måndag 1 mars 2010

Så är det

Jag skriver rätt mycket trista saker. Om hur jag mår osv. Men livet är inte så trist hela tiden. Jag har egentligen rätt mycket att vara tacksam för.
Alla mina fina killar. Mitt lilla underverk Sebastian. Att Andreas har en så fin Malin. För även om det inte är min ensak så är det en så stor sak att de två har fått mitt barnbarn. Och se deras glädje och kärlek till varandra och till Sebastian och till Ozzy. Det är så stort. Det skänker sån glädje att bara veta om det.
Sen har jag ju min lilla syster. Som har fått stå ut med att höra massa skit av mig. Alltså hon lyssnar när jag behöver prata av mig om allt skit som händer.
Att ha någon nära sig som vet "allt" och som ändå älskar en och ställer upp och hjälper mig. Det är stort. Det betyder mycket mer än jag kan förklara eller berätta.
Nettan betyder så klart jätte mycket med.
Henne har jag mycket att vara tacksam för.
När jag tänker på hur mycket jag faktiskt har att vara tacksam för, så blir saker lite lättare.
Jag har faktiskt folk som betyder jätte mycket för mig, runt omkring mig. Det är viktigt.


Tack för att ni finns.

/annica

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar