måndag 2 november 2009

Ibland undrar jag om jag verkligen är helt normal. Och om jag tänker normalt.
Det finns så många funderingar och tankar som bara far runt där inne.
Så många ofärdiga tankar.
Så många känslor som inte kan komma fram.
Känslor som kommer för mycket fram.
Funderingar på de människor som passerat i livet och som finns kvar som minnen.

Allt detta och alla dagliga saker mal jag på i huvudet varje dag. Hela tiden. Jag kan inte få det att sluta.
Jag vet att jag borde, men det är lättare sagt än gjort. Sen alla dessa nojjor.. ja fy fan va det kan va besvärligt ibland.
Men är det inte dessa tankar och minnen det som är jag?
För mina tankar är helt unika och egna. Det är de som gör mig till den jag är.
Borde jag inte vara glad då?
Jo klart jag är.
Men trött på att de aldrig tar slut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar