lördag 8 maj 2010

I dag

Idag fick jag ta på han.
Jag fick lukta på hur han luktade.
Jag fick se hans vackra leende.
Han va glad.
Han va lika vacker som för 8 månader och 1 vecka sen.

Att inte få se sitt barn på så länge gör ont,
Som fan.

När man väl får se han gör det lika jävla ont, Hur vacker han än är.

Jag fortsätter att existera som om inget har hänt.

INGEN ska få se att jag gråter.

I morgon är en annan dag. Då har jag andra som behöver mig.
Jag ska få vara med mina andra barn. Och barnbarn.


Men inget kan ersätta den sorg som finns efter ett saknat barn

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar