onsdag 13 juli 2011

Borderjävlaline

När jag fick diagnosen Bordelinepersonlighets störning blev jag så lättad. Både för att jag inte är knäpp.Eller det är jag ju. Men det finns ett namn på det jag har. Det finns en förklaring.alltså går det att göra något åt.
Men vissa dagar är jag så trött på att ha det. Som i dag. Eller igår. Eller i morgon. För i går var livet verkligen ingen räkmacka för mig (vilken dålig jämförelse förresten om livet går bra) Och i dag är det mesta uppåt. Utan egentlig anledning. Min storasyster ringde förresten. Bara för att jag gnällde om det igår så ringer hon idag ??? Nä hon läser inte min blogg.
Det jag ville komma till är att jag är rätt less på att ena dagen må som ett ruttet lingon (dålig jämförelse det med tycket jag) och andra dagen kvittra som en lärka. Det tär. Det tär på psyket nå enormt. För att ha Borderline med är att det man känner känner man mycket starkare. Det finns ingen lagom skala för mig. Det är allt eller inget. Svart eller vitt. Samma med känslor. Och tro mig. Det är inget att vara avundsjuk på.
Jag skulle verkligen vilja vara lite mera vanilj (nu har väl jag ändå tagit rekord i dåliga jämförelser va?)
Men jag vill ju heller inte sluta vara den jag är.

By the way har jag som har vart en soffpotatis de senaste åren lovat mig själv att börja träna !!!
Så det blev som mjukstart en jag vägrar kalla det Power  Walk lång svettig promenad. Först fick hundarna sitt. Det är inte detsamma att gå fort med tre hundar som ska skita, lukta,springa åt ett annat håll och hälsa på andra hundar. Som att gå själv.
Sen får jag dåligt samvete för att jag går själv. De tycker ju att det är så skönt att komma ut. Jag BORDE orka det. Men si det gör ja int.
Så för att det skall bli av så har jag lovat mig själv att åtminstone en gång om dagen få gå en gång själv.


Tänk va jag har sagt nu ???? Nu är det samma som att lova..... nästan.
Men men...he årn se.

*gone*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar