fredag 10 april 2009

Spela kula av Sten Selander


"Spela kula"
Vi spelade kula på torget en dag,en liten folkskolegrabb och jag.

Jag hade väl femti, han hade fem.Vi spelte. Och han förlorade dem.

Han snorade till och gav mig en blick,då jag visslade överlägset och gick.
Men jag ångrade mig, när jag kom till vår port,och tyckte det var något fult, jag gjort.

Jag gnodde tillbaka. Men ingenstanskunde någon säga, var grabben fanns.
Jag skämdes. Jag tror, jag skäms för det än,när jag ser dem spela kula igen.

Och jag ville ge, jag vet inte vad,för att en gång få se den grabben glad.
Men nu är han säkert en stor, grov karl,som släpar och sliter - jag vet inte var.

Och visste jag det, förslog det ej stort.Man kan aldrig ändra det fula man gjort.
Man kan inte lämna kulor igenoch trösta pojkar, som stelnat till män.

5 kommentarer:

  1. Jag ryser alltid när jag läser den. Något att tänka på verkligen!

    SvaraRadera
  2. Det var ett så konstigt sammanträffande. Nån eller ett par dagar innan jag läste dikten på din blogg, så läste jag den på en annan.
    Kolla in Ninas blogg som är länkad från min sida. Hon skrev också den i samma veva som du. Himla konstigt?! :)))

    SvaraRadera
  3. Underbar Levnads-visdom !
    Dikten borde läsas som morgonbön

    SvaraRadera
  4. Roligt att det finns flera som vill veta vem som skrivit den dikten. I går fick jag med flera den frågan. Ingen visste. Nu tar jag med mig svaret här från din sida. Tack för hjälpen

    SvaraRadera
  5. Spela kula kunde jag delkamera utantill så fort jag tragglat mej igenom Far ror å mor är rar Goda vänner till mina föräldrar där mannen var folkskolelärare tyckte jag var konstig som fastnat för just den dikten. Det är fortfarande " min" .

    SvaraRadera