måndag 21 september 2009

Tomt är det nu

För att göra en lång historia kort så kan jag berätta ...
Stefan (pappan till Zeus och Bilbo) kom och hämtade de igår för att han ville prata med Bilbo. Han är inte så mogen att han kommer hit och pratat utan han hämtar upp de utanför, runt hörnet!
Väl hemma hos honom så pratar han med de om hur dålig jag är, att jag bara vill ha Bilbo här för pengar. (han har inte skrivit på papprerna än, så han har utkvitterat Bilbos pengar den här månaden) osv osv. Sen frågar han Bilbo vad han har för planer i livet. Och eftersom Bilbo har vart med förut så vet han att han inte kan säga som det är för då har alltid Stefan nått att klaga eller klanka ner på. Så Bilbo svarar att -ja jag tar dan som den kommer. Då säger Stefan...- det var exakt så Daniel sa.
Daniel va Stefans bror som tog livet av sig!
Bilbo sa sen att han ville att Stefan skulle respektera hans beslut att han vill bo hos mig och lite längre fram ev börja komma till Stefan på helgerna, för att det är lite jobbigt nu.
Då svarar Stefan NEJ. Och dessutom frågar Stefan Zeus vad han tycker. Och eftersom Zeus är mer kuvad av sin pappa så säger han samma sak.
Stefan säger då till sin egen 15 åriga son..... -Jag vill aldrig mer träffa dig och lämna mitt hem!


????????????

Bilbo gick ju så klart, och ringde mig, tack och lov.

SEN kommer det värsta.......

Stefan ringer mig och säger att Zeus inte vill komma till mig något mer ! Då gick det ett par säkringar hos mig. Jag fick prata med Zeus själv för jag vet ju att det är aset som har fått han till det. Men det han kunde säga var att : Han inte kommer till mig förrän Bilbo kommer till honom och sina syskon. För att Bilbo ska förstå att det han gör påverkar alla !!!!!

jada jada jada...
Jag "pratade " med Stefan med och han inser inte att det va han själv som bad Bilbo gå. Utan tvingar Zeus att ta ett sånt sjukt beslut. Jag sa till Zeus att jag vet att han inte vill det här och att det är pappan som tvingar han och att han får komma när ha vill.

Men faaaaaaaan va ont det gör.

Idag behövs mycke kärlek för att bli människa, för jag visste inte att man kunde gråta så här mycke

/annica

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar