måndag 5 september 2011

Jag är fullständigt tömd på känslor just ju.
Det tar mer på krafterna än man kan tro att samla ihop sig till att gå på viktiga möten.
De får vara hur mycket hyckleri som helst. Men jag är lika slut för det.

Det som är bra i det hela. För man ska alltid tänka positivt. Det är att det äntligen händer något. Vad vet jag inte än. Men livet pågår.

Vad jag har råkat ut för är att efter att ha varit hemma och haft sjukersättning pg av div psykiska åkommor så har jag blivit utförsäkrad. Det innebär att jag nu på 1 mån ska genomgå Arbetslivsintroduktion. Egentligen sak det vara 3 månader, men  eftersom FK har dragit på beslutet om sjukersättning eller ej så blev det bara 1 kvar. Hur jag ska rehabas nu vet jag inte. Det enda jag vet är jag har 2 möten inbokat på AF.Sen är det över.
Ja vad säger man?

Jag orkar inte ens bli upprörd längre.
Jag gör det som krävs av mig så får det gå som det går.

Jag frågade FK tanten om vilken rehab jag ska genomgå för mina psykiska sjukdomar. Som psyk inte kan hjälpa mig med. Det är för att de inte är behandlingsbara.   Men det kunde hon inte svara på.
Så det är lite av moment 22. Jag ska rehabas. Men ingen vet med vad..
Löjligt.

Men livet går vidare.

1 kommentar:

  1. å den elaka smurfen kan inte hjälpa heller:)

    SvaraRadera