torsdag 31 mars 2011

Störd

När jag inte har hört av mig på ett par dagar så kan ni vara säkra på att jag är med Kärleken. Det är som inge kul att skriva då. Det blir rätt enkel riktat och lite puttinuttigt. Inget att höra för er andra alltså. Men jag återkommer förr eller senare alltid.
Nu har jag ett par dagar framför mig med en massa fix här hemma. Jag får ju in inneboende i helgen. Så det blir till att rodat runt lite med rummen och så. Så killarna får det större rummet tillsammans ett tag.
Men så klart ska ju inget vara enkelt.
Det har vart inbrott i våran källare. Så jag kommer inte in. För Familjebostäder har bytt lås.
Jag måste in där för att hämta en mindre säng och lite annat skit. Och ställa ner lite saker här uppifrån så det blir lite mera plats.
Men det ska jag lösa idag.
Nu kör vi

*gone*

tisdag 29 mars 2011

Jag måste nog vara pervers på något sätt.
Jag hade bestämt mig för att INTE titta på Big Brother den här säsongen. Men NÅGON ville se det när vi var här. Och nu är jag fast. Jag kan till och med deras namn. Illa!!!
Det som är är värre är att jag fastnar i katastrof bloggar.
Jag följde ju den där familjen som hade förlorat sin son i en tragisk olycka för ett år sedan. Nu har jag fastnat i en blogg om en ung mamma som har fått inflammatorisk bröstcancer.
Linda- Småbarnsmamma med cancer

Och alltid när jag läser så tragiskt saker kommer jag att tänka på världens vackraste dikt.
Tyvärr är den på Engelska och gör sin inte rättvis på svenska. Sen är jag minst av allt troende men den är bra fin. Den får ni här.


They say memories are golden,
Well, maybe that is true;
I never wanted memories,
I only wanted you.

A million times I needed you,
A million times I cried;
If love alone could have saved you,
You never would have died.

In life I loved you dearly,
In death I love you still;
In my heart you hold a piece
No one could ever fill.

But now I know you want me
To mourn for you no more,
To remember the happy times
Life still has much in store.

Since you'll never be forgotten
I pledge to you today;
A hallowed place within my heart
Is where you'll always stay.

If tears could build a stairway
And heartache make a lane;
I'd walk the path to heaven
And bring you back again.

Our family chain is broken,
and nothing seems the same;
But as God calls us one by one,
The chain will link again.

måndag 28 mars 2011

LG Optimus 2X

När man skriver på en blogg får man ibland en massa olika erbjudanden. En del bra en del rätt urusla.
Nu har jag blivit erbjuden att ev vara med och testa en ny telefon. Och det verkar ju rätt spännande.

Man kan läsa mer om det här

Trots allt och 600 inlägg

Nu gör jag mitt 600 inlägg. Märkligt.
Men det kommer nog bli 600 till. Då blir det fira av.
Kanske ska samla ihop några av mina fina läsare då?

Idag har det faktiskt vart en bra dag.
Jag var ute hos lilla Sebastian i morse och lekte med han en stund. För det glappade lite med deras tider.
Och jisses vilken upplevelse det är att få vara med han själv. Utan att han är ledsen. Och allt är bara kul och lek och mat och en massa snor. Som det ska vara när man passar en liten kille.
Från att han har skrikigt rakt ut bara av att vara i närheten av mig till att vinka när mamma går är riktigt riktigt roligt att få vara med om.

Sen åkte jag till stan och hämtade ut min mobil som har vart på lagning.
Efter det åkte jag till mitt sista möte på psyk.
Det va både sorgligt och märkligt.
För jag som inte gillade det alls från början, tyckte det var trist att ta avsked av alla.
En av tjejerna mådde riktigt dåligt idag med. Det var inte så roligt att avsluta så.

Sen är min energi över så jag måste hem och sova .
Som tur var så lagade killarna både mat och diskade. Så jag har det ganska bra.
Mitt i allt elände så finns det stunder som gör att jag orkar ett tag till.

Sen får jag ju träffa Kärleken i morgon med. Det ska bli hur trevligt som helst.

Nu är det kväll snart och jag ska bara titta på massa dåliga program på tv.
Men idag är det en bra dag. Trots allt.

*gone*

söndag 27 mars 2011

Jo då

Jamen jo då.
Varför skulle det ta slut nu ?

Jag fick just reda på att min bror har en dödlig sjukdom.



Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra.

*gone*
Att få sitta så här med ett oskrivet blad är en riktigt lyx.
Men det skapar samtidigt prestations ångest.
Jag har länge tänkt att jag ska skriva något om vad jag har gått igenom. Min barndom och allt det där.
För att få lite mer fakta och få reda på när saker hände beställde jag för ett par år sedan en massa journaler från Soc. Det va en spännande läsning på många sätt.
Det var även något av det mest deprimerande jag någonsin har läst.
Efter det så har mina skrivar ambitioner nästan försvunnit.
Vad som hände ? Jag vet inte. Men den där längtan att få min historia skriven blev så smutsig när jag läste det som har skrivits om oss. Och det som har skrivit om oss är ändå fakta.

För att tydlig göra det lite citerar jag från en innerliggare från Socialtjänsten 1979-12-06

"..Då han dricker fungerar dock inga normala spärrar för Björn. Så är det exempelvis i berusat tillstånd han vid flertal tillfällen har slagit Inga-lill. att han skulle ge sig på barnen förnekar dock Inga-lill. Vid dessa samtal kom man slutligen fram till att Björn skulle skaffa eget boende. Barnen återvände efter sommar efter sin vistelse på sommmarhem.

I mitten av augusti blev Inga-lill så svårt misshandlad av Björn ute i bostadsområdet att hon måste uppsöka sjukhus. Flera vittnen fanns till händelsen och Björn greps av polis och häktades. Inga-lill var till en början mycket arg och besviken på Björn, trotts detta var hon inte villig att stå för någon anmälan mot Björn.

Vid hembesök tillsammans med Gunnel Lundmark framkom att barnen var mycket uppskärrade över Björns misshandel av Inga-lill. De två äldsta barnen Susanne och Annica förklarade att de inte tänkte bo kvar hemma om Inga-lill lät Björn flytta hem igen. Inga-lill verkade dock beredd att återigen glömma det som har hänt och ville ge Björn en ny chans. Då vi gjorde klart för Inga-lill att vi efter den senaste misshandeln absolut inte kan tillåta att Björn finns i familjen utan att detta skulle få till konsekvens att vi måste omhänderta barnen sade Inga-lill att detta kanske skulle bli det bästa som hände. Det stod vid detta samtal klart att hon inte var beredd att ge upp sitt förhållande till Björn. Björn som ej längre är strafffriförklarad sitter för närvarande på den öppna Åby anstalten och kommer att friges den 16 december 1979."

Förtydligande Inga-lill = Min mamma Björn = Min styvfar

Detta är skrivet på 1st blad av ca 200. Så fortsätter det i all evinnerlighet.

Inte fan är det konstigt att man inte är som man borde.
För allt det här har jag gjort allt för att fly ifrån. Jag har aldrig fått möjlighet att bearbeta det här. Jag tycker å ena sidan att jag borde väl ha kommit över det. Å andra sidan förföljer det mig hela tiden. Och vad jag ska göra av det vet jag inte.

*gone*

fredag 25 mars 2011

Fredag

Idag är det en bra dag.
Jag ska på galej.

Återträff med mina gamla kollegor från ungdomsgårds tiden.
Vi pratar 20 år sen !!!

Va fan hände ??
Ja det återstår att se i kväll.

Hur jag mår ?

Jag har börjat landa lite i mig själv. Det blev som tur är inga stora svängningar den här svackan. Eller det blev det. Men bara för mig. Inuti mig. Inget som påverkar andra.

Det låter värre än det är. För jag är van vid det. Skillnaden är att det inte gick ut över någon annan den här gången. Och det måste man väl se som en framgång. Eller ??

*gone*

torsdag 24 mars 2011

Älskade lilla unge

Idag har det faktiskt vart en ganska bra dag.
Den började tidigt med att jag lämnade av Kärleken så han kunde åka till Ensamheten.
Sen hem och sova en stund.
Men det är alltid en massa som händer. Det ringer och Fyran är jätte sjuk och hundar ska ut.
Men sen åkte jag till mitt älskade lilla barnbarn. Och det är verkligen så att oavsett hur man mår så blir man bara glad och fylld med energi från den lilla.
Det är så mysigt att vara med lilla familjen.
Sen hem nu och ta hand om sjuklingen.

Nu är jag så trött så jag inte vet vad jag ska göra. Förmodligen ingenting.
Men jag ska hålla ut ett tag till sen blir det tok sova.

*trött*

onsdag 23 mars 2011

Trött

Jag är så vansinnigt trött hela tiden. Det kan bero på att jag har vart sjuk ett tag nu.
Min underbara husläkare stoppad upp saker i näsan och skickade mig att lämna blod.
Sen fick jag penicillin. Jag hade ju hål på trumhinnan som jag trodde. Den gick sönder när jag flög upp till Norr.
Så nu kanske jag blir lite piggare.

Jag har vart med Kärleken och fixat lite idag, och nu är jag helt slut.
Så då måste jag sova.

*gone*

söndag 20 mars 2011

"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något och något alldeles oväntat sker. Världen förändas varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer." Alf Henriksson

lördag 19 mars 2011

Idag får vi göra vad vi vill. Det får ju jag varje dag. Eller får jag det ?
Men när jag är här nu så har vi ingen direkt plan idag. Och det är inte så vanligt.
Så vi sitter mest och stirrar på varandra och undrar vad vi ska gö.

Men det blir nog en sväng till själva Kalix och sen någon god mat.

Hur det går hemma?

Ärligt talat så vet jag inte. För jag har inte frågat än.
Men det är nog ok. Annars hade jag nog hört det.

Innuti känns det helt tomt. Vet inte ens vad jag känner eller mår. På ett sätt vet jag det. På ett annat är jag helt bedövad.
Jag är lte orolig att det går åt fel håll bara.

*väck*

torsdag 17 mars 2011

Norrlänning

Så kom jag då än en gång åkt till Kalix.
Systar mi behöver lite hjälp med liten Tilda när maken är borta ett par dagar.
Bra ursäkt för att få åka upp igen.

För hon har fyllt år och behöver mig att baka tills hon ska ha kalas i morgon.
Hmmmm.
Men det är lungt.
Killarna har hundarna hemma och jag har flygit. Så nog har jag det bra alltid.
Sen är det rätt skönt att få vad lite själv med henne. För vi är ju jämt som en sämre Taikon familj annars. Det blir som inte så mycket tid över för bara hon och jag.
Så vi började dagen men en lyx frukost i Kalix.
Trevligt.

Det är bra för min sargade själ just nu att komma iväg lite och vara behövd.
Alla resor är ju bra även om det bara är till norr.
Det sätter lite perspektiv på saker.
Inget blir ju förändrat men det gör att jag får tid till att fundera i lungn och ro och lite tid att få gör nått annat än att bara må dåligt.

Appropå det.... jag har gjort mig av med min bil.
Jag har inte riktigt råd just nu.
Det ska bli riktigt riktigt spännade att se hur det går.
Just nu känns det som ett bra beslut. Blir det för besvärligt måste jag ordna det.
För jag fixar ju inte alltid att åka komunalt.
Ja ja nog tjatat om det.

*gone*

onsdag 16 mars 2011

tisdag 15 mars 2011

Älskade unge

Man kan må dåligt och allt det där. Men när det kommer till ens barn. Då vill man bara göra allt för att de inte ska behöva känna likadant.
Om man som mig sitter i den situationen att man till en viss del har orsakat barnet en del av smärtan., blir det dubbelt så jobbigt.
Ett av mina barn mår inte så bra. Till och med så jobbigt att han inte ville leva. Till och med så att han har skaffat verktyg för att kunna genomföra det.
Det känns så där att som mamma höra det.
Det känns helt overkligt.
Det gör så satans ont att veta att han går runt och mår så.

Men förhoppnings vis håller en förändring på att ske.
För nu har vi fått hjälp.
De som kan och vet hur man gör har förstått att han behöver stöd i livet.
Sjukskriven + Medicin + Prata = Må bättre ( förhoppningsvis)

Japp... där försvann min tid till att tillfriskna igen.
Men det kanske ska vara så.

*gone*

måndag 14 mars 2011

På kurs

I dag var det tunga saker vi pratade om.
För att ni ska förstå så citerar jag från lite info vi fick idag.

Att hantera relationer 1

Ägna uppmärksamhet åt dina relationer.

*Samla inte på dig problem och smärta
* Förebygg problem genom att använda relationsfärdigheter.
* Avsluta hopplösa relationer.
* Lösa konflikter innan de blir övermäktiga.

Balansera egna önskemål och andras krav.

* Om du blir överbelastad och situationen känns övermäktig, prioritera och avstå från det minst viktiga.
* Be andra om hjälp. Säg nej om det behövs.

Balansera egna önskemål och egna krav.

*Se över vad du gör. Hur mycket du gör för att du "vill" det och hur mycket för att det behöver göras och du "borde"/"måste" göra det? Försök att skapa jämnvikt mellan det du "vill" och det du "borde"/"måste" även om du blir tvungen att :
* Få andra att ta dina åsikter på allvar.
* Få andra att göra saker.
* Säga nej till andras önskemål.

Bygg upp kompetens och självrespekt.

* Var tillsammans med andra på ett sådant sätt att du känner dig kompetent och effektiv, inte hjälplös och beroende.
* Stå på dig. Ha respekt för dig själv. Stå för dina åsikter och det du tror på. Följ din egen vishet.

Jorasåatt

Ska nog fundera på det där ett tag.

*väck*

söndag 13 mars 2011

Så har jag tillbringat en helg på Ensamheten igen. Trevligt som vanligt. Jag har inte mått helt bra så jag har mest vart onödig och legat. Men det va tydligen ok det med. Att jag får bara vara och inte behöva göra nått. Det är inte helt vanligt. Nu ska jag hem och kurera mig mer. För jag ska flyga på onsdag. Och det blir inte ok om jag mår som jag gör nu. Men det blir nog bra. Fy fan vilket trist inlägg. Men det bjuder jag på. *båt *

Den här farkosten fick jag åka till stor ön med. Tänk vad man får vara med om.

lördag 12 mars 2011

Fan va det är synd om mig.
På riktigt faktiskt..
Ont i halsen. Ont i kroppen. Huvudvärk. Snorar. Hostar och är bara allmänt charmig.

Som tur är blir jag ompysslad.

*aj*


torsdag 10 mars 2011

Vidar

Jag har blivit beviljad att få vara 21 dagar på Vidarkliniken. Kanon. I deras Välkomst broschyr står det "På Vidarkliniken finns varken TV eller Radio. Vi uppmanar dessutom våra patienter att avstå från mobil och dator användande under vistelsen då återhämtning, avslappning lugn, ro,eftertanke och läkning kroppsligt och själsligt står i fokus." Yea right...i ront tink so
Jag har inte tid eller lust att vara sjuk.
Vem fan har det egentligen?

Men nu är det bokat och klart. Jag far upp till Kalix på onsdag.
Helt själv !!!
Och hjälper familjen Norr. För syster har lite besvärligt.
Innan det vill jag umgås med själva mannen.
Och vara hemma och se till att sonen kommer upp till skolan.
Och träffa min läkare.
Och träffa min psyk tjej.
Och inte att förglömma min kurs med.

Ja jag hinner verkligen inte att vara sjuk.

Men nu har jag fått Treo så livet håller på att återvända.

*jippie*

onsdag 9 mars 2011

Jag har vart en snabb sväng på Ensamheten.
Det va riktigt trevligt och väldigt behövligt.

Jag åker nog snart ut igen tror jag.

Men nu är jag

*sjuk*

måndag 7 mars 2011

Perspektiv

Jag gnäller och min syster ska ta bort sin livmoder i morgon.

Va fan är det frågan om ?

Det är väl ok om det inte va så att hon och maken vill ha fler barn.
Men det går inte mer.

Och jag då... som skulle kunnat va med i Familjen Annorlunda.

Jag tycker genuint illa om att bli påmind om mina egna tillkortakommanden.
Fy fan vilken dålig människa jag är.




*usch*
Jag kom ut från min kurs idag och där stod en av tjejerna jag går med och väntade på mig.
Hon tittade mig djupt i ögonen och sa - va sorgligt det låter när du pratar om dig.
Det räckte för att få mig att gråta.
Och jag gråter inte särskilt ofta.

Vi pratade om relationer.
Om vad man har för mål eller syfte med olika relationer.
Och att man ska tänka efter vad olika relationer har för betydelse för en.

Jag tog då upp att jag hade svårast för relationen till mig själv.
För den borde vara bra. Men det är långt i från det.
Jag tycker att jag borde vara så pass mycket bättre än vad jag klarar av att vara.

Och relationer till andra människor är för mig inget bra kapitel.
För oavsett vad så får jag alltid bekräftat för mig att jag inte skulle ha litat på de. Eller att jag inte skulle ha trott på att jag skulle få något tillbaka.
Sorgligt?
Ja kanske

Men om man aldrig släpper in någon utan står där själv blir man inte besviken heller.
Om man kan leva så?
Förmodligen inte,
Men vem... jag undrar vem klarar av att ständigt bli besviken på andra människor ?

Hur mycket ska en människa klara av ?

Hon frågade om jag hade någon tro ???

"Gud ger inte mer än människan klarar av."

Tack men jag har redan fått min beskärda del.

Hur jag mår ???

Inte helt 100

*sämst*

söndag 6 mars 2011

?

Just nu är allt rätt trist.
Tråkigt med.

I morgon ska jag till min kurs. Vi ska tydligen prata om relationer.
Det kan då sannerligen behövas för min del.
Jag vet fan inte hur man gör.
Framför allt vet jag inte hur man gör för att ha ett förhållande med mig själv ?

För jag vet inte vem jag är eller vad jag vill.
Vad jag kan eller inte.
Jag förvirrar mig i min egen ångest mer än vad andra gör.
För jag kan inte selektera mina känslor.
Jag har inget försvar.
Jag har inga skyddsmurar som kan skydda mig när jag behöver luta mig lite.
Jag har heller ingen karta jag kan titta på för att få vägledning vart jag ska.
Jag känner mig hudlös.

Jag vet inte om jag känner mer än andra eller om jag bara är känsligare?
Eller utsätts jag för andra prövningar än vad andra gör?

När fan ska det ta slut?

*slut*

lördag 5 mars 2011

När det omöjliga sker

Jag verkligen avskyr att bli besviken.
Eller få mina farhågor besannade.

Jag vill inte.
Jag vill leva i min lilla kokong av trygghet.

Men det är inte alltid så tydligen.

Det är väl bara vänja sig kanske.

*gone*

fredag 4 mars 2011

Bra kväll. Vin och vän. Vad mer kan man begära?

torsdag 3 mars 2011

Huvudet högt

Man kan bara älska och förlora stort
Det finna alltid saker man inte skulle ha gjort
Att följa sitt hjärta fem ord som jag köpt
Man kan bara förlora och hålla huvudet högt


onsdag 2 mars 2011

Min klokenskap är ringa

I bland är man klok. Och ibland är man inte riktigt klok. Ibland blir jag inte klok på att vara oklok.
Ibland rusar huvudet snabbare än vad man är beredd på.
Ibland kommer känslor ifatt en och dunkar en i ryggen som en gammal ryggsäck man inte orkar bära.

Men jag tänker leva mitt liv som jag vill. Ingen kommer någonsin kunna ändra på det.
Och det jag tycker är viktigt för mig tycker jag av en eller flera anledningar. Och det är något jag tänker fortsätta att göra.



*gone*

Mina fina killar på skoter utflykt. Jag va räddare än va de va.

*gone*

Det går bra nu.

tisdag 1 mars 2011

Kalix

Nu är vi i Kalix på sportlov.
Två killar och tre hundar fick plats i bilen hela vägen upp.
Och två vuxna.

Vi har haft ett par fantastiska dagar.
Som vanligt borde jag kanske säga.
Vi har hunnit med att vara på badhuset och två skoter turer med både Gunnar och Ylva. De jobbar ju lite olika tider så de har gått i skift och passat upp på oss. Så nu har det ätits Parisare och grillade hamburgare i skogen.
I dag står det Haparanda tur på schemat.
Och i morgon åker vi hem.

*gone*