torsdag 28 april 2011

Ja men jo då.
Då vart det dags för min älskade älskade lillkille att må dåligt.
Inte helt otippat men ändå så otroligt sorgligt. För det gör så ont i en mammasjäl att se sitt barn må dåligt.
Vi satt i flera timmar i går och pratade om allt mellan himmel och jord. Då kom det fram att han inte orkar mer. Orkar vad sa jag ? Att vakna varje morgon och bara känna att jag inte vill längre svarade han då.
Inte ok.
Så vad ska jag göra då?
Vet inte riktigt. Han är ju en ganska klok liten kille det där. Men jag talade om för honom att det inte är fel att ta hjälp. Och om man aldrig har fått någon hjälp utifrån av någon så vet man ju inte hur det fungerar. Så han vill att jag väntar med att kontakta någon som vi kan få komma och prata med.
Så just nu känns det väl så där.
Rätt skört. Men jag måste orka. För mina barn.
Jag kan inte komma undan tanken att de kanske skulle ha det bättre utan mig. Vad fan har jag gjort mot de som gör att de mår så här?
Har jag berättat att min mormor har dött ? Nähä. oj då

*gone*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar