fredag 16 september 2011

Fel fri.

Av bara en tillfällighet för ett par år sedan satt jag och slösurfade runt på olika bloggar.Jag lyssnade samtidigt på radion. På nyheterna sa de lite så där i förbigående att det skett en olycka på Roslagsbanan. För er som inte vet vad det är så kan jag upplysa er om att det är en gammal ranglig sak som tar folk från själva city av Sthlm ut till landet.Via spår.
Det är inte helt ovanligt att det sker olyckor där så jag la det inte så mycket på minnet. Det som däremot slog mig med grym kraft var att jag just då. Den stunden hittade bloggen som den olycksdrabbade människans pappa och systrar skrev.
Jag läste alltså på en blogg om att en tjej hörde något om att det hade hänt något i närheten av där de bor. Men hon hoppades att det inte var någon i sin familj.
Jag kunde inte sluta att följa vad som hände.
Det som hade hänt var att en 15 pojk skulle gå under bommarna för att hämta sin väska han glömt hemma. Och i den stunden idet ögonblicket blir han påkörd av tåget och dör på plats.Den som var en av de första på plats och ser det hela är pojkens morfar.Han bor i närhet och ville bara se om han kunde hjälpa till.
Det kunde han inte. Förutom att bära hem en tom väska.
Sen dessa har jag följt den här familjen. Jag har gråtit, jag har skrattat. Jag har lidit med de. Så mycket eller lite det går när man inte ens vet vilka de är.
Men som förälder själv är det inte så svårt att sätt sig in i den fruktansvärda situation de har haft.
Jag har inte läst på ett ganska bra tag nu om de.
Men i dag var jag inne och läste på pappans blogg.
Det glädjer mig att läsa att deras liv går vidare.

En liten anekdot.
Pojken satt en del framför datorn och spelade Online spel.
I den världen finns det något som heter Leet. Det är ett språkbuk man  använder i spelvärlden. Nu har det även kommit ut bland oss vanliga människor. Tex vet nog de flesta vad Lol Betyder. Eller Omg. Det är Leet.
Lite mer nördigt är att man skrivet 13.37.
För skriver man det med digitala siffror och vänder upp och ner på texten så står det Leet.
Det lärde jag mig via den bloggen.
Familjen fick kyrkan att ringa i klockorna exakt 13.37 den dagen pojken begravdes.

Min son. Den förlorade, som numera är här ofta, är född exakt 13.37.

Om ni vill läsa så gå in här Faschings eskapader

Jag vet inte vad jag vill säga med det här egentligen.Jag tror att det är att ens egna bekymmer ter sig rätt torftiga när man ser saker med andras ögon.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar