måndag 25 april 2011

Älskade ungar

I går fick jag  ha tre av mina killar hemma samtidigt. Det händer som tur är oftare och oftare. Och det är så härlig att höra de sitta och småprata de emellan. För när jag är med blir det inte det samma. De har ju sin jargong och sina saker de pratar om. Inga stora och viktiga frågor avhandlas där inte. Eller det gör ju det med. För min lilla kille har en massa funderingar om ditt och datt. Mycket religion nu tex. Och förstår han inte så gör han in det. Och fan heller att man kan få han att ändra sig. Jag tycker bara att det är roligt att han har en massa åsikter. men när vi har pratar om åsiktsfrihet. och kristendomen och hur det kan vara lagligt att bli döpt när man inte får haila. Ja då orkar man inte tänka mer sen. Men kul är det.
Sen tog han tag i det där med middag med din far själv.
Han vill ju inte träffa själva pappan. Och har haft lite våndor hur han skall göra eller säga det till pappan. Och oavsett vilket beslut han väljer så står jag bakom honom. Vi pratade lite om hur man ska göra eller vilket som är bäst. Då refererade han till Kärleken som har sagt att det är ingen ide att ljuga. För det är svårare att komma ihåg det än att säga som det är. Så sagt och gjort så smsade sonen sin far. Det kanske är fegt men det var vad han klarade. (pappan smsade sonen först iof) Och han skrev som det var. Att han inte vill just nu.
Bra och modigt gjort tycker jag.
Han fick till svar att han fick höra av sig när han vill. Och lite annat. Men det räcker. Och sonen är glad. Det är det viktiga.


Jag har vart en riktig prakt mamma i dag och städa och putsat fönster. Dock inte alla. Det gör jag när jag vill. Sen har jag tvättat säkert 6 maskiner med smutsiga saker. Så det doftar sköljmedel i hela lägenheten nu.
Ätit gott har vi med.
Det enda trista är att jag inte har fått träffa barnbarnet. Han har tydligen vart sjuk en del över Påsken. Men snart måste jag få träffa han. Jag kanske ska åka ut och hämta han en dag och va med han själv ??? Hmmm det tål att tänkas på.
För nu börjar allvaret igen med att väcka sonen och se till att han kommer iväg. Sen får jag ju göra vad jag vill. Kärleken kommer nog inte förrän i slutet på veckan. Om han kommer alls. Annars tar jag mig ut igen. För att få vara med han är det bästa som finns. Det har blivit en stor trygghet i mitt liv. Och det är jag så oerhört tacksam för. Men allt har sin tid och våran kommer. Vi behöver inte stressa. Fast man vill ju det. Eller iaf få vara tillsammans så mycket det går.
Nog om det.
Nu ska jag fika med killarna igen.

*gone*

1 kommentar:

  1. Man skall aldrig ljuga. Våran tid är nu och kommer att vara så. Jag får inte nog av dig. Jag älskar och saknar dig.
    Din lilla gubbe.

    SvaraRadera