måndag 31 januari 2011

Slit och släp

Så va jag hemkommen från Ensamheten igen.
Jag va bara hemma och vände och åkte ut igen.

Jag va bara hemma och vände. Sen åkte jag till Psyk och ett möte där.
Spännande upplevelse.
Alla kunskap är bra kunskap men vad det skulle ge mig att sitta med fler andra mer eller mindre psyksjuka människor och prata om Mindfullnes. Jag vet inte.
Jag skulle ju kunna ta upp de där tre timmarna själv.

Sen hinner jag inte mer än innanför dörren så ringer det och jag får frågan om jag kan ställa upp och köra hit och dit.
Trött blir jag då.

Jag vet vad jag vill men det går inte att ordna.
Det gör mig trött och less.
Men det är väl bara att bit ihop och köra på.
En dag är det min tur.




*gone*

lördag 29 januari 2011

Jag är så fruktansvärt lycklig.
Jag om någon är verkligen inte van att vare sig säga de orden eller att känna den känslan.
Men jag gör det nu.
Jag har tillbringat ett par dagar i Ensamheten med min Kärlek.
Ensamheten är själva mannens paradis.
Och det förstår man när man väl kommer dit.
Det kräver iof att man är lite annars och lite egen och gillar mycket natur och stillhet.
Man måste också gillar att vara själv.
Jag gör ju alla dessa saker så för mig var det en riktigt semester.


Jag nyper mig själv för att verkligen förstå att jag är här och jag får uppleva det jag gör.
Att få känna det jag känner borde alla människor få gör någon gång i livet.
Jag skulle kunna skriva massa saker om hur fantastisk han är. Men det tänker jag inte. För det vill jag behålla för mig själv.
Men jag kan säga så här.
Jag är fullständigt trygg.

Nu ska jag samla ihop mig och försöka hitta på någon middag till mig och killarna.
Kanske städa lite.
Kanske ta ut djuren.
Ja ni ser. Livet fortsätter nästan som vanligt fast jag är kär.

*gone*

måndag 24 januari 2011

Jag kommer förmodligen inte att hänga här på ett par dagar.
Har lite andra saker att ägna mig åt.

Gissa vad?
*gone*
Jag kommer



söndag 23 januari 2011

Liten kille har vart hos Farmor och ätit kakor

Jag är ganska privilegierad jag.

För jag har både stora och små killar.

Och alla är lika fina.

Ta steget

Ska man dela med sig av allt när man skriver i en blogg?
Får man verkligen göra det?
Vad är min sanning och när börjar en annans?

Jag vet inte riktigt det och vet inte ens heller om jag vill skriva precis vadsomhelst.

Jag har ju vart med om en massa tok i mitt liv. Både bra saker och en hel del dåligt.
De dåliga sakerna har en förmåga att lägga sig som en smutsig filt över alla minnen.
Då är det ruskigt bra att ha en man som finns bredvid en som bara finns där som en stor trygghet och som både förstår och accepterar att jag kanske inte alltid är så bekväm med alla minnen.
Kort sagt så utsätter mig för en massa gamla "faror" med han. Det är egentligen helt ofrivilligt. Det har mer att göra med rent praktiska saker.
För att jag vill vara med han jämt.
Och det funkar så bra. Det är inte ens läskigt.

Och att helt plötsligt komma underfund med att platser bara är platser. Och det betyder inte att man inte kan lära sig tycka om de igen. Fast jag under många år haft ångest av att bara se platsen på en karta.

Och nu ska jag gå ett steg längre.
Helt ok i min värld.

Då i efterhand så här så funderar jag på varför man överhuvudtaget har ångest för en plats. Eller något annat helt oviktigt ?
Varför begränsar man sitt liv till att ha det?
Det finns säker någon bra förklaring till varför det är så.
Men jag vill inte leva mitt liv och vara rädd för saker.
Jag vill vara med de jag älskar och de som vill vara med mig.

Nu tas det många steg.
Och jag är tacksam.



*gone*
Jag vet att det är pisstrist att glida in här och läsa och jag har inte skrivit ett skit.
Men ibland blir det så.

När Kärleken är i närhet så stannar både min hjärna och allt annat som ska fungera om man ska kunna skriva något sånär vettiga saker( som om jag någonsin skriver nå vettigt ?)
Men nu är det så och så kommer det förbli.
För att få vara med han och känna det jag känner är helt overkligt.
Magiskt och stort.
Och jag tänker inte avstå det en enda sekund om jag inte måste.
Jag måste inte nånting egentligen. Utan han har sitt liv och gör sina saker och jag har mina saker jag vill göra.
Det betyder att vi inte är tillsammans jämt..

Visst fan är det trist, Men det går bra för att jag vet att han vill vara med mig och jag vill var med han.
Det räcker så.

I morgon kommer mina fina barn hit.
Tvåan och Fyran har fyllt år. Och det ska firas.
Ja Fyran fyller ju på Måndag. Men vi firar de ihop.
Nu ska här sovas.

*gone*

torsdag 20 januari 2011

Jag har inte försvunnit. Jag är med min kärlek.

Det jag har i huvudet nu är inte helt ok att lämna ut här.
Japp nu blev det fritt för egna tolkningar.

*gone*

tisdag 18 januari 2011

Kolla vad jag har fått

När man får en Beautiful Blogger award ska man:

♦ kopiera in awardbilden i sin blogg för att visa att man har fått den
♦ tacka och länka till den som nominerade ens blogg
♦ nominera sju andra bloggare och länka till dem
♦ berätta sju intressanta saker om sig själv

Och självklart tackar jag Chaffismorsa för att du fortfarande orkar läsa vad jag skriver. Och att du alltid skriver så snälla saker.

Jag vill att alla ska läsa om fina fina Michelle . För att hon är en så bra och klok tjej.
Jag kan skriva mycket om henne men läs själva.

En gathoras bekännelser har jag följt ett tag. Vilken kvinna. Vilket öde.

Linda Jag kan inte sluta. Och det gör mig till en lite ödmjukare människa att läsa om hennes öde.

Min tror är klen och klokenskapen ringa Hur man kan få till det så är en gåta. Men oj vad jag har skrattat åt denna krondåre.

Ok då... 7 saker om mig

1. Jag har kraftig Grod fobi. Jag avskyr kräken. De är bara slemmiga och hoppar, alltid när jag går förbi. Och det är äckligt.

2 Jag skäms för mitt förnamn. Det är ett så barnsligt namn. Jag skulle byta om jag inte vore Annica för alla.

3 Jag är en jävel på att laga mat. Dessutom tycker jag att det är kul

4 Jag är varmblodig. Vilket betyder att jag sällan eller aldrig fryser. Det underlättar när man som jag älskar att bada ute.

5 Jag är ruskigt stolt över mina fina fina killar. Det är nog alla föräldrar. Men mina barn har inte haft det så lätt. Och mycket beror på mig och mina dåliga val. Trots det är de jätte fina killar.

6 Jag har 2 människor som står mig nära. Det är min syster och min vän Nettan.
Jag behöver inga fler.

7 Jag är ruskigt kär i en man som är en massa år äldre än mig. Och det är riktigt, riktigt häftigt att få uppleva det.

Så nu fick ni veta det med.

*gone*

måndag 17 januari 2011

Smågodis

Jag äter verkligen inte smågodis ofta.
Men nu är det synd om mig.
Och Tvåan hade en påse.
Den blev lite mindre bara. Ingen fara.
När man inte äter kolhydrater som jag inte gör så behövs det inte alls mycket innan det ska bli stopp.
Och när det är nere funderar jag på om det verkligen va så gott?

Den här dagen har verkligen gått i slowmotion.
Jag känner mig inte helt 100 så jag orkar inte så mycket.
Men va fan det går det med. Jag har ju inga måsten direkt.

Annars då?
Jo jag glider mest runt i en tillvaro som går ut på att tänka, längta och fundera.
Och det känns så bra. Jag har de människor runt mig just nu som jag älskar mest i hela världen.
Hur jag ska få ihop allt med alla vet jag inte. Men det spelar ingen roll det heller.
För jag vet att allt kommer ordna sig till det bästa. Det kommer ske det som är meningen.
Jag låter ju lite religiös nu och det är verkligen inte meningen.
Men det hjälper inte att fundera ut för många möjliga och omöjliga saker som ev skulle kunna ske. För är det något jag har lärt mig så är det att det nästan aldrig blir som man tänkt. Men att det blir bra ändå.
Om man bara tar en sak i taget och löser saker efterhand så löser man det mesta.
Fy vad jag var svävande där men det är så.

Så jag ska fortsätta att njuta av det som är bra. För det är verkligen bra nu.

Undrar vad det där smågodiset gör med en egentligen ?

*gone*

söndag 16 januari 2011

Jag gjorde ett sånt där test.
Och så här blev mina svar.
By the way


Personlighetstest

Trött blir jag

Jag sitter och slö surfar runt på olika bloggar.
Jag har fastnat för ungammor bloggar.
Och jag blir så trött.
Visst alla har rätt att skaffa barn när man vill.
Alla barn är ett mirakel.
Men va fan.... kom igen.
Alla unga föräldrar skriver inte bloggar jag vet.
Och allt man skriver är inte allt man är med om.
Men det jag reagerar över är alla dessa klagomål.
Och viktfixering.
Och att de inte ens går igenom graviditeten med pappan.
Det säger väl ändå en hel del om att man faktiskt inte är redo för att sätta ett barn till världen med bra förutsättningar.

Att ligga sig till ett barn är inte svårt. Att leva ett helt liv med ett barn med allt vad det innebär med ansvar och egen utveckling är fan så mycket svårare.

Varför jag blir upprörd?
Förmodligen för att jag vet vilken kamp det är att få allt att funka.
Då menar jag allt.
Med relationer, föräldrarmöten, sömn, karriär, eget boende, sparkonton, nappflaskor, skridskoåkning, övertid, dagis, kompisar och allt annat som man vill ge sina barn i deras barndom.

Av någon anledning så ligger just unga mammor mig rätt varmt om hjärtat.
Jag kanske ska väva in det i mina framtida jobbplaner ???

*gone*

lördag 15 januari 2011

Trött, lycklig och kär.
Det är jag just nu.
Lite trist att höra hela tiden kanske men det är så.

Kärleken har vart här ett par dagar och vi har bara umgåtts. Hur trevligt som helst.
Jag skulle kunna skriva en hel del om det. Men jag vet vare sig vart jag ska börja eller sluta. Vad jag ska säga eller inte.
Så jag väljer att inte säga nått. Jag behåller det för mig själv så avslöjar jag bara saker när jag har nått vettigt att förmedla.
En sak kan jag förmedla. Jag är för en gång skull på riktigt länge helt trygg.
Till och med stor sonen reflekterade över det. Att det måste kännas konstigt och ovant att göra det. Det är ju fan att ens barn ska kunna det om en. Men det är kanske bra med. Jag vet inte.

Nu har jag och Fyran ätit lite. Tvåan fyller år idag så han är inte hemma. Han har iof extra jobb så han orkar nog inte så mycket ändå. Men vi ska fira han nästa helg istället. Så han får lite tårta med.

Jag va en sväng ute hos Lill grisen. Och han är för härlig.
Han är inte ett dugg rädd för mig längre och det är så kul.
Han skrattade åt mig så han kiknade. Så vansinnigt roligt.
Snart kidnappar jag han en dag eller så. Det vore så coolt att få ha han själv.
Men det tar jag när lilla familjen vill, och det passar.

Nu ska jag tända några ljus och hälla upp ett glas vin.
Det är jag värd.

*gone*

tisdag 11 januari 2011

Sammanfattning av dagen: städning.Reflektion.Och en jäkla massa kaffe.
Nästan en vanlig dag alltså.
Förutom att jag har vart hos min vän Nettan och hjälpt henne. Det är ju otäckt. För helt plötsligt ser man allt som behöver göras hemma.
Så det är bara att ta tag i det i morgon. Tack för det!

Jag låg i går innan jag somnade och tittade på en dokumentär om en kvinna som en gång i tiden levde som hemlös på gatorna i Stockholm. Hon hade riktat till sitt liv och jobbade nu som drogterapeut på ett Korpberg i Norrland. Mycket tänkvärt.
Då slog det mig att tänk om jag ska ägna mig åt att hjälpa andra. Och berätta vad jag har vart med om och vad det har inneburit.
Jag vet inte om det är klokt eller om det bara är en släng av mitt stora ego just nu.
Men det känns ibland som att jag faktiskt har nått att säga. Att jag vet som gäller med allt det där vad det innebär att inte bo med sina föräldrar.
Allt kan man ju så klart inte veta. Men den lilla del jag vet nått om. Det vet jag verkligen nått om.
Jag kanske ska ta tag i det ??
Få se hur bara.



Hela mitt liv    
har jag levt som en havets spillra
När ni hör om mitt liv
tror jag säkert att tårar trillar
Men nu är det så här
Jag vill börja om
så kan ni stänga av ert snyft nån gång

Jag vill bara komma in till land
Oh yeah
bara komma in till land

Hela mitt liv har jag blivit omhändertagen
Hela mitt liv
färdigtuggat käk i magen
Jag har gett fan i allt
flummat hit och dit
och blivit inlagd i vårdarnas sprit
Nu när jag vill nåt själv
tänker ta det kallt
får jag bara snack
ingen gör nåt alls
Får inget jobb
slöar bort min chans

Jag vill bara komma in till land
Oh yeah
bara komma in till land


Jag har en dröm
fastän utan skolkunskaper
En liten dröm
som jag drömmer när jag är vaken
Jag vill jobba med folk
som haft det snett som jag
Det vet jag nånting om
kanske mitt jobb blir bra
om dom vill ha
en pundare som jag
Om dom vill ha
en pundare som jag

måndag 10 januari 2011

Vanilj tillvaro

Just nu har jag verkligen en vaniljtillvaro.
Allt är bra bra och det finns inga stora bekymmer. Det tillhör väl just förälskelsens natur.
Och jag ska njuta av det så mycket det går.
För så klart har allt bra ett slut.

Det som står näst på tur här hos mig är ju att jag ska få en inneboende.
Jag har lovat att han ska få flytta in här när hans lägenhet renoveras.
Och han kommer gärna nu.
Så jag drar på det i det längsta med vet att det bara är att ta tag i.
Det är en god vän som har hjälpt mig när jag behövt hjälp så då ställer jag upp tillbaka . Så är det bara.
Men människan ifråga är oerhört social. Och det går mig på nerverna. Han vill gärna att vi ska umgås typ hela tiden. Och att jag ska köra han överallt. Det vill inte jag!
Så jag ser redan framför mig hur han väcker mig på morgnarna och vill umgås och dricka kaffe.
Det vill inte jag !
Hur han sitter och tjattrar i soffan och tycker att vi är snurriga som sitter vid våra datorer.

Jag vet jag vet det är inte bra att tänka så. Det kanske inte alls blir så för han ska ha både tv och soffa osv i det rummet han ska ha.

Och hur ska jag kunna ha min kärlek ifred?
Ja inte fan blir det här iaf.
Men allt har ett slut. Så även den här perioden.

*gone*
Hur bär man sig åt när man inte finner ord
när man inte kan förklara hur mycket man känner.

du har mitt hjärta i dina händer
tappa mig inte.

söndag 9 januari 2011

Jag vet inte om jag tycker att det finns någon poäng just nu i att vara själv.
Jag vill bara ha han här hela tiden.
Tyvärr så vet jag ju att det inte går.
Ja visst allt går men det ska vara så just nu.
Men fan va det är trist.

Och jag börjar få kraftiga problem med att det kliar i mina ben.
Jag håller fan på att bli galen.
Det är så besvärligt att jag har rivit sönder mig. Inte ok!!!

torsdag 6 januari 2011

Bandy

Nu bär det av till Staden och titta på bandy.
Det ska bli riktigt skoj.
Om ni vill hänga med så kan ni göra det här.

Tryck bara här

Och här är fin pojken jag hejjar på idag.




Och så klart är Kärleken med.*gone*

onsdag 5 januari 2011

The Luckiest

Ja jisses
Vad säger man?
Vad gör man?
Hur gör man?
Varför gör man?
Kan man?
Ska man?
Ähhh jag gör. Kör så det ryker.

För om det är så här det är att vara kär på riktigt så kan jag säga att jag har vart grundlurad tidigare i livet.
Eller det kanske man alltid tycker ?
Men jag vägrar att tänka så. För det är bara ens tankar som kan gör en sårbar.
Jag väljer att tänka all de där snälla och goa tankarna.
Japp det gör jag.




*gone*

tisdag 4 januari 2011

Jag är kär !!!

Japp så är det.

Och jag är fullständigt livrädd.
Det är så mycket som kan gå fel. (ja jag vet att man inte ska tänka så)
Men när det är på allvar, som det sannerligen är nu, så blir det så viktigt då.
Jag har ju inte så bra erfarenheter av det där med relationer så jag vet inte hur jag ska klara det.
Men den här känslan av att vara så totalt älskad är helt magisk.
För det är något jag med absolut säkerhet kan säga att han gör.
Så på nått sätt ska jag få det att funka.

Redan nu vet han om en del av mina problem, tillkortakommanden och andra defekter. Men han sitter bara kvar och säger - Testa mig du.

Nu kommer han igen och jag har inte tid mer er.

*gone*

söndag 2 januari 2011

Cliniderm

Jag måste bara få berätta en rätt rolig sak.
Jag är ju med på en del ställen på nätet. Där man är med och prova olika saker bla.
Sen talar man om vad man gillar det och skriver det på sin blogg.

Den här gången fick jag vara med att prova
Och det gör mig ingenting. För jag vet redan att det är kanon grejjer.
Så jag är bara glad.
Men för att vara helt seriös så vill jag varmt rekommendera alla att prova dessa saker. De finns att få tag på på alla Apotek och kommer från ACO
Nu när man inte är pur ung längre kanske det är dags att tänka på sånna saker. Jag vet inte.
Men len som en jagvetintevad blir man iaf.
Så nu har jag smörat klart.

*gone*

lördag 1 januari 2011

Bra början på det här året blev det.
Jag vaknade av mig själv utan att bli störd. Och var inte ens bakis.
Det va jäkligt skönt.

Slöade mest hela dagen sen åkte jag och den förlorade sonen och han flickvän och såg på bio. Det va deras initiativ. Hur trevligt som helst.
Jag hämtade upp de sen for vi till Heron city.
Vi såg Svinalängorna.
Där försvann allt det bra med den bra början på det här året.
Alla ni som har sett den vet ju vad jag menar nu.
För det var exakt så som jag hade det hela min uppväxt.
Så om någon tycket att jag är märklig för att jag är som jag är .... kolla den filmen säger jag bara.
Men det märkliga är att det bara blir en trist reflektion över hur saker va sen försvinner de känslorna. Förmodligen är jag så van så jag inte kan ta in det. Eller så bryr jag mig inte längre. Vet inte vilket som är vilket.

Nu försöker jag bara få tiden att så att det blir Söndag någon gång. För jag får besök då av en speciell person då.
Jag ska få umgås i flera dagar med samma person. Det ska bli så trevligt så.
Och nä jag tänker inte lämna några detaljer.
De ska jag ha för mig själv.

*gone*