onsdag 7 april 2010

Det var en gång

Det var en gång en liten pojke som bodde med som mor i en liten stad i ett stort land.
Pojkens pappa var någon helt annan stans. För han var hjärnskadad så han var inte helt normal.
Pojken och mamman satt på golvet en dag och byggde med lego. Trotts att pojken var stor så ville han göra det.
För hur det kom sig så berättade pojken att han inte kände sig så uppskattad av sin pappa.
Han sa att han en gång grät av glädje för att pappan s att ha hade gjort något bra.
En gång.
Pojken är en ovanligt klok och förståndig pojke. Men i hela hans liv sitter det kvar att en gång sa han pappa att han hade gjort något bra.
Mor i historien kan inte göra något åt det sagda. Det enda hon kan göra är att ge den lilla pojken gröt och mycket kärlek. Det räddar pojkar som inte känner sig älskade från att tro att det är sant.
För pojkar med änlga hår och stora fötter ska alltid höra att det gör bra saker. De ska alltid känna att de duger precis som de är.
För en dag går de ut i livet och blir stora starka män. Som spelar kula.
Då ska de vara fyllda med ord som värmer och inte skaver.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar