söndag 27 september 2009

Jag ber till Gud att det inte ska göra så ont.
Men det gör det.
Alltså finns det ingen Gud.

torsdag 24 september 2009

Jag önskar jag kunde skriva fina ord och vackra beskrivningar om hur det är att vara jag just nu. Men det kan jag inte. Jag kan bara skriva mina ord som det är.
Jag vaknar går upp, dricker mitt kaffe, tar ut hundarna, försöker vara så bra och normal det går mot B. Men kaffet smakar inte gott. Jag kan inte sova. Och livet har lixom gått sönder. Igen.
Och jag vet inte hur jag ska göra för att bli hel igen. Tänk bara positiva tankar. Gör saker du blir glad av. Tänk på att det kommer att bli bättre sen. Du borde komma iväg lite för att glömma.
Många goda råd finns det.
Men jag vill bara ha mitt barn.

Det skär i mamma, mitt mamma hjärta när jag bara tänker på han. Jag vet inte ens när jag får se han. Och det gör så mycket ondare än någon ens kan tänka sig.

Jag tänder ljus och försöker spela glad. Det går inge bra.

/annica

måndag 21 september 2009

Tomt är det nu

För att göra en lång historia kort så kan jag berätta ...
Stefan (pappan till Zeus och Bilbo) kom och hämtade de igår för att han ville prata med Bilbo. Han är inte så mogen att han kommer hit och pratat utan han hämtar upp de utanför, runt hörnet!
Väl hemma hos honom så pratar han med de om hur dålig jag är, att jag bara vill ha Bilbo här för pengar. (han har inte skrivit på papprerna än, så han har utkvitterat Bilbos pengar den här månaden) osv osv. Sen frågar han Bilbo vad han har för planer i livet. Och eftersom Bilbo har vart med förut så vet han att han inte kan säga som det är för då har alltid Stefan nått att klaga eller klanka ner på. Så Bilbo svarar att -ja jag tar dan som den kommer. Då säger Stefan...- det var exakt så Daniel sa.
Daniel va Stefans bror som tog livet av sig!
Bilbo sa sen att han ville att Stefan skulle respektera hans beslut att han vill bo hos mig och lite längre fram ev börja komma till Stefan på helgerna, för att det är lite jobbigt nu.
Då svarar Stefan NEJ. Och dessutom frågar Stefan Zeus vad han tycker. Och eftersom Zeus är mer kuvad av sin pappa så säger han samma sak.
Stefan säger då till sin egen 15 åriga son..... -Jag vill aldrig mer träffa dig och lämna mitt hem!


????????????

Bilbo gick ju så klart, och ringde mig, tack och lov.

SEN kommer det värsta.......

Stefan ringer mig och säger att Zeus inte vill komma till mig något mer ! Då gick det ett par säkringar hos mig. Jag fick prata med Zeus själv för jag vet ju att det är aset som har fått han till det. Men det han kunde säga var att : Han inte kommer till mig förrän Bilbo kommer till honom och sina syskon. För att Bilbo ska förstå att det han gör påverkar alla !!!!!

jada jada jada...
Jag "pratade " med Stefan med och han inser inte att det va han själv som bad Bilbo gå. Utan tvingar Zeus att ta ett sånt sjukt beslut. Jag sa till Zeus att jag vet att han inte vill det här och att det är pappan som tvingar han och att han får komma när ha vill.

Men faaaaaaaan va ont det gör.

Idag behövs mycke kärlek för att bli människa, för jag visste inte att man kunde gråta så här mycke

/annica

lördag 19 september 2009

Arg arg arg arg

Nu har pappan bett Z att säga till B att han vill prata med honom kl 15 i morgon. ???
Moget av en vuxen människa att be son som gå sina ärenden.
Som tur är är B stark och besluten. Så han berättade det för mig. Han hade sagt till sin storebror att han inte ville prata om det handlade om pappan. Att han vill bo hos mig och han vill inte prata med sin pappa.
Tyvärr är det Z som hamnar emellan. Men...jag vet inte hur jag kan hjälpa han. Han är för rädd/konflikträdd fortfarande. Och pappan är inte elak mot honom på samma sätt.

Men det skär i hjärtat att se de nu. För Z har inte sagt nått till mig. Så han lider nog ändå som det är.

Jag undrar när den här siten ska ta slut. När ska mina barn få vara barn???

/annica

torsdag 17 september 2009

Exet

Så hände det då.

Sonen åkte på mopeden som var trimmad och Polisen stoppade han. Fy fy... så får man inte göra så klart. Böter och fråntagen moppe. Inge kul alls.

Men de som hände idag va inte helt otippat. Hans pappa fick hem polisrapporten. Och så klart blir det ett jävla liv. Så nu ska han anmäla mig till soc som olämplig förälder.
Ska han säga som inte ens ha skrivit på papprena än. Han vill ha koll på B fortfarande säger han. Men det fåntratten inte vet är att myndigheterna skriver B här iaf.
Jag blir så satans arg så jag håller på att gå sönder. Och tänker nog de elakaste tankar som finns. Men när jag får lugna ner mig så kommer jag på att jag inte tänker ge han mer plats i mina tankar än jag tillåter.
Och B frågar om han måste åka till pappan alls. Säger egentligen det allt?

Så... jag kanske måste ta soc svängen snart. Men det kan jag ju. Så det blir nog bra.

B Mår ju så klart inge bra av det här, så jag pratade med han och sa att det är Mig pappan är ute efter och att det inte är någon i hela världen som kan ta han härifrån. Och är det mig han vill åt...så varsågod.

Skickar massor med kärlek till mina fina ungar.

/annica

onsdag 16 september 2009

Barn barn barn

Nu kom min 22 åring hem till mig. Trevligt som fan när han kommer. Och så frågar han om jag vet någon som behöver en inneboende. Och det gör jag ju inte just nu.
Då berättar han att han inte vill/kan bo kvar med sin kompis längre.

Vad gör man då ?
Min son har ingenstans att bo. Och min systerdotter har just flyttat hit. Min 17 åring får inte ens plats i sitt rum för där bor ju Sanna.

Ja...vad gör jag? Jag kan ju inte låta han bo på gatan. Men hur fan ska jag orka med det ???
Och hur ska vi få plats ???

/annica

tisdag 15 september 2009

De som en gång har haft en plats i mitt hjärta stannar där.

måndag 14 september 2009

Ärlighet

Jag har länge funderat på att bli mera nyttig. Jag är nog rätt nyttig i dag med. Men det jag menar är så där på gränsen nästan till extrem. För jag vill inte göra något halvdant.
Tex Raw food verkar väldigt spännande. Alger,örter, grönt the och yoga.

Jag har ju inget emot sånt. Och så gillar jag att prova. Men så varför gör jag det inte då?
Hmmmm kan det vara för att jag är för bekväm? För oengagerad?
Så varför tänker jag ens tanken då. Kan det vara för att jag vill bli en bättre människa hela tiden och inte tycker att jag duger som jag är ?

Jag trodde att man fick tillbaka det man gav med. Men tydligen har jag helt fel. För jag får då fan inte tillbaka det jag ge människor.Och jag vet inte varför människor är så självupptagna ?

Så....är sanningen bara en ide som vi hänger upp oss vid för att inte avslöja vilka vi är?

/annica

lördag 12 september 2009

Så att så du...

Jag skriver bara rakt ut. Utan filter eller baktankar.
Om du vill så är det bara hänga med.
Jag tänker heller inte vara taktisk och beräknande och göra länkar hit eller dit.
Vill du något så fråga bara eller läs.
Jag skriver för att få ur mig skiten.
Eller glädjen

/annica

fredag 11 september 2009

Sonen till kompisar på film kväll. Hundarna utlånade. Jag helt själv och ska inte göra ett skvatt. Bara sitta i soffan och mysa. Ibland har jag ett underbart liv.

torsdag 10 september 2009

Tänk vad man kan få tillbaka

Jag skrev i mitt tidigare inlägg att jag har slutat gråta. Tänka va fel jag hade.

Jag satt och slö läste i gårdagens Experssen och hittade de här orden.
Hela artikeln kommer senare

"Ett barn lär sig med hjärtat. Det tar inte många dygn förrän mamma och pappa är oersättliga för honom. Han har inte sveket eller de hårda orden med sig hit från början. Han lär sig allt det där av oss, människor runt om honom, som älskar honom så vår kolbit till hjärta glöder i gryningen när han vaknar, rosig och oerhörd i sin kärlek och utsatthet.Ett barn vet ingenting om svek förrän vi vuxna lär honom. "
Marcus Birro
http://www.expressen.se/kronikorer/marcusbirro/1.1699689/marcus-birro-det-finns-inga-lyckliga-skilsmassor.

/annica

onsdag 9 september 2009

En dag slutade jag att gråta. Jag tror jag var 5 år. Innan kunde jag gråta så där så det skär i magen och snoret rinner. Men jag tror att jag antogs vara stor. Och var man stor grät man inte så där längre. Det är verligen mycket i mitt liv som jag bara skulle antas veta. Och framför allt inte säga det till någon utanför familjen. Jag har nog aldrig förstått varför. Jag vill veta och jag vill förstå.
Men jag kan inte gråta.

Måste man kunna det.
/annica

Mitt i natten

Jag kom iväg och simmade en stund. Sorgligt nog kan jag inte göra det lika långt som förut. Men det ska jag verkligen göra mer. Det så skönt.
Det är också skönt att vara en del av en annan verklighet.
Det finns så olika typer i en simhall.
Gamla, gravida, fula, tjocka, glada, egna.
Och så jag.
Men jag låter de stirra. Det gör mig inte så mycke. Eller det gjorde inte det idag kanske jag ska tillägga.
Det är alltid någon tant eller så som tittar väldigt snett på mig och undrar vad jag är för typ. Tatueringar och allt.
Hem och körde över lite saker till Nettan som hon skulle ha från mig. Fikade lite.

Sen hade jag bara kväll med min fina familj.

/annica

tisdag 8 september 2009

Jag måste göra något

Idag har jag sån ångest så det kryper i benen. Det är fruktansvärt.
Jag vet att det beror på det här med att sonen flyttar hit. Ja jo det är bra. Men då kommer ju så klart tankarna upp vad jag gör mot den större sonen. ???

Men allt har sin tid. Är det jätte jobbigt för honom så måste jag göra nått åt det me.

Och lätt är det verkligen inte. Jag vet inte vad det är som händer i kroppen. För jag borde skutta och tjoa och vara hur glad som helst. Men istället blir det tvärt om. Hur fan kommer det sig ?

Nu måste jag se till att göra nått annars blir det bara tok hela dagen.

/annica

måndag 7 september 2009

Ny dag..nya möjligheter

Eller va fan man nu ska säga för käckt.
Bilbo bestämde sig för att flytta hit idag. Äntligen.
Men så klart blev det inte utan komplikationer. Hans pappa anklagade mig för att det är mitt fel om /att det går åt helvete för han osv osv. Det kan jag ta men när han kom med direkta person angrepp la jag på luren. Sen hotade han med att ringa polisen om inte Bilbo ringde. Mogen man det där verkligen. Jag önskar så att jag kunde lägga ut namn på han så att alla kunde spotta på han offentligt.
Men... man ger det man får. Så jag önskar han massor med glädje i sitt liv.

Sen kom Sanna hit och ska bo här ett tag. Hon verkar inte för ledsen. Men det kanske hon är.
Vi va och åt på våran lokala krog. Erica och lilla Tilda kom hit och va sällskap till Sanna lite.
Nu är sonen ute och Sanna gick och la sig. Helt plöstligt blev det en familj här igen. Det känns fruktansvärt bra men lite märkligt. Jag undrar om jag kommer att fixa det.

Allt har sin tid och nu är det Bilbo tid.

Älska varandra...

/annica

söndag 6 september 2009

I dag blir det nog det här som gäller. Jag har iof vart ute med hundarna på en riktig lång promenad redan. Och det blir nog en till lite senare. Nu kom Bilbo upp. Han tog visst lite sovmorgon. Hörs senare.
/annica
Man dansar där uppe,
klarvaket är huset fast klockan snart är tolv.
Då slår det mig plötsligt att taket mitt tak,
är en annans golv.

fredag 4 september 2009

Jag vet inte vad jag ska tycka

Jag vet inte vad jag ska tycka om Lasse Lindh. Är han bara en över uppmärksammad nykomling eller är han bra ??

Men en sak är då fan sant, att hans texter är rätt bra. Tex "satan va ont det gör"



I kväll har jag och Bilbo vart själva hemma. Han mår inte helt bra än och Zeus är på Korsö med sin skola. De ska vara ute i skogen och göra massa grupp grejjer. Som tur är så gillar han ju det så han klarar det där galant.

SMS mellan mig och han.

- Vet du att Korsö inte ligger så lågt ifrån Hemskär där vi bodde förut?
- Ja jag vet! Jätte coolt.
- Visste du det? Kommer du ihåg när vi va på studiebesök på en annan ö och blev filmade? Det va Sandhamn.
-Lite. Ha ha ja juste de minns jag fakiskt! Var det inte någon bajsfabrik där eller något?
- Ha ha ha ja eller deras avloppscentral. Vad skulle de med en sån till??
- Juste..ha ha ingen aning! Konstigt. Nu är jag jätte trött.
- Ja sov nu. Jag älskar dig.
- God Natt. Jag älskar dig me.

Som tur är finns det mer än sandlåda här.

Det här är en del av utsikten från min balkong. Jätte trevligt med en balkong. Men det är fan inte trevligt med att det ständigt. Och det är verkligen jämt någon där med sina skrikande ungar. Jag har verkligen försökt att vara storsinnig och tänkt att det är bra att barnen får vara ute. Men mitt tålarmod har nått sin gräns. Barnen kan man ju stå ut med. Men deras skrikande föräldrar och dreras hjörndöda dagmammor !!! Jag funderar på att gå ner och bjuda de på kaffe med arsenik i då de ger fan i att vråla nå mer.

torsdag 3 september 2009

Så är det sjukt igen

Jag vaknade till i morse och väckte Bilbo. Jag hörde direkt att han inte va helt frisk. Så jag ringde solan och sjukanmälde han. Han har ont i halsen och i kroppen.
Sen somnade jag om. Hm sov och sov föresten. Eftersom jag bor i Kvateret från Hell så va den här morgonen oxå ett skämt. Det städas runt huset. Det betyder att redan vid 8 drog några lövblåsar människor igång sina maskiner. Sen kom soppagatan bilen. Jag vet inte om de har någon form av radar eller om de bara vill jävlas. Men utanför mig ärdet iaf renast i hela stan. För de höll säkert på i 4 tim. BARA utanför mig. Och eftersom jag har sovrummet ut mot gatan så va det inte helt lätt att sova.
Jag gikc upp och ut med hundarna en sväng, sen hem och göra frukost till sonen.
Sen gick jag till Nettan med hundarna och mötte upp henne för en liten promenad. Härligt att vara ute i det här vädret tycker jag.
Sen var det dags att täna ut nått att äta. Så det blev kyckling och sallad med Keso. Jag fixade en skagen röra till oss. För jag vet att Bilbo gillar det.
Nu.... ska jag bara göra ingenting.
Det jag däremot har börjat fundera på är om jag ska sticka nått till mitt lilla barnbarn?
Det känns lite ...hmmm... gammalt. Men sammtidigt kanske det är kul. Kul att ge bort något som just jag har gjort.
Ska fundera lite på det.

/annica

Kväll/Natt

Igen blev det sent i säng. Jag borde nog ha vant mig vid det här laget men jag har ju inte det.

När jag ska börja jobba igen så blir det med ungdomar. Så får det bli. Det finns nog inget som får mig så engagerad. Så klart va jag tvungen att säga massa obekväma saker i kväll som resulterade i att jag blev utvald/frivillig till att engagera mig i skolan. Men jag tycker att det är kul. Jag är som en katt i fisk disken. Jag käkar upp de fulaste fiskarna me....bara för att jag kan. *L*

Lev väl och engagera er
/annica

Me me me

onsdag 2 september 2009

Ja inte va det igår jag gick i skolan känner jag.

tisdag 1 september 2009

Kanske

Kanske var det din tystnad
som skänkte mej ord
och din svalka som gjorde mej het
Kanske var det din tvekan
som ingav mej mod
att gå ut ur min ensamhet
Kanske var det din frihet
som gjorde mej yr
och din styrka som gjorde mej svag
Men jag kan inte säga
att jag ångrar nånting
för du gjorde mej alldeles glad
Jag har lärt mej att livet
är vilja och kamp
och att allting kan döljas i ord
Och så kom du och satte
mitt hjärta i brand
och min vilja blev aska och sot
Ja, du fick mej att falla
igen och igen
som en clown på ditt hjärtas estrad
Men jag kan inte säga
att jag ångrar nånting
för du gjorde mej alldeles glad
Ja, du fick mej att leva
för lycka och lust
och lyssna till blinda begär
Och du fick mej att skratta
åt sans och förnuft
och att överge allt
som jag en gång haft kärt
Så nu står jag här värnlös
och utan försvar
i nånting som ska vara mitt liv
Och det enda, jag ser
när jag blickar tillbaks
är molnen som glider förbi
Jag har lagt ner mina planer
och gett upp mina mål
Jag är på väg fast jag inte vet vart
Men jag kan inte säga
att jag ångrar nånting
för du gjorde mej alldeles glad

Att ställa upp

Idag har det mest handlat om att ställa upp.
Jag och Nettan har länge pratat om att vi vill någon gång ha ett litet torp tillsammans. Ett ställe där vi kan vara helt ensamma och göra de vi vill när vi vill med vem vi vill.

Det finns ett ställe i Stallarholmen som både hon och jag skulle trivas som fan i.

Men som det ser ut just nu kan ju ingen av oss ta lån.

MEN
Hel otippat har det kommit hjälp. Där man minst anar finns det hjältar.

Så kanske kanske finns det en möjlighet att en av drömmarna slår in.
Nettan och Sussie från i Lördags


Jag har vart hos Sanna och mest stått och tittat när hon packade. Nu verkar det som det är över mellan henne och Stefan. Eller de ska iaf flytta ifrån varandra. Så jag får se om hon kommer hit eller inte. Hon får så klart komma är hon vill.

Bekännelser

Jag fick reda på att en mycket kär vän till mig har gått och burit på en tung "hemlighet".

För mig var det ingen sensation. Jag är uppvuxen med det.

Då lär man sig att se.

Det hjälper inte. Det hjälper inte en vän i nöd. Men jag vet vad det innebär.

Han har aldrig vågat prata med mig själv om det. Det finns en del naturliga förklaringar till det. Men jag lyssnar gärna. Jag vet att du läser det här. Och jag vill att du ska veta att jag finns här om du vill. Jag är ingen maniac... *L*


Det är verkligen både modigt och nödvändigt att berätta som det är ibland. Det finns saker som man bara inte ska hålla innom sig. Jag har kanske berättat för mycket ibland. För sanningen skrämmer folk. Det påminner om deras egna lik de borde ta itu med. Och så blir man skitig när man avslöjar saker som kanske inte alltid är så rumsrena.


Men vem är jag att dömma en annan människa?

Vem är jag att låtsats att jag är bättre än någon annan?


Jag har lär mig att vara ödmjuk inför livet och all den glädje och kärlek som ändå finns. För den finns.