söndag 1 november 2009

Jag har levt i både korta och lite längre förhållanden. Och ännu har inget av de passat mig. Av olika anledningar. För det mesta har det förr eller senare blivit så att de jag har levt med har velat låsa in mig. Varför???
Jag vet fan inte.

Är det någon jag framkallar?
Fastnar jag bara för sånna killar?

Hur...gör jag för att det inte ska bli så igen?

Jag vill bara leva med en man som tycker om mig för den jag är. Som är så pass trygg i sig själv att han inte behöver ha mig som bollplank för sina egna nojjor. Som vill leva med mig och inte över mig.
Finns du där ute?

1 kommentar:

  1. Ja. Jag finns för dig på dina och mina vilkor.
    Älskar dig.

    SvaraRadera