onsdag 8 april 2009

Vad säger man?

En vän till mig skickad ett sms och sa att han inte orkade mer. Att han har supit i 11 dagar och inte vill leva mer.

Vad säger man då?
Eller vad säger jag då?
Jag som själv inte orkar leva?

Jo då... så klart pratar jag med han och får han på lite bättre tankar. Vilka vetifan men han va inte Självmords benägen längre iaf.
Och hur känner jag mig ???
Det hjälper inte mig, det stärker inte mig, det gör inte mig till en bättre människa. Jag är lika tom fortfarande.

Va först i morse och lämnade Gibson för kastrering. Lite synd om han är det just nu.... man bara lite.
Han har förmodligen ont den lille stackarn. Och han är en lite pip hund....*L*




Sen åkte jag til KS och Magnus Huss enheten. De dom ska hjälpa mig att trappa ner och avsluta mitt benso ätande. Det låter värre än vad det är. Men det är något jag måste göra för att få terapi. Sköterskan som jag träffade va jätte bra. Hon ställde en massa frågor och duktig som jag är så svarade jag på de så bra jag kunde. Det blev 4 st A4 ark med anteckningar??? Hon sa dessutom att det inte va konstigt att jag mådde dåligt. Men min historia av outredda problem så är det inte konstigt att jag har kraschat till slut. Enligt henne......hmmmmm

Samtidigt som jag sitter där så ringer min underbara läkare från Ersta och sa att jag ska få operationen i magen. Den som ska ta bort min konstanta halsbränna. Som jag har haft i säkert 7 år. Det är med skräck blandat förtjusning som jag ser fram emot det. Både som jag vill det så är det ju ändå alltid en risk. Och jag kommer inte att kunna spy eller rapa efter.... he he . Men det är en helt annan utmanning.

Nu ska jag sova eller försöka... med en Gibson som piper hela tiden med dumstrut runt halsen....

1 kommentar:

  1. Usch då, den där operationen låter lite läbbig faktiskt. Vad modig du är som tar det så lugnt. Men bara den grejen att i 7 år gå runt med konstant halsbränna skulle få vem som helst att flippa ur.
    Vissa människor klarar inte ett bakslag, men du har klarat hur många som helst!
    Du är en stark tjej Annica, och du står upp när många andra skulle falla.
    Sen är du en himlans bra och otroligt omtänksam mamma också :)
    Var stolt över dig själv och dina barn!!!

    SvaraRadera