jag har skrivit har kommit fram till att jag försöker att ta tillvara det jag faktiskt har. Det jag har är en massa kärlek och riktiga relationer. Det är värt mycket.
Så när det blåser och är kämpigt brukar jag faktiskt tänka på vad som är värt något. Det jag har är värt något för mig.












tisdag 11 oktober 2011


Hjälp med hyran ???

Jag har funderat på ett par saker de senaste dagarna
Nämligen:
Varför tyckte Juholt att han skulle få hjälp med hyran?

Jag vet inte på kronan, öret eller ens tusenlappen vad Juholt tjänar men jag gissar på minst 100.000 i månaden. Nånstans läste jag 140.000 kronor och det är nog där på ett ungefär som sanningen ligger.

Det intressanta i det här är varför Juholt satt sig på sin socialdemokratiska röv och fyllt i ett papper som ska ge honom bidrag till hyran.
Hans svar på den frågan är: "jag trodde att jag hade rätt till det".
Och min fråga är, men spelar det någon roll?

Spelar det någon roll om man har rätt till avdrag på tre, fyra, sju eller tio papp i månaden när man tjänar över 100.000 kronor?
Finns det ingenting i kroppen på Juholt som säger att han borde betala sin hyra själv, oavsett om han har rätt till avdrag?

Tydligen inte.

Socialdemokratin, en för alla, alla för en.
Eller som i Juholts fall då, tjäna för fem, pynta för en. Och helst inte det heller.

I dagens borgerliga samhälle fungerar det så här: OM man är sjuk (som man inte kan rå för) så har vi i Sverige en sak som kallas välfärd. Där alla människor är med och efter egen förmåga bidrar till det vi alla kan och har nytta av på olika sätt. När man blir sjuk kan det hända att man behöver den hjälpen.
Då finns det något som heter Bostadsbidrag. Det kan man även få om man är barnfamilj och inte tjänar så mycket. Av någon anledning så tror de som bestämmer att när man blir sjuk, särskilt när man är sjuk länge så kan man klara sig på 65% av sin inkomst.  Märkligt men så är det. Ok vi går vidare.
Det där bostadsbidraget är baserat på din inkomst och beroende på hur stor lägenhet du har. Men du kan icke ha hur stor lägenhet som helst. Det kan ju alla förstå. För det ska stå i proportion av hur många barn du har. Jag tror att ni börjar förstå.
MEN det är nu vi kommer till det märkliga.

Hur i helvete kan de som sitter och får 140000:- / månad ha rätt till bostadsbidrag?
Och en annan fråga är det ens tillåtet att ha en övernattningslägenhet?

ja jävlar det gäller att skilja på skit och pannkaka. Det har jag märkt det.

Politiker. Tror jag ska bli det.
Hmmm undrar jag varför den där 22 årige SD politikern sitter kvar mandatperioden ut ????

söndag 9 oktober 2011

JAG VILL INTE

Jag vill verkligen inte mer.
Jag har sagt det förut och menat det. Jag menar det verkligen, verkligen nu.

Systerdottern och den slöa sonens vän ringde mig i fredags.
Jag fick reda på saker som en mor inte vill ha reda på.
Bland annat att han sitter hemma och försöker på den lillasonen att röka på med honom. ( INTE CIGG)
Hemma hos mig.
 När jag är här.
Med pengar han lånar av den lillasonen.
Ja fy fan.
Kompisen grät och ville inte säga det till mig men som tur va fanns systerdottern där( ja hon är vän med sonens vän med).
Mitt i allt åkte lillasonen och skulle hänga med de här i fredgas kväll. Och så klart stöter han på polisen som tar han öl som han har i sin rygga. Kaos och elände med allt alltså.
Men alla lever och ingen är skadad.

Det som återstår nu är att verkligen ta tag i det här med att få in den late någonstans. För pojken behöver hjälp. NU. Han ska inte förstöra för den lillesonen mer heller. Det räcker nu. 

Åhhh vad det är härligt att leva.

fredag 7 oktober 2011

Det finns många skäl att tycka om Ensamheten. Här är bara några.

torsdag 6 oktober 2011

När jag inte sover med Kärleken så vaknar jag till det här. Det är trevligare att vakna med han. Bara så ni vet. Men Tintin mår bra.

onsdag 5 oktober 2011

Donera

Man kan tycka att alla är sin egen lyckas smed. Det stämmer. Men ibland är livet inte så snällt emot en och att då få lite, bara lite medvind gör att man kanske orkar ta sig tillbaka till själva livet.



Idag kom den förlorade sonen förbi en sväng. Han hade inget att göra och vill vara med oss istället.
Det är verkligen en fröjd att få träffa han lite så där då och då. Om man jämför med hur det var bara för ett litet tag sen då jag inte fick träffa han alls. Så är det en ren glädje att det händer.
Men så klart så vara inte det så länge.
För när han väl är här och vi nästan skall till att äta så ringer pappan. Han ber sonen komma hem för att han(pappan) ska på fotbollsträning, och ingen är hemma och passar deras hund !!!!!!?????
Sonen kan inte säga ifrån. Och pappan vet det mer än väl. Det är därför de har skaffat hund. För då har han ju sonen hemma och har mer koll på han. Så sagt och gjort. Sonen måste åka hem och sitta själv med en hund. Som HAN inte har valt att skaffa.
Visst man kan tycka att han ska säga ifrån och allt det där. Men det går inte om man lever med en psykopat som pappan är. Det låter hårt. Men det är så.
Då skär det i mammahjärtat när man ser hur hela sonen sjunker ihop och han tittar mig inte längre i ögonen. Utan säger bara med en stor suck att han måste gå.
Då i det ögonblicket så vill jag bara ta han i min famn och aldrig släppa taget. Jag skulle vilja kunna säga till han att livet är så mycket mer än det hemma hos pappan. Att alla inte är kalla, beräknande elaka människor.
Utan att man kan ta sig ifrån det. Man kan leva ett liv där man faktiskt får bestämma själv. Och att det är ok.
Ja fy vad man är sårbar när det kommer till ens barn.
I ett sånt läge önskar jag att jag hade en massa pengar. Då hade jag tagit med han och lillsonen bort någonstans. För att de skulle verkligen behöva det. De skulle behöva få lite självkänsla tillbaka och lite distans till saker. Särskilt den större.  Så att han kanske får modet att lämna pappan. Han skulle dessutom behöva komma bort så han vågar prata helt öppet med mig. Det gör han inte nu när han har pappan så nära. Det går inte.

Nog om det.
Nu har jag gnällt klart.
Men en dag... då ska det bli som jag har tänkt.

Oj oj vad jag är duktig.

måndag 3 oktober 2011

En galen värld

Först hade jag ett möte på AF på fredagen. Sen blev jag hämtad av Kärleken från fastlandet med hans båt. Det går inga båtar därifrån på fredagar och inga hem på söndagar. Så då är han så snäll och hämtar mig. Sen är det så trevligt att bli hämtad av han med.
Vi lämnade bara hundarna hemma på Ensamheten sen bar det av till Fredagsöl.(jag slipper det där med öl). Det är en liten tradition de har där ute året runt.Om det är farbart alltså. Men det är det nästan hela tiden. man vill ju inte missa en Fröl.
Sen hem och äta god mat och umgås.
Dottern med väninnor kom ut. Trevlig tjejer.
Det visade sig att de hade vuxit upp där jag bodde som liten.Så Jag visste vilka deras mödrar va. Lite smålustigt faktiskt.
Lördagen tog vi en sväng i skogen. På kvällen for vi till Storön och gick på pubkväll.
Vi hämtade upp några goda vänner som kom med. Synnerligen trevligt.
Resultatet blev att vi tog en slödag hela söndagen. Men det gör inget

Idag var jag på Sophiahemmet. (fint ska det va) på Svettkliniken.
Jag har länge haft problem med att jag är så varm och svettas. Helst vid stress !!
Och jaa då. En till sjukdom har jag. En som drabbar ca 2-3% av befolkningen.
Jag kan helt enkelt inte reglera min temperatur.
Så det kommer att bli sprutor under armarna!!!!! ansiktet och div andra ställen för att förlama svettgångarna.
Jubel och klang.
Det är tur att jag har så fina killar och en underbar Kärlek. Annars vet jag inte hur jag hade fixat det här.
Just nu skrattar jag bara åt det. Det går inte att göra nå annat.

"Att ta medicin är inte roligt
men att ha roligt är bra medicin."
Japanskt ordspråk