söndag 28 februari 2010

Så är jag äntligen hemma efter en galen resa till Åland.
Men som vanligt hade vi det jätte kul. Det verkar som om vi inte kan göra något normalt. Det blir alltid nå tok. För att inte gå in på för närgångna detaljer så sa systerdottern fel namn till en kille. Jag skrattade som fan men han blev nog inte så glad. För han gick. :-)
Jag gjorde en sak som jag aldrig har gjort förut. Jag tog en ansikt behandling. Det va riktigt trevligt. Jag känner mig som en ny människa.
Tänk va enkelt det va att pigga upp tillvaron lite.
Men nu är jag helt kokt. Jag har nog inte sovit mer än 3-4 tim i natt. Så det blir tidig nattning här.

/annica

fredag 26 februari 2010

Fredags bra

Nått är på väg att hända. Vad kan jag inte förklara. Men saker börjar bli roliga igen. Det va länge sen jag kände så. Jag suger i mig all positiv energi så mycket det bara går. För det blir så mycket trevligare att existera då.
Jag har fixat väskan inför Åland i morgon. Bara det sista lilla fixet kvar. Vad det nu kan vara.

Jag ska oxå få och och beställa tåg biljetter upp till Kalix nu med. Så det blir gjort.
Jag ska fixa någon god mat med till killarna och mig. Det är rätt trevligt för de gillar ju all mat. har inte bestämt än men det blir nog nå gott.

/annica

torsdag 25 februari 2010

Idag

Jag vet inte hur det kommer sig. Eller vad skillnaden är. Men idag har det vart en bra dag.
Glad och nöjd och stark. Hela dagen.

Det är märkligt hur det kan komma sig att det kan skllja sig så från olika dagar.
MEN.. jag är glad för det.

Jag har fått killarna att hjälpa till här hemma hela dagen. Så jag slipper med min hand.
Det är bra det med.
Och nu är det klart.
Vi åker till Åland i helgen.
Sanna har fixat biljetter.
Det ska bli kul det me.

Illa

Men är det så illa då ?
Hmmm..vissa dagar Ja.
Men för det mesta klarar jag av att hantera alla konstigheter. Jag vill inte veta hur det är eller vilka sjuka drag jag har. För vem har inte det egentligen?
Själen är det väl inte nå fel med nu. Jag hamnar inte lika långt ner längre.
Jag är nog inte konstigare än andra. Förutom att mina sår inte går att läka.
Mina ärr är inga jag vill ha. jag måste bara lära mig leva med de.

Men så klart så kan ju inget vara enkelt.
För kroppen har sagt ifrån.

För man kan inte råka ut för så här mycket saker som jag gör. Det är inte klokt.
Som tur är går kroppslig skada över. Det gör inte lika ont.
Det kanske är som man säger.
Det som inte dödar en härdar en.

Och jag vill inte var en stackare. Det är inge synd om mig alls. Jag måste bara få lite flyt nån gång. Det kommer nog.

I helgen ska jag åka till Åland. Det ska bli kul.
Sanna jobbar ju på Birka så hon har fixat biljetter.
Sen ska jag fixa tåg biljetter upp till Norrlandet.
Så lite kul händer.

/annica

onsdag 24 februari 2010

Jag är antingen:

- en strålande, engagerad vän som ställer upp till 100% eller isolerar mig helt från mina vänner för att min ork och min energi är helt slut.

- en empatisk, intresserad partner eller drar mig undan, och är misstänksam, aggressiv och nedvärderande.

- en duktig, högpresterande arbetare eller skjuter upp allt jag borde göra till senare, får dåligt samvete, och sjukskriver mig för att undkomma mitt dåliga samvete.

- en självständig, kapabel person eller totalt beroende, krävande, otillräcklig och behövande.

- socialt kompetent, solig och glad eller cynisk, bitter, tystlåten, tillbakadragen, misstänksam, dyster och snäsig.


Fy va det är otäckt att läsa om sig själv när någon annan har skrivit det.


  • Kan man verkligen må så dåligt som du säger att du gör, och samtidigt utåt sett verka helt "normal"?

Japp, det kan man.


tisdag 23 februari 2010

Mamma

I morgon fyller min mamma år.
Jag undrar bara om man måste höra av sig då?

Vi har inte alltid haft bästa relationen. Hon svek mig och mina syskon när vi var små.
Det finns nog inte människa som har gjort mig så illa som hon. Men ändå står jag där idag och undrar fortfarande om jag ska vara en duktig dotter och iaf höra av mig.

Måste man vara snäll mot någon bara för att den har fött fram en?
Varför ska jag vara duktig när inte hon kan vara det ?

Jo... kanske för att jag har kommit längre med mitt liv än vad hon har. Jag kan inte ens säg att jag är arg på henne längre. Hon är inte en viktig person i mitt liv längre. Det kan säkert anses som trist. Men det har krävt många tårar och sena nätter med samtal med goda vänner för att inse att jag inte är hon . Hon har gjort det hon har gjort.
Fine.
Gå vidare... japp.

Hundarna

Fy va det va länge sen jag skrev om mina hundar.
Kan det vara att jag är så mitt uppe i de som jag inte lägger märke till de?
Men det ska vi ändra på nu.

Jag ska faktiskt ta mig till veterinären i dag och vaccinera både Tintin och Gibson.
Ska passa på att fråga varför de har det där svarta runt ögonen.
Fina fina Gibson.

måndag 22 februari 2010

Det börjar bli lite tråkigt att klaga på att det är kallt.Men det är kallt.
Som fan dessutom.

Att åka kommunalt va verkligen en utmaning.

Folk blir som djur. Man tänker inte på att ta hänsyn eller så. Utan bara tränger sig förbi och bara ska fram. En äldre dam höll på att bli omkullsprungen då dörrarna på bussen öppnades. En man fick tag i henne så att hon inte drattade om kull.
Märkligt.
Att vi blir sånna.

Det står överallt att det är kaos i trafiken här i stockholm. Men nu börjar det bli larvigt. Man kan ju bara skratta åt skiten. Sl har tom hyrt in fin bussar. Ja de är fina om man jämför med deras egna vrak. Jag är på väg in och ta bort mer cell förändringar. Inge kul alls.

söndag 21 februari 2010

100221

Jag hade riktigt trevligt igår. Jag och tjejerna var hemma hos Honny. God mat och vin och schlager är ju aldrig fel.
Och som vanligt när vi träffas så har vi alltid så mycket att prata om. Jag fattar inte hur det kan komma sig ? Det tar som aldrig slut. Och alla pratar i mun på varandra.

Handikappad är vad jag är med den här handen. Men som tur är hjälper de till här hemma.
Och så investerade jag i en diskmaskin idag. Det har jag saknat att ha. Så nu kan jag fixa lite med utan att grylla ner mig.

Nu ska jag tvinga Sanna att göra mat.

/annica

Snö. . .fy fan.

torsdag 18 februari 2010

Det är jätte synd om mig. Eller kanske inte? Det har gått bra iaf. Men läskigt va det. Nu återstår 2 v med bandage. Det kommer ju att bli en utmaning,

onsdag 17 februari 2010

Jaha

För första gången på riktigt länge är jag nervös för någonting.
Jag är mest orolig för att jag ska ligga där vaken när det grottar i handen. Ingen rolig tanke alls.
Så att sova inatt är nog bara att glömma.

Jag va alldeles nyss inne och tittade på Moonshines hemsida och läser om Sonny. Eller mer tittat på bilder och kommer så klart att tänka på de minnen jag har ifrån honom.
Tänk vad en människa kan göra för att påverka så många. För vi är nog ganska många som kände honom. Och har de mest skilda och galna minen från den mannen. För upptåg va han ju rätt bra på.
Som den gången för så där en 5-7 år sen när han körde mig och Nettan till Axelsberg mitt i natten. Och stannade ute på parkeringen och drack öl och spelade någon skrålande musik från hans bilstereo så att grannarna ropade.
Ja jävlar...
Eller den gången vi va på krogen och en av hans kamrater blev för full. Så Sonny gick ut och la han i bilen. Den gången, eller den perioden va det Skåne som körde bilen. Hur han stod ut med oss har jag ingen aning om. Men det gjorde han.
Sen kommer då frågan om jag ska gå på begravningen ? För det verkar vara en rätt öppen historia. Eller kommer det kännas som jag inkräktar ?
Vet inte.

Det snöar igen.

Dan före dan

Så klart har jag ett sår på handen. Just det man inte får när man ska in och operera handen.
Så hur det går i morgon får jag se.
Men det är väl så typiskt. Jag har inte haft det på jag vet inte hur länge. Och nu... när det INTE ska vara nått där. Då kommer det. Men det är som sagt inget jag kan göra något åt nu.

Jag är en sån som brukar prova olika reklam prylar. Inte allt men det som jag tycker verkar intressant. Det mest värdelösa jag har provat va en spray man skulle ha i duschen. Det var bara att spraya så skulle smutsen rinna av väggarna. Jätte fiffigt tyckte jag och köpte det.
När jag sen gick hem och skulle prova varan så stod det på instruktionerna: "rengör badrummet innan." Ja tro fan att badrummet blev rent när man städa det först. Så vad va själva sprayen för bra då? Typ ingen.
Det jag har provat nu. Eller det senaste är.
Bra skit det där. För er som inte har provat än. Gör det.

Nu ska jag. Eller jag borde. Göra lite nytta här hemma. Det lär inte bli så mycket med den varan den närmsta veckan här.
Jag börjar mer och mer fundera på vad det är för kul med en stor familj ?

Det är säkert jätte kul. Om man har någon som hjälper till. Eller får saker gjorda av sig själv.
Jag är grymt trött på att vara den som gör allt. Som alltid är den som måste säga till för att något ska bli gjort. DET ska jag ta tag i sen.
Nu ska jag kolla på OS.

/annica

måndag 15 februari 2010

Ny dag

Nya möjligheter heter det ju.
Vilka möjligheter då undrar jag ?

Fy och tvi vad jag kan vara pessimistisk. Men det blir lätt så när livet inte är snällt emot en.
Eller det är inte snällt mot mig iaf.
Jag tror att min kropp säger ifrån till mig. Att jag ska fatta att jag är sjuk. För så mycket tok som händer mig är inte nådigt. Det känn som om eländet aldrig tar slut.
Och jag som har så svårt att verkligen erkänna hur illa det är.
Jag vill inte vara sjuk nå mer. Så är det bara.

Jag ska försöka hitta på något som piggar upp livet lite idag. Vad vet jag inte men nått måste till. Det blir inte bättre av att bara inte göra något. Men samtidigt vet jag inte vad jag vill göra och om jag orkar med det.

Ja jävlar vad man kan vara positiv va ?

Jag ska iaf gå in och kolla på biljetter upp till Norrlandet igen. Lilla syster fyller ju år snart och då ska jag ta mig upp. Det lutar åt att det blir tåg. För jag måste ha med mig hundarna. Kul kul.

Nu ska jag ringa hudläkaren igen. För jag har flera "förändringar" som behöver tittas på.

/annica

söndag 14 februari 2010

Jag har vart hemma hos Nettan och tittat på schlager. Och hittade en insnöad cyckel.

torsdag 11 februari 2010

Ångest

Idag är det inge kul att heta Annica.

För att lite opersonligt beskriva det så mår jag idag ungefär så här:

Ångest kan bero på svårigheter att lyssna och att vara i kontakt med sina känslor. Rädsla kan hägra med tanke konstruktioner som inte är adekvata. Det kan innnebära katastroftänkande. Vid ångest kan även panikattacker förekomma, vilket kan innebära svettningar och darrningar samt skakningar. Om ångest attackerna blir återkommande kan förståligt nog ängsla aktiveras då rädsla för nya attacker finns. För vissa personer kan en känsla av mista kontrollen uppstå och en oro för att bli tokig kan upplevas. Detta kan göra att personen ändrar sitt livsmönster och i värsta fall isolerar sig.

Utmattningsdepression som även kallas utbrändhet och som är jobbrelaterat kan tyda på svårigheter att få strukturera sitt arbete och få respekt för ens integritet och gränssättning. Det kan även handla om oförmåga att själv kunna strukturera, sätta gränser och våga säga nej. Utmattningsdepression - utbrändhet är ofta stressrelaterat.

Ångesten börjar någonstans i kroppen och fortplantar sig. Ångest är rädsla, intensivt obehag och spänningstillstånd.

Hur uttrycker sig ångesten?

Ångesten uttrycker sig på skilda sätt. Symptomen kan vara:
trötthet, yrsel, försvinnandekänsla, svimningskänsla,kallsvett, skakighet. trångt i bröstet, hjärtklappning och svårighet att andas.

Förväntningsångest är ångest för ångesten. Ångesten är en mycket otäck upplevelse och du får ångest för att känna den känslan igen.

Någon har sagt att:"Du måste gå in i ångestens rum för att kunna tapetsera om".


/annica

tisdag 9 februari 2010

Kärlek

Jag uppmanas idag att skriva om kärlek.

För mig är det inte helt enkelt och självklart att skriva om det. För jag vet inte vad det är.
Eller så här är det.
Kärlek har inte alltid varit varm,god och självklar i mitt liv. Mer kall,hård och beräknande.
Förutom mina barn och min närmsta familj har jag aldrig haft någon äkta kärlek.

Däremot kan jag allt om svek. Sjuk kärlek. Manipulation (hur fan hör det ihop med kärlek? )
Besatthet.Utnyttjande.

Hur ska jag någonsin kunna hitta eller få uppleva äkta kärlek ?
Jag vet inte.

För när man som jag har levt länge utan kärlek blir man en rätt inåtbunden person. Man blir osäker på vad folk har för avsikter med en. Man blir rädd för att visa vem man egentligen är. För vem kan älska mig ?
Utan att kräva nått tillbaka.
Hitentills har det visat sig att det inte har funnits någon. Så just det verkar ju rätt kört. Det känns lite märkligt att veta det. Och att i samma mening då förstå att det aldrig kommer finnas någon för mig.

Men det är nog bäst. Jag vet inte om jag kan öppna mig något mer. Vet inte om jag orkar.

Jag vet att det är trist att läsa neggo grejjer. Men sanningen är inte alltid vacker.

/annica

lördag 6 februari 2010

Tilda åker tunnelbana.

Nu finns det bildbevis på att vi 4 syskon visst träffas ibland. Och kul har vi.

Nu är vi i stan och hälsar på Göran som jobbar på Åhlens. Vi har både hunnit handla och fikat. Så nu är vi glada.

torsdag 4 februari 2010

Jag vet inte men jag börjar bli rätt rejält trött på att vara sjuk nu.
När vi var inne i stan i går så var ju jag hos hudläkaren. Det var ju för att jag har hittat en förändring på huden på näsan. Min husläkare tar allt på allvar så han skickade mig till henne.
Hur det gick ???

Jag hade en förändring. Eller Pre Cancerogen hudförändring.
Alltså stadiet före cancer.
Det känns väl sådär.
Att jag har fått det beror på att jag har bränt mig i solen och solat i solarium. Jag har alltså samlat på mig det här, det kom inte bara så där.
Så från och med nu får jag inte sola. Eller vara i solen alls utan att ha högt solskydd. För det kan komma tillbaka och det kan fortsätta om jag inte förändrar mina solvanor.
Inga mer solsemestrar,inga lata dagar på bryggan. Det känns helt overkligt.

Hon kylde ner hudförändringen så att det blev som ett brännsår. Och förhoppningsvis växer det ut nu frisk hud under.

Hur det känns ????
Det känns för jävligt. Jag är rätt bra på att spela teater men inuti är det kaos.
Det där ordet är inget man vill höra. Tro mig. Det svindlar i huvudet och allt blir overkligt.
Visst det här är inte jätte allvarligt. Men så klart tänker jag på att fåfängan har fått min hud till att få otäcka förändringar. Va det värt det? Nä verkligen inte.
Ta hand om dig och sluta sola.

/annica

onsdag 3 februari 2010

Snö,snö.snö.

Norrlänningarna är inte direkt imponerade av våran snöröjjning här i människobyn.
Vi var inne på söder och kämpade runt i snömodden.
Det var en utmaning.

tisdag 2 februari 2010

Nu väntar jag på att Ylva, Margareta och Tilda ska komma. Man slutar aldrig att förvånas. Vilka typer det finns på en flygplats. Det slår liksom aldrig fel.