måndag 10 maj 2010

Gemensam

När man har ett barn gemensamt med en annan människa så har man ofta gemensam vårdnad.
Det innebär massa formell dravel.
Men det det också innebär är att om den ena föräldern inte träffar sitt barn har de överhuvudtaget inga skyldigheter.
De behöver inte sitta vaken och vänta på att de ska komma hem på nätterna.
De behöver inte planera hela sommaren så att den ska bli så bra som möjligt för barnet.
De behöver inte planera och laga mat varje dag.
De behöver inte sitta och prata med de när de har kärleksbekymmer.
De behöver inte följa med och titta på olika skolor de ska börja på.
De behöver inte se sitt barn må dåligt.
De har inga skyldigheter alls.

MEN de har rättigheter.

Fast inte barnet vill att den andra föräldern ska komma till skolan måste den få komma.
Fast inte barnet vill så måste den andra föräldern få reda på om barnet behöver hjälp från någon utomstående.
Jag tycker att det är orättvist och elakt mot barnet.
Ett nästan vuxet barn kan avgöra själv vad den ska vara med om eller inte.
Att bli övergiven stärker inga själar. Det förgör bara. Att sen inte få bestämma över sin egen verklighet är ytterligare ett svek.

Jag skyddar mitt barn tills det inte går nå mer.
Jag bäddar in barnet i varma kramar och massor med förståelse.
Av mig ska han aldrig aldrig behöva tvivla på att jag älskar han.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar