måndag 31 maj 2010





Det där med traditioner.När man kommer från en socialt störd familj så har man inte fått lära sig hur man gör. Eller vad man gör.Det har lett till att jag är jätte dålig på att komma ihåg och veta vad jag ska göra. Eller rättare sagt är det så att jag inte orkar. Jag vill så gärna men engagemanget finns inte. Jag vet inte vad jag gör mot mina barn. Eller det vet jag väl. Men det går inte att tänka på. Den ångesten får jag ta en annan gång.Så i våran lilla familj har vi andra saker vi gör. Som tex laga god mat. Och nu förtiden gör vi det tillsammans. Även fast jag inte har lyckats med att vara en helylle mamma som har bullar klara så umgås jag gärna med de mycke. Och jag tror att de gärna är med mig med. Så helt illa är det inte.Jag älskar de små liven. ( för mig kommer de alltid att vara små) Vad som än händer. Jag kommer alltid att finnas här för de om de vill. Jag ska fortsätta kämpa för att de ska få egna minnen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar