tisdag 13 september 2011

Jag vet jag vet jag vet.
Jag är sämst just nu.

Det är för mycket som händer.
Igen.
Som vanligt.
Man tycker att man borde vänja sig någon gång. Men icke.
Det är möten och läkare och överklagan och mat och barn och oro och ångest och hundar och mer ångest och mer medicin.
Ja lite så jobbar vi här nu.
Idag tex ska jag hämta Den förlorade sonen på Eastmans institutet. Han ska operera bort en tand så han ville att mamma skulle komma och hämta upp han. Och självklart gör jag det när jag nu väl kan.
Då kommer genast dessa tanka upp om att vart är själva pappan ? Som pojken bor hos?
Varför tar inte han ledigt och hämtar upp sin nyopererade pojk?
Jo jag vet ju. Men de funderingarna kommer . Och jag tänker på vad själva pojken tänker. Jo jag vet det med. Men vilka skador ger det till en pojk som bara borde få kärlek ?
Har han inte fått nog med stryk av sitt kräk till far?
När ska det ta slut?

jo då
Den här dagen anses nog starta rätt bra ändå.
Men så har jag det just nu. Och hela tiden.
Kallas visst ångest har jag hört.


2 kommentarer: