fredag 31 december 2010

Årets sista dag.
Sebastians födelsedag.
Början på något nytt.
Slutet på något gammalt.

Vad har jag då lärt mig?

Tyvärr är det enda jag har lärt mig att man ska fan inte lita på någon.
Klara dig själv människa och vad du än gör.
Lita inte på en skit !!!

Vill jag leva så?
NEJ

Jag befinner mig ganska i mitten av min tillvaro och trivs rätt bra med det.
Jag har en massa, eller en del/några jätte fina människor runt mig som betyder nå oerhört för mig. Ingen nämnd och ingen glömd. För alla har en egen mening.
Och det är jag så tacksam för.

Vet inte vad jag vill med det här inlägget mer än att jag är rätt glad för det jag har.
Det är en rätt bra sammanfattning av det här året.

Tack för att ni finns.
Och för er som bara finns där ute i den vida cyber världen vill jag rikta ett eget tack.
Det betyder så oerhört mycket dessa små små ord och inlägg som får en / mig på fötter igen.
Jag tänker ibland att vi borde träffas för ni är så fina människor. Men det kanske bara ska stanna vid en dröm. Jag vet inte ?


Så till er alla från mig.
Tack för att ni finns

*gone*

måndag 27 december 2010

Hem ljuva hem

I morgon börjar färden hemåt igen.
Det är alltid lika jobbigt.
Jag avskyr avsked. Det gör min syster med. Och avståndet blir så påtagligt när man är tvungen att fara.
Vi har redan börjat planera inför sportlovet som tur är. Då blir det inte lika tungt.
Att sitta och plågas i en bil en massa timmar är helt ok. För det är inte lika jobbigt att må dåligt om det gör ont i kroppen med. Märkligt det där men det är så. Det är lixom lättare att ta då.

Men jag kommer hem till nånting roligt med. För mitt lilla barnbarn fyller ju sitt första år. Och det sak bli kul. Sen ska jag träffa den förlorade sonen och gå på bio. Det va år och dar sen så det ska bli skit kul.
Sen ska jag kolla på bandy. Det ska blir riktigt riktigt kul.
Sen ska jag träffa en speciell människa.
Japp det ska jag

*gone*

lördag 25 december 2010

Idag har jag vart och badat och tvagat mig. Min syster jobbar ju på det lokala badhuset här uppe. Så vi har förmånen att få komma dit när det är stängt. Och det är sån lyx. Så även i dag. Vi va ca 20 personer från familjen här uppe som va där. Vi åt och drack och badade en massa. Så nu är jag helt kokt. Tilda skulle absolut ligga brevid sonen när vällingen skulle intas. Så då fick hon göra det. Nu är det soffan en stund sen laddar vi för bandy i Haparanda i morgon.

fredag 24 december 2010

Allt väl och julen kan börja.
Tilda är fachinerad av allt.
Att granen är stor. (den är iof nästan 2.5 m med)
Att det kom ljus i den.
Och i morse när hon vaknade va det en massa julklappar under den. Det va spännande i en liten 2 årings liv.

Jag undrar om man är otacksam om man vill ha alla sina barn hos sig på jul ?
Det är just detta jag avskyr med den här helgen. Även fast jag vet att mina barn har det bra och att de blir väl omhändertagna så vill jag vara med de med. Alla pratar ju om att de ska vara med sina famljer och mysa och att barnen kommer osv osv.
Jag är oxå med min familj och myser.

Men barnen.
Jag vill ha barnen.
Mina alltså.

Jag ska börja lobba redan nu för att alla mina ska vara med mig nästa år.

Ego? Jajjamensan

Nu ska jag fixa lite innan familjen kommer hem.
Så det blir fint här.

Till alla där ute vill jag bara säga att ta hand om er och njut av den här dagen. Oavsett hur ni firar den.

*gone*

Nu ska vi äntligen fira jul. Och det verkar som att det blir riktigt bra. Som det ska vara att fira jul. Med de man gillar bäst. Med en massa mat. Med en massa snö. Det enda som saknas är alla mina andra barn. Men jag har inget att klaga på egentligen. Alla har det nog rätt bra.

torsdag 23 december 2010

Lilla Lappträsk mitt i vintern. Det är lika vackert här nu som på sommaren. Men fan så kallt.

onsdag 22 december 2010

Allt på min lista klart. Done. Färdigt.
Nu är det bara fira jul och ta det lugnt ett par dagar som gäller.

Sen kommer kanske en ny nyhet. Det beror lite på hur saker utvecklar sig !!
Men det är bara bra nyheter.
Lite måste jag få behålla själv. Ett tag. Kanske?

*gone*

Jaha då ska jag vakna till den här vyn i en vecka. Oj va jag har det besvärligt. Eller inte. Resan upp den här gången tog bara 15 timmar. Det va lite dåligt väglag ett tag. Men eftersom jag kan allt så fixade jag det med. Ylva visste inte att jag va på väg så henne väckte jag halv 1. Men vi nattade oss ganska direkt. För man är lite lam efter en sån resa. Men nu sitter Tilda och jag i soffan och hon leker och jag eldar.

måndag 20 december 2010

Jag är rätt bra ändå.
Listan betades nästan av idag.

Nu återstår bara ett par detaljer så kanske den här julen inte går till historien som den sämsta.

Jag har vart hos lilla familjen och det gör gott i en trasig själ.

*gone*
Jag önskar att jag kunde skriva ett klämtjäckt inlägg om världsfreden och att alla barn ska bli väl behandlade i jul.
Men det kan jag inte.
Jag tänker däremot berätta hur det känns. För mig. Just nu.
Om man föreställer sig att man har en för liten tvångströja på sig. Med en gasmask över huvudet. Instängd i en madrasserad cell full med människor som pratar hela tiden.
Och det enda man vill är att skära sig så det gör ont.

Exakt så känns det för mig just nu.

Om det låter läskigt?
Ja kanske.

Men jag kan ju inte göra nått. Jag sitter ju fast. Så ingen behöver vara orolig.
Jag har för många fina människor runt omkring mig.

Så vad gör jag då ?
Jo jag biter ihop igen och går vidare.

Så idag ska jag :

* Systerdottern behöver ha hjälp med att hämta sin nyköpta soffa i Årsta. För hon jobbar och kan inte göra det själv. Idag kl 15. Jag ska möta nån lirare där som kan köra den till henne. (tur att jag har tagit bort stygnen i handen )
* Fyran och en kompis ska fixa bromsarna på bilen innan vi drar. Idag! Ska bara åka och köpa de först.
* Hitta en julklapp till barnbarnet.
* Få fram 14000:- så jag inte blir vräkt.
* Se till att Tvåan som blir kvar hemma själv över jul har mat.
* Trimma en hund.
* Hitta julklappar till Kalix familjen.
* Middag med lilla familjen.
* Ringa en massa viktiga samtal.
* Packa.

*gone*

söndag 19 december 2010

Nu är det tungt.
Tyngre än vanligt.
För jag vet inte vad jag ska göra. På riktigt.
Jag hatar det faktum att man är så sårbar när man är själv.
Jag ska väl inte skriva "man" egentligen när jag menar mig själv.
För jag är sårbar.
Jag klarar tydligen inte av att vara av att vara själv med allt vad det innebär.

Jag försöker rada upp alla mina måsten som tynger mig.
Men det blir bara patetiskt. Varför klarar inte jag av alla Måsten när alla andra gör det?

Jävla skit liv.

lördag 18 december 2010

Nu provar vi soffa.

Kärlekssång

Jag håller på att göra en lista med de ultimata kärlekssångerna.
Det här är verkligen en favorit.






Jag har vart med om nått som vissa bara får vara med om en gång . Om ens det.
Det går inte att rättvist berätta det i ord. Det ska upplevas.


Men så klart är det inte enkelt.
Det är ju inget i mitt liv.
Men just nu ska jag njuta av det.

*gone*

onsdag 15 december 2010

Bandy är grejen. Så är det bara. Den 6 januari kommer min syster son och spelar på Zinken mot Hammarby. Då vill jag att de jag känner kommer med. Det är så mycket roligare än ni kan tro.

tisdag 14 december 2010

Jag älskar verkligen mina barn mest i hela världen. Vem gör inte det förresten?
Men jag älskade de lite mer.
Men det är fan ingen lek att vara ensam om allt ansvar.
De killar som bor med mig är jätte duktiga. Det är inte det. Men det skulle vara så skönt att ha någon att vädra saker med. Någon som är viktig för killarna.
Det här med praktiska saker är inge stor problem.
Inte nåt annat heller. Det är nog bara jag som känner att jag inte räcker till.
För det gör jag ju inte heller.
De skulle behöva så mycket mer stöttning och peppning och andra influenser än från bara mig.
Det ansvaret är tungt.
Det är trist att det är så när jag har så fina killar.
Det är bara hålla alla tummar som går och göra så gott det går. Så blir de nog bra medmänniskor.
Fan va det blev klämtjäckt på slutet då ???

*gone*

För er som inte vet

Då kör vi.
Den första och mest markanta personlighets störningen jag har är Borderline.
Vad är då detta

Borderline personlighetsstörning


Två procent av befolkningen befinner sig i ett gränsland mellan lättare och svårare psykiska besvär. Det kallas borderline personlighetsstörning eller emotionell instabilitet.Tillståndet är knepigt att förklara och behandla.

Både arv och miljö påverkar om du ska hamna i gränstillståndet. En inneboende ängslighet, impulsivitet eller känslomässig osäkerhet kan göra dig sårbar för negativa faktorer i din omgivning.

Om du dessutom växer upp i en otrygg eller hotfull miljö, kan borderlinestörningen utlösas.

Borderline är ingen sjukdom eller egenskap som man antingen har eller inte har. Gränsen mellan sjukt och friskt flyter. Personlighetsstörningen kan också förändras och försvinna med tiden.

Symtom vid borderline personlighetsstörning

  • Hur du beter dig, känner dig och förhåller dig till andra svänger hela tiden kraftigt fram och tillbaka. Ibland
  • Du känner dig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet. Aldrig arg.. det kan jag inte
  • Du kan ha svårt att tygla dessa känslor och uttrycker dig oftast aggressivt. Du är impulsiv. Humöret är oberäkneligt och föränderligt. Stämmer inte
  • Du tycker inte att du duger. Du har en negativ självuppfattning. Det kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöshet i trafiken, slösaktighet med pengar eller självmisshandel, inklusive självmordsförsök.Stämmer
  • I allmänhet lyckas du ändå dölja dina känslor och förställa dig för att passa in socialt. Därför går det oftast bra för dig i skolan eller i arbetslivet.Stämmer skit bra
  • I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd att bli övergiven. I en relation JA
  • Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor. Japp
  • Om du upplever psykotiska episoder, är de oftast korta och präglas närmast av förföljelsetankar. Nja
  • Andra kan uppleva dig som ombytlig, anpassande och opålitlig, känslokall eller aggressiv och dra sig undan, vilket naturligtvis inte gör det lättare för dig. Stämmer inte

Förebygg borderline personlighetsstörning

Du kan inte själv förebygga borderline.!!!

...........................................................................

Känns ju skit bra.

MEN


Jag är inte så sjuk. Eller jag vägrar.

Fan jag är inge offer. Så det så!


*gone*

måndag 13 december 2010

Idag har jag vet en duktig tjej, vän, Farmor, Moster.
Först hämtade jag upp min goda vän Nettan. Vi åkte till Täby C för att möta upp Mamma Malin och Liten. Det gjorde vi. Vi gick runt där en stund och kollade lite och fikade. Jag hittade en rolig julklapp till Liten.. Sen fick Nettan träffa han för första gången med. Och jag fick hålla i han. Utan gnissel och gråt. Vi hade det tom roligt. Jag har alltid det med han iof, Men inte han med mig. Men nu så....börjar det lossan. Det va kul.
Nettan och jag är ju som ett gammalt par. Och delar det mesta. Så även våra barn. Och nu även Barnbarn. En sån vänskap är värt mycket.

Sen hem och fixa lite mat till mina juveler hemma. Sen packa in lite saker i bilen och köra iväg till Hagsätra och Sannas lägenhet. Hon fick nycklar till den idag. Hon har ju inte sett den än så det va spännande.
Vi fixade lite där. Väntade på en säng som hon hade köpt. Sen hem.

Den här lille killen va jag med idag.

Han är så liten så han står under ett klädställ och tycker det är måttligt roligt att kolla på kläder.
Min lilla lilla prins.
Att man kan älska de så ???

*gone*

söndag 12 december 2010

Maskrosbarn

Till dig Michelle


Så var den här helgen över.
Vad har hänt?
Jo jag har bondat med våra grannar.I början på kvällen gick det ju bra. Fick en D sträng av Vidars pappa. Trevligt.
Lite senare på kvällen ringde det på dörren. Glad i hågen gick jag och öppnade. Där ute står två karlar och säger. "Vi hör att ni har trevligt men kan ni dämpa er ?"

Det gjorde vi ju.
Livet vi förde inne i lägenheten var vart att Tvåan och Fyran spelade gitarr !!!
Men allvarligt ? Hur högt kan man spela på akustiska gitarrer ?
Jag ska ta reda på vem som har ringt. För inte fan har någon kommit hit och knackat på någon dörr och bett oss vara lite tystare. Nä det är man tydligen för feg för.
Eller är det så att vi är för farliga ?
Hoppas det.

Att jag inte skriver ut mina barns man beror på att de har rätt originella namn. Inge svårt att söka på om man vill. Och det finns några som jag inte vill ska läsa allt om mina barns liv.
Om någon obehaglig typ läser om mig det skiter jag fullständigt i . Varsågod.
Men barnen ska inte vara lätt att söka på.
Så det så.

*gone*

fredag 10 december 2010

Det här vaknade jag till. Undrar om han vill att jag ska gå upp nu? Tror fan det.

torsdag 9 december 2010

Idiot?

Jag var hos min tjej i går på Öppenvårdspsyk.
Jag sa till henne för ett tag sen att jag vill ha en diagnos på det jag lider av.
Det känns lite enklare om jag vet vad det handlar om. Då kan jag ju kanske göra något åt själva problemen. Kanske?
Sagt och gjort.
Jag har gjort lite tester. Där jag har fått svarat på en massa frågor.
Jag vet inte. Men nu känns det som att jag inte vill veta nå mer.
Fan om jag skulle säga det till någon vad hon ansåg att jag lider av skulle jag ju bli inspärrad. Det är ju en jätte smart ide att skriva det i en blogg då så alla kan läsa det. Men va fan. Man ska leva lite farligt.
Men det låter inge kul.
Jag har en personlighets störning som heter Borderline men inslag av schizoida och paranoida inslag. Jora så att ja då.
Mycket av det går att förklara och det är inte så konstigt att jag har det heller tydligen. Och när man får ett namn på skiten så har man ju facit känns det som. Jag kan lära mig om det och ev göra nått åt det.
tex om man lider av Borderline så har man svårt för det där lagom tillstånd. För mig är det svart eller vit. Allt eller inget. Det måste jag göra nått åt. Och det är jätte skönt att få veta det för nu vet jag när det går fel. Verkar det snurrigt ? Vad tror du det är för mig?
Sen har jag svårt för nära och intensiva relationer..... No shit !!!
Ja ja... få se hur det går med det.
Men nu har jag iaf en dom.
Och ja just det. Social fobi har jag med tydligen. Tack för det.

Den som nu säger att "Det som inte dödar en härdar en" tar jag livet av


*gone*

tisdag 7 december 2010

Jag är och ser på hockey. Killar från norr spelar mot ett lag här i från människobyn. Jag är inte ett dugg orolig.

söndag 5 december 2010

Jag vet inte om jag är så nöjd med utvecklingen här hemma.
Yngsta sonen, dock snart 17 år, föreslog att vi kunde väl diska för hand nu när våran diskmaskin har gått sönder !!!
Bra för miljön. Bra för att spara massa glas som går sönder.
Men va fan.
Och att det är hans förslag.
Jag funderar på saken och tar ställning till det i morgon.

*gone*

lördag 4 december 2010

Jag är med min gode vän Kennet på jul marknad. På Blidö. Det är massor med snö och vackert så man blir tårögd. Ibland är jag så tacksam att jag har så goda vänner. Som vill ha med mig på olika saker. Att de fortfarande, trots att jag inte alltid är världens bästa vän tillbaka, vill ha med mig. Han har jag känt så länge med så det är enkelt att umgås. Här ute där vi är va jag med min bästa vän när jag va liten. De hade landställe på Söderöra. Där bodde Gösta. Gösta är ett riktigt orignal. Han har funnits jämt. Och han kan allt om alla här ute. Han kan historier som ingen annan alls ens har hört. Jag stod just och hängde med han i baren. Märkligt.

torsdag 2 december 2010

Jo tack bra

Jag vaknade 11 av att min lillebror ringde och väckte mig. Han son va på Nackasjukhus och hade opererat sig. Och lillebror skulle hämta han. Då Startar inte deras bil. Som tur va så att han ringde för jag skulle vara hos min läkare kl 11.30. Så det va bara att rusa iväg och se glad ut. Jag lovade att jag skulle hämta upp pojken så han slapp sitta där på sjukhuset. Men det löste sig tydligen.
Väl hos min läkare på Psyk så frågar hon vad jag gör där.
jag berättar då att jag inte vill äta min antidepressiva medicin längre och undrade varför.
Det kändes märkligt att sitta där och försvara att jag inte vill äta det längre. Men hon förstod att jag inte ville äta mer och gick med på det. Som om det vore upp till henne?
Tydligen kan jag må piss och skit och helvete och det kan till och med bli sämre. Men jag vill inte mer. Det känns som jag har fått nog.
Jag passade även på att lämna in några tester som jag har gjort till min Psyk tjej. Så hon skulle utvärdera de tills jag kommer dit nästa vecka.
Det är spännande för de kan ge någon form av diagnos på va fan jag lider av.
Återkommer om det. Kanske ???

Nu är det kallt och skönt i mitt sovrum 11 grader. Det är härligt.

*gone*

onsdag 1 december 2010

Hur mår du människa?

Jag mår rätt bra.
Det verkar ju märkligt.
Det pendlar ja det gör det. Men fan va jag mår bra.
Jag har trotts allt en jätte fin familj. Den lilla och konstiga det nu än är.
Men mina fina barn och lilla Sebbe. Mina syskon och deras familjer.
Kan man egentligen önska mer?
Ja så klart man kan. Men va fan hjälper det?

Idag har jag fått en stereo i min lilla bil. Så nu kan jag raggar runt med musik. Det är ju kul.
Handen i paket och ingen diskmaskin.
Så klart gick den sönder lagom till min han operation.
Grattis lixom.Men den här godingen kan man ju inte annat än att bli glad i hela hjärtat när man ser.

*gone*