söndag 28 augusti 2011

Rehab

Ja jag lever.

Lite i alla fall.
Jag har tillbringat ett par dagar med Kärleken på  Ensamheten. Det är som balsam för själen. Tyvärr är det inte för evigt. Även om jag skulle vilja det.
Oavsett vilken situation man befinner sig i(eller iaf jag) så börjar de där framtidsplanerna komma. Man funderar på hur det skulle vara att jobba här ute igen. Och vad man skulle ägna sig åt då. Nu är det bara en fanatsi,då det inte kan genomföras på en överskådlig framtid. Men tänka får man.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar