torsdag 28 april 2011

Ja men jo då.
Då vart det dags för min älskade älskade lillkille att må dåligt.
Inte helt otippat men ändå så otroligt sorgligt. För det gör så ont i en mammasjäl att se sitt barn må dåligt.
Vi satt i flera timmar i går och pratade om allt mellan himmel och jord. Då kom det fram att han inte orkar mer. Orkar vad sa jag ? Att vakna varje morgon och bara känna att jag inte vill längre svarade han då.
Inte ok.
Så vad ska jag göra då?
Vet inte riktigt. Han är ju en ganska klok liten kille det där. Men jag talade om för honom att det inte är fel att ta hjälp. Och om man aldrig har fått någon hjälp utifrån av någon så vet man ju inte hur det fungerar. Så han vill att jag väntar med att kontakta någon som vi kan få komma och prata med.
Så just nu känns det väl så där.
Rätt skört. Men jag måste orka. För mina barn.
Jag kan inte komma undan tanken att de kanske skulle ha det bättre utan mig. Vad fan har jag gjort mot de som gör att de mår så här?
Har jag berättat att min mormor har dött ? Nähä. oj då

*gone*

onsdag 27 april 2011


Gör det du med om du inte redan gör det.

Att gå in i sig själv eller inte

Fördelen med att ha varit sjuk (om det nu kan finnas någon sådan) Är att man känner igen symtomen när de kommer.
Nu tex är nått på gång.
Hur jag märker det ?

Jag kan inte vara närvarande. I nuet.
Jag orkar inget.
Jag måste sova mycket.
Jag vill vara själv.

INTE OK.

Men va fan ska jag göra åt det då?
Vad kan jag göra åt det?
Förutom att sova då.
Jag borde göra en massa saker. Som att kasta ut min inneboende tex som BARA tar en massa energi från mig och är en extra börda. Det om något kommer att sänka mig.
Jag måste gå på mötet på Fredag och ta den hjälp som jag och sonen ev kan behöva.
Jag ska och vill gå på studentskivan på Fredag. Treans tur att ha det nu.

Det måste göras och till en viss del är det ju kul saker. Men för mig i min lilla värld blir det MÅSTEN. Och det är inte ok för mig.
Jag fixar verkligen inte när det blir för många saker att ta hand om samtidigt för mig. Det som förut var för mig och för andra människor är helt självklart, är inte det längre. Jag får bara bara panik.
Det enda bra som sagt är att jag känner igen det.
Men det gör det inte lättare på något sätt.

Som tur är får jag ha min Kärlek här ett par dagar.
Det är en stor stor trygghet.
Men jag kan eller vill ju inte att han ska behöva vara med mig jämt för att jag ska vara trygg. Inte hans jobb direkt.
Det finns massor mer att skriva om det men jag orkar faktiskt inte just nu.

*gone*

måndag 25 april 2011

Älskade ungar

I går fick jag  ha tre av mina killar hemma samtidigt. Det händer som tur är oftare och oftare. Och det är så härlig att höra de sitta och småprata de emellan. För när jag är med blir det inte det samma. De har ju sin jargong och sina saker de pratar om. Inga stora och viktiga frågor avhandlas där inte. Eller det gör ju det med. För min lilla kille har en massa funderingar om ditt och datt. Mycket religion nu tex. Och förstår han inte så gör han in det. Och fan heller att man kan få han att ändra sig. Jag tycker bara att det är roligt att han har en massa åsikter. men när vi har pratar om åsiktsfrihet. och kristendomen och hur det kan vara lagligt att bli döpt när man inte får haila. Ja då orkar man inte tänka mer sen. Men kul är det.
Sen tog han tag i det där med middag med din far själv.
Han vill ju inte träffa själva pappan. Och har haft lite våndor hur han skall göra eller säga det till pappan. Och oavsett vilket beslut han väljer så står jag bakom honom. Vi pratade lite om hur man ska göra eller vilket som är bäst. Då refererade han till Kärleken som har sagt att det är ingen ide att ljuga. För det är svårare att komma ihåg det än att säga som det är. Så sagt och gjort så smsade sonen sin far. Det kanske är fegt men det var vad han klarade. (pappan smsade sonen först iof) Och han skrev som det var. Att han inte vill just nu.
Bra och modigt gjort tycker jag.
Han fick till svar att han fick höra av sig när han vill. Och lite annat. Men det räcker. Och sonen är glad. Det är det viktiga.


Jag har vart en riktig prakt mamma i dag och städa och putsat fönster. Dock inte alla. Det gör jag när jag vill. Sen har jag tvättat säkert 6 maskiner med smutsiga saker. Så det doftar sköljmedel i hela lägenheten nu.
Ätit gott har vi med.
Det enda trista är att jag inte har fått träffa barnbarnet. Han har tydligen vart sjuk en del över Påsken. Men snart måste jag få träffa han. Jag kanske ska åka ut och hämta han en dag och va med han själv ??? Hmmm det tål att tänkas på.
För nu börjar allvaret igen med att väcka sonen och se till att han kommer iväg. Sen får jag ju göra vad jag vill. Kärleken kommer nog inte förrän i slutet på veckan. Om han kommer alls. Annars tar jag mig ut igen. För att få vara med han är det bästa som finns. Det har blivit en stor trygghet i mitt liv. Och det är jag så oerhört tacksam för. Men allt har sin tid och våran kommer. Vi behöver inte stressa. Fast man vill ju det. Eller iaf få vara tillsammans så mycket det går.
Nog om det.
Nu ska jag fika med killarna igen.

*gone*

fredag 22 april 2011

Hundarna på sjön.

torsdag 21 april 2011

Dagarna går verkligen i lättjans tecken just nu.
Jag sover så länge jag vill och vaknar av att jag får kaffe serverat.
Hundarna har redan fått vara ute en sväng så jag behöver inte ens bry mig om det.
Sen gör vi vad vill vill.
Äter när vi vill.
Sover en stund.
Mera kaffe.
En sväng med båten.
Sitter i solen en stund.
Sen är dagen över.
Om jag vill åka hem?


Men verkligheten gör sig påmind.
Vi har fått hem ett litet brev där det står att vi ska på samtal jag och sonen. Och ev kolla om vi behöver hjälp då han har druckit alkohol och är minderårig.
Det är väl ok. Bara att tugga i sig och göra. Det trista i det hela är att pappan till sonen har fått samma brev. Inte ok!
Så nu kommer väl det där aset och ska ha sina äckliga åsikter med. För enligt han är det ju pga mig som sonen dricker. Och att det kommer att gå åt helvete för han. Ja ja. Jag orkar inte lägga ned energi på det dravlet just nu. Det blir som det blir.
Kan ju inte sitta här nu i förväg och tro en massa. Jag tar det då.

Nu ska jag kasta mig i soffan igen.
oj va jag har det besvärligt.

*gone*

onsdag 20 april 2011

Så då så sitter jag här igen och tänker på den där hunden Laika.
Henne sände man upp i rymden utan mat.
Och tjejen på tv som presenterar nyheter från olika delar av landet har någon form av ätstörning.

Vad har då dessa två saker med mig mig att göra förutom att jag vet hur det känns för de båda?
MAT
Man kan inte leva med det och inte utan det.
Exakt som allt annat i livet.

Men vad kan man lära sig???
Eller vad menar jag???
Det tål att tänkas på för nu är det mat. Som jag har lagat.
(alltså är jag inte som Laika!)

Och justede... ni som är så kloka. Vad ska jag göra med min lilla hund?
Ja jo hon är jätte fin. (NOT) och jätte liten (JA). Men hon mår nog inge bra.
Hon är en rädd liten sak som skäller först av alla. Som ligger högst upp på soffryggar. Som gömmer sig bakom mig när någon närmar sig. Och det gäller både människor och andra djur. Hon bjäbbar och skakar och tycker nog inget i livet är roligt. Vad gör man med en sådan hund?
Att lämna bort henne är inget alternativ. Eller jag tror inte det. För hon är såååååå beroende av mig. Hon sitter utanför toa när  jag är där!! Hon sitter under min stol när vi sitter ute.Hon skäller på grenar som vajjar i vinden. Osv osv.
Vad att göra???
Alternativ 1 är att någon tar henne som verkligen förstå vad det innebär.
Alternativ 2 Spruta / sova sig lite.
Alternativ 3 ???

Hjälp...


*tjock*

måndag 18 april 2011

Och några har somnat tillsammans i soffan.

Jag kan nog inte ha det bättre. Tänk att få vakna till det här. Och få tillbringa dagarna med Kärleken. I dag har vi tagit båten till Gustavsberg och bunkrat mat. Jag tog även det första fästing sprutan. Så jag inte får någon otäck sjukdom. Sen har vi ätit gott och bara myst. Och det ska jag fortsätta med.

fredag 15 april 2011

Å nu åker vi båt. Igen. Dock en lite större nu. Skål

En sväng i skogen med mina 3 kor med. Men eftersom de får äta allt och jag dessutom tror att det är bra. Så de betar vidare.

Så här börjar min morgon. Och det gör inte ont alls. Förutom att jag måste in till den stora staden.

måndag 11 april 2011

Monas Universum

Ni måste bara läsa det här från MONAS UNIVERSUM
Helt underbart vilken debatt det kan bli.

söndag 10 april 2011

Hemma?

Ja vad är hemma egentligen?
Är det där man bor eller där man vill vara. Eller där man känner sig hemma?
Vad gör att man känner sig hemma då?
Ja inte är det då saker.
Och inte är det gamla saker som man tror att man behöver för att ha ett liv.
Och inte är det att ha en egen dörr att stänga som sig.
För mig är det stället där jag har de människor jag gillar.
Sen är det inte så viktigt det där, har jag kommit på, med mitt eller ditt.
Jag har verkligen trott det. Att mitt hem är min borg osv. Det är den ju till en viss del så klart. För jag har ju ändå trotts allt lyckats bygga upp allt det jag har runt mig helt själv.
Men jag känner mig hemma på andra ställen med.
Eller är det så att jag vill bort ifrån det ansvar det innebär att ha ett eget hem och liv?
För att jag är så trött på att vara den som måste driva runt hela cirkusen själv?
Jag vet inte.

Om jag ska vara helt ärlig så tror jag att det är en mix av båda sakerna.
Men ingen fara. Jag ska inte göra något nu. Jag ska inte ta några konstiga eller drastiska beslut. Än.
Men hemma vill jag känna att jag är.

*gone*

lördag 9 april 2011

Ja just det. Vi åkte båt med. Gissa vart?

Smörja in nosen och sitta i solen lite kanske?

fredag 8 april 2011

Att sitta på en veranda i solen i skogen på en öde ö. Det är livet det.

torsdag 7 april 2011

Strömavbrott oj va jobbigt. Eller?

Gissa vart jag är på väg.

Millan vägrar att vare sig ligga eller sitta på båten. Dum hund. Mycket dum hund. Och lite envis kanske.

onsdag 6 april 2011

Svindlande tanke

Jag och lillsonen har vart på utvecklingssamtal idag. Det gick bra.
Han vet mycket väl att han ligger på gränsen till att ha för mycket frånvaro. Vilket leder till att han missar saker i skolan. Vilket gör att han måste ta igen det. Vilket leder till att det blir jobbigt.
Men nu ska han ändra på det tydligen. För det står trotts allt ett körkort på spel. Eller två körkort. För de får ta C kortet med i skolan.
Problemet för han är att han inte tar det på allvar. Det är lite för lätt för honom. Det låter kanske som en lyx tanke men för honom blir det inte någon utmaning. Det ämne han ligger bäst till i skolan är Matte !!! Den läraren tycker till och med att han ska läsa in och tenta av C matte.
Men det verkar som att han ska ta igen allt nu. Han och läraren har en bra plan. Som gör att han tar igen det han ligger efter i.

Sen har jag "pratat" men den förlorade sonen på MSN. Han har nämligen börjat planera för sin student.
Sug på den.
Så jag och lillsonen ska på själva middagen.
Sen har han en bra plan för själva studentdagen.
Vi som vill kommer med till skolan. Där är det avslutningar osv sen går de ut. I sedvanlig ordning ska de åka på något lastbilsflak.
Sen kommer han hem till  mig. Och hoppas och vill att moster och kusiner från Norr är med då.
Sen hem till fadren och sen ut på kalas.
Bra plan tycker jag.

Ja det svindlar.
För nu är det ingen tvekan längre om att de är stora.

*gammal*

tisdag 5 april 2011

Nu får det va nog

Jag är så trött på den här förkylningen. Jag har vart rejält förkyld sen veckan innan jag åkte norr över. Inte ok längre.
All hostmedicin är slut. All nässpray är slut. Alla extra vitaminer är slut. Och inte fan hjälper det.
Det kan va som en klok man sa att det kanske blir så om det är en massa jobbiga saker runt en.
För att det är jobbigt i mentalen är det svårt att bli frisk.
Säker är det så. Men lite svårt att göra något åt bara. Sen är det ju så att bara bli lite bekräftad och att någon faktiskt bryr sig om en gör ju att det blir lite lättare. Inte för att det gör vardagen lättare.(den är inte jätte svår nu heller) Men ibland är det skönt att bli lite bort klemad och omhändertagen.
Idag har jag några "måsten". Men de är snabbt avklarade. Sen är det sängen och tvn som gäller. det blir nog pizza till middag. Om inte killarna kommer på nå bättre att laga.

*host*

måndag 4 april 2011

Efter att ha tillbringat ett par underbara dagar i Ensamheten va jag tvungen att åka hem.
Jag hade gjort det tidigare om det bara gick. Men eftersom det inte går båtar hela tiden och att färdas på andra sätt är otänkbara så var det bara att köpa läget.
Varför jag ville hem ???
Fyran hade ringt mitt i natten. Det såg jag när jag vaknade. Efter många om och men ringer han  mig och talar om att han ligger på SÖS. (för er som inte vet vad de tär så är det ett av Sthlms största sjukhus)
Han hade vart på partaj med kompisar och gått därifrån och lyckats trilla så illa så han fick åka ambulans in till SÖS. Nej inte helt nykter och Ja väldigt skamsen.
Eftersom han är under 18 va jag tvungen att komma och kvittera ut han. Så det va bara snällt åka dit och göra det.
Ögonbrynet fick sig en rejäl törn. Men tydligen är det bara manligt att ha ärr där. (Enligt expert utlåtande)
Ja varför ska det vara enkelt  när nästan allt kan krångla?

Men nu är det en ny dag.
Vi skulle på utvecklingssamtal i hans skola idag. Men både han och jag har lyckats titta fel så det var i morgon. Rätt skönt då jag har blivit rejält förkyld igen.

Nu ska jag vårda barn och städa. Fan vilket glamoröst liv jag har. Undrar om det finns någon som vill byta ???

*fifan*

fredag 1 april 2011

Det är tur att jag gillar att vara på Ensamheten. Och att jag gillar han som är där. För den här gången va det tufft att åka ut. Massor med folk. Varmt. Människor jag borde veta vad de heter som hälsar. Helt enkelt som uppgjort för panikångest. Men nu är jag framme. Men så här går det inte att ha det. Jag får åka andra tider när det inte är lika mycket folk. Eller komma på något annat bra knep.