fredag 1 januari 2010

Ny tid

Oj vilken känsla det var att få hålla i mitt lilla barnbarn. Han va så perfekt. Det tycker väl alla men den här lilla va ovanligt perfekt.
Andreas och Malin va jätte fina med lilla pojken. Som förmodligen ska heta Sebastian.

De har ju inte sovit så mycket så när jag pratade med Andreas på dan sa han att de skulle sova ett tag först och sen höra av sig om det va läge att komma på besök. Så när han ringde och frågade om jag ville komma så va det bara att åka.
De hade fått ett jätte fint litet rum på ett sk hotell brevid sjukhuset. Det fanns personal att ringa på om de behövde hjälp. Men sen fick de vara själva. Och det verkade gå fin fint för de. Trötta så klart men väldigt stabila.
Det är en sån stor och märklig upplevelse att få se sitt barnbarn för första gången. Han betyder ju redan massor för mig och ända kan jag inte göra nått. De måste ju få bli sin egna lilla familj. Så det är bara vänta och hoppas att jag får vara med så mycket som möjligt. För det vill jag jätte gärna.
Jag känner mig helt tom. Men inte på något dåligt sätt.
Nu ska jag försöka sova lite.

/annica

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar