tisdag 8 juni 2010

Fy fan va jag är less nu. Inte ens en hel dag fick jag vara glad.
Jag har min stora son Max boendes hos mig.
Det är rätt mysigt att ha sina barn runtomkring en. Men nu börjar det ta slut på mamma nerverna.
Han har inget jobb. han går inte i skolan. Dvs han får inga pengar. Alltså lever sonen på mig.
Jag har efter många om och men fått iväg han till arbetsförmedlingen. De ställer ju krav på han som han måste uppfylla för att få några pengar alls. Nu har han lyckats med konststycket att missa två st introduktioner som han skulle gå på. På nå jobbsökar ställe. Med den påföljden att han inte får några pengar. Vilket betyder att inte jag får några av han heller.
Och jag vet inte vad jag ska göra längre. Han mår ju så klart skit dåligt över det här. Han gick in och la sig under täcket efter att jag hade skällt på honom. Men vad hjälper det?
Han vill inget. Han sitter bara hemma och spelar. Han är 23 år.

Ja jag är hans mamma. Men ska man inte ha en egen vilja att göra något när man är så gammal?
Och va fan ska jag göra för att han ska göra rätt för sig?

Han säger bara Ja och mmm när vi pratar. Han förstår så jävla väl. Men det händer inget.


En dag... sen va det kört igen.
Tack Gud.

Ja just det. Det finns ju ingen. För INGEN ska behöva gå igenom så här mycket prövningar som jag har.
Så är det bara.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar