fredag 31 december 2010

Årets sista dag.
Sebastians födelsedag.
Början på något nytt.
Slutet på något gammalt.

Vad har jag då lärt mig?

Tyvärr är det enda jag har lärt mig att man ska fan inte lita på någon.
Klara dig själv människa och vad du än gör.
Lita inte på en skit !!!

Vill jag leva så?
NEJ

Jag befinner mig ganska i mitten av min tillvaro och trivs rätt bra med det.
Jag har en massa, eller en del/några jätte fina människor runt mig som betyder nå oerhört för mig. Ingen nämnd och ingen glömd. För alla har en egen mening.
Och det är jag så tacksam för.

Vet inte vad jag vill med det här inlägget mer än att jag är rätt glad för det jag har.
Det är en rätt bra sammanfattning av det här året.

Tack för att ni finns.
Och för er som bara finns där ute i den vida cyber världen vill jag rikta ett eget tack.
Det betyder så oerhört mycket dessa små små ord och inlägg som får en / mig på fötter igen.
Jag tänker ibland att vi borde träffas för ni är så fina människor. Men det kanske bara ska stanna vid en dröm. Jag vet inte ?


Så till er alla från mig.
Tack för att ni finns

*gone*

måndag 27 december 2010

Hem ljuva hem

I morgon börjar färden hemåt igen.
Det är alltid lika jobbigt.
Jag avskyr avsked. Det gör min syster med. Och avståndet blir så påtagligt när man är tvungen att fara.
Vi har redan börjat planera inför sportlovet som tur är. Då blir det inte lika tungt.
Att sitta och plågas i en bil en massa timmar är helt ok. För det är inte lika jobbigt att må dåligt om det gör ont i kroppen med. Märkligt det där men det är så. Det är lixom lättare att ta då.

Men jag kommer hem till nånting roligt med. För mitt lilla barnbarn fyller ju sitt första år. Och det sak bli kul. Sen ska jag träffa den förlorade sonen och gå på bio. Det va år och dar sen så det ska bli skit kul.
Sen ska jag kolla på bandy. Det ska blir riktigt riktigt kul.
Sen ska jag träffa en speciell människa.
Japp det ska jag

*gone*

lördag 25 december 2010

Idag har jag vart och badat och tvagat mig. Min syster jobbar ju på det lokala badhuset här uppe. Så vi har förmånen att få komma dit när det är stängt. Och det är sån lyx. Så även i dag. Vi va ca 20 personer från familjen här uppe som va där. Vi åt och drack och badade en massa. Så nu är jag helt kokt. Tilda skulle absolut ligga brevid sonen när vällingen skulle intas. Så då fick hon göra det. Nu är det soffan en stund sen laddar vi för bandy i Haparanda i morgon.

fredag 24 december 2010

Allt väl och julen kan börja.
Tilda är fachinerad av allt.
Att granen är stor. (den är iof nästan 2.5 m med)
Att det kom ljus i den.
Och i morse när hon vaknade va det en massa julklappar under den. Det va spännande i en liten 2 årings liv.

Jag undrar om man är otacksam om man vill ha alla sina barn hos sig på jul ?
Det är just detta jag avskyr med den här helgen. Även fast jag vet att mina barn har det bra och att de blir väl omhändertagna så vill jag vara med de med. Alla pratar ju om att de ska vara med sina famljer och mysa och att barnen kommer osv osv.
Jag är oxå med min familj och myser.

Men barnen.
Jag vill ha barnen.
Mina alltså.

Jag ska börja lobba redan nu för att alla mina ska vara med mig nästa år.

Ego? Jajjamensan

Nu ska jag fixa lite innan familjen kommer hem.
Så det blir fint här.

Till alla där ute vill jag bara säga att ta hand om er och njut av den här dagen. Oavsett hur ni firar den.

*gone*

Nu ska vi äntligen fira jul. Och det verkar som att det blir riktigt bra. Som det ska vara att fira jul. Med de man gillar bäst. Med en massa mat. Med en massa snö. Det enda som saknas är alla mina andra barn. Men jag har inget att klaga på egentligen. Alla har det nog rätt bra.

torsdag 23 december 2010

Lilla Lappträsk mitt i vintern. Det är lika vackert här nu som på sommaren. Men fan så kallt.

onsdag 22 december 2010

Allt på min lista klart. Done. Färdigt.
Nu är det bara fira jul och ta det lugnt ett par dagar som gäller.

Sen kommer kanske en ny nyhet. Det beror lite på hur saker utvecklar sig !!
Men det är bara bra nyheter.
Lite måste jag få behålla själv. Ett tag. Kanske?

*gone*

Jaha då ska jag vakna till den här vyn i en vecka. Oj va jag har det besvärligt. Eller inte. Resan upp den här gången tog bara 15 timmar. Det va lite dåligt väglag ett tag. Men eftersom jag kan allt så fixade jag det med. Ylva visste inte att jag va på väg så henne väckte jag halv 1. Men vi nattade oss ganska direkt. För man är lite lam efter en sån resa. Men nu sitter Tilda och jag i soffan och hon leker och jag eldar.

måndag 20 december 2010

Jag är rätt bra ändå.
Listan betades nästan av idag.

Nu återstår bara ett par detaljer så kanske den här julen inte går till historien som den sämsta.

Jag har vart hos lilla familjen och det gör gott i en trasig själ.

*gone*
Jag önskar att jag kunde skriva ett klämtjäckt inlägg om världsfreden och att alla barn ska bli väl behandlade i jul.
Men det kan jag inte.
Jag tänker däremot berätta hur det känns. För mig. Just nu.
Om man föreställer sig att man har en för liten tvångströja på sig. Med en gasmask över huvudet. Instängd i en madrasserad cell full med människor som pratar hela tiden.
Och det enda man vill är att skära sig så det gör ont.

Exakt så känns det för mig just nu.

Om det låter läskigt?
Ja kanske.

Men jag kan ju inte göra nått. Jag sitter ju fast. Så ingen behöver vara orolig.
Jag har för många fina människor runt omkring mig.

Så vad gör jag då ?
Jo jag biter ihop igen och går vidare.

Så idag ska jag :

* Systerdottern behöver ha hjälp med att hämta sin nyköpta soffa i Årsta. För hon jobbar och kan inte göra det själv. Idag kl 15. Jag ska möta nån lirare där som kan köra den till henne. (tur att jag har tagit bort stygnen i handen )
* Fyran och en kompis ska fixa bromsarna på bilen innan vi drar. Idag! Ska bara åka och köpa de först.
* Hitta en julklapp till barnbarnet.
* Få fram 14000:- så jag inte blir vräkt.
* Se till att Tvåan som blir kvar hemma själv över jul har mat.
* Trimma en hund.
* Hitta julklappar till Kalix familjen.
* Middag med lilla familjen.
* Ringa en massa viktiga samtal.
* Packa.

*gone*

söndag 19 december 2010

Nu är det tungt.
Tyngre än vanligt.
För jag vet inte vad jag ska göra. På riktigt.
Jag hatar det faktum att man är så sårbar när man är själv.
Jag ska väl inte skriva "man" egentligen när jag menar mig själv.
För jag är sårbar.
Jag klarar tydligen inte av att vara av att vara själv med allt vad det innebär.

Jag försöker rada upp alla mina måsten som tynger mig.
Men det blir bara patetiskt. Varför klarar inte jag av alla Måsten när alla andra gör det?

Jävla skit liv.

lördag 18 december 2010

Nu provar vi soffa.

Kärlekssång

Jag håller på att göra en lista med de ultimata kärlekssångerna.
Det här är verkligen en favorit.






Jag har vart med om nått som vissa bara får vara med om en gång . Om ens det.
Det går inte att rättvist berätta det i ord. Det ska upplevas.


Men så klart är det inte enkelt.
Det är ju inget i mitt liv.
Men just nu ska jag njuta av det.

*gone*

onsdag 15 december 2010

Bandy är grejen. Så är det bara. Den 6 januari kommer min syster son och spelar på Zinken mot Hammarby. Då vill jag att de jag känner kommer med. Det är så mycket roligare än ni kan tro.

tisdag 14 december 2010

Jag älskar verkligen mina barn mest i hela världen. Vem gör inte det förresten?
Men jag älskade de lite mer.
Men det är fan ingen lek att vara ensam om allt ansvar.
De killar som bor med mig är jätte duktiga. Det är inte det. Men det skulle vara så skönt att ha någon att vädra saker med. Någon som är viktig för killarna.
Det här med praktiska saker är inge stor problem.
Inte nåt annat heller. Det är nog bara jag som känner att jag inte räcker till.
För det gör jag ju inte heller.
De skulle behöva så mycket mer stöttning och peppning och andra influenser än från bara mig.
Det ansvaret är tungt.
Det är trist att det är så när jag har så fina killar.
Det är bara hålla alla tummar som går och göra så gott det går. Så blir de nog bra medmänniskor.
Fan va det blev klämtjäckt på slutet då ???

*gone*

För er som inte vet

Då kör vi.
Den första och mest markanta personlighets störningen jag har är Borderline.
Vad är då detta

Borderline personlighetsstörning


Två procent av befolkningen befinner sig i ett gränsland mellan lättare och svårare psykiska besvär. Det kallas borderline personlighetsstörning eller emotionell instabilitet.Tillståndet är knepigt att förklara och behandla.

Både arv och miljö påverkar om du ska hamna i gränstillståndet. En inneboende ängslighet, impulsivitet eller känslomässig osäkerhet kan göra dig sårbar för negativa faktorer i din omgivning.

Om du dessutom växer upp i en otrygg eller hotfull miljö, kan borderlinestörningen utlösas.

Borderline är ingen sjukdom eller egenskap som man antingen har eller inte har. Gränsen mellan sjukt och friskt flyter. Personlighetsstörningen kan också förändras och försvinna med tiden.

Symtom vid borderline personlighetsstörning

  • Hur du beter dig, känner dig och förhåller dig till andra svänger hela tiden kraftigt fram och tillbaka. Ibland
  • Du känner dig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest. Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot katastrof och övergivenhet. Aldrig arg.. det kan jag inte
  • Du kan ha svårt att tygla dessa känslor och uttrycker dig oftast aggressivt. Du är impulsiv. Humöret är oberäkneligt och föränderligt. Stämmer inte
  • Du tycker inte att du duger. Du har en negativ självuppfattning. Det kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger eller mat, vårdslöshet i trafiken, slösaktighet med pengar eller självmisshandel, inklusive självmordsförsök.Stämmer
  • I allmänhet lyckas du ändå dölja dina känslor och förställa dig för att passa in socialt. Därför går det oftast bra för dig i skolan eller i arbetslivet.Stämmer skit bra
  • I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd att bli övergiven. I en relation JA
  • Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor. Japp
  • Om du upplever psykotiska episoder, är de oftast korta och präglas närmast av förföljelsetankar. Nja
  • Andra kan uppleva dig som ombytlig, anpassande och opålitlig, känslokall eller aggressiv och dra sig undan, vilket naturligtvis inte gör det lättare för dig. Stämmer inte

Förebygg borderline personlighetsstörning

Du kan inte själv förebygga borderline.!!!

...........................................................................

Känns ju skit bra.

MEN


Jag är inte så sjuk. Eller jag vägrar.

Fan jag är inge offer. Så det så!


*gone*

måndag 13 december 2010

Idag har jag vet en duktig tjej, vän, Farmor, Moster.
Först hämtade jag upp min goda vän Nettan. Vi åkte till Täby C för att möta upp Mamma Malin och Liten. Det gjorde vi. Vi gick runt där en stund och kollade lite och fikade. Jag hittade en rolig julklapp till Liten.. Sen fick Nettan träffa han för första gången med. Och jag fick hålla i han. Utan gnissel och gråt. Vi hade det tom roligt. Jag har alltid det med han iof, Men inte han med mig. Men nu så....börjar det lossan. Det va kul.
Nettan och jag är ju som ett gammalt par. Och delar det mesta. Så även våra barn. Och nu även Barnbarn. En sån vänskap är värt mycket.

Sen hem och fixa lite mat till mina juveler hemma. Sen packa in lite saker i bilen och köra iväg till Hagsätra och Sannas lägenhet. Hon fick nycklar till den idag. Hon har ju inte sett den än så det va spännande.
Vi fixade lite där. Väntade på en säng som hon hade köpt. Sen hem.

Den här lille killen va jag med idag.

Han är så liten så han står under ett klädställ och tycker det är måttligt roligt att kolla på kläder.
Min lilla lilla prins.
Att man kan älska de så ???

*gone*

söndag 12 december 2010

Maskrosbarn

Till dig Michelle


Så var den här helgen över.
Vad har hänt?
Jo jag har bondat med våra grannar.I början på kvällen gick det ju bra. Fick en D sträng av Vidars pappa. Trevligt.
Lite senare på kvällen ringde det på dörren. Glad i hågen gick jag och öppnade. Där ute står två karlar och säger. "Vi hör att ni har trevligt men kan ni dämpa er ?"

Det gjorde vi ju.
Livet vi förde inne i lägenheten var vart att Tvåan och Fyran spelade gitarr !!!
Men allvarligt ? Hur högt kan man spela på akustiska gitarrer ?
Jag ska ta reda på vem som har ringt. För inte fan har någon kommit hit och knackat på någon dörr och bett oss vara lite tystare. Nä det är man tydligen för feg för.
Eller är det så att vi är för farliga ?
Hoppas det.

Att jag inte skriver ut mina barns man beror på att de har rätt originella namn. Inge svårt att söka på om man vill. Och det finns några som jag inte vill ska läsa allt om mina barns liv.
Om någon obehaglig typ läser om mig det skiter jag fullständigt i . Varsågod.
Men barnen ska inte vara lätt att söka på.
Så det så.

*gone*

fredag 10 december 2010

Det här vaknade jag till. Undrar om han vill att jag ska gå upp nu? Tror fan det.

torsdag 9 december 2010

Idiot?

Jag var hos min tjej i går på Öppenvårdspsyk.
Jag sa till henne för ett tag sen att jag vill ha en diagnos på det jag lider av.
Det känns lite enklare om jag vet vad det handlar om. Då kan jag ju kanske göra något åt själva problemen. Kanske?
Sagt och gjort.
Jag har gjort lite tester. Där jag har fått svarat på en massa frågor.
Jag vet inte. Men nu känns det som att jag inte vill veta nå mer.
Fan om jag skulle säga det till någon vad hon ansåg att jag lider av skulle jag ju bli inspärrad. Det är ju en jätte smart ide att skriva det i en blogg då så alla kan läsa det. Men va fan. Man ska leva lite farligt.
Men det låter inge kul.
Jag har en personlighets störning som heter Borderline men inslag av schizoida och paranoida inslag. Jora så att ja då.
Mycket av det går att förklara och det är inte så konstigt att jag har det heller tydligen. Och när man får ett namn på skiten så har man ju facit känns det som. Jag kan lära mig om det och ev göra nått åt det.
tex om man lider av Borderline så har man svårt för det där lagom tillstånd. För mig är det svart eller vit. Allt eller inget. Det måste jag göra nått åt. Och det är jätte skönt att få veta det för nu vet jag när det går fel. Verkar det snurrigt ? Vad tror du det är för mig?
Sen har jag svårt för nära och intensiva relationer..... No shit !!!
Ja ja... få se hur det går med det.
Men nu har jag iaf en dom.
Och ja just det. Social fobi har jag med tydligen. Tack för det.

Den som nu säger att "Det som inte dödar en härdar en" tar jag livet av


*gone*

tisdag 7 december 2010

Jag är och ser på hockey. Killar från norr spelar mot ett lag här i från människobyn. Jag är inte ett dugg orolig.

söndag 5 december 2010

Jag vet inte om jag är så nöjd med utvecklingen här hemma.
Yngsta sonen, dock snart 17 år, föreslog att vi kunde väl diska för hand nu när våran diskmaskin har gått sönder !!!
Bra för miljön. Bra för att spara massa glas som går sönder.
Men va fan.
Och att det är hans förslag.
Jag funderar på saken och tar ställning till det i morgon.

*gone*

lördag 4 december 2010

Jag är med min gode vän Kennet på jul marknad. På Blidö. Det är massor med snö och vackert så man blir tårögd. Ibland är jag så tacksam att jag har så goda vänner. Som vill ha med mig på olika saker. Att de fortfarande, trots att jag inte alltid är världens bästa vän tillbaka, vill ha med mig. Han har jag känt så länge med så det är enkelt att umgås. Här ute där vi är va jag med min bästa vän när jag va liten. De hade landställe på Söderöra. Där bodde Gösta. Gösta är ett riktigt orignal. Han har funnits jämt. Och han kan allt om alla här ute. Han kan historier som ingen annan alls ens har hört. Jag stod just och hängde med han i baren. Märkligt.

torsdag 2 december 2010

Jo tack bra

Jag vaknade 11 av att min lillebror ringde och väckte mig. Han son va på Nackasjukhus och hade opererat sig. Och lillebror skulle hämta han. Då Startar inte deras bil. Som tur va så att han ringde för jag skulle vara hos min läkare kl 11.30. Så det va bara att rusa iväg och se glad ut. Jag lovade att jag skulle hämta upp pojken så han slapp sitta där på sjukhuset. Men det löste sig tydligen.
Väl hos min läkare på Psyk så frågar hon vad jag gör där.
jag berättar då att jag inte vill äta min antidepressiva medicin längre och undrade varför.
Det kändes märkligt att sitta där och försvara att jag inte vill äta det längre. Men hon förstod att jag inte ville äta mer och gick med på det. Som om det vore upp till henne?
Tydligen kan jag må piss och skit och helvete och det kan till och med bli sämre. Men jag vill inte mer. Det känns som jag har fått nog.
Jag passade även på att lämna in några tester som jag har gjort till min Psyk tjej. Så hon skulle utvärdera de tills jag kommer dit nästa vecka.
Det är spännande för de kan ge någon form av diagnos på va fan jag lider av.
Återkommer om det. Kanske ???

Nu är det kallt och skönt i mitt sovrum 11 grader. Det är härligt.

*gone*

onsdag 1 december 2010

Hur mår du människa?

Jag mår rätt bra.
Det verkar ju märkligt.
Det pendlar ja det gör det. Men fan va jag mår bra.
Jag har trotts allt en jätte fin familj. Den lilla och konstiga det nu än är.
Men mina fina barn och lilla Sebbe. Mina syskon och deras familjer.
Kan man egentligen önska mer?
Ja så klart man kan. Men va fan hjälper det?

Idag har jag fått en stereo i min lilla bil. Så nu kan jag raggar runt med musik. Det är ju kul.
Handen i paket och ingen diskmaskin.
Så klart gick den sönder lagom till min han operation.
Grattis lixom.Men den här godingen kan man ju inte annat än att bli glad i hela hjärtat när man ser.

*gone*

tisdag 30 november 2010

En fråga. Om man som jag glömmer att ta sin medicin som jag har gjort varje dag i 5 år. Är jag på väg att bli frisk då eller är jag riktigt jävla sjuk?
Jag tänker inte tjata om hur kallt det är. Om någon vill veta det så kan man väl kolla in någon väder site. Det är ju fan vinter nu. Vad förväntar man sig? Nä nu till nå helt annat. Det är bandy i kväll. Det är nått att kolla upp. Kalix pojken spelar ju. De är i Jönköping tydligen. Nu sitter jag på bussen på väg till hand slakten. Ska bli skit kul. *gone*

söndag 28 november 2010

Less.
Trött
Ledsen
Liten
Ensam
Arg
Besviken

*gone*
Nu måste jag gnälla av mig lite.
Jag avskyr den här tiden som kommer nu.
Adventer och annat jävla trams.
Fyran vill att vi ska pynta hela hemmet med julsaker. Men jag kan inte.
Jag vägrar.
Jag genuint avskyr allt vad pynt och fanskap heter.
Inte hos andra det är helt ok om de fixar. Men jag vill inte ha det hemma hos mig.
Jag vet att jag borde för barnens skull. Att inte ge de dåliga erfarenheter för framtiden.
Men jag kan inte.
Jag får väl va med att betala pojkens terapi när han blir äldre.

*gone*

tisdag 23 november 2010

Nu lugnar ni ner er

Jag finns här
Och jag lever och mår bra.
Eller det rullar på som vanligt kan man säga.
Förutom en nyhet.
Min systerdotter Sanna som bor här har fått en egen lägenhet.
Så hon flyttar nu lagom till jul.
Kul för henne. Det är väl verkligen dags att bo själv när man är 24 år.
Men möjligheten att få någon bra. Eller någon lägenhet överhuvudtaget i den här stan är ju inte så stor. Men nu va det dags för henne.
Så äntligen får mina killar egna rum.
Det är verkligen på tiden det med.
Så allt väl här.

Dessutom fyller min äldsta fina son 26 år idag.
Jag ska åka ut till han och barnbarnet och fika i helgen


*gone*

söndag 21 november 2010

Tävling

Jag har gjort det.
Anmält mig för att bli testförare till en fräsig bil.

En sån här OPEL



Lycka till till mig va

lördag 20 november 2010

Det är snö hos mig. Märkligt.

torsdag 18 november 2010

Ja vet...
Nu är det offentligt igen.
Im here.
Den osaltade sanningen.
Ni som har hängt med ett tag, fortsätt gärna göra det.

Ni nya.

Välkomna att läs, kommentera och häng med i mitt liv.

*gone*
Just i dag känns det bra.
Då får ni en låt av min favvo tjej.




En till bara för att var lite sentimental.
Mitt ex trodde att det här va "våran"låt.
För det första om man överhuvudtaget känner mig så vet man att jag har inga "våra" låtar.
Glöm det babe. Den är min. Så det så



*gone*

onsdag 17 november 2010

Vad händer ?

Jag har sökt jobb.

Hur fan tänkte jag där?

Jo så här.
Jag vet inte alls om jag är redo att gå ut i livet som en vanligt människa. Med vanliga krav och åtaganden. Jag har verkligen ingen aning.
För jag lever varje dag med sviterna efter att vara deprimerad.
Hur?
Mina känslor går upp och ner. Hela tiden. Ångest kommer exakt när den vill.
Jag drabbas av panik flera gånger om dagen.
Jag fixar inte alltid att gå ut.
Inte ens för att handla. Just den saken är svår att förklara för de som inte har vart där själv.
Det blir bara som kaos inne i huvudet. Tankarna går inte att greppa. Man börjar gå runt i cirklar för att slippa ångesten. Hjärtat börjar att slå hårdare. Det blir svårt att andas. Det är helt omöjligt att ta sig samman och sätta på sig kläder för att gå.
År det riktigt illa så blir jag fysiskt sjuk. Får ont i halsen. Och blir så där otroligt trött.
Så har jag det varje dag.
Det börjar bli bättre. Det erkänner jag gärna. Men tider och andra krav är jätte jobbiga.
Tex så har jag två möten på fredag. Först ska jag till min psyktjej och prata. Sen till 4ans skola.
Och det är ett helvete redan nu.
Det dyker upp i huvudet hur jag ska klara det? Hur jag ska göra, vad jag ska säga? Tänk om jag ska ringa och avboka det redan nu ?
Jag tror att det här beteendet är allt annat än friskt.

Så varför utsätter man sig då för att söka ett jobb?
Jo för att jag är inget offer.
Jag vägrar att bli intvingad i någon arbetsprövning.
Min sjukersättning går ut den sista juni.
Inte så lång kvar så jag måste bestämma mig för hur livet ska se ut för mig.

Jag måste göra en utvärdering av va fan det är för fel på mig och vad jag kan göra åt det. För att leva så här resten av livet är inget liv. Om jag är så pass sjuk att jag måste vara hemma Fine. Men då måste det till nått annat.
Så nu får vi se vad det här resulterar i först.
För jobbet jag har sökt är nog nästan det enda jag själv känner att jag vill jobba med.
Som fältassisten. I samma område som jag har jobbat i förut. Och som jag känner mig fullständigt trygg i.
Galet kanske. Men så roligt.
Och ska jag göra nått som ska funka, så måste jag ju känna att det är kul. Och det gör jag med det här.

*gone*

måndag 15 november 2010

Tävling

Jag tävlar hos Sjubarnsmamman om något av det här.
Sakerna kommer från Whiteway.se

tisdag 9 november 2010



Allt jag har att säga

*gone*

söndag 7 november 2010

Ensamhet

Jag har inga problem med att vara själv. Ensam. Ingen med mig.
Ja man kan kalla det vad man vill.
Men är det inte en jäkla skillnad på att vara själv och att vara ensam?

För själv är jag gärna. Jag har en massa möjligheter att umgås om jag vill. Både med män och kvinnor.
Men jag vill inte. Jag orkar inte med människors meningslösa tom prat om sig själv. För det är vad de flesta ägnar sig åt tycker jag.
Jag har en massa goda och snälla människor runt mig. Men de pratar bara mest om sig själva.
Då funderar ju jag på om jag gör det samma ?
Är jag inte den goda lyssnaren jag tycker själv att jag är?
Kan jag inte selektera bland mina åsikter så att samtalet blir lite mer meningsfullt?
Jag vet inte.
Men att känna sig ensam.
Det är inte kul.
Jag om någon borde vara van. För jag har vart det i hela mitt liv.
Jag har många gånger trott att nu... nu är det min tur att ha någon så jag inte är ensam mer.
Men fan heller.

Där är jag nu.
Ensamheten är påtaglig.
Massa beslut som ska tas, och jag är den som måste ta de själv.
Det kanske är det bästa.
Och en gång för alla lära mig att jag är ensam.

Så får det bli.

*gone*

lördag 6 november 2010

Dagens bakning. Piroger.

fredag 5 november 2010

Ja så va det fredag igen och veckan hade tagit slut.

Vad har jag gjort?
Inte ett skit.
Förutom allt det vanliga jag gör.

2 läkarbesök. Varav en resulterade i en operation i slutet på November.
Massa ut och gå med hundar i höstvädret.
Inte byta däck på bilen.
Mat.
Inte kunna sova.

Ja livet går på som vanligt.

Fast svackorna blir inte lika långa, och jag mår bättre i själen.
Vad som har hänt och varför kan jag inte svara på .
Men det det jag inte om jag vill heller. För det kvittar..
Jag är här och nu och det räcker.

*gone*

onsdag 27 oktober 2010

Jävla helvetes svacka är vad det är.
Det vore väl fan om jag inte ska få ihop det.
Jag vill verkligen vara själv. Trivs rätt bra som det.
Men det är så jäkla tungt att klara allt själv.
Just nu förfaller hemmet och jag bara tittar på.
Vi är 4 st som bor här och det är mitt ansvar att se till att det som ska göras görs eller att jag delegerar ut det.
Om jag nu gör det så görs själv uppgiften inte som den ska iaf. Så det måste ändå göras om.
Och det säger jag nu inte för att jag är en pedant. Absolut inte.
Ett exempel.
Om jag ber någon sätta in disken i diskmaskinen så görs det. MEN om det finns kastruller och en spis som behöver rengöras. Så blir det inte gjort. Antingen struntat personen att göra det eller så sa jag det inte.
Och det är det jag är så trött på. Att inget blir gjort om jag inte säger till.
Då kommer mina funderingar. Måste man vara två för att man ska få en dräglig tillvaro?

Hello svacka...here i come...

*gone*

fredag 22 oktober 2010

Kära Gud.
Vi måste prata.
Du ska ju vara en cool snubbe har jag hört. Då kanske du kan skicka mig lite normala karlar till att börja med. För de du har skickat hittills - inte okej.
Var inte hela din grundtanke att man skulle vara två?
Tänk om Adam hade nobbat Eva? "Nä du är inte min typ. Kan vi inte vara kompisar istället?"
Och vad hände med Noak egentligen? Varför fick han ingen fru när alla på arken var i par??
Och varför fick han leva i 950 år och inte vi? Verkligen inte okej.
Jag tycker inte heller om att du har gjort choklad så gott. Men det är väl priset för att Adam och Eva åt det där jävla äpplet.
Kan vi inte bara låtsas att de inte gjorde det och så säger vi att alla godsaker är kalorilösa? Deal? Jag skulle även vilja klaga på vädret. Inte okej.


Så.
I julklapp önskar jag mig en trevlig, vettig, skitsnygg, snuskigt rik och sexig karl. Och tio kilo choklad.

Okej?!
*gone*

torsdag 21 oktober 2010

Jävla panik

När man som jag är i en snurr i livet och inte riktigt hänger med så händer det saker man inte har räknat dem. Och just för mig är det inte bra.
Det jag pratar om nu är pengar.
Jag pratar aldrig pengar med någon för det är som så privat.
Det är så läskigt att blotta sig själv med att prata om pengar.
Men för mig just nu så är det så att det håller på att gå åt skogen helt enkelt.
Jag behöver få inte mera pengar för att få allt att snurra. Jag prata inga jätte mängder här nu. Men bara lite till.
Och hur det ska gå???
Ingen aning.
Svart jobb i alla ära. Men man ska få tag på de med.
Och framför allt. Man ska fixa det.

Så hur gör jag då.
Jo.... stoppar huvudet i sanden så är det löst när jag kommer upp igen.

Eller?
Ska prova iaf.

*gone*

söndag 17 oktober 2010

Vi satt hemma och hade trevligt som fan.
Åt gott och drack lite vin.
Vi spelade till och med lite tärning.
Då kom Sanna och jag på den lysande iden att gå på krogen.
Så vips va vi inne i stan.

Men det kanske va en mening med det hela.
För på vägen i när jag sitter på T-banan. Då hör in gamla barndoms kompis av sig. bara så där.
Så vi bestämmer ett ställe vi ska gå till.
Väl där så träffar jag min kusin och hennes kille. Min väns man va där med.
Nog för att jag hängde där för en massa år sen men det här va ju löjligt.
Men ack så kul vi hade.
Och jag måste erkänna... jag dansade.
Men ingen ångest på Lördagen.
Resten av helgen har vi haft VM i Sim här hemma.
Man blir helt fast i det, och kul som fan är det.
Fyran gastade just rakt ut. NEEEEJJJJ
Jag frågade vad det var.

-idioten sätter mat i mikron och går till jobbet, svarar han

För er som inte vet vad det är så är det ett spel där man tar hand om och sköter en familj. man bygger deras hem och skickar de till jobbet osv.
Och även jag har fastnat i det.

Nu ska jag fortsätta med min lilla tant. Titti Snöstorm.

*gone*

fredag 15 oktober 2010

Bra gjort

Jag har lyckats med att få urinvägsinfektion. Igen.
Enligt mig har jag nästan aldrig det. Och jag får inte alls det om jag sitter ute och blir kall.
Hur jävla dålig självinsikt har jag egentligen?
Tydligen dålig som fan.
Nu är det tur att jag har en läkartid i morgon.

onsdag 13 oktober 2010

Illa nu

Jag mår dåligt.
Riktigt jävla piss.

Jag vet. Jag borde inte det. Men det här jävla skit sjukdomen depression funkar inte så. Den kommer när fan den vill.
Allt bara rullar på som vanligt. Men jag hänger inte med.
Jag orkar inte.
Jag bryr mig inte.
Jag kan inte ens tänka.
Jag får bara ångest.
Och sjunker ner i mitt lilla hål.
Tur att jag har killarna och mina hundra just nu.

måndag 11 oktober 2010

Jag har verkligen haft en kanon helg.
Massa god mat, trevligt umgänge och så klart alkohol. Men för mig blev det i rätt bra mängd.

Jag dansade till och med. Det tillhör verkligen inte vanligheterna. Men Micke hetsade en kompis till han. Mange till att ta tag i det. Så vi dansade. Men det va kul som fan. Så jag har fortfarande träningsvärk i höfterna. Hur lät det där ???

Jag satt och kollade på aftonbladets nät tidning. Där stod en artikel om en ung kille som skrev på Flashback om att han skulle ta livet av sig och filma det i realtid och lägga ut. Jag rös i hela kroppen av äckel. Fy va vi gör med folk om kring oss. Jag visade det för Fyran. Det tog ca 5 min sen hade han både bilderna och namnet på killen.
Det är fan helt galet.
Äckligt.
Men så mycket på riktigt det går.
Så jag har just tittat igenom 450 bilder där man från början ser en kille som går fram till en kabel. Smörjer in sig med olja runt halsen. Lägger kabeln runt halsen och sakta sjunker ned på knä och inom 5 min är han död.
Detta hände i dag. Mitt å dagen i en liten stad. Någonstans i Sverige.
Nu kl 20 samlas folk utanför hans lägenhet och tänder ett ljus.
Allt den här infon kommer från nätet. Hans mamma har redan gått in och kommenterat saker.
Va fan jag tycker att jag är onormal ibland. Men det här liknar fan inget jag har hört förut.

Nu ska jag tänka lite.

*gone*

lördag 9 oktober 2010

Nu är vi på Utö. Och Micke har badat. Men det gick fort. För det va bara 11 grader.

fredag 8 oktober 2010

Japp nu åker vi.

torsdag 7 oktober 2010

Galen

Så är det bara att värja sig och förbereda mig med stärkande bad och tarmtömning. För den här helgen kommer att bli allt annat än lugn. Det kan jag säga redan nu.

Jag ska åka med min kusin ut till Utö och hjälpa till att tömma baren på bakfickan till världshuset. Å hej och hå va det kommer att bli besvärligt.
Eller inte alls faktiskt. Utan det ska bli skit kul.
I morgon blir det grillning på berget vid någon schyst vik. Sen bastu och rengöring med hans galna vänner på lördag. Och sen är det party hela natten.
Jag ska försöka skicka bilder. Om jag kommer ihåg.

*gone*

onsdag 6 oktober 2010

Lycka

Jag har inga miljoner på banken.
Jag äger inga fina bilar.
Jag kan inte ösa pengar på mina barn.
Men jag är jäkligt lycklig,

Jag vaknar varje morgon och känner hur lycklig jag är. Över att jag har världens finaste barn. Över att jag har världens finaste barnbarn . Som har världens bästa mamma. Och pappa så klart men det är ju mitt barn.
Jag är också så tacksam för att jag överhuvudtaget lever och får vara med om allt det här.
För hur dålig jag än är på att vara närvarande med mina barn. Så njuter jag varenda stund.
Jag kanske har lärt mig att leva i nuet?
Jag kanske är på väg att bli en glad typ igen?
Som orkar vare en bra människa.Min första son med mitt barnbarn. Kan man annat än att vara stolt över de?

Jag har börjat fundera på vad jag vill göra med mitt fortsatta liv. För jag har ju en del kvar att göra.
Och jag ska jobba med de som har haft det svårt. Så är det bara, Det är vad jag är bra på. Det är vad jag kan. Det är vad jag alltid har velat. Så varför ska jag då inte göra det?
Just det. Det finns ingen anledning att inte göra det.
Så nu ska jag bara se vilken väg jag ska gå sen är det dags att börja gå.
Kul som fan..

*gone*

söndag 3 oktober 2010

Så va den här helgen över den med.
Inga nattliga samtal.
Inga hot.
Känns lite trist.
Nä då... det känns bara pinsamt att vet att en vuxen människa är så patetisk så den inte ens vågar säga rakt ut till mig vad den tycker. Men men. Alla ska leva med sig själva. Så även detta vrak.

Det har vart en lugn och skön helg.
Bara vart hemma och slöat.
Tog en promenad till Nettan idag med djuren. Behövde prata lite skit. Och hon med.

Idag är jag tacksam över att jag är själv. Oerhört tacksam vill jag lova.
Det ska jag ta med mig en lång tid framöver.


*gone*

lördag 2 oktober 2010

Fredag kväll.
Fyran har föreslagit att vi ska äta något gott på fredagar. Så även i kväll.
Vi grillade och gjorde en god Cesarsallad. Mycket gott.
Systerdotter med vän åt hemma också. Det va trevligt. Sen drog de iväg.

Fan jag låter som min egen faster !!
Trevligt och trevligt.
Men faktum är att det är det. Och jag gillar att sitta hemma ibland och bara vara medans killarna far runt.
Pratat med bästa vännen. Pratar med syster. Pratat med mamma!!!
Hon kommer tydligen hit och stannar ett par dagar. För min morfar håller på att dö. Och inte fan kan jag säga att nä du får inte bo här kärring jävel. Utan jag säger. Ja fan kom hit du. För jag är inte lika dålig som hon är.
Barnen jublade. Fyran frågade: När kommer mormor ???

Men det är ändå mormor. Sk nog tvinga henne att träffa lilla Sebastian.
De kan bli skoj.
Men.... om morfar finns. Betyder det att det är fem generationer som lever. Det ska fotas!!!

*gone*

måndag 27 september 2010

Ja jäklar jag säger och det.

Vilken helg!

Igen!

Jag har ju träffat en man. Vilket det så klart visar sig när han vågade erkänna att han hade ju en relation. Jag kan inte ens säga att jag blev särskilt förvånad. Han bevisade bara igen att män är kräk.
Nå väl. Hans donna eller hennes dotter eller dennes kompis ringer till mig på nätterna. Det började med att de bara la på. Men nu har det eskalerat till direkta hot. I helgen när vi satt här hemma så ringde människa. Och fyran tog luren Och han sa väl att de skulle sluta ring. Och ville de något kunde de ju komma hit i stället. Det gillades inte alls. Så nu hotar de både mig och han. Där går ju iaf gränsen för mig. Så jag ska ta mig till Polisen i morgon och göra en anmälan. För när de säger att de ska komma hit och sätta en kniv i mig och han få det fan va nog.

Hur lågt kan en människa gå i sin iver att försöka få tillbaka en man?
Patetiskt.
I fredags va jag hos en vän som ringde efter hjälp. Det händer inte ofta alls. Så jag åkte in. Och fy och helvete och fan va en människa kan supa ner sig.
Det va en stor stor blodfläck mitt på golvet. Vart det kom ifrån vet jag inte.
Jag tvingade han att sova sen städade jag undan lite sen åkte jag därifrån.


Idag hörde han av sig och berättade att han va nykter och kämpar på. Blodet kom från en vän. Som hade spytt.

Va fan är det för folk jag känner???
Inte konstigt att man blir deprimerad.

Men just nu kan inget få ner mig. För jag ska hänga med Sebastian i morgon. Mamma Malin ska gå en kurs och vill ha med mig som barnvakt. Så klart kommer farmor Annica.

*gone*

lördag 25 september 2010

Mat. Goda vänner. Och vin.

torsdag 23 september 2010

Varför?

Jag satt nyss och gick i genom mina kontakter i min mobil.
Spännande.
För jag hade en massa namn och nummer däri som jag inte har en susning om vem det är.
Va fan ska jag med de till ?
Så det blev att rensa sig lite.

*gone*
Jag säger ådet...fifan.

Ja så känns det i dag.
Det kryper i hela kroppen av ångest.
Så jag sätter på mig elefentbyxorna och låtsat vara en vanligt människa.
Att promenera är bra tydligen säger de. Men va fan jag borde vara jätte frisk då?
Men skam den som ger sig.
Nu går jag igen.

*gone*

onsdag 22 september 2010

Jag vill åka till Gotland.
På en kärleksresa.
Om jag mot förmodan skulle vinna skulle jag ta med Nettan.
Varför man vill ta med sin bästa vän kan man ju undra.
Men det är inte så svårt att lista ut. För jag vill visa henne lite uppskattning för allt hon betyder för mig. Det är viktigt att vårda sina vänrelationer med.

Så jag tävlar här Gotland

tisdag 21 september 2010

Ett år

Jag låg i badet och filosoferade för en stund sen.
Och kom på att det var ett år sedan allt det hände med Trean och Fyran ( jag tänker inte hänga ut mina barn med deras namn. Det får de göra själva om de vill)
Fyran flyttade hit på heltid och Trean såg jag inte röken av.
Vad har hänt då?
Jag har gråtit. Som jag har gråtit. Jag grät inte ens så här mycket när jag blev omhändertagen när jag va 13 år.
Jag har inte gråtit så mycket någon gång när jag har separerat.
Men ens barn gör en sårbar.
Jag har gråtit på fest. Jag har gråtit mig till sömns. Jag har gråtit när jag har stått i duschen för att inte Fyran ska se att jag gråter igen. Jag gråter när jag ser att han loggar in på MSN.
Ja ni märker. Jag har verkligen gråtit. Och det finns tyvärr en hel del kvar.

Men det bra som har hänt är att jag börjar må bättre. I själen. Hur fan det nu kan komma sig när jag samtidigt mår skit att jag inte får träffa Trean. Vet inte. Men livet har inga svar till mig just nu.

Kanske är det för att jag måste vara stark för Fyrans skull?
Kanske är det för att det är viktigt att inte ge han det sämsta av allt?
Kanske är det så att igen har mina barn räddat mitt liv?

Jag är genuint trött på att må dåligt. Jag vill inte göra det mer.
Jag har fått nog av det. Men hur jag ska komma tillbaka till att vara en fungerande människa vet jag inte. För jag har inget försvar. Jag har ingen buffert av lycka att ta av. Jag har ingen trygghet.
Hur ska man våga ta steget då?
Jag kommer att stå där ensam igen.
Jag kommer inte att klara det.

Men vem ska trösta knyttet?
Vem vill knyttet bli tröstad av?

*gone*

måndag 20 september 2010

Jag har haft 0 energi för att skriva.
Varför vet jag inte. Men det blir så ibland.

Livet bara snurrar på så det gäller lixom att hänga med i alla turer.
När man som jag har vart uträknad ett tag så tar saker sån tid.
Jag måste stanna reflektera och analysera nästan allt jag gör.
Det tar tid. Och kraft.
Kroppen orkar. Men inte mentalen

söndag 19 september 2010

Hundarna och jag åker bil. Med disco kula.

torsdag 16 september 2010

I natt sova jag tre timmar.
Fattar ni ??
3 jävla timmar.
Det har ju gjort hela dan helt förstörd.
Men jag har lyckats med konststycket att ha damsugit och skurat golvet i hallen och vardagsrummet.
Sen somnade jag och vaknade och mådde som en utskitet äppelskrutt.
Så va den dagen förstörd.

Men Bilbo fick MVG i Svenska.

onsdag 15 september 2010

Princess Hera

Jag måste bara skriva om Kim och Ninni

Vilka hjältar. Det är de som tog över min hund Hera.
De har redan själv Tre Saarloosar och en annan stor hund men tvekade inte en sekund.
Om man inte vet vad det är så kan man kolla här.

Klicka på bilden. För övrigt är det min Hera :-)




Kim ringde i dag och surrade en stund. Jätte kul Och berättade hur duktigt tjejen är.
Vi bestämde att i stället för att flytta henne igen så ska hon stanna där hon är och vi ska få en valp av henne istället. När nu det är dags. Men det blir bra. Nått kul att se framemot.

*gone*

tisdag 14 september 2010

Jag säger det nu en gång för alla.

Jag vill leva.

Jag ska finnas kvar här så länge det går.

När man som jag har levt med känslan av att inte vilja leva. Så blir livet så mycket skörare helt plötsligt när man upptäcker att man faktiskt vill leva. Jag är på riktigt rädd nu att det ska hända något istället.
Men jag vill leva. Jag vill det.





När tacksamheten växer inom dig. När du varje dag finner något nytt att vara tacksam för. Då vet du med säkerhet att du befinner dig i kärlekens växande spiral. Den som kommer att ge dig mer att känna tacksamhet för. Då du inte lägger bepleven gåva du fått. I din upplevelse. Kärlekens spiral som gör dig stark i din livsupplevelse o

måndag 13 september 2010

Så kom då den här dagen. Gick och försvann.

En ny dag i morgon och det är härligt.
Jag har inget att göra och kommer inte göra det heller.
Förmodligen får jag väl nå jävla spel och börjar städa eller nått.
Men bara jag får göra det om och när jag vill.
Som ett tjurigt litet barn. Jag vet.

Idag när jag inte har gjort nått har jag fyllt dagen men att först gå upp med killarna. Fixa lite kaffe och skicka iväg de. Sen ut med djuren. Sova sig lite. Sen långpromenad med djuren. Sen handla lite mat. Sitta sig lite. Sen dök en man från bostadsbolaget upp. De gör en inventering hur lägenheterna ser ut. För att sen erbjuda en om man vill ha renoverat. Sen laga mat med Bilbo och diskutera politik!
Sen inte till stan och fika med en ny förmåga. Inget att ha för mig men han blev kär. Det är ju smickrande. Men va fan säger man när det inte klickar för mig??
Nå ja det löser sig nog kemiskt.
Sen hem och ut med djuren igen. Sen krachlanda i soffan och Die Hard.

En helt vanlig dag i Lustigafamiljen

*gone*

Äntligen

Äntligen, äntligen är jag hemma själv.
Och gissa sig om jag ska njuta.
Jag ska ta den här i dag och bara vara.
Men så klart är det inte så enkelt. För i dag kommer min värd och ska göra en inventering i lägenheten. För att se vad som ev behöver åtgärdas eller inte.
Och det är väl ok. MEN det är fan inte kul när ungdomarna som bor här inte städar i deras rum. Det ligger strumpor och BHar på golvet. Men jag orkar inte göra nått åt det. Tycker inte att det är mitt jobb heller. Så det får vara.

Sonen har kommit in på någon kurs, Handels ???
Vad det nu betyder. Jag skiter i vilket. Bara han äntligen kommer iväg och gör nått.

Och jag ? Vart fan är jag???
Vet inte....fotfästet har inte vart helt stabilt den senaste tiden. Jag behöver verkligen det här att vara själv nu.
Snurrigt är vad det är.

torsdag 9 september 2010

Slut i huvet blir man av att sitta på rättegång en hel dag.
Hur fan orkar folk jobba med sånt där.
jag frågade åklagaren det. Hon svarade lite små leende att: det är ju mitt jobb.

Va är det för fel på folk?

Nå ja
Nu ska jag gona ner mig i sängen och titta på en dålig film till jag somnar.


Ja så nu är vi här igen. Men nu är det nog sista gången med.

onsdag 8 september 2010

Bara lite bilder

Jag måste ju bara visa lite bilder på mitt älskade lilla barnbarn.
Det här är när han och lilla familjen kom upp till Kalix.Här är han och hans pappa.


Fina fina unge.
Man kan inte bli annat än varm i hela hjärtat.

tisdag 7 september 2010

Sovmorgon ???

Skulle inte tro det.
Sonen går ju upp tidigt till skolan. Det är ju bra det.
Men någonstans blev det mitt ansvar att vara med och väcka honom.
Hmmmm ska man behöva vara det när de går i gymnasiet?
Eller curlar jag nu? (fan jag blev modern oxså)

Nå väl.
Jag vaknar varje morgon när klockjävlen ringer och vill bara dö.
Jag sover inte som man ska och är vid det laget. Alltså kl 6.30 inte helt levande.
Varje morgon tänker jag. Men väck honom och sen går du och sover ne liten stund till.
Blir det så ???
Nä.
Vad leder det till?
Jag orkar inte ens göra hälften av det jag ska.
Jag orkar inte göra ett jävla dugg.

Ja men ge fan i att vakna tänker man ju då.
Ja jo eller hur? Inte jag iaf. Jag vill på de sätt jag kan vara en ansvarstagande mamma. Men följden IGEN att det är jag som blir den som betalar priset.
Nu blev det här ett mycket längre och mer avancerat inlägg än jag hade tänkt. Och jag vill inte på något sätt slippa undan mitt ansvar eller mina barn.
Men jag tänker igen å det där att jag ska ägna mig åt mig själv ??
frågan kommer igen. NÄR ska jag det?
Jo juste det... det kan jag ju göra efter jag har skickat iväg barn till skolan. Då jag är så trött så jag håller på att spy. Då kan jag ju träna eller meditera eller ta långa promenader i höstsolen.
ja jo... absolut.


skit liv

söndag 5 september 2010

Sanning

Jag är ju en sån typ som funderar mycket. Det har jag alltid gjort och kommer så att göra.
Just nu funderar jag på vad jag ska skriva.För de ord man präntar ner måste ju vara sanna. Eller?
Eller är det så att orden blir sanna när man har skrivit ner de?
Det känns så nämligen.
För det rör sig så mycket runt mig just nu. Både bra och rätt dåliga saker. Och jag vill inte skriva en del av de här. För då blir det lixom officiellt. Och jag vill inte det.
För jag vet inte hur jag ska ha det själv.

Kanske kanske kommer min borderline in här. Allt eller inget. Av eller på.
Det är jag i ett nötskal.
Jag skulle behöva komma upp till min syster igen.
Så är det.

lördag 4 september 2010

Jag går för att jag måste. Men inte för att jag vill.

fredag 3 september 2010

tisdag 31 augusti 2010

Jag borde skriv nå klokt och kläm käckt. Men det tänker jag inte.
Inte heller nå bra och genom tänkt.
Jag tänker bara gnälla.
Fy fy fy fy fan
Helvete

Varför?
Jo för att jag är så trött på att jag hamnar under ytan igen. Så fort jag har kommit över den bara lite så är det dags igen.
Att må dåligt.
Att få ångest.
Att inte orka.
Att inte ha något försvar för allt det onda som gör ont.
Att veta att vägen är fortfarande lika lång.

Så va det klart.

måndag 30 augusti 2010

Som ett brev på Posten.
Klumpen i halsen är tillbaka. Vilket i mitt fall betyder Ångest. Vilket i sin tur betyder. Må dåligt.
Jag vill inte.
Jag orkar inte.
Jag vet inte hur jag ska klara av det här.
Jag har lovat att köra ner Nettan till Mariefred i morgon. Sen räcker det.
Jag ska inte göra ett skit mer.

söndag 29 augusti 2010


Så kan det gå om man är på mässa. Där det tatueras.
Sen försvann mitt kort i baren. Så vi fick dricka gratis.
Japp det fortsätter att röra på sig här.

Men nu är det på väg ner. Jag känner det i hela kroppen. Kommer bli ett par tunga veckor nu. Hoppas att det bara rör sig om dagar.

lördag 28 augusti 2010

Jag och Sanna är så väg till stan. Tatuerings mässan hägrar. Då måste man dopa sig.

fredag 27 augusti 2010

Min fina son. Med min fina hund.

torsdag 26 augusti 2010

Ja jag vet.
Allt är snurringt just nu.
Eller vadå allt?
Inte ett skit är snurring egentligen. Det som händer är att det är nått som händer.
Jag mår för en gångs skull jäkligt bra. Det känns lite märkligt. För jag är verkligen inte van vid det.
Och så träffar jag en massa roligt folk.
Jag diskuterar viktiga saker med folk jag litar på. Det lär mig en massa om mig själv.
Det är jätte spännande.
Livet är rät ok just nu.
Snurringt?

onsdag 25 augusti 2010

Nu äntligen ska jag komma iväg och lyssna på min stora idol.

Kajsa grytt.

Sen spelar ett annat band med. De är väl ok de med.

måndag 23 augusti 2010

Munken

Jag säger bara en sak.
Läs den. Eller lyssna på den.


Munken som sålde sin Ferrari : en berättelse om att uppfylla sina drömmar och förverkliga sig själv
av Robin Sharma

söndag 22 augusti 2010

Ja jäklar vad det händer saker.
Den här sommaren har vart helt magisk.
Först var jag på Väddö hos mina fd fosterföräldrar. Bara det är ju värt att stanna upp och reflektera över. Men inte jag. Jag fortsätter upp till Kalix till Norrlandsfamiljen. Sen hem och blir uppringd av en av de tjejer jag bodde med när jag jag i gymnasiet. Hon frågade om jag ville komma på bröllop. För hon och den man hon har levt med de senaste 28 åren skulle gifta sig. Så klart va jag där. På vägen dit så träffar jag på en gammal kompis från partytiden på slutet på 80 talet. Så hon och jag pratade i telefon i 4 timmar.
Så jag har verkligen mycket att smälta. Mycket att ta in. Många människor har visat att de saknar mig och faktiskt gillar mig fortfarande.
Och så mitt i allt åkte jag raggarbil i går. Sittandes ut genom en ruta. Ja jäklar va det kan svänga i livet.

Från ett jätte fint hippie bröllop. Till raggarbil. På samma kväll. Det är stort.

fredag 20 augusti 2010

Det alla ger mig. Finns det ett värde i. Och jag är tacksam.

onsdag 18 augusti 2010

Varför jag inte skriver?
Jag vet inte vad jag ska skriva ju.
Jo förresten. Jag har ont. Som fan. I kroppen.
Men det kanske inte va så intressant.

Då kan jag berätta att den förlorade sonen har vart här. Två gånger.
Senast idag och åt kräftor med oss. Det va riktigt trevligt.
Det känns lite overkligt. Och jag kan inte vara helt närvarande. Men det brukar jag ha svårt med när det blir lite känsligt.

Vissa stunder är jag riktigt glad. Jag känner mig pigg och full av energi. Jag vill inget annat än att gå ut i livet och bara vara.
När det i nästa sekund känns helt natt svart. Och jag blir så vansinnigt rädd att falla igenom och må så där avgrunds dåligt igen.

Så vad gör jag då?
Inget.
Det händer det som är meningen.

lördag 14 augusti 2010

Jag vet. Det har vart tyst ett tag. Men här har jag spenderat den senaste veckan. Jag och hundarna. Lilla Lappträsk. En av de vackraste platser som finns.

lördag 7 augusti 2010

Lilla Lappträsk och familjen

Det gick riktigt bra att åka upp hit. jag var bara tvungen att stanna en gång för att sova. Efter att ha gått upp 4.30 så trodde jag att jag va tvungen att stanna fler gånger. Och så klart stannade jag för kiss paus. Både för mig och hundarna.

I Torsdags kom lilla familjen. Andreas, Malin och lilla Sebastian. Det känns verkligen som en stor stor förmån att få tillbringa så många dagar med de. I går va vi på Ylvas jobb. Hon jobbar ju på det lokala badhuset. Tack Sportcity!
Och som vanligt när vi är här har vi det för oss själva.Så nu har lilla Bäbisen badat i badhus för första gången.

Idag vet jag inte vad vi har på schemat. Men nått tok blir det.

fredag 6 augusti 2010

Jag har världens sötaste barnbarn. Vi har vart och badat på Ylvas jobb. Då blev man en trött kille.

onsdag 4 augusti 2010

Det är rätt högt.

Det regnar. Även i Härnösand.