tisdag 3 maj 2011

Vänder igen

Jag och lillsonen va ju ute på Ensamheten i helgen. Det var soft, trevligt och väldigt bra. Som vanligt alltså.
Vi for hem på söndagen för han skulle ju gå i skolan på måndagen. Som vanligt typ.
Jag kom hem städade och diskade lite. Fyllde på kylen lite sen åkte jag ut igen.
Det är bra märkligt att man kan vänja sig så fort vid att vara med en annan människa. För jag sover bättre. Jag måste inte äta lika mycket smärt medicin. Jag mår helt enkelt bra när jag är med han. Och det spelar ingen roll vart vi är eller vad vi gör.
För så klar skulle man kunna tro att det är miljön och tempot här ute som gör att jag vill till han. Men det är inte så. Självklart är Ensamheten en enorm lyx att få komma till. Men det är tryggheten med själva mannen som är det jag vill ha.

Igår blev jag hämtad av han med båt. Det blåste en del och det blev rätt blött. Kallt som fan helt enkelt. Och jag som just  har rakat Gibson. Stackars han kan man ju tänka. Så gör även jag en sekund. Sen när de kommer i land och man ser glädjen i de små liven så försvinner allt dåligt samvete. För de njuter av att springa runt på ön. I frihet. Vem gör inte det föresten ?

Nu ska vi börja dagen.

*gone*

1 kommentar:

  1. Härligt det låter med en ö att springa runt på! Det skulle min hund också behöva :)
    Och jag med, ha ha, ibland har jag så mycket överskottsenergi att jag nästan måste göra som hunden, dvs spinga runt, runt och hoppa som en tok :D
    Njut där ute med kärleken, det är du alla gånger värd!
    Kram

    SvaraRadera