måndag 30 mars 2009

Hemma igen

Så va jag hemma igen från Dalarna. Som vanligt är det helt underbart att komma dit. Jag tror att de uppskattade det med. Jag försökte hjälpa till så mycket jag kunde.

Jag har funderat och funderat på vad jag gör för fel... igen, igen och igen. För mönstret upprepas hela tiden.
Söker jag på fel ställen?
Eller hittar jag fel individer?
Kan det vara så att det är en kombination?
Men den riktiga frågan är.. Hur gör jag för att inte göra det igen?
Kommer jag någonsin att lära mig att skillja på gott och ont?
Vill jag ens det.. för det är ju den jag är.

tisdag 24 mars 2009

Jag är så trött

Jag är så trött, både på mig själv och all som händer runtom kring, Orkar ingenting känns det som. Har ingen energi till att göra nått och känner mig bara nere jämt.
Ska det va så här?
Ska livet fortsätta att kännas trist och tungt hela tiden?
Jag kan bli aldeles förundrar över människor som är så där sprudlande glada och bara bubblar fram i livet. Hur fan orkar de tänker jag och lägger mig en stund igen.
Jag tänker ibland också på hur jag måddde och hade det förr i tiden.

Mådde jag verkligen så bra?
Hur orkade jag?
Hur ska jag göra för att orka igen?
Så många frågor och inga svar...igen!
I dag ska jag ta med min Nettan och ta en promenad i solen iaf. Sen är det besök igen på Nacka sjukhus. Återkommer om vad som händer med de senare.

lördag 21 mars 2009

Undringar

Jag har fåt tag på en gammal kompis här på nätet via en sida.
Jag har inte prata med henne på 30 år!!!Vi gick i samma klass när jag va fosterbarn på Väddö 1979.....
Det känns lite märkligt, men sammtidig oerhört stort. Hon påminnde mig om en massa saker som jag hade glömt bort. Jääte kul. Men så klart drömmde jag en massa konstigheter i natt.
Men helt plötsligt så hamnar alla mina tankar och kännslor tillbaka till -79....*L*
Jag minns ljuden, synerna, kännslorna från den tiden. Vi pratade om en massa människor jag kännde på den tiden och vad de gjorde nu osv. Det verkar som de flesta har gift sig och skaffat barn. Många bor kvar på Väddö.
Det får så klart mig att fundera på vad som hade hänt med mig om jag hade vart kvar ?
Hur hade jag mått?
Vad hade jag gjort?
Vem hade jag varit?
Jag tänker också på allt jag inte hade vart med om på grund av att jag flyttade.
Jag tänker också på att jag vet att jag sårade mina fosterföräldrar när jag bara drog utan att säga nått. Så många år av ovisshet som de var tvungna att gå igenom. Jag kunde tyvärr inte göra något annat just då. Jag visste själv inte vad som hände med mig. Det är först efter många år som jag förstod vad det var som hände med mig. Jag fick helt enkelt en livskris. Det gjorde så ont att se min syskon bli älskade av några andra än mamma. Jag ville bara komma nära någon i min familj. Och den enda som fanns var Susanne. Och jag är också så oerhört tacksam att jag hamnade på Edesta då. Och allt jag fick genom den resan. Men att få prata med någon från ens förflutna är en stor och omvälvande upplevelse. Men det känns bra.

fredag 20 mars 2009

Så vart det fredag igen

Och min Z har kommit. Det är så skönt att bara höra honom sitta där inne och spela nått spel med sina vänner på nätet. Att bara ha han här är ljuvligt..*L*
Han kom på den bra iden att göra Taco paj.. så nu har vi tacokoma.

Jag va inne på Ersta i morse och tog bort den förbannde slangen i halsen. Jag vaknade ju i natt av att jag höll på att ta bort den. Så jag va tvungen att truga ner den själv i halsen.... mitt i natten halv sovandes...*L* Vilket skämt. Men det gick nog bra.
Men fan va skönt att få bort den. Det här dygnet har nog vart det jobbigaste jag har vart med om på länge. Det känns som det räcker med den klump jag har i halsen hela tiden ändå. Och att inte kunna andas ordentligt har vart en riktig pärs. Men nu är den biten över. Få se va nästa prövning blir.
/annica

torsdag 19 mars 2009

Fy vilken behandling

Jag åkte glad i hågen och med gott mod till Ersta idag för at göra nån form av koll innan jag skall gå igenon en operation i magen pga att jag har så mycke halsbränna jämt. Det börjad emed att jag fick bedövnings gel i näsan och sen provade en sköterska att föra ner en slang i näsan på mig. Det var för att det skulle kolla nått tryck så att matstrupen fungerar som den ska.Men det gick fan inte... jag bar spydde och spydde... så hon la ner. Fy .. å jag satt bara och grät och grät... Jag som aldrig gråter inför främmande människor. Men så provade hon att stoppa ner den slangen som jag ska ha och bära sunt på med en dosa i ett dygn. Den är lite mindre.. det gick väl något bättre. Så nu sitter den där. Men fy fan va det är otäckt. Gå hem och lev normalt sa hon..??? Å hur lever man normalt med en slang i näsan och som det känns som att jag ska spy så fort jag sväljer...
Men det är väl bara att stå ut...har som inge val.

söndag 15 mars 2009

Så gick det med det

Killarna... eller iaf den ena Z har sagt att han inte vill bo här! Jag vet att det inte är så. och historien bakom den är att jag skickade in ansökan om underhållsstöd vid växelvist boende och fick klart det nu i veckan. Eftersom pappans liv går ut på att skaffa så mycke pengar som möjligt och att han igenom det här nu förlorar pengar. Så har han haft samtal med killarn och sagt att han behöver de här pengarna för att hans tjej har ju en lägenhet som står tom och de baalar för den pga att de sa kunna skriva Z där när han blir 18. Nästa sommar. Sen efter tre år ska de skriva över kontrakter på Z. Om han skulle sätta sig emot och säga att han vill bo här så sa pappan att då fick han klara sig själv!
SÅ... kontentan va det hela blev att Z ska bo där på heltid nu och B ska bo här varannan vecka. Men det har jag ingen aning om om det blir så.
Jag sa till Z med att jag ska ringa försäkringskassan i morgon och dra tillbaka det här så det inte blir nå mer tjaffs.. För hur jag än gör så kommer killarna emellan. Och jag orkar inte mer.

Jag vet inte om jag orkar alls. Har funderingar på att göra slut på allt. Det gör så jävla ont att förlora de igen. Så jag orkar inte mer,,,,

torsdag 12 mars 2009

Aldrig får man vara glad

Så börjar cirkusen igen med att byta och börja med en annan medicin. Jag vet inte hur jag skall orka det. Men enligt läkaren så kan jag inte komma vidare i livet och ev börja må bättre om jag inte trappar ur min medicin jag har nu och börjar medd någon ny antidepp. Först då kan jag börja i psykoterapi.

Det känns både kämpigt och bra på samma gång. Just nu känns det lite märkligt att jag ska behöva gå till nått ställe för att få hjälp med att sluta med en medicin. För att sen börja med en ny... men men. Det är ju så det ska gå till tydligen.


Jag funderar på mitt fenomen att inte kunna släppa saker ??

Jag blir helt fixerad vid en sak och kan inte släppa det. Undrar och fundrar så att det känns som att hela huvudet är fullt och jag inte vet varken fram eller tillbaka. Men som tur är så kommer jag nästan alltid på vad som är felet. Men tyvärr kommer jag alltid fram till att det är jag som är problemet, och måste backa ett steg, igen.


Idag hämtade jag Ingela från Jordbro och körde henne hem till Bagis. Hon kännde att det var dags att flytta hem nu. Hoppas hon fixar det. Eller det är klart hon gör.. men att hon inte mår allt för dåligt av att bo där.

Sanna ringde med och frågade om hon fick bo här. Tydligen så har hennes kille kommit på att han vill klara sig själv. Och vad säger man om det ?

Så såklart får hon komma till mig om hon vill. Sen smsade hon och berättade att han har haft kontakt med sitt ex igen senast för två dagar sen. Hans svar till Sanna var att han måste ha smsat exet i fickan utan att det va meningen! Jo tjena hej! Fega kräk finns det gott om....



söndag 8 mars 2009

Dalarna

Jag har just kommit hem från en underbar helg i Dala-Järna. Som vanligt när jag kommer från Martin och Elin och nu lille 1 årige Lukas så är jag full av glädje och skratt, och en massa trevliga minnen.
Vi tittade på schalgern så klart och hade det riktigt trevligt på Myrbacka hotell.
Jag kan varmt rekomendera det till alla som vill komma bort och få vara ifred och äta massor med god mat och bara njuta av atmosfären. Att åka till Hotell Myrbacka i Dala-Järna.Det är som balsam för själen.
Vi är ju några som känner de och som brukar åka dit tillsammans, vilket har gjort att vi har lärt känna lite folk. Och det är hur kul somhelst... att träffas efter ett par år eller månader och man kan ändå sitta och garva och ha det bra. Trevligt som fan...*L*

Så nu är jag både trött och lycklig...men det har vart en kanon helg.

onsdag 4 mars 2009

Hemma igen

Allt har vart perfeket, som vanligt.

Vi kom hem i ordning och nu har killarna åk till sin pappa. DET är trist däremot. Men .. det är så det måste vara ett tag.

Det blev ett jävla liv här i helgen.

Va hos Nettan och kollade schlager...så klart.

Då va det en där som hade gått och sagt en massa saker till G så han va helt galen och skulle komma och hämt Gibson , min ena hund, och hen tog bilen osv osv.

Ja ja.. tänkte jag "Thats life".

Men det ordnade upp sig så nu kan vi iaf prata med varandra.

Det är väl bra märkligt iaf ..att när jag som minst vill eller behöver ha en man så dyker de upp som flugor runt en! Hur fan hänger det ihop?

Och jag vet inte hur jag skall göra eller säga... bara flyter me som ett mähä....*L*